En politik för svenskt jordbruk

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avregleringen av EU:s jordbrukspolitik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om jord- och skogsbruket som basnäringar på landsbygden och vad detta innebär för kultur- och miljöbevarandet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om produktionsformerna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkt dieselskatt i jord- och skogsbruket.^¹
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om handelsgödselskatten.¹
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om värnandet av äganderätten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändring i miljöbalken vad gäller allemansrätten och kommersiell verksamhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om småskalig livsmedelsproduktion.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om starka jordbruksföretag.

¹ Yrkandena 4 och 5 hänvisade till SkU.

2 Inledning

Svenskt jordbruk behöver en politik som är heltäckande och framåtsyftande. En avreglering när det gäller EU:s gemensamma jordbrukspolitik är i framtiden ofrånkomlig. En sådan förändring måste dock ske successivt och kombineras med andra åtgärder. En förutsättning är att andra stora livsmedelsproducerande länder utanför EU inte tillför sitt jordbruk dolda subventioner, en annan förutsättning är att de inhemska konkurrensförhållandena ändras och förbättras. Skatter och avgifter måste sänkas rejält, och regelverken får inte heller försvåra för svenska bönder i den internationella konkurrensen.

Sverige har ett rationellt och väl fungerande jordbruk med duktiga bönder, där verksamheten som mest bedrivs som familjeföretag. Ett generellt sett förbättrat företagsklimat skapar därför också bättre förutsättningar för jordbruksföretagen. Ett annat kännetecken är kombinationen jordbruk–skogsbruk i många orter av landet. Denna kombination har visat sig vara effektiv, när det gäller såväl företagens styrka som fördelning av arbetstid och arbetsinsats. Vi anser att denna företagsform är viktig även i fortsättningen.

Inte minst under senaste tiden har det visat sig att kvalitetsproduktion, när det gäller livsmedel, är viktigt ur såväl konsument- som producentperspektiv. Svenska bönder har satt en ära i att producera livsmedel under miljömässigt och djurhållsmässigt goda former och betingelser.

Vi anser att dessa goda insatser kommer att ha stor betydelse för svenskt jordbruk även i framtiden och vi anser att Sverige som nation inom EU och i andra internationella fora skall vara pådrivande när det gäller såväl god miljö som god djurhållning. Detta måste gälla såväl inom EU som i WTO-sammanhang, där också hänsyn måste tas till konkurrensaspekten.

3 Basnäringarna

Jord- och skogsbruket är basnäringar på landsbygden och inom ramen för dessa verksamheter ryms mycket stora värden. Detta gäller inte enbart produktionsmässiga utan även stora kultur- och miljövärden. Inom ramen för odling och bebyggelse på landsbygden kan man följa tidigare generationers arbetsinsatser och levnadsvillkor långt tillbaka i tiden. I detta ligger oskattbara värden. Samma sak gäller den biologiska miljön. Det är genom generationers odlarmöda som vi fått den rika biologiska mångfalden i vårt land. Detta är också värden som måste bevaras. Samtidigt finns det anledning att påpeka att bevarandeambitionerna inte får innebära att man lägger en död hand över landsbygden och de areella näringarna. Det är snarare genom ett fortsatt aktivt ägande och brukande som värdena kan bevaras till kommande generationer. Bevarandekraven kan inte läggas så tungt på nuvarande aktiva generation så att verksamheten kraftigt försvåras. Intrång i äganderätten som baseras på t.ex. kultur- eller miljöbevarande måste ersättas fullt ut. Kostnaderna för ett allmänt intresse kan inte enbart bäras av enskilda markägare.

4 Produktionsformerna

Som ovan påtalats anser vi att miljöfrågorna är viktiga i samband med livsmedelsproduktionen. Vi anser samtidigt att ett miljövänligt konventionellt jordbruk är nödvändigt även i framtiden, och vi avvisar därför procentbeslut vad gäller produktionsandelen ekologisk produktion. I budgetpropositionen har regeringen angivit åtgärder för utveckling av den ekologiska produktionen, och där anges: För att främja utvecklingen av ekologiskt lantbruk anslås 23.000.000 kronor år 2002 som fördelas på 5.000.000 kronor till marknadsanalyser och statistik, 10.000.000 kronor till marknadsfrämjande åtgärder, 5.000.000 kronor för ökad användning av ekologiska livsmedel inom storhushåll och offentlig sektor och 3.000.000 kronor till ekologiska lantbruksorganisationer. Vi avvisar dessa anslag. Det är orimligt att t.ex. med statliga medel subventionera storhushållen och vissa organisationer. Det måste vara efterfrågan på marknaden som avgör huruvida produktionen skall ske inom ramen för ekologisk eller konventionell odling och inte politiskt styrande beslut. Det finns inte någon entydig forskning som bekräftar att ekologisk odling på det hela taget är mera miljövänlig eller ger kvalitetsmässigt bättre livsmedel än konventionell produktion som görs med beaktande av miljöhänsyn.

5 Sänkt dieselskatt i jord och skogsbruket

I utredningen ”En livsmedelsstrategi för Sverige” 1997 påtalas jordbrukets negativa konkurrenssituation, bl.a. beroende på höga produktionsskatter. Dieselskatten utgör här en tung del. Om man jämför dieselskatten i Sverige med andra viktiga konkurrentländer, så ligger vårt land högt när det gäller denna skatt. Ett bra sätt att förbättra situationen för såväl jordbruket som skogsbruket är därför sänkt skatt. Det är obegripligt att regeringen i budgetpropositionen går den motsatta vägen och höjer dieselskatten trots att man måste vara medveten om den ekonomiska situationen för jord- och skogsbruket, detta inte minst då regeringen enligt uppgift låtit påskina att skatten skall sänkas. Motiveringen för den höga dieselskatten anges vara miljöpolitiska. Detta är i grunden en felsyn när det gäller dessa näringar. Ingen lant- eller skogsbrukare kör traktor eller skogsmaskiner för nöjes skull, varför miljöargumentet är helt irrelevant i detta sammanhang. Vi föreslår återigen en sänkning av dieselskatten till 0:53 kronor/liter för jordbruket, skogsmaskiner och arbetsredskap. Sänkningen skall träda i kraft vid årsskiftet 2001/2002.

6 Sänkt skatt på handelsgödsel

Även den höga skatten på handelsgödsel inom jordbruket leder till internationell konkurrensnackdel. Vi har i dagens läge kommit in i en situation där medvetenheten och kunskapen om handelsgödselanvändningen inom jordbruket utvecklats på ett positivt sätt. Vi tror inte att skatteinstrumentet är det bästa sättet när det gäller miljöarbetet med att förhindra läckage från jordbruket. Till detta skall läggas att läckaget från stallgödsel faktiskt är svårare att bemästra än det från handelsgödsel. Det är bl.a. detta som gör att läckaget kan vara större vid ekologisk odling än vid konventionellt bedrivet jordbruk, särskilt i jämförelse per producerad enhet. Vi anser att handelsgödselskatten vad avser kväve skall slopas.

Vårt förslag om sänkt skatt på handelsgödsel innebär inte att vi negligerar växtnäringsläckaget från jordbruket. Vi menar att denna fråga angrips bäst genom andra metoder än konkurrenssnedvridande skatter. Forskning, information, ny teknik och ökad kunskap är bättre metoder när det gäller att komma tillrätta med miljöproblemen. Även bättre odlingsmetoder och andra åtgärder, som t.ex. kantzoner fria från gödsling och bekämpningsmedel längs sjöar och vattendrag, är att föredra. Inom ramen för en REKO-ersättning kan sådana åtgärder stimuleras.

Det kan också vara lämpligt att utveckla metoder för miljöbalanser och energibalanser i jordbruket, baserade på olika odlingsmetoder. Vi anser att forskningen och informationen skall intensifieras och utvecklas bättre.

7 Äganderätten måste värnas

Det fria, privata ägandet är en viktig grundpelare i vår demokrati, och här utgör den självägande bonden en symbol sedan generationer tillbaka. Det är också inom ramen för detta enskilda ägande som vårt agrara kultur- och naturlandskap formats. ”Det man äger det vårdar man” har varit ledstjärna för Sveriges bönder. Det är angeläget att äganderätten skyddas även i framtiden. I dag är det många intressen som gör sig gällande gentemot de areella näringarna, intressen som separat och var för sig kan te sig väl motiverade, men som inte minst gemensamt kan utgöra en stor belastning för enskilda markägare. Detta kan gälla skydd och inskränkningar i äganderätten utifrån bl.a. kultur- och miljölagstiftningen. Vi anser att stor hänsyn måste tas till den enskilda äganderätten vid tillämpning av lagstiftningen. Vi vill också understryka vikten av samråd och information till enskilda markägare i ett tidigt skede och då redan vid inventeringen av intressanta markområden. Innan man från myndighetshåll påbörjar en inventeringsverksamhet utifrån ett visst intresse, så skall markägaren informeras om detta.

Andra områden där markägarintresset måste respekteras gäller undersökningar enligt minerallagen. Likaså anser vi att miljöbalken skall ändras så att kommersiell verksamhet på annans mark utifrån allemansrätten inte skall få förekomma utan markägarens tillstånd. Miljöbalken bör ändras på denna punkt. Även principen för miljösanktionsavgiften måste ses över.

8 Starka jordbruksföretag

Jordbruksföretagen måste ses som enskilda företag med sin styrka just i produktionsuppgiften. Jordbrukspolitiken måste därför utformas och renodlas så att detta är möjligt. De enskilda företagen skall således inte generellt sett vara beroende av regionalpolitiska eller miljömässiga beslut. Vi anser att en sammanblandning av olika politiska åtgärder är mindre lyckad för jordbruket. Däremot är det viktigt att jordbrukarna får ersättning för utförda tjänster som baseras på allmänt intresse, och här utgör miljöersättningarna ett bra exempel på sådant utfört miljöarbete i det allmännas tjänst. Dessa ersättningar är viktiga även i framtiden för bevarande av öppet kulturlandskap och biologisk mångfald.

Stockholm den 1 oktober 2001
Göte Jonsson (m)
Ingvar Eriksson (m)	Carl G Nilsson (m)
Catharina Elmsäter-Svärd (m)	Lars Lindblad (m)
Per-Samuel Nisser (m)	Berit Adolfsson (m)
Inger René (m)	Anders G Högmark (m)
Patrik Norinder (m)	Lars Björkman (m)
Ola Sundell (m)