Den här motionen behandlar Centerpartiets förslag på det jordbrukspolitiska området. Svenskt jordbruk är en omistlig del i arbetet mot ett ekologiskt hållbart samhälle. Konkurrensvillkoren för det svenska jordbruket, som verkar på en internationell marknad, måste stärkas. Den så kallade ryggsäcken måste lyftas av.
Motionen innehåller en rad förslag som på ett betydande sätt skulle ge svenskt jordbruk framtidstro, optimism och möjligheter att bidra i omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle.
Förutom rimliga skattevillkor behöver jordbruket enklare regler, ökad forskning och utveckling, en bra infrastruktur och satsningar på exportfrämjande åtgärder av bland annat nischprodukter. Särskild hänsyn måste tas till Norrlands- och skärgårdsjordbrukets speciella förutsättningar. EU:s jordbrukspolitik behöver omvandlas från en gemensam jordbrukspolitik (CAP) till en mat- och landsbygdspolitik (FRP). Förändringar av EU-politiken måste göras parallellt med förändringar i USA:s och andra WTO-partners politik. Hästen bör integreras i jordbrukspolitiken. Motionen behandlar också den viktiga frågan om djurskyddet i Sverige såväl som i EU.
För mer kring dessa frågor hänvisas också till Centerpartiets motion ”Sunda och säkra livsmedel – en fråga om livskvalitet och självbestämmande”. Skogsfrågor behandlas i en separat motion.
1 Sammanfattning 29
2 Innehållsförteckning 30
3 Förslag till riksdagsbeslut 31
4 Inledning 34
5 Jordbruket, landsbygdens motor 34
6 Jordbrukets betydelse för Sverige 35
7 Sunda och säkra livsmedel 36
8 Konkurrensvillkoren för svensk livsmedelsnäring 36
9 Lyft av ryggsäcken 37
10 Dieselskatten 38
11 Kväveskatten på handelsgödsel 38
12 El- och eldningsoljebeskattningen 39
13 Enklare regler 39
14 Förstärkningar av konkurrenskraften 40
15 Exportfrämjande åtgärder 40
16 Forskning och utveckling 41
17 Breddad forskning om ekologiskt lantbruk 42
18 Landsbygdsförordningen 42
19 Lånegaranti för senarelagda arealersättningar 43
20 Norrlandsjordbruket 43
21 Beteskrav 44
22 Skärgårdsjordbruk 44
23 Infrastruktur 45
24 Djurskydd 46
25 Djurskyddslagstiftningen 46
26 Djurtransporter 47
27 Mobila slakterier 47
28 Behåll djurskyddstillsynen på kommunal nivå 47
29 Bekämpning av smittsamma djursjukdomar 48
30 Social dimension i lantbruket 48
31 Kompetensutveckling för de areella näringarna 49
32 Säkerställ framtidens lantbrukare 50
33 Hästen in i jordbrukspolitiken 50
34 Hovslagarutbildning 51
35 Framtida hästpolitik 51
36 EU:s jordbrukspolitik 51
37 Jordbrukspolitik blir mat- och landsbygdspolitik 52
38 Jordbruket i WTO 53
39 Jordbruket i miljöarbetet 54
40 Genteknik i jordbruket 54
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om jordbruket som landsbygdens motor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en positiv inställning till lantbruket och de tjänster som levereras är ett måste.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge svenskt lantbruk likvärdiga konkurrensvillkor, framtidstro och möjligheter att delta i omställningen mot ett ekologiskt hållbart samhälle genom att ”ryggsäcken” lyfts av.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regler bör förenklas för de företag som är aktiva inom Jordbruksverkets ansvarsområde även om det kan innebära minskade direkta statliga inkomster.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en satsning på exportfrämjande åtgärder för produkter från de areella näringarna.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn och ökning av forskning och utveckling inom jordbruksnäringen och livsmedelsindustrin.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bredda forskningen om ekologiskt lantbruk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillföra nationella budgetmedel för att mildra utfallet av det klena förhandlingsresultatet gällande landsbygdsförordningen och miljöstödsprogrammen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en statlig lånegaranti bör utfärdas för jordbrukare som p.g.a. försenade utbetalningar av arealersättningen får likviditetsproblem.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en översyn av systemet med den nationella ersättningen till Norrlandsjordbruket, i syfte att låta hela ersättningsnivån komma de areella näringarna till del, bör komma till stånd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheterna till utformning av beteskraven efter de lokala förhållandena.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avvisa tankarna på att omvandla statliga vägar till enskilda.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en 10-årsplan för att ta igen det eftersatta underhållet av det statliga vägnätet.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att anslagen till de enskilda vägarna måste höjas.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av tillämpningen av djurskyddslagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den absoluta ambitionen måste vara att skärpa EU:s djurskyddslagar efter svensk förebild.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skärpa EU:s transportdirektiv.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att slopa EU:s stöd och subventioner av transporter av slaktdjur.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förenkla regelverket för mobila slakterier.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bibehålla djurskyddstillsynen på kommunal nivå.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förändringar av ersättningarna för produktionsbortfall vid epizootiutbrott.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad tillgänglighet till vuxenutbildning inom lantbrukssektorn.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att höja det maximala beloppet för startstöd till samma nivå som EU-förordningen anger.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att integrera hästen i jordbrukspolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att antalet utbildningsplatser vid hovslagarutbildningen på SLU i Skara bör höjas till 40 per år.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att miljöförbättringarna inom jordbruket skall fortsätta och arbetet med odling i balans skall drivas med kraft.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inriktningen på reformer av EU:s jordbrukspolitik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skifta från en gemensam jordbrukspolitik (CAP) till en mat- och landsbygdspolitik (FRP).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta EU:s kandidatländer delta i processen med att skapa en mat- och landsbygdspolitik (FRP).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en översyn och avreglering av EU:s jordbrukspolitik görs parallellt med USA och andra WTO-partner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om jordbrukets icke-handelshänsyn i WTO-förhandlingar.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att jordbruket måste ses och användas som en resurs i miljöarbetet.
1 Yrkandena 5, 6, 31 hänvisade till NU.
2 Yrkandena 12–14 hänvisade till TU.
3 Yrkande 22 hänvisat till UbU.
Sunda och säkra livsmedel är mycket viktigt för människors hälsa, speciellt för våra barn. Livsmedel framställda på ett etiskt och ekologiskt riktigt sätt är en livskvalitetsfråga. Utan tillgång till sunda och säkra livsmedel försämras människors livskvalitet på ett avgörande sätt. Centerpartiet vill ge svenskt jordbruk möjlighet att producera högkvalitativa råvaror och energi.
Jordbruket är i stora stycken landsbygdens motor. Att säkerställa jordbrukets fortlevnad är därför en fråga som rör fler än de som är direkt sysselsatta inom näringen. Ett livskraftigt svenskt lantbruk är också en förutsättning för att bevara det öppna landskapet som så många människor har glädje av. Ett jordbruk med miljöhänsyn och god djuromsorg har en självklar plats i det ekologiskt uthålliga Sverige. Flera av våra strängare regler för jordbruket leder till högre kostnader för Sveriges bönder. En del av dessa kostnader är nödvändiga för att säkerställa bland annat en god djuromsorg. Men den svenske bonden dras också med särskatter jämfört med sina konkurrenter. Sveriges lantbrukare måste ges villkor likvärdiga med sina konkurrenters. Det betyder att den så kallade ryggsäcken måste lyftas av.
Svenskt jordbruks konkurrenskraft måste förstärkas. Det är Centerpartiets utgångspunkt för förslagen i denna motion. En god infrastruktur har stor betydelse för lantbruket och landet som helhet. Detta gäller både den fysiska och den digitala infrastrukturen. Vi avvisar tankarna på att omvandla stora delar av det statliga vägnätet till enskilda vägar som förts fram i Hjalmar Strömbergs utredning ”Enskild eller allmän väg?”
Lantbrukets sociala dimension måste lyftas fram och belysas samtidigt som åtgärder måste vidtas för att säkerställa den framtida kompetensen inom näringen. För Centerpartiet är ett livskraftigt svensk lantbruk detsamma som att garantera konsumenterna sunda och säkra livsmedel samtidigt som det öppna landskapet bevaras och den biologiska mångfalden värnas.
Jordbruket är i stora stycken landsbygdens motor. Således kräver en levande landsbygd att vi har ett livskraftigt jordbruk. Sverige har idag en av världens främsta livsmedelssektorer, alltifrån vad avser kvalitet till omsorg om miljö och djur. Det svenska jordbrukets utveckling och fortlevnad är en fråga som berör betydligt fler än de svenska bönderna. Vi är alla beroende av jordbrukets produkter för att få mat för dagen. För stora delar av jordens befolkning är det inte en självklarhet. Historiskt sett har det heller inte varit en självklarhet i vårt land.
Men jordbruket ger mer än bara livsmedel; det har också en kulturhistorisk betydelse och påverkan. Idag lever en stor del av befolkningen i städer och tätorter, men gemensamt för de flesta är att de har ett starkt historiskt förhållande till landsbygden. Det öppna landskapet med hagmarker och ängar har dock inte skapat sig självt. I de flesta fall är det generationer av bönder som skapat och vårdat det som har så stor betydelse för det öppna landskapet och den biologiska mångfalden. Något som är till glädje för såväl oss som bor i Sverige som dem som kommer hit som turister.
Jord- och skogsbruket har en nyckelroll i byggandet av det hållbara samhället. De förnybara resurser som produceras är nödvändiga råvaror i omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Lantbruket producerar inte bara livsmedel och träråvara i dess traditionella mening. Det som produceras har även avsättning, och är nödvändigt, som förnyelsebar energi samt annan industriråvara. Bibehålls markens bördighet och den biologiska mångfalden i växtförädling, avel och i landskapet samt minskas förlusterna av näringsämnen och tärandet på ändliga resurser, finns förutsättningar för en ekonomiskt och miljömässigt uthållig livsmedels- och energiproduktion.
Det kan med fog konstateras att lantbruket är drivkraften och motorn på den svenska landsbygden. Lantbruket är grunden som håller igång andra verksamheter på landsbygden. Politiska beslut rörande ekonomiska förutsättningar, miljö och sociala aspekter är viktiga för att ge förutsättningar för livskraftiga lantbruksföretag. Det är nödvändigt att Sveriges lantbrukare ges förutsättningar att utvecklas som företagare. Vad som ovan anförs om jordbruket som landsbygdens motor bör ges regeringen till känna.
Enligt officiell statistik svarar jordbruket för drygt 1 % av bruttonationalprodukten och knappt 2 % av sysselsättningen. Dessa låga tal har medfört att många människor har fått uppfattningen att jordbruket har liten betydelse för landets ekonomi och sysselsättning. Denna bild är emellertid av flera skäl missvisande. För det första blir bilden en annan om man endast ser till områdena utanför de större städerna. På landsbygden, inklusive mindre tätorter med upp till 2 000 invånare, svarar enbart jordbruket för mer än en tiondel av sysselsättningen. Där bor 2,4 miljoner människor, eller mer än var fjärde svensk. Utanför de större tätorterna är lantbrukarna den största småföretagargruppen.
För det andra har lantbruket stor betydelse även för sysselsättningen i andra näringar. Om man summerar förädlingsvärdet i hela produktionskedjan blir det sammanlagda bidraget till BNP närmare 5 %. Jordbruket är en avgörande länk i en förädlingskedja som berör många branscher. Livsmedelssektorn sysselsätter ungefär lika många personer i Sverige som bil- och elektronikindustrin tillsammans. Dessa arbetstillfällen finns ofta på platser i landet som ligger utanför de s k tillväxtregionerna. Det är inte ovanligt med kommuner där mer än var fjärde person är sysselsatt inom jord- eller skogsbruk, livsmedelsindustri, skogsindustri eller i näringar som är beroende av de uppräknade näringsgrenarna.
Det är dags att en gång för alla slå fast jordbrukets betydelse för landsbygdens fortlevnad och utveckling. Jordbruket är inte bara viktigt för landsbygden utan även för våra storstadsområden. Dels som livsmedelsleverantör, dels som utförare av kultur- och miljötjänster. Så förutom att slå fast jordbrukets betydelse för landsbygden måste jordbrukets betydelse för Sverige som helhet slås fast. En positiv inställning till lantbruket och de tjänster som levereras är ett måste. Detta bör ges regeringen till känna.
Människor har rätt till sunda och säkra livsmedel. Konsumentmakten måste förbättras genom konsekvent märkning av livsmedel avseende produktionsland, produktionsmetoder, förekomsten av genmodifierade produkter, antibiotika, hormoner, bestrålning, färgämnen och andra tillsatser.
Flera studier visar att systematisk användning av antibiotika i djurfoder för tillväxtsyfte har lett till att resistenta bakterier är på väg att bli ett allt större hälsoproblem. Förutom att det är motiverat av djurskyddsskäl, är ett efterlevt förbud mot antibiotika i djurfoder det enda sättet att garantera att vi i framtiden kan använda antibiotika för att bekämpa bakteriesjukdomar. Antibiotika ska inte användas i tillväxtsyfte.
De senaste årens matskandaler i Europa har på allvar startat debatten om säkra livsmedel. Rädslan och osäkerheten har ökat bland medborgarna. Känslorna är berättigade. Denna utveckling måste därför tas på allvar. Att behöva känna oro över en nödvändighet som livsmedel är inte acceptabelt. Det förebyggande arbetet måste prioriteras. Mer om sunda och säkra livsmedel återfinns i Centerpartiets motion ”Sunda och säkra livsmedel – en fråga om livskvalitet och självbestämmande” där vi också redovisar våra yrkanden på området.
Sverige har en livsmedelsproduktion som är mer miljövänlig än i de flesta andra länder inom EU. Vi har strängare regler för djurskydd, strängare kontroll och mycket lägre förekomst av salmonella, mindre användning av kemiska bekämpningsmedel, sedan lång tid förbud mot kadavermjöl i foder och antibiotika i foder, och många färgämnen och tillsatser som används i andra länder används inte i Sverige. En del av dessa hårdare regler för miljö och hälsa innebär högre kostnader för svensk livsmedelsproduktion i förhållande till konkurrentländerna. Bland annat mot bakgrund av detta är det viktigt att jordbrukets så kallade ryggsäck lyfts av.
Det svenska jordbruket förbereddes på det kommande svenska EU-medlemskapet genom sänkta kostnader, priser och stöd. Grundtanken var att svenskt jordbruk skulle vara konkurrenskraftigt redan vid inträdet i EU så att svenskt jordbruk och livsmedelsindustri skulle kunna ta tillvara ett medlemskap fullt ut. I dag kan det konstateras att det svenska jordbruket enbart delvis klarat av den nya situationen. Det är dock inte EU-medlemskapet som sådant som skapat problemen. Tvärtom kan det konstateras att medlemskapet är en nödvändighet för jordbruksnäringens möjligheter att utvecklas, inte minst med tanke på hur jordbrukspolitiken skulle ha hanterats om den nuvarande regeringen ensam hade haft ansvaret för politiken. Det är istället inhemskt beslutade pålagor och outnyttjade ersättningar i kombination med drastiskt försämrade prisnivåer på vissa produkter som skapat problemen.
Efter EU-inträdet måste svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri kunna konkurrera på samma villkor som andra länder inom EU. Så är inte fallet idag. Det svenska jordbrukets lönsamhet är svag och måste stärkas. En stor del av ansvaret för att förbättra lönsamheten i det svenska jordbruket ligger naturligtvis på näringen själv. Samtidigt är det viktigt att påpeka att jordbruksnäringen är mycket beroende av politiska beslut.
Det svenska jordbrukets förutsättningar att konkurrera på den europeiska marknaden borde vara goda. De livsmedel som produceras håller hög kvalitet, vilket är en viktig exportfördel. Tyvärr har den svenska regeringen genom inhemska beslut snedvridit konkurrensen inom jordbruksområdet. De svenska bönderna belastas med extra kostnader som deras kollegor inom EU inte har. Det är absolut nödvändigt att svenskt lantbruk får konkurrensvillkor som är likvärdiga med de villkor som råder i konkurrentländerna. Yrkande i detta hänseende har ännu inte behandlats av riksdagen varför Centerpartiet avstår från att i dagsläget lägga ett nytt yrkande.
Den börda som svenska lantbrukare bär i form av högre skatter och avgifter än konkurrenterna i grannländerna har länge varit en het fråga. Striden har stått mellan dem som vill ge den svenska lantbruksnäringen möjligheter att konkurrera med sina högkvalitativa råvaror och dem som vill straffa ut svenskt lantbruk. Centerpartiet vill ge svenskt lantbruk möjlighet att kunna konkurrera på likvärdiga villkor.
Mot denna bakgrund var vi nöjda när Socialdemokraterna började svänga i synen på svenskt lantbruk. Statsministern uttalade att svenskt lantbruk var en framtidsnäring. Senare har löften kommit om att den så kallade ryggsäcken som svenska bönder bär skulle lyftas av. Dieselskatten som är en tung sten i ”ryggsäcken” skulle snabbutredas. Handelsgödselskatterna skulle återföras till näringen. Sammantaget såg äntligen den politiska viljan att ge svenskt lantbruk likvärdiga konkurrensvillkor ut att vara i majoritet i den svenska riksdagen. Nu finns dock fog för stor oro. Förslag angående dieselskatten saknas nämligen i budgetpropositionen.
Lantbruksnäringen som är en omistlig del i omställningen mot ett ekologiskt hållbart samhälle kommer inte att få de villkor som utlovats. Svenskt lantbruk ges inte förutsättningar att producera framtidens mat och energi på en marknad utsatt för internationell konkurrens. Detta anser vi vara mycket olyckligt. I utredningen ”En livsmedelsstrategi för Sverige” visades mycket konkret de konkurrensnackdelar svenskt jordbruk har i förhållande till Danmark och Finland.
De grundläggande motiven för att förstärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft som låg till grund för utredningens förslag är lika starka idag som tidigare. Det handlar om att stärka konkurrenskraften för att skapa utrymme för nödvändiga framtidsinvesteringar i produktionskapacitet, produktutveckling och marknadsföring. Dagens lönsamhet i jordbruket är helt otillräcklig, sett utifrån investeringsbehov men även i förhållande till en rimlig ersättning till brukarnas eget arbete och eget kapital.
För att ge svenskt lantbruk likvärdiga konkurrensvillkor, framtidstro och möjlighet att delta i omställningen mot ett ekologiskt hållbart samhälle måste ”ryggsäcken” lyftas av svenskt lantbruk. Vad som anförs om att ge svenskt lantbruk likvärdiga konkurrensvillkor, framtidstro och möjligheter att delta i omställningen mot ett ekologiskt hållbart samhälle genom att ”ryggsäcken” lyfts av bör ges regeringen till känna.
Dieselskatten har höjts i omgångar de senaste åren. För många jordbrukare innebär dieselskattehöjningarna att man ytterligare förlorar i konkurrenskraft i förhållande till sina kollegor i Finland och Danmark. Centerpartiet anser att svenskt jordbruk måste få villkor likvärdiga med sina konkurrenters vilket betyder att skattebördan måste lindras.
Som tidigare nämnts i denna motion har regeringen lovat snabbutreda dieselskatten. Någon snabbutredning kan det dock inte talas om – ännu har inget hänt. Centerpartiet har under en rad år lagt finansierade budgetförslag som innebär att dieselskatten sänks. Tyvärr har dessa förslag inte vunnit riksdagens gehör. Vi återupprepar därför kravet på att dieselskatten ska sänkas för jord- och skogsbruket. Vår uppfattning är att jordbrukets särskattebörda måste lindras och sänkas till jämförbar EU-nivå. Således bör dieselskatten för jord- och skogsbruksmaskiner sänkas till 1 kr/liter. Detta skulle innebära att jord- och skogsbrukets maskiner skulle ha en skatt för diesel som är som EU-genomsnittet. Yrkande i detta hänseende återfinns i vår skattemotion.
En betydande del av ryggsäcken som svenska bönder bär är kväveskatt på handelsgödsel. Regeringen har utlovat och också reserverat medel för en återföring av denna skatt till näringen. Problemet med den modell som regeringen verkar vilja använda sig av är att det innebär en krånglig notifiering i EU. Hur utkomsten av denna ”Brysselprocedur” blir är osäkert. Den modell regeringen arbetar efter medför också en hel del administration.
Det absolut enklaste är att göra en ren skattesänkning vilket inte innebär administration av det slag som regeringens modell ger upphov till samt inte kräver samma procedur i EU. Centerpartiet förordar denna modell där kväveskatten om 180 öre/kg tas bort. Det brukar anföras att en ren skattesänkning eller slopande av kväveskatten innebär en förlorad miljöstyrning. I syfte att tillse att detta inte sker avsätter Centerpartiet budgetmedel för att förstärka arbetet med odling i balans. Förbättrat arbete med växtnäringsbalanser ska drivas med kraft. I Centerpartiets skattemotion kommer utrymme att reserveras för att kväveskatten på handelsgödsel slopas. Yrkande i detta hänseende återfinns i vår skattemotion.
När jordbrukets el- och eldningsoljebeskattning under förra året likställdes med industrins nivåer blev det tyvärr en halvmessyr. Genom underliga gränsdragningar ställdes småbrukarna utanför nedsättningen. Detta samtidigt som dessa småbrukare finns i redan svaga bygder. De som ställdes utanför nedsättningen motsvarar mellan 35 och 40 procent av jordbruksföretagen. Centerpartiet ansåg och anser fortfarande att den sista biten av likställandet till industrins nivåer ska genomföras. Ett sådant beslut skulle visa en viktig princip. Således bör gränsen (”självrisken”) på 1000 kr för att få ta del av nedsättningen av el- och eldningsoljebeskattningen slopas. Yrkande i detta hänseende återfinns i vår skattemotion.
Den svenska administrationen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik måste vara utformad så att den medverkar till att uppfylla EU:s och Sveriges mål om ett bärkraftigt och effektivt jordbruk, biologisk mångfald, bibehållet kulturlandskap och regional utveckling. Det är av nationellt intresse att administrationen bidrar till att svenskt jordbruk kan få det stöd som det är berättigat till. Administrationen ska inte orsaka onödiga kostnader, vare sig internt eller externt hos t.ex. jordbrukarna. Enkelhet måste vara målet i utformningen av administrationen. Att lantbrukare missar möjligheter att få del av ersättningar på grund av att blanketters utformningar är alltför krångliga är inte acceptabelt.
Ett stort antal myndigheter är på olika sätt involverade i administrationen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Det är samtliga länsstyrelser, Jordbruksverket och Naturvårdsverket. Dessutom har Riksantikvarieämbetet och NUTEK visst ansvar för dessa frågor. De krångliga regler och omfattande blankettsystem som i dag måste hanteras för att erhålla de EU-finansierade jordbruksstöden medför att Sveriges jordbrukare inte fullt ut utnyttjar de gemensamma medel som finns att tillgå från EU.
Regeringen har tillsatt flera utredningar med uppgift att se över organisationen av jordbruksadministrationen. Syftet med detta är att finna en så kostnadseffektiv lösning som möjligt när det gäller hanteringen av EU-stöden. Hittills har utredningarna inte lett till några förbättringar. Centerpartiet har ställt krav på att samarbetet mellan aktuella myndigheter och jordbruksnäringen måste förbättras för att undvika krångliga system som försvårar för den enskilde jordbruksföretagaren. Det är dessutom angeläget att den enskilde lantbrukaren kan vända sig till en myndighet i alla ärenden som rör EU:s jordbruksstöd och det är naturligt att detta sker på regional nivå, så nära lantbrukaren som möjligt.
Den nuvarande svenska tillämpningen av EU:s regelverk vad gäller småskalig vidareförädling av livsmedel innebär avsevärda svårigheter för bl.a. mindre slakterier och andra livsmedelsförädlare. En positiv utveckling inom denna bransch förutsätter att regelverket omgående förenklas. Yrkande i detta hänseende har ännu inte behandlats av riksdagen varför Centerpartiet avstår från att i dagsläget lägga ett nytt yrkande.
Regeringen gav i september 2001 Jordbruksverket i uppdrag att genomföra en översyn med syfte att förenkla reglerna för de företag som är aktiva inom Jordbruksverkets ansvarsområde. Denna utredning, som alltså är långt ifrån den första med liknande syfte, ska redovisa förslag på regelförändringar/regelförenklingar som är statsfinansiellt neutrala. Reglerna ska således förenklas men bara förutsatt att staten inte drabbas av uteblivna inkomster. Detta är ett underligt synsätt och dessutom kortsiktigt. Förenklade regler kan förbättra möjligheterna för företagen att nå lönsamhet och på så sätt bidra med högre skatteinkomster för staten. Regler bör förenklas för de företag som är aktiva inom Jordbruksverkets ansvarsområde även om det kan innebära minskade direkta statliga inkomster. Detta bör ges regeringen till känna.
I Centerpartiets ekonomisk-politiska motion lägger vi konkreta och finansierade förslag för att förbättra det svenska jordbrukets konkurrenskraft från den 1 januari 2002. Det innebär bl a omfattande satsningar på forskning och utveckling samt exportfrämjande åtgärder. Det innebär även att medel anslås till småskalig livsmedelsförädling. Samtidigt avsätter vi medel för att lyfta av jordbrukets ryggsäck. Tillsammans innebär dessa åtgärder att det svenska jordbrukets konkurrenskraft förstärks betydligt.
Svenskt lantbruk producerar varor som är av en hög kvalitet. Då livsmedelsmarknaden blir alltmer internationaliserad är det viktigt att svenska lantbrukare och förädlingsföretag får möjlighet att vara med och konkurrera och få avsättning för sina produkter på andra marknader än den svenska. Olika exportfrämjande åtgärder med hjälp av statliga insatser är särskilt viktigt för de mindre producenterna som saknar de större företagens säljorganisationer, marknadsföringsmöjligheter och kapital. En medveten satsning på exportfrämjande åtgärder för olika former av nischprodukter som har sitt ursprung i de areella näringarna skulle betyda mycket för företagsamheten och sysselsättningen främst på den svenska landsbygden. En satsning på exportfrämjande åtgärder under en fyra årsperiod bör genomföras för både nischprodukter och andra produkter med sitt ursprung i de areella näringarna. Vad som ovan anförs om en satsning på exportfrämjande åtgärder för produkter från de areella näringarna bör ges regeringen till känna.
Forskning och utveckling på livsmedelsområdet är oerhört viktigt, både vad gäller att hitta nya produkter och för att kunna hålla en hög säkerhet. Sveriges möjligheter att på ett hållbart sätt utnyttja jorden och skogens resurser är beroende av en hög nivå på forskning och utveckling inom det området. Detta är ett ansvar för såväl näringen som för staten. Centerpartiet anser, i likhet med vad som framförts i utredningen ”En livsmedelsstrategi för Sverige” (SOU 1997:167), att staten måste öka anslagen till forskning och utveckling inom jordbruksnäringen och livsmedelsindustrin. Syftet är att stärka näringens konkurrenskraft genom att bland annat förstärka vidareförädlingen.
Stora aktörer klarar naturligtvis av forskning och utveckling lättare än små aktörer med begränsade ekonomiska resurser. I Centerpartiets motion ”Sunda och säkra livsmedel – en fråga om livskvalitet och självbestämmande” föreslås att en fond för forskning och utveckling av småskalig livsmedelsproduktion och livsmedelsförädling ska inrättas. Detta för att ge den småskaliga livsmedelsproduktionen och förädlingen ökade möjligheter till forskning och utveckling. Även naturbruksskolornas fortlevnad är viktig för jordbruks- och livsmedelsindustrins framtid.
Centerpartiet vill även betona vikten av att initiativ tas för att öka EU:s insatser och medfinansiering inom jordbruks- och livsmedelsforskningen. Vid en internationell jämförelse satsas små resurser på den tillämpade forskningen inom jordbruks- och livsmedelsnäringen i Sverige. Centerpartiet förordar en översyn av den tillämpade forskningen inom området för att göra det möjligt att bedöma vilka satsningar som bör genomföras.
Bioråvaror kommer att få en allt större betydelse, både inom livsmedelsproduktion, energiframställning och som industriråvara. Centerpartiet anser att det är av största betydelse att det satsas stora resurser på forskning och utveckling inom detta område för att utnyttja de goda förutsättningarna för produktion och vidareförädling av bioråvaror som finns i Sverige. Ambitionen måste vara att Sverige skall vara världsledande inom området. Förutsättningarna är goda för många nya arbetstillfällen. Vad som ovan anförts om en översyn och ökning av forskning och utveckling inom jordbruksnäringen och livsmedelsindustrin bör ges regeringen till känna.
Regeringen har under senare år ökat anslagen till forskning om ekologiskt jordbruk och trädgårdsproduktion. Så även i år. Detta är en positiv utveckling då forskning är nödvändigt för att utveckla denna sektor. Likaledes är det en nödvändighet om målet att den ekologiskt odlade arealen ska uppgå till 20 procent 2005 ska kunna nås. Detta gäller även för den ekologiska animalieproduktionen. Centerpartiet anser att det är viktigt med en mångfald av forskningsinriktningar på detta område. Förra året påtalade Centerpartiet vikten av att andra forskningsinstitutioner, än de statliga, som är verksamma inom området också får basanslag. Stiftelsen Biodynamiska Forskningsinstitutet vid Rudolf Steinerhögskolan i Järna är ett sådant exempel.
Vi menar att det finns starka skäl som talar för att nämnda forskningsinstitut får ett basanslag för sin forskning. Resurserna till forskning om ekologiskt jordbruk bör ökas för att möjliggöra detta. Vad som ovan anförs om att bredda forskningen om ekologiskt lantbruk bör ges regeringen till känna.
I och med beslutet om EU:s långtidsbudget för perioden 2000–2006 slogs regelverket för stöd till mindre gynnade områden, miljöersättningsprogrammen samt andra kompletterande åtgärder samman till en landsbygdsagenda i en särskild landsbygdsförordning. Landsbygdsagendan är, till skillnad från jordbrukspolitiken, ett till stora delar frivilligt och delfinansierat program. När dessa medel fördelades länderna emellan erhöll Sverige en mycket dålig tilldelning av EU-resurser. Sveriges tilldelning av EU-medel blev cirka 1,3 miljarder kr/år d v s cirka 3,4 procent av den totala budgeten. För svensk del innebär det att vi förlorar cirka 0,5 miljarder kr/år i utebliven EU-finansiering. Länder jämförbara med Sverige har erhållit ett väsentligt bättre utfall, till exempel Finland 2,5 miljarder kr/år och Österrike 3,7 miljarder kr/år. Med hänsyn till att beslutet om fördelning är kopplat till en sjuårsbudget blir de ackumulerade effekterna avsevärda om inte särskilda åtgärder vidtas. Konsekvenserna blir att ambitionen i det svenska miljöprogrammet för jordbruket dras ned, vilket innebär minskade möjligheter att hålla landskapet öppet och därmed bevara den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet. Det innebär vidare att konkurrensförhållandet för svenska bönder och den svenska landsbygden försämras ytterligare.
Det är naturligtvis lätt att i efterhand peka på en rad orsaker till varför den svenska regeringen inte förmådde att nå framgång i dessa för svensk landsbygd så viktiga förhandlingar. Centerpartiet har i tidigare motioner redogjort för orsakerna till varför vi denna gång avstår från detta. Konstateras kan dock att skadan som drabbar svensk landsbygd med säkerhet varit än större om inte Centerpartiet på ett resolut och handfast sätt bidragit till att medel tillfördes miljöstödsprogrammen under den förra perioden.
Centerpartiet påpekade tidigt de negativa effekterna av det klena svenska förhandlingsresultatet. Vi har hela tiden menat att det finns all anledning att försöka reparera det dåliga svenska utfallet. Då behovet fortfarande finns avser vi att försöka verka konstruktivt för att mildra effekterna av det dåliga utfallet för svensk del. För att mildra utfallet av det klena förhandlingsresultatet gällande landsbygdsförordningen och miljöstödsprogrammen bör nationella budgetmedel tillföras. Detta bör ges regeringen till känna.
Den jordbrukspolitiska reformen Agenda 2000 innebar att nya regler infördes för arealersättningen under år 2000. Beslutet om Agenda 2000 ger möjlighet för enskilda medlemsländer att utbetala arealersättningar i januari. Regeringen valde att utnyttja denna möjlighet, vilket för år 2000 innebar en förskjutning av utbetalningar motsvarande cirka 3,7 miljarder kronor. För år 2001 innebär detta en förskjutning av utbetalningar motsvarande cirka 3,9 miljarder kronor. Centerpartiet var starkt kritiskt till detta agerande. På grund av den statliga budgetprocessens utformning var, och är, det svårt att ändra den av regeringen inslagna hanteringsvägen.
De försenade utbetalningarna betyder ekonomiska förluster för jordbruket. Från Centerpartiets håll var vi hela tiden inställda på att försöka avhjälpa den uppkomna situationen. Detta ledde senare till att den räntekompensation för senarelagda utbetalningar som Centerpartiet föreslog vann riksdagens gillande.
Centerpartiet föreslog även att staten ska gå in och garantera lösningar på eventuella likviditetsproblem som kan uppstå på grund av frågans hantering. Särskilt viktigt är detta för de lantbruk som drivs i aktiebolagsform. Riksdagen avslog detta förslag, men vi anser att de skäl som då förelåg fortfarande föreligger. Därför återkommer vi med yrkande i detta hänseende. En statlig lånegaranti bör utfärdas för jordbrukare som p g a försenade utbetalningar av arealersättningen får likviditetsproblem. Detta bör ges regeringen till känna.
Norrlandsjordbruket har speciella förutsättningar. Långa avstånd och ett utsatt klimat gör att förutsättningarna ser annorlunda ut än på andra håll i Sverige och EU. Det är viktigt att särskild hänsyn tas till Norrlandsjordbrukets förutsättningar. Förslag om jord- och skogsbrukets sociala avgifter återfinns i Centerpartiets motion med anledning av regeringens regionalpolitiska proposition.
Centerpartiet anser att det är viktigt att jordbruket i Norrland ges förutsättningar att utvecklas. Inom ramen för de merkostnadsersättningar jordbruket i Norrland har sedan Sverige anslöt sig till EU finns tre delar, varav en är en nationell finansiering. Ersättning lämnas för att skapa bättre förutsättningar för jordbruk i norra Sverige.
Jordbruksproduktionen får som villkor för ersättningen inte öka i förhållande till tiden före den svenska EU-anslutningen. Den totala nationella ersättningen har under åren 1995–2000 klart understigit referensersättningsnivån (316,09 milj kr), som fastställdes i kommissionsbeslut 97/557/EG. År 2000 understeg den sammanlagda nationella ersättningen denna nivå med nästan 16 miljoner kr. Motsvarande siffra föregående år var 10 milj kr. Detta tyder på att lönsamheten är fortsatt svag. En översyn av systemet med den nationella ersättningen till Norrlandsjordbruket, i syfte att låta hela ersättningsnivån komma de areella näringarna till del, bör komma till stånd. Detta bör ges regeringen till känna.
Beteskraven för djur i mjölkproduktion är en viktig kvalitetsaspekt. Konsumenterna ska veta att de djur som använts i mjölkproduktionen har haft möjlighet att bete sig på ett naturligt sätt. Däremot gäller det att på olika sätt arbeta för att stödja de lantbrukare som bor så till att beteskraven kan vara svåra att följa. Exempelvis genom att reglerna kan utformas efter de förutsättningar som råder i olika delar av landet. Centerpartiets uppfattning är att detta bör kunna ske inom ramen för kraven om betesdrift. Det bör således inte råda något motsatsförhållande mellan beteskraven och möjligheterna till utformning efter de lokala förhållandena. Vad som ovan anförs om möjligheterna till utformning av beteskraven efter de lokala förhållandena bör ges regeringen till känna.
Det svenska skärgårdsjordbruket är en viktig förutsättning för att få levande skärgårdar. Idag brottas jordbruket i skärgården med bristande lönsamhet vilket försämrar möjligheterna till att bibehålla ett öppet landskap, biologisk mångfald och sysselsättning i skärgården. De specifika förutsättningar som jordbruket i skärgården har får inte leda till en utarmning av denna näringsgren. Vi anser att det är angeläget att speciellt se över situationen för skärgårdsjordbruket och komma med förslag som kan förbättra konkurrenskraften. Således bör en särskild utredning med syfte att ge förslag på hur konkurrenskraften för skärgårdsjordbruket kan förbättras tillsättas så fort som möjligt. Yrkande i detta hänseende återfinns i Centerpartiets motion om skärgården. Mer om skärgårdspolitik återfinns i Centerpartiets motion om skärgården.
En god infrastruktur är en grundförutsättning för företagande och boende i alla delar av landet. Jordbruket är precis som alla andra företag beroende av en väl fungerande infrastruktur för sin fortlevnad. Dålig vägstandard hotar framkomligheten för transporter till och från de svenska jordbruksföretagen. Samtidigt som regeringen tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte avsatt de resurser som behövts för att ta igen det eftersatta underhållet kommer nu oroväckande tankar kring enskilda vägar. I utredningen ”Enskild eller allmän väg” (SOU 2001:67) föreslås att 16 000 km (totalt 11 000 km då 5 000 km skulle omvandlas från enskilda till statliga) statliga vägar ska omvandlas till enskilda vägar. En sådan överföring kan bli förödande för berörda bygder, företag och människor. En vettigare förändring kunde vara att staten behåller ägandet men i ökad utsträckning köper skötselansvaret från närliggande enskilda vägföreningar/vägsamfälligheter. Vår uppfattning är att tankarna i SOU 2001:67 på att omvandla statliga vägar till enskilda bör avvisas. Vad som anförs om att avvisa tankarna på att omvandla statliga vägar till enskilda bör ges regeringen till känna.
Det eftersatta underhållet av det statliga svenska vägnätet uppgår enligt uppgifter från Vägverket till 13,5 miljarder kronor. Till det kan läggas de kommunala och enskilda vägarnas eftersläpande underhållsbehov. Eftersläpningen skapar olägenheter för människor och företag. Jord- och skogsbruket blir som näringar hårt drabbade av det eftersatta underhållet. Eftersläpningarna måste tas igen och anslagsnivåerna till drift, underhåll, tjälsäkring och rekonstruktion måste vara sådana att eftersläpningar inte tillåts uppstå. Att ta igen det eftersatta underhållet är tyvärr inte gjort över en natt. Centerpartiet menar mot bakgrund av detta att det behövs en 10-årsplan för att ta igen det eftersatta underhållet av det statliga vägnätet. En sådan plan måste utarbetas och påbörjas omedelbart. Vad som ovan anförs om en 10-årsplan för att ta igen det eftersatta underhållet av det statliga vägnätet bör ges regeringen till känna.
Vi anser att det är utomordentligt viktigt att det enskilda vägnätet tillförsäkras de resurser som behövs för att ta igen eftersatt underhåll och för att framöver hålla en god standard. Anslagen till de enskilda vägarna måste höjas. Detta bör ges regeringen till känna.
De enskilda vägarna är otroligt viktiga för fast- och fritidsboende, turister, företag och hela näringsgrenar. Den svenska skogsindustrin är tillsammans med lantbruksnäringen och i viss mån turismen starkt beroende av ett väl fungerande nät av enskilda vägar. Dessa näringsgrenar är på sina håll i landet mycket dominerande varför ett eftersatt underhåll av det enskilda vägnätet kan få mycket stora negativa regionala och sociala effekter.
IT får en allt viktigare roll för det svenska jordbruket. Möjligheter att få uppdaterade väderprognoser samtidigt som man kan beställa maskiner, utsäden och reservdelar via Internet har ökat markant de senaste åren. Likaså ökar möjligheterna för små livsmedelsproducenter att sälja sina varor via Internet. Att ha en snabb och säker uppkoppling är därför oerhört viktigt. Samtidigt är det lätt att konstatera att regeringens IT-politik är ett fiasko. Alla delar av landet kommer inte att få bredband och främst är det landsbygden som drabbas. Centerpartiet arbetar för att alla delar av landet ska få del av den nya tekniken. Centerpartiets krav om en digital allemansrätt är mycket viktigt för landets alla jordbruksföretag. Yrkande i detta hänseende återfinns i Centerpartiets motion om IT.
God djuromsorg är ett viktigt etiskt ställningstagande. För Centerpartiet är det självklart att djur ska behandlas väl och skyddas från lidande. Likaledes är djurskyddet viktigt för en god livsmedelskvalitet. Sammantaget kan det konstateras att en god djuromsorg är viktig för trovärdigheten hos lantbruksnäringen. Konsumenterna ska veta att djuren inte utsatts för onödigt lidande under uppväxttiden och slakt.
Människan har genom sin unika ställning ett särskilt ansvar för att djuren behandlas väl. Sverige har ett väl utvecklat djurskydd och en stark djurskyddslag. Den svenska djurskyddslagen ger ett starkare skydd för djuren än de flesta andra länders lagstiftning. Djurskyddslagstiftningen måste dock ständigt debatteras för att om så behövs förbättra den. Att lagen inte alltid efterlevs är mycket olyckligt och ger upphov till lidande hos djuren samtidigt som seriösa lantbrukare med god djurhållning drabbas av eventuella förtroendekriser hos konsumenterna. I syfte att kartlägga hur djurskyddslagen fungerar i praktiken bör en utredning tillsättas. När denna utredning är gjord är det lättare att ta ställning till om djurskyddslagen behöver skärpas eller om det räcker med att se till att den efterlevs. Vad som ovan anförs om en översyn av tillämpningen av djurskyddslagen bör ges regeringen till känna.
De strängare svenska reglerna innebär kostnader för det svenska jordbruket, t ex för större utrymmen i djurstallar. Dessa kostnader är dock motiverade ur djurskyddssynpunkt. Då en god djuromsorg inte endast är en fråga för Sverige är det viktigt att arbeta för ett gott djurskydd även i andra länder. Detta är viktigt ur ett etiskt perspektiv samt ur konkurrenssynpunkt. Den absoluta ambitionen måste vara att skärpa EU:s djurskyddslagar efter svensk förebild. Detta bör ges regeringen till känna.
Intimt förknippat med en god djuromsorg är transporterna av levande djur. Människor upprörs, helt berättigat, när djur behandlas illa i form av långa, plågsamma och grymma djurtransporter. Vi anser att det är djupt beklagligt att EU:s transportdirektiv inte följs, speciellt som de regler som finns inte på något sätt är för långtgående. Snarare tvärtom. Centerpartiet kräver att Sverige är pådrivande för en skärpning av EU:s transportdirektiv så att djur inte lider skada vid transporter. Detta kan gälla allt ifrån transporttider till hur transporterna ska gå till. Utgångspunkten måste vara att transportera kött, inte levande djur. Vad som anförs om att skärpa EU:s transportdirektiv bör ges regeringen till känna.
Utöver att skärpa transportdirektiven måste EU:s stöd och subventioner till transporter av slaktdjur upphöra eftersom stödsystemet starkt bidrar till många och långa djurtransporter. Regeringen bör inom EU verka för att subventioner till transporter av slaktdjur upphör. Vad som anförs om att slopa EU:s stöd och subventioner av transporter av slaktdjur bör ges regeringen till känna.
I en nyligen avslutad utredning kring mobila slakterier har konstaterats att det inte går att få lönsamhet i den sortens slakt. Det kan starkt ifrågasättas. Trots det går det att avstå från att göra nödvändiga förändringar av lagstiftningen. Det finns många lantbrukare som gärna ser att möjligheten till slakt på gården via mobila slakterier verkligen blir verklighet.
Vi menar att det finns flera fördelar med mobila slakterier. Det leder inte till transporter av levande djur och det minskar stressen för djuren. Mot bakgrund av detta menar vi att regelverket ska förenklas och utformas så att denna slaktform underlättas oavsett om verksamheten från utredningshåll bedöms som lönsam eller ej. Vad som ovan anförs om att förenkla regelverket för mobila slakterier bör ges regeringen till känna.
Att flytta djurskyddstillsynen från kommunerna till den statliga länsstyrelsenivån vore olyckligt. Centerpartiet menar att denna centralisering vore en försämring, varför vi anser att ansvaret för djurskyddstillsynen även framgent bör ligga hos kommunerna.
Att flytta ansvaret från kommunerna skulle innebära att samordningen mellan den allmänna miljötillsynen och djurskyddstillsynen skulle brytas. Den så viktiga lokal- och personkännedomen skulle förloras samtidigt som byråkratin skulle öka, vilket skulle öka kostnaderna. Många gånger är det sociala problem som ligger bakom hos de bönder som brister i sin djuromsorg. Fullföljandet av det kommunala ansvaret för sociala problem skulle försämras med detta förslag genom att ytterligare en myndighetsnivå skulle blandas in. Djurskyddstillsynen ska finnas kvar hos kommunerna. Vad som ovan anförts om att bibehålla djurskyddstillsynen på kommunal nivå bör ges regeringen till känna.
Att bekämpa smittsamma djursjukdomar är viktigt ur flera synvinklar. Djuren ska inte lida. Det finns ekonomiska aspekter och i slutändan är det en fråga om förtroende för hela näringen. Inte minst det senaste årets utveckling med utbrott av mul- och klövsjuka i England och Holland samt många fall av BSE i vår omvärld visar hur viktigt detta arbete är.
1999 beslutade riksdagen om en ny epizootilag samt en särskild lag om zoonoser. Centerpartiet tillstyrkte denna lagstiftning. Vi var samtidigt kritiska till att ersättningen för produktionsbortfall vid epizootiutbrott reducerades till 50 %. För vissa sjukdomar, bland annat gruppen TSE (transmissibel spongiform encefalopati) samt mul- och klövsjuka, är dock ersättningen för produktionsbortfall 100 %. Regeringen meddelar i föreskrifter vilka särskilt allvarliga epizootiska sjukdomar som berättigar till full ersättning för produktionsbortfall.
Minskningen av ersättningen för produktionsbortfall innebär en risk för att icke-seriösa lantbrukare försöker dölja sjuklighet hos djur. Centerpartiet anser att det är mer korrekt att utforma ersättningsreglerna så att förebyggande arbete stimuleras.
Ersättningsnivåerna bör kopplas till om djurägaren har anslutit sig till ett kontrollprogram eller inte. Ersättning för produktionsbortfall bör utgå till 100 procent för besättningar som är anslutna till kontrollprogram som drabbats av epizootiutbrott. Ersättning för produktionsbortfall bör utgå med 70 procent för besättningar som inte är anslutna till kontrollprogram. Detta skulle på ett tydligt sätt premiera förebyggande arbete och på så sätt vara bra ur allas synvinkel. Vad som ovan anförs om förändringar av ersättningarna för produktionsbortfall vid epizootiutbrott bör ges regeringen till känna.
Lantbruksyrket innebär både frihet och ofrihet. Denna paradox har sin naturliga förklaring. Samtidigt som djur måste skötas varje dag finns det också möjligheter att styra sin arbetstid, något som många upplever som en frihet. Att arbeta med djur och bruka jorden är något som många uppskattar och för många kan detta vara en drivkraft för att fortsätta med lantbruk trots bristande lönsamhet.
Att vara lantbrukare kan vara ett ensamt jobb. När allt fler lantbruk läggs ned förstärks denna ensamhet då färre lantbrukare finns i närområdet. Denna sociala dimension på nedläggningarna av svenska lantbruk är ofta bortglömd. Men den är lika fullt viktig. Sociala kontakter i arbetslivet uppmuntras i många yrken och är kanske allra viktigast för de som har yrken med stor del ensamarbete. Olika former av social kontakt måste uppmuntras för att minska ensamheten hos lantbrukarna i arbetslivet. Mötesplatser måste skapas.
Under senare år har vi fått en debatt om utbrändhet och dess orsaker. För lantbrukets del kan stressen i samband med exempelvis vår- och höstbruk vara betydande. I kombination med ekonomisk press vid bristande lönsamhet och pressen att fylla i de otaliga blanketterna rätt för att inte mista de ersättningar man har rätt till kan detta leda till en oerhörd stress. Detta är en grogrund för utbrändhet. Denna stress avspeglar sig också i att självmordsfrekvensen bland lantbrukare är högre än genomsnittet.
Arbetet med jordbrukspräster och/eller kuratorer som känner till böndernas villkor måste uppmuntras och stödjas. Yrkande i detta hänseende har ännu inte behandlats av riksdagen varför Centerpartiet avstår från att i dagsläget lägga ett nytt yrkande.
Under senare år har allt färre av de studerande vid naturbruksgymnasierna valt utbildningar med jordbruksinriktning. Detta kan i förlängningen leda till problem med nyrekrytering inom jordbruket och dessutom försvåra möjligheterna att anställa kompetent personal inom näringen. För att vända den negativa utvecklingen är det viktigt att inställningen till jordbruksföretagande förändras. Både näringen och samhället i övrigt har ett ansvar för att beskriva de framtidsmöjligheter som finns inom de biobaserade näringarna. I dag finns en tendens att alltför mycket fokuseras på de problem och svårigheter som näringen i dag belastas av.
En förutsättning för att fler skall satsa på ett jobb inom jordbruksnäringen är att det bedrivs en långsiktig jordbrukspolitik som syftar till att utveckla, inte avveckla, näringen. Många gånger gör människor idag ett senare val av yrkesväg än vad man gjorde tidigare. Det kan innebära att man efter genomförd gymnasieutbildning kanske arbetar eller studerar vidare för att sedan upptäcka att det är inom lantbruket man vill förlägga sin yrkeskarriär. Många gånger kan då denna väg vara stängd då man sedan tidigare har en utbildning som förhindrar att man går ytterligare en utbildning. Det är därför, särskilt inom denna sektor, av stor betydelse att behovet av ett sent yrkesval med tillgång till yrkesinriktad grund- och vidareutbildning inom lantbrukssektorn garanteras, oberoende av individens tidigare val av gymnasieutbildning. Vad som ovan anförts om ökad tillgänglighet av vuxenutbildning inom lantbrukssektorn bör ges regeringen till känna.
Att jordbruket upplevs som en framtidsnäring är naturligtvis viktigt för att yngre människor ska våga satsa på näringen. Detta understryker ytterligare behovet av att svenskt lantbruk ges villkor likvärdiga med sina konkurrenters. Regeringens dåliga behandling av svenskt jordbruk är således inte bara ett hot mot aktiva lantbrukare utan också mot framtida lantbrukare. Utan likvärdiga villkor kommer många att se sig om efter andra yrken. Att detta sker, inte på grund av att jordbruket inte försöker bli marknadsmässigt utan av inhemska pålagor, är olyckligt.
I tider då alltfler små lantbruk läggs ned försvåras möjligheterna för unga människor som vill bli lantbrukare att kunna starta egen verksamhet. De som inte kan ta över en gård från någon i sin släkt kan ha svårt att finna finansiering för köp av de större enheter som nu växer fram. Denna utveckling är oroande om man ser till framtidens behov av yngre människor i lantbruksnäringen. Startstöd och andra liknande inslag har en viktig roll att fylla för att garantera återväxten. Det är viktigt att dessa funktioner inte urholkas. Det maximala beloppet för startstöd bör höjas till samma nivå som EU-förordningen anger. Detta bör ges regeringen till känna.
Hästen blir ett allt viktigare inslag i jordbruket och på den svenska landsbygden. Hästarna är lantbrukets femte största inkomstkälla. Att jordbrukets bas på olika sätt breddas är positivt. Likaså är det ökande antalet hästar positivt för det öppna landskapet och därmed den biologiska mångfalden. Vi anser att detta bör visa sig i jordbrukspolitiken. Det är hög tid att betrakta den moderna hästnäringen som en betydande resurs när det gäller att utveckla jordbruket, landsbygden och miljön.
Centerpartiet var pådrivande för att Hästpolitiska utredningen skulle tillsättas. Vår uppfattning är att huvuddragen i utredningen bör genomföras. Det finns hos vissa en skepsis mot att integrera hästen i jordbrukspolitiken. Vi anser att det har sin grund i ett alltför snävt synsätt. Att hästen, som blir allt viktigare för landsbygden, integreras i jordbrukspolitiken är bra för hela jordbruksnäringen i och med att det är bra för landsbygden. Hästen är en motor för ekonomisk utveckling på landsbygden, vilket måste tydliggöras och erkännas.
En positiv utveckling för hästnäringen är inte bara en ekonomisk fråga, det är också en fråga om livskvalitet. Många människor har häst i hobby- och fritidssammanhang. Genom att människor, främst yngre kvinnor, får en bra möjligheter att utöva sin hobby kan landsbygden hållas levande. Detta är bra för alla landsbygdsföretag.
Centerpartiet menar att hästen bör integreras i jordbrukspolitiken. Vad som ovan anförs om att integrera hästen i jordbrukspolitiken bör ges regeringen till känna.
Möjligheterna för alla de som har häst för fritidsändamål och mindre tävlingsverksamhet att få en positiv utveckling är att det finns möjlighet att få tag på hovslagare. Vi ser idag att detta är ett problemområde. Det saknas idag närmare 500 utbildade hovslagare. Följden blir att hästägare får svårt att få tag på hovslagare till sina hästar samtidigt som många hästar skos av outbildade hovslagare, vilket ibland kan leda till besvärande konsekvenser för djuren. Detta får, utöver djurens lidande, stora negativa ekonomiska återverkningar.
I syfte att säkerställa en positiv utveckling för hästsektorn behövs fler hovslagare. Landets enda hovslagarutbildning finns idag vid SLU i Skara. Där finns för närvarande 15 utbildningsplatser. För att möta efterfrågan på hovslagartjänster behöver antalet utbildningsplatser öka. Det skulle säkerställa en positiv utveckling för hästsektorn. En del av platserna bör också användas för att vidareutbilda de hovslagare som idag är verksamma men som inte är utbildade. Antalet utbildningsplatser vid hovslagarutbildningen på SLU i Skara bör höjas till 40 per år. Detta bör ges regeringen till känna.
Regeringen ämnar lägga propositionen ”Hästens roll i samhället” på riksdagens bord i december. Centerpartiet hoppas att regeringen då vågar lägga skarpa förslag för att förbättra villkoren och konkurrenskraften för den svensk hästnäringen. Detta både vad gäller utövande i fritidssyfte och vad gäller de mer företagsmässiga aspekterna. Centerpartiet avstår därför i detta läge från att lägga fler yrkanden rörande hästnäringen.
EU:s gemensamma jordbrukspolitik baseras på radikalt annorlunda förutsättningar än de som råder idag. Politiken är formad efter situationen i de sex EEG-länderna på 1950-talet. Då var Europa inte självförsörjande på livsmedel i spåren av det förödande andra världskriget. Under årens lopp har situationen förändrats. Europa har inte längre någon livsmedelsbrist och EU omfattar i dagsläget 15 länder med flera nya i antågande.
Det tryck som EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) är utsatt för med BSE-kris, utbrott av mul- och klövsjuka samt upprördhet över långa och plågsamma djurtransporter ger oss ett bra tillfälle att diskutera reformer i densamma. Reformbehovet gör sig därtill också gällande på grund av utvidgningen av EU och nästa världshandelsrunda, som båda är andra viktiga faktorer som kommer att påverka det europeiska jordbrukets framtid. Konsumenternas berättigade önskemål om sunda och säkra livsmedel måste vara vägledande. Miljöhänsyn, god djuromsorg och möjligheter för även mindre jordbruk att leva vidare är andra viktiga och bärande principer. Miljöförbättringarna inom jordbruket ska fortsätta och arbetet med odling i balans ska drivas med kraft. Detta bör ges regeringen till känna.
EU:s nuvarande jordbruksprogram Agenda 2000 löper till och med 2006. Detta får dock inte hindra den viktiga diskussionen om hur framtidens svenska och europeiska jordbruk ska se ut. Att vara overksam under denna tid är ett svek mot både konsumenter och producenter såväl som EU:s ansökarländer. Centerpartiet välkomnar och bejakar särskilt näringens initiativ att bjuda in till breda överläggningar om EU:s framtida jordbrukspolitik. Fram till år 2006 ska CAP hålla sig inom de finansiella tak som Europeiska rådet fastställde i Berlin 1999. Den historiska utmaningen att ena Europa är alltför viktig för att tillåtas hotas av en CAP-reform.
Jordbrukspolitiken måste utformas så att konsumenter och producenter knyts närmare varandra samtidigt som subventioner och ersättningar förändras så att detta närmande blir möjligt. Vi måste styra bort från den politik som gör att lantbruksföretagen producerar det som berättigar till störst ersättningar och istället forma en politik som gör det möjligt för lantbrukarna att producera de livsmedel konsumenterna efterfrågar och samtidigt få en god avkastning på sina arbetsinsatser. Samtidigt är det viktigt att understryka att kvantitet aldrig kan ersätta kvalitet i det svenska eller europeiska jordbruket, även om båda behövs i ett globalt perspektiv.
Stödet till jordbruket måste styras mer till miljö-, kulturmiljö- och landsbygdsprogram. Jordbruket måste få betalt för de tjänster det utför åt samhället, såsom bevarande av öppet landskap, bevarande av biologisk mångfald samt bevarande av kulturmiljöer. Detta klarar inte marknaden av. Den nya gemensamma jordbrukspolitiken måste utformas så att det finns möjlighet för jordbruksföretag av olika storlek att verka i alla delar av EU för att på så sätt finnas nära konsumenterna. Vad som ovan anförs om inriktningen på reformer av EU:s jordbrukspolitik bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet ser inte jordbrukspolitiken som en fråga enbart för jordbruket. När EU:s nuvarande jordbruksprogram löper ut 2006 bör den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP=common agricultural policy) ersättas med en mat- och landsbygdspolitik (FRP=food and rural policy). Detta för att stärka konsumenternas ställning samtidigt som svenska och europeiska bönder ges möjlighet att konkurrera på den internationella livsmedelsmarknaden. En konsumentinriktad jordbrukspolitik som tar hänsyn till jordbrukets multifunktionella roll är ett måste. Detta sammantaget gör att vi behöver skifta till en mat- och landbygdspolitik. Sverige bör vara pådrivande inom EU för att möjliggöra detta ändrade synsätt. Vad som anförs om att skifta från en gemensam jordbrukspolitik (CAP) till en mat- och landsbygdspolitik (FRP) bör ges regeringen till känna.
Kandidatländerna måste få delta i processen att skapa en ny FRP eftersom de kommer att påverkas av den, först som ansökarländer, sedan som fullvärdiga medlemsstater. En informell diskussion borde inledas nu och ansökarländerna ges möjlighet att delta i de kommande diskussionerna om en ”mid-term review” av CAP. Detta skulle ge kandidatländerna tid att anpassa sig till integrationsprocessen och vidta nödvändiga åtgärder för att förändra sina strukturer. Regeringen bör inom EU verka för detta.
Kandidatländerna ska uppmuntras att börja införa EU:s lagstiftning före tillträdet, för att skapa möjligheter att korta ned övergångsperioder, stödja ytterligare handel, motverka tillämpningsproblem vid tillträdet och för att bli medvetna om och avlägsna potentiella hinder för ett tidigt tillträde så snart som möjligt. Vad som anförs om att låta EU:s kandidatländer delta i processen med att skapa en mat- och landsbygdspolitik (FRP) bör ges regeringen till känna.
Det är samtidigt som reformbehovet diskuteras viktigt att minnas att förändringar av EU:s ersättningssystem till en ökad marknadsorientering inte kan ske ensidigt. Om EU lägger om sin jordbrukspolitik samtidigt som andra stora och viktiga aktörer på världsmarknaden inte förändrar sin politik kommer det att få stora negativa konsekvenser för det öppna landskapet, den biologiska mångfalden, den europeiska modellen samt för möjligheterna till en levande landsbygd i hela Europa. En översyn och avreglering av jordbrukspolitiken ska inom de flesta områden göras parallellt med USA och andra WTO-partner, för att förhindra konkurrens på ojämlika villkor, eftersom USA:s samlade åtgärder för jordbruksstöd i storlek är jämförbara med EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Vad som anförts om att en översyn och avreglering av EU:s jordbrukspolitik bör göras parallellt med USA och andra WTO-partner bör ges regeringen till känna.
Vi anser att jordbruket, med sin mångsidiga roll och sin klara koppling till miljö, hälsa och livskvalitet, inte direkt kan jämföras med annat näringsliv. Dessa icke-handelshänsyn måste erkännas i WTO-förhandlingarna: differentieringen av varuhandeln ska inte bara vara möjlig på grundval av produktkvalitet, utan också på grund av produktionsmetod. Vad som anförs om jordbrukets icke-handelshänsyn i WTO-förhandlingar bör ges regeringen till känna.
Svenskt jordbruk är, precis som skogsbruket, en omistlig del i omställningen mot ett ekologiskt hållbart samhälle. Det är därför viktigt att jordbruket får villkor likvärdiga med konkurrenternas i omvärlden. Att genom, föga miljöstyrande, inhemska pålagor straffa ut det svenska lantbruket är negativt för miljön ur flera aspekter. Några av dessa aspekter är att den svenska livsmedelsproduktionen hotas, vilket leder till längre transporter och mindre insyn i produktionsmetoder, det öppna landskapet med sin biologiska mångfald hotas och den svenska landsbygden utarmas, vilket spär på den regionala klyvningen av landet.
Jordbruket kan rätt nyttjat producera en del av framtidens energibehov såväl som våra livsmedel. Därför måste jordbruket ses och användas som en resurs i miljöarbetet. Detta bör ges regeringen till känna.
Gentekniken är en mycket viktig fråga på livsmedelsområdet. Bland konsumenterna finns en stor skepsis och rädsla för vad den nya tekniken kan innebära. Denna skepsis och rädsla måste tas på allvar. En utveckling med skeptiska konsumenter gynnar varken lantbruket eller livsmedelssektorn.
Centerpartiet anser att biotekniken har stor potential. Den moderna tekniken kan, tillsammans och i symbios med informationsteknik, forma nya resurseffektiva och hållbara lösningar. Vi kan lära oss av naturens egna metoder och kanske ersätta miljöskadliga ämnen eller resurskrävande mekaniska processer. Växtförädling, nya kretsloppsanpassade material och hållbara energiprocesser är exempel på områden där gentekniken redan är eller kan bli ett viktigt instrument.
Tekniken är dock förenad med risker som kan vara mycket långsiktiga och svåra att i tid upptäcka om de blir verklighet. Gentekniken måste därför vara kringgärdad med stränga regler som skyddar människan och miljön. Möjligheterna med gentekniken måste kombineras med ständig vaksamhet, en öppen och bred samhällsdebatt och tydliga gränser för vad som är tillåtet. Eftersom vår kunskap ännu är så begränsad måste prövningen ske från fall till fall vid tillämpning av modern genteknik. Då riksdagen ännu ej behandlat Centerpartiets tidigare yrkanden gällande genteknik i jordbruket avstår vi i denna motion från att återupprepa dem. Yrkanden och mer om genteknik i jordbruket finns i Centerpartiets jordbruksmotion (2000/01:MJ233) från förra året. Centerpartiets syn på gentekniken finns också i Centerpartiets miljömotion.
|
Stockholm den 27 september 2001 |
|
|
Agne Hansson (c) |
|
|
Birgitta Carlsson (c) |
Margareta Andersson (c) |
|
Rolf Kenneryd (c) |
Kenneth Johansson (c) |
|
Lena Ek (c) |
Eskil Erlandsson (c) |