Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att slopa kväveskatten.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att genomföra pågående översyn av dieselskatterna så att beslut kan tas under höstriksdagen med sikte på en sänkning av skatten från den 1 januari 2002.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skyndsamt genomföra en översyn av miljöbalken som särskilt beaktar hur tillämpningen av balken slår mot ekonomin och den fortsatta driften i berörda jordbruksföretag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att på grundval av en översyn av miljöbalken ta fram skäliga ersättningsregler till berörda företagare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att betona i de fortsatta instruktionerna till länsstyrelserna att arbetet med miljömålen skall beakta såväl ekologiska som sociala och ekonomiska aspekter.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för att det inom KY-utbildningen ges möjlighet att särskilt anpassa kursutbudet i fråga om inriktning och längd efter jordbrukets villkor som biologisk näring.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppdra åt Arbetsmarknadsverket att på samma sätt särskilt beakta de behov som råder inom jordbruksnäringen.5
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppdra åt berörda myndigheter att på ett tydligare sätt beakta åkermarkens betydelse i all samhällsplanering och då inte minst i kommunernas översiktsplanering.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppdra åt berörda myndigheter att i erforderlig grad styra samhällets resurser för forskning och utveckling så att dessa stöder livsmedelsindustrins fortsatta utveckling i Skåne.6
1 Yrkande 1 hänvisat till SkU.
2 Yrkande 2 hänvisat till FiU.
3 Yrkandena 5 och 8 hänvisade till BoU.
4 Yrkande 6 hänvisat till UbU.
5 Yrkande 7 hänvisat till AU.
6 Yrkande 9 hänvisat till NU.
Livsmedelssektorn har en central roll i Skåne.Livsmedel är den största näringssektorn, som enligt det skånska tillväxtavtalet sysselsätter över 50 000 personer och omsätter ca 65 miljarder kr enbart i Skåne. Man beräknar att ca 45 % av svenska livsmedel produceras i länet och att en fjärdedel av de svenska livsmedelsföretagen finns här. Totalt sysselsätter jord- och skogsbruk inklusive indirekt och inducerad sysselsättning över 490 000 personer i Skåne. Därtill underskattas ofta betydelsen av deltidssysselsättning, liksom landsbygdsföretagens betydelse för att upprätthålla boende och service på landsbygden.
Livsmedelssektorn har i Region Skånes tillväxtavtal lyfts fram som ett av de viktiga tillväxtområdena i regionen. Därav följer också att jordbruksproduktionen, som ligger till grund för den skånska livsmedelssektorn, har vital betydelse för regionens utveckling. Möjligheterna att vidmakthålla och fortsättningsvis utveckla den skånska jordbruksproduktionen är därvid av vital betydelse. Viktiga aspekter är därvid:
att vidmakthålla konkurrenskraften i de skånska jordbruket, varvid produktionsskatter och miljöaspekter har särskild betydelse,
att det finns tillgång på såväl yrkeskunnig arbetskraft som säsongsarbetskraft i det skånska jordbruket,
att den skånska åkermarken ges ett starkare skydd visavi andra intressen,
att erforderliga resurser för forskning och utveckling i samhället avdelas för stödja den skånska livsmedelsindustrin.
Det skånska jordbrukets konkurrenskraft är av vital betydelse för att vidmakthålla och utveckla den position livsmedelssektorn har i Skåne och för att ta till vara den position det svenska jordbruket har i fråga om bl.a. miljö och djuromsorg. Om denna konkurrenskraft äventyras kommer det att få långtgående konsekvenser såväl för den skånska livsmedelsindustrin som för det skånska samhället i stort. Det är framför allt två områden som kräver särskild uppmärksamhet: skatter och miljö.
Det skånska jordbruket arbetar i fråga om bl.a. miljö och djuromsorg under högre krav än vad som gäller på många andra håll i EU. Rätt utnyttjat är detta en konkurrensfördel. Men olyckligtvis är det svenska jordbruket därtill belagt med för Sverige unika konkurrenstyngande skatter och avgifter. Här har under senare år ett antal steg tagits i positiv riktning. Det är nu angeläget att denna process omgående fullföljs genom att kväveskatten slopas samt att det svenska jord- och skogsbruket får en dieselskatt som ligger på en rimlig nivå jämfört med övriga Europa. Genomför därmed pågående översyn av dieselskatterna så att beslut kan tas under höstriksdagen med sikte på en sänkning av skatten från 1 januari 2002.
På miljöområdet ser vi nu allt tydligare effekterna av tillämpningen av den nya miljöbalken. I sig motiverade åtgärder och restriktioner på miljöområdet, bl.a. i vattenskyddsområdet men även i samband med tillståndsgivning för nyetablering av animalieproduktion, genomförs på ett sådant sätt att de vållar avsevärda avbräck i pågående jordbruksproduktion, eller i vissa fall t.o.m äventyrar denna. Genomför därför skyndsamt en översyn av miljöbalken som särskilt beaktar hur tillämpningen av balken slår mot ekonomin och den fortsatt driften i berörda jordbruksföretag. På denna grundval bör skäliga ersättningsregler till berörda företagare tas fram.
En annan aspekt är länsstyrelsernas arbete med den regionala tillämpningen av samhällets miljömål. Det är angeläget att detta arbete sker i samklang med de målmedvetna insatser som nu görs inom näringen, bl.a. i projektet Greppa Näringen, och att arbetet för ett långsiktigt uthålligt jordbruk sker genom en sammanvägning av såväl miljöaspekter som ekonomiska och sociala konsekvenser. Om inte så sker blir resultatet att produktionen söker sig till andra områden i Europa, med helt andra miljöambitioner än dem vi har i Sverige. I de fortsatta instruktionerna till länsstyrelserna bör det därför betonas att arbetet med miljömålen skall beakta såväl ekologiska som sociala och ekonomiska aspekter.
Det är idag uppenbart att tillgången på yrkeskunnig arbetskraft är begränsad, inte minst i den skånska animalieproduktionen. Dagens svenska utbildningssystem bygger på ett yrkesförberedande gymnasium och högskoleutbildningar. Näringslivet förutsätts ta ett större ansvar för den konkreta yrkesutbildningen. Detta innebär problem för en så utpräglad småföretagarbransch som jordbruket. Det är därför angeläget att såväl den s.k. KY-utbildningen som de resurser som finns inom länsarbetsnämnderna anpassas till för jordbruket praktiska lösningar, lösningar som kan genomföras i samspel med näringen. Dessa möjligheter bör kombineras med mer flexibla möjligheter att erbjuda praktikantplatser i jordbruket.
Det bör därför enligt min mening inom KY-utbildningen ges möjlighet att särskilt anpassa kursutbudet i fråga om inriktning och längd efter jordbrukets villkor som biologisk näring. Arbetsmarknadsverket bör på samma sätt särskilt beakta de behov som råder inom jordbruksnäringen.
I Skåne finns en omfattande produktion av grönsaker, frukt och bär som kräver god tillgång till säsongsarbetskraft, en arbetskraft som idag i stor utsträckning måste rekryteras från våra grannländer runt Östersjön. Det är angeläget att finna smidiga praktiska och administrativa lösningar för att hantera detta arbetskraftsbehov. Berörda myndigheter bör därför verka för smidiga praktiska och administrativa lösningar för att hantera detta arbetskraftsbehov.
Den skånska åkermarken behöver ges ett starkare skydda visavi andra intressen. Skåne är, som en del av Öresundsregionen, nu ett av Sveriges mest expansiva områden där bebyggelse, vägar och järnvägar tar allt mer av Sveriges bästa åkerjordar i anspråk för ändamål som för alltid tar denna jordbruksmark ur produktion. Det är därtill så att många av Skånes bästa jordar finns just i de områden av västra/sydvästra Skåne där expansionen är som störst. Med tanke både på den roll jordbruksproduktionen har i Skåne och på det faktum att omfattande arealer av Sveriges bästa åkerjordar för evigt tas ur produktion är en ny syn på jordbruksmarken motiverad i samhällets planering. Berörda myndigheter bör därför på ett tydligare sätt beakta åkermarkens betydelse i all samhällsplanering, och då inte minst i kommunernas översiktsplanering.
På samma sätt som i fråga om primärproduktionen är det angeläget att den skånska livsmedelsindustrin ges goda produktionsförutsättningar och konkurrensvillkor. Det är därtill angeläget att samhällets resurser för forskning och utveckling i erforderlig grad styrs till att stödja livsmedelsindustrins fortsatta utveckling i Skåne. Berörda myndigheter bör därför i erforderlig grad styra samhällets resurser för forskning och utveckling så att dessa stödjer livsmedelsindustrins fortsatta utveckling i Skåne.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 1 oktober 2001 |
|
|
Gunnel Wallin (c) |