Motion till riksdagen
2001/02:MJ352
av Gudrun Lindvall (mp)

Djurskyddstillsyn på slakterier


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om djurskyddstillsynen på slakterier.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Jordbruksverkets ansvar att informera kommunerna om vilka skyldigheter och möjligheter de har vad gäller tillsyn av transporter till slakt.

Inledning

I flera TV-program de senaste veckorna har gräsliga bilder från slakterier visats. Många har med rätta upprörts, och vi kan alla konstatera att verkligheten är helt annorlunda än den bild som givits. Djur plågas och lider även i de svenska slakterierna.

Vems ansvar?

Naturligtvis ligger ansvaret ytterst på den enskilda människan, som behandlar ett djur illa – må så vara en hund, en häst eller ett djur på slakteriet. Lagar och regler är tydliga i landet och bilder som de vi sett borde aldrig kunna tas i Sverige.

Men ansvaret faller också tungt på de myndigheter, som har huvudansvaret för tillsynen, en tillsyn som inte borde behövas, men som måste utövas konsekvent när det fallerar. Det skrämmande i det vi sett är att ansvariga veterinärer – besiktnings­veterinärer – slagit larm till chefer och verk, men då hanter­ats ytterst nonchalant och närmast setts som personer med samarbetsproblem. Det är mycket allvarligt! Här faller en stor skugga över såväl Jordbruksverket som Livsmedelsverket.

Frigör djurskyddet från besiktningen

Det har uppenbarligen inte fungerat att låta besiktningsveterinären ha ansvaret för djurtillsynen på slakterierna. Man är underställd Livsmedelsverket, inte Jordbruks­verket som har huvudansvaret för djurtillsynen i landet. Det verkar vara uppenbart att Livsmedelsverket inte kunnat hantera rollen som tillsynsmyndighet för detta och samarbetet med Jordbruksverket har tydligen inte fungerat. Att nu – som jordbruks­ministern föreslagit – bara förtydliga djurskyddsansvaret för besiktnings­veterinärerna löser enligt min uppfattning inte problemet. Det vore bättre att särskilja köttbesiktningen och djurbesiktningen. Låt besiktningsveterinärerna enbart ha köttbesiktningen. De ligger i detta ansvar under rätt central myndighet – Livsmedelsverket – och ansvaret är tydligt. Låt andra veterinärer få tillsyn över djurskyddet på slakterierna och lägg dem under den centrala myndighet som finns idag – Jordbruksverket – men se till att de följer med till den nya myndighet för djurskydd som skall skapas – Djurskydds­myndigheten.

Den nya djurskyddsmyndigheten

Den nya djurskyddsmyndigheten bör få ett totalt ansvar för djurskyddet i landet. Genom att ha veterinärer kopplade dit med tillsyn över djurskyddet på slakterierna kommer ansvarsfrågan att bli tydligare än idag. Man kan bygga upp en bra kompetens. Dagens besiktningsveterinärer är mycket ensamma med sin kunskap om och kompetens på dagens slakterier. Genom att ha speciella veterinärer med djurskyddsansvar på slakterierna blir man fler med samma kompetens, vilket ger styrka.

Tillsyn över transporter

Idag har kommuner ansvar för transporter till slakterier. Man har dock inte fått stöd och hjälp från den centrala myndigheten, Jordbruksverket, för hur denna kontroll ska gå till. Det verkar som om alla har förlitat sig på besiktningsveterinärerna, som ju finns på slakterierna, men att dessa skulle hinna ha uppsikt över samtliga transporter som anländer och samtidigt sköta köttbesiktningen verkar orimligt.

Idag har kommunen tillsyn över djurskyddet och har som myndighet rätt att begära in de uppgifter man behöver för att kunna utöva tillsynen. Det måste betyda att man har rätt att begära in uppgifter när djur lastas för transporter. Med sådan kunskap kan man kontrollera inte bara hur lastningen går till, utan också att transportören inte lastar för många djur. Det blir också möjligt att samtidigt kontrollera djuren och deras miljö.

Vid förfrågan hos kommuner är man dock inte medveten om att man har denna möjlighet. Man tas snarast på sängen när något sker med överlast av grisar eller dålig hantering av värphöns.

Än så länge är Jordbruksverket den centrala myndigheten. Det är angeläget att verket informerar kommunerna om vilka möjligheter man har att kontrollera slakttransporterna och vilka skyldigheter man har som myndighet vad gäller djurskyddskontroll i slakterier. Med tanke på att antalet stora slakterier i landet är under 30 borde just den informationen inte vara svår att få ut. Fungerar inte detta så fungerar inte tillsynen.

Från Miljöpartiets sida är vi glada att den nya djurskyddsmyndigheten nu finns i budgeten och kommer att se dagens ljus under år 2002.

Stockholm den 3 oktober 2001

Gudrun Lindvall (mp)