Den här motionen behandlar Centerpartiets syn på hur miljöpolitiken ska utformas. Genom att nyttja en marknadsekonomi som verkar inom ramarna för vad naturen tål kan en miljödriven utveckling säkerställas. Inom ramen för den miljödrivna utvecklingen måste det civila samhället, stat och företag samarbeta för att nå en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling.
Utöver Centerpartiets syn på den miljödrivna utvecklingen och marknadsekonomin redovisas synen på det internationella miljösamarbetet, både på global nivå och EU-nivå. EU-medlemskapet måste nyttjas på ett offensivt sätt. Miniminivåer för miljöskatter och ökad överstatlighet på miljöområdet inom EU är viktigt för att kunna komma till rätta med gränsöverskridande miljöproblem.
Motionen behandlar också bland annat funktionstänkande, ekoeffektivitet, klimatpolitik, miljösituationen i våra hav och deponiförbudet samt deponiskatten.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 2
3 Förslag till beslut 3
4 Inledning 6
5 Obehandlade yrkanden 6
6 Miljömålen 7
7 Miljödriven utveckling 7
7.1 Det civila samhällets betydelse för miljödriven utveckling 8
7.1.1 Ideella organisationer 8
7.1.2 Gör forskningen lättillgänglig 9
8 Marknadsekonomi som grund för hållbar utveckling 9
8.1 Ekonomiska styrmedel 10
8.1.1 Periodiseringsfond för miljösatsningar 10
8.1.2 Principer för ett nytt system med energiskatter 11
8.1.3 Grön skatteväxling 11
9 Nya generationer människor 12
9.1 Barn och miljö 13
10 Funktionstänkande och ekoeffektivitet 13
11 Klimatpolitik 14
11.1 Klimatpolitiska program (KLIMP) 15
11.2 Handel med utsläppsrättigheter 16
11.3 Grönt transportsystem 16
12 Internationellt samarbete 18
12.1 Världstoppmötet i Johannesburg 18
12.2 Exportkreditnämnden 18
12.3 Ozonskiktets uttunning 19
13 Använd EU i miljöarbetet 19
13.1 Miniminivåer för miljöskatter 20
13.2 Miljöpröva EU:s ekonomi 21
13.3 Utvidgningen – viktig för miljön 21
14 Klyvningen av landet – ett miljöproblem 21
15 Deponiförbudet 22
16 Våra hav 23
16.1 Oljeutsläpp och annan dumpning till havs 23
16.2 Övervakning 23
16.3 Tillståndet i Östersjön 24
17 De lokala investeringsprogrammen (LIP) 25
18 Biologisk mångfald 25
18.1 Samråd 26
19 Fosfor – en kritisk resurs 27
20 Retursystemen 28
21 Motioner under föregående riksdagsår 28
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen tillsammans med de svenska miljöteknikföretagen behöver lägga fast en strategi för ökad miljöteknikexport.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att stärka det civila samhället för att nå hållbar utveckling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppräkning av anslag till ideella organisationer verksamma inom natur- och kulturmiljöområdet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att intensifiera arbetet med att minska gapet mellan miljöforskningen och det civila samhället.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda möjligheterna att öka avsättningarna till periodiseringsfonder för att kunna göra miljöinvesteringar.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om principer för ett nytt system med energiskatter.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en grön skatteväxling måste utformas så att handel med utsläppsrättigheter underlättas.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett tydligare barnperspektiv i miljöarbetet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att miljöpolitiken måste formas med funktionstänkandet som en av grundpelarna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samhället måste uppmuntra arbetet med faktortänkandet genom att forma de ekonomiska systemen så att tärande på ändliga resurser och utsläpp inte lönar sig.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inte låsa fast de klimatpolitiska programmen med krav på att generera arbetstillfällen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om handel med utsläppsrättigheter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ta fram ett tioårsprogram för att halvera användningen av fossila bränslen.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ställa krav på samtliga större försäljningsställen att till år 2005 tillhandahålla biodrivmedel.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör sätta som mål att senast 2005 skall minst 10 % av de nyförsålda fordonen vara nollemissionsfordon.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen måste arbeta integrerat och trycka på andra länder att uppfylla sina löften från Riokonferensen.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en snabbutredning för att se på vilka sätt Sverige kan ta initiativet då det gäller klimatneutral och klimatpositiv export.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige måste vara pådrivande för fortsatt internationellt samarbete kring frågor som rör ozonskiktets bevarande.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall vara en offensiv kraft på miljöområdet inom EU.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom EU bör lyfta fram frågan om ökat funktionstänkande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad överstatlighet på miljöområdet inom EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en balanserad tillväxt i hela landet är en förutsättning för att kunna skapa ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart samhälle.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att slå fast att dispenser från deponiförbudet inte kommer att beviljas om kommunerna inte påbörjat arbetet med lösningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en höjning av deponiskatten.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det bör utredas om ett system liknande NOx-avgiften kan införas ovanpå deponiskatten.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skärpa de straffrättsliga sanktionerna för miljöbrott till havs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda möjligheterna till att utöka Tullens befogenheter för att på så sätt kunna förebygga miljöbrott till havs.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att intensifiera samarbetet kring Östersjön för att förbättra miljön i Östersjön.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att helt avsluta de lokala investeringsprogrammen.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om obligatoriska samråd mellan myndigheter och markägare vid inventering av markområden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör ta initiativ till en internationell fosforkonvention för att uppmärksamma fosfor som en kritisk resurs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör ta initiativ till att EU utarbetar en grönbok om fosforhushållning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om krafttag mot de som olagligt importerar PET-flaskor och aluminiumburkar.
1.Yrkandena 1, 13–15, 17 hänvisade till NU.
2.Yrkandena 5–7, 24, 25, 27 hänvisade till SkU.
3.Yrkandena 16, 18, 19, 28 hänvisade till KU.
4.Yrkande 29 hänvisat till BoU.
Ett tungt ansvar vilar på nu levande generationers axlar. Det är inte acceptabelt att kommande generationer ska drabbas negativt av att tidigare generationer levt över sina tillgångar, både de miljömässiga och ekonomiska. Att kommande generationers levnadsutrymme krymps och hotas på grund av att nuvarande och tidigare generationer agerat oansvarigt är inte acceptabelt. De nordamerikanska indianerna brukar säga att man alltid ska tänka sju generationer framåt i sina beslut. Det är en klok ledstjärna. Den miljöskuld som finns måste elimineras.
Miljöproblemen har under åren ändrat karaktär, från att ha varit lokala och väl synliga till att vara svårdefinierade och svårare att härleda. De är inte längre bara lokala företeelser utan globala. Att möta detta är en mäktig utmaning. Den miljöskuld som vi riskerar att lämna efter oss kan allvarligt inverka på kommande generationers möjligheter att påverka sin vardag. Centerpartiet accepterar inte att människors livskvalitet och möjlighet till självbestämmande undergrävs av en ohållbar utveckling. Vi står i inledningen av ett nytt årtusende. Det känns naturligt att tänka nytt. Att tänka på kommande generationer måste alltid vara en ledstjärna. Sverige ska gå före, tänka långsiktigt och vara ett föredöme på miljöområdet.
Under nästan hela 1900-talet var miljöpolitiken fokuserad på att lösa problem; miljöpolitiken var reaktiv. Vad som behövs nu är en proaktiv och decentraliserad politik som ger möjligheter för individer och företag att medverka och ta sitt ansvar. Centerpartiet har en ambition om att utveckla ett kretsloppssamhälle. Centerpartiet vill vidga miljöpolitikens perspektiv, ge den en global utgångspunkt och fokusera på möjligheterna i det nya tusentalet. Det skapar möjligheter för nya generationer av människor, företag och ledare att verka i en miljödriven utveckling. Det är rätt väg mot ett uthålligt samhälle.
Ett flertal yrkanden med anledning av Centerpartiets miljömotion från allmänna motionstiden 2000 har ännu inte behandlats av riksdagen. Mot bakgrund av det avstår vi i nuläget från att upprepa dem. De icke-behandlade yrkandena handlar bland annat om miljöarbete inom EU, genteknik, biologisk mångfald och tryggad vattenförsörjning. Hela motionen (2000/01:MJ711) finns att läsa på:
http://rixlex.riksdagen.se/htbin/thw/1993/favicon.ico?${BASE}=MOTARKIV0001&${THWIDS}=20.57]10015785571193&${HTML}=MOT_DOK&${THWURLSAVE}=57]10015785571193
Under våren 2001 presenterade regeringen propositionen Svenska miljömål – delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130). Riksdagen har ännu inte behandlat propositionen varför vi i detta läge avstår från att lägga nya yrkanden som direkt berör delmålen. Centerpartiets motion (2000/01:MJ46) finns att läsa på:
http://rixlex.riksdagen.se/htbin/thw/1993/favicon.ico?${BASE}=MOTARKIV0001&${THWIDS}=0.12]10015296121193&${HTML}=MOT_DOK&${THWURLSAVE}=12]10015296121193
Centerpartiet var på ett flertal punkter kritiskt till regeringens proposition. Det behövs en helhetssyn för att nå en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling. Regeringens förslag leder inte till denna nödvändiga helhetssyn.
Den miljödrivna utvecklingen där företag, det civila samhället och staten gemensamt tar ansvar för utvecklingen inrymmer en mycket stor kraft och potential. Den miljödrivna utvecklingen kommer att bli en drivkraft för ekonomisk tillväxt, industriell och mänsklig utveckling och samtidigt ge ett klimat för företagande och innovationer. En miljödriven utveckling är bra för våra barn.
Ett miljöanpassat näringsliv är en viktig förutsättning för att ställa om Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Den miljödrivna utvecklingen inrymmer en enorm potential, både för miljön och den ekonomiska tillväxten. Denna potential måste tas tillvara. Exempelvis beräknas den internationella marknaden för miljöteknik uppgå till cirka 4000 miljarder kronor. Tillväxttakten för denna marknad ligger på 5–20 procent per år. En internationalisering av det miljöanpassade näringslivet kan leda till ökad försäljning av svenska tjänster och produkter med hög miljöprestanda. Det ger den tillväxt i ekonomin som Sverige behöver för att kunna uppnå en uthållig välfärd. Utöver detta ska läggas utvecklingen inom andra sektorer där företagen hittar smarta miljölösningar som minskar resursuttaget. Sammantaget ger detta resurser till skola, vård och omsorg.
Svenska miljöteknikföretag har genom bland annat miljölagstiftning och kundkrav haft ett försprång gentemot sina utländska konkurrenter. Detta försprång är numera i stort sett inhämtat av många andra länder. Sverige är idag nettoimportör av renodlad miljöteknik. Den historiska chansen att vara först och därmed kunna exploatera en ny marknad har gått förlorad. Vad som är gjort är dock gjort och nu gäller det att verkligen skapa möjligheter för svenska miljöteknikföretag att i framtiden kunna konkurrera internationellt. För att råda bot på detta behöver regeringen tillsammans med de svenska miljöteknikföretagen lägga fast en strategi för ökad miljöteknikexport. Genom att stimulera nätverksbildning mellan små och stora miljödrivna företag, myndigheter, högskolor och universitet, bransch- och miljöorganisationer kan nätverk utvecklas och kompetenser komplimenteras vilket i sin tur ger möjligheter att agera på såväl hemma- som utlandsmarknaden. Vad som anförs om att regeringen tillsammans med de svenska miljöteknikföretagen behöver lägga fast en strategi för ökad miljöteknikexport bör ges regeringen till känna.
Även om världsmarknaden för miljöteknik är omfattande är det i internationaliseringen av de miljödrivna företagen som den stora utmaningen och potentialen ligger. Miljödrivna företag finns inom alla branscher och ofta inom en annan verksamhet än miljö. Dessa företag hanterar miljöfrågorna som strategiska frågor, väl förankrade i ledningen. Miljöfrågor prioriteras i varje val i företaget. Miljöarbetet är decentraliserat, proaktivt och förebyggande. Kundkrav driver utvecklingen. Företagen tillhandahåller produkter, funktioner och tjänster med hög miljöprestanda.
Utan ett starkt civilt samhälle blir det svårt att nå en långsiktigt hållbar ekologisk, ekonomisk och social utveckling. I slutändan är det så att miljödriven utveckling och andra miljöåtgärder aldrig kan kommenderas fram av statliga pekpinnar eller enbart genom företagens agerande. Ett starkt civilt samhälle med upplysta människor som utövar sin konsumentmakt och sina demokratiska möjligheter att påverka är en av de viktigaste drivkrafterna för att ställa om samhället. Mot bakgrund av detta är det viktigt att stärka det civila samhället. Vad som anförs om vikten av att stärka det civila samhället för att nå hållbar utveckling bör ges regeringen till känna.
Ett led i att stärka det civila samhället är att ha starka organisationer. Organisationer som Svenska Naturskyddsföreningen och Sveriges Hembygdsförbund är antagligen de som har den bästa bevakningen av bevarandet av den biologiska mångfalden i kulturlandskapet. Även studieförbund och fiskevårdsföreningar spelar på många platser en stor roll i det ideella arbetet. Dessa organisationer studerar och följer vaksamt hoten mot naturen, förmedlar och medverkar i opinionsbildningen, uppmuntrar till vård av byggnader och miljöer i såväl landsbygden som i stads- och tätortsmiljöer. I många fall bidrar organisationerna till skötsel och varsam förnyelse av dessa miljöer. Organisationernas verksamhet söker påverka utvecklingen på miljöområdet i positiv riktning.
Ska Sverige vara en pådrivande kraft och ett föregångsland för ekologiskt hållbar utveckling är det nödvändigt att ta tillvara de goda krafter som finns i redan verksamma organisationer. Det är dyrt för landet att låta bli. Ersättningen till de ideella krafterna är blygsamma jämfört med vad tjänstemän och konsulter kostar. Anslagen till de ideella organisationer som är verksamma inom natur- och kulturmiljöområdet bör räknas upp. I vår budgetmotion anslår Centerpartiet medel för detta. Vad som ovan anförs om uppräkning av anslag till ideella organisationer verksamma inom natur- och kulturmiljöområdet bör ges regeringen till känna.
Forskningen är central för att man skall få kännedom om miljöproblemen, hur de uppstår, vilka effekter de får både på kort och lång sikt och hur människor och natur påverkas. Utöver att forskningen får erforderliga resurser krävs att gapet mellan forskningen och det civila samhället minskar. Det finns annars en uppenbar risk för att forskningen endast blir en angelägenhet för några få. Därmed minskar också möjligheterna att omvandla forskningen i praktisk politik och verkan.
Det är nödvändigt att minska gapet mellan miljöforskningen och medborgarna. Att popularisera miljöforskningen är ett sätt att minska gapet. Det arbete som nu pågår för att öka tillgängligheten och för att göra forskningen mer lättöverskådlig och lättare att ta till sig måste drivas med kraft. Genom att intensifiera detta arbete kan det civila samhället stärka sina möjligheter att medverka till en hållbar utveckling. Vad som anförs om att intensifiera arbetet med att minska gapet mellan miljöforskningen och det civila samhället bör ges regeringen till känna.
Marknadsekonomin utgör grunden för en hållbar utveckling. Marknadsekonomin är överlägsen exempelvis planekonomin när det gäller att hitta effektiva metoder att lösa problem av olika slag. Men precis som planekonomin är ineffektiv så är den otyglade marknadsekonomin det. En otyglad marknadsekonomi är inget medel för att nå en hållbar utveckling utan den skapar istället problem som överlämnas åt kommande generationer att lösa.
Marknadsekonomin är som effektivast ur ett hållbarhetsperspektiv när den verkar inom givna ramar och bygger på biologiska grunder och effektivt nyttjande av de naturliga systemen. De tjänster de naturliga systemen tillhandahåller måste nyttjas varsamt för att de inte ska utarmas. I en fungerande marknadsekonomi ska priset på en vara eller tjänst dels spegla konsumenters och producenters värdering, dels de kostnader som framtagning och användning av varan orsakar. Inom ramen för detta synsätt ryms det som kan kallas miljödriven utveckling eller grön kapitalism.
När marknaden själv inte klarar av att prissätta sina produkter eller tjänster på ett korrekt sätt uppstår problem. Dels speglar varan, produkten eller tjänsten inte alla kostnader associerade med användande, utförande och produktion. Dels nyttjas naturens resurser och de naturliga systemen på ett ineffektivt sätt. Det är nödvändigt med ett ekonomiskt system där miljökostnaderna återspeglas i det pris köparen får betala och den vinst utföraren tillskapar. I de fall marknadspriserna inte återspeglar de faktiska kostnaderna behövs korrigeringar. Dessa korrigeringar kan genomföras i form av lagar, skatter och andra ekonomiska styrmedel.
Ekonomiska styrmedel kan användas både för att på ett korrekt sätt återspegla en varas, produkts eller tjänsts verkliga kostnad och för att styra utvecklingen åt det håll samhället finner eftersträvansvärt.
Att nyttja ekonomiska styrmedel kan vara effektivt för att komma till rätta med miljöproblem. Väl utformade ekonomiska styrmedel låser inte utvecklingen vid vissa tekniska lösningar eller miljömässiga delmål utan stimulerar kreativitet och utveckling. Det blir lönsamt att skydda miljön och effektivisera resursanvändningen genom ständiga förbättringar. Marknadsekonomins dynamik och utvecklingskraft verkar därmed i miljöns tjänst. För att skapa en sådan god marknad är det viktigt att också se över existerande subventioner och stöd från stat och kommun så att inte dessa motverkar en hållbar utveckling. Miljardsubventionerna till Europas kolgruvor är kanske det tydligaste exemplet på hur stöd av detta slag snedvrider ekonomin och motverkar viktiga miljömål. Skatteväxling kan rätt utformad vara ett av verktygen för att nå ett hållbart samhälle. Principen om att förorenaren ska betala (PPP) är en mycket viktigt princip. Subventioner av miljöstörande aktiviteter drabbar i förlängningen kommande generationer.
Att arbeta med positiva incitament för att bli miljövänligare är tyvärr alltför dåligt utvecklat i Sverige. Detta gäller både på medborgarbasis och för företag. Denna brist bör rättas till.
Den metod som hittills främst förespråkats när det gäller ekonomiska styrmedel är att göra de miljöovänliga alternativen dyrare. De miljövänliga alternativen ska således bli attraktiva genom att alternativen blir dyrare. I fråga om till exempel drivmedel kan detta få stora konsekvenser om alternativen inte är tillräckligt utvecklade. Att höja bensin och dieselskatter för människor som saknar alternativ är fel ände att börja i. Om detta sätter ordentlig press på företagen att tillhandahålla drivmedel och fordon som är miljövänliga kan också ifrågasättas. Det är dags att skifta fokus. Gör alternativen billigare för att stimulera människor att ändra sitt beteende. Naturligtvis löses inte alla problem genom detta synsätt. Det finns fortfarande ett behov av höjda miljöskatter.
Det är angeläget att underlätta företagens miljöarbete. De företag som tar den miljödrivna utvecklingen på allvar ska också understödjas genom bra regelverk och bra villkor. Företag har genom olika former av periodiseringsfonder möjlighet att skattemässigt gynnsamt sätta av medel för investeringar.
I syfte att underlätta miljöinvesteringar torde ett utökande av periodiseringsfondsmöjligheterna beaktas. Genom att till dagens system foga möjligheten att sätta av ytterligare 5 procent under förutsättning att medlen används till miljöinvesteringar kan vara en väg att gå. Detta bör utredas ytterligare. Vad som anförs om att utreda möjligheterna att öka avsättningarna till periodiseringsfonder för att kunna göra miljöinvesteringar bör ges regeringen till känna.
Energiskatterna är en central del av de miljörelaterade skatterna. Generellt sett ska ett väl fungerande system med energiskatter vara uppbyggt så att skatterna ska styra marknadspriset för att spegla energislagens totala kostnad för samhället. I en fungerande marknadsekonomi ska priset på en vara eller tjänst dels spegla konsumenters och producenters värderingar, dels de kostnader som framtagning och användning av varan orsakar. Råoljepriset speglar exempelvis inte de kostnader i form av försurning och växthuseffekt som oljeanvändningen orsakar. Därför korrigeras marknadspriset så att inte oljeanvändningen blir för hög, med miljö- och hälsoproblem som följd. Vidare är en grundläggande princip att det är förorenaren som ska betala för utsläpp och resursutnyttjande.
Väl utformade ekonomiska styrmedel låser inte utvecklingen vid vissa tekniska lösningar eller miljömässiga delmål utan stimulerar kreativitet och utveckling. Det blir lönsamt att skydda miljön och effektivisera resursanvändningen genom ständiga förbättringar. Marknadsekonomins dynamik och utvecklingskraft verkar därmed i miljöns tjänst. För att skapa en sådan god marknad är det viktigt att också se över existerande subventioner och stöd från stat och kommun så att inte dessa motverkar en hållbar utveckling.
Centerpartiet anser att ett system för energibeskattning bör byggas från grunden. Att fortsätta lappandet på dagens inkonsekventa och otydliga system av energiskatter är en omväg till ett ekologiskt hållbart samhälle. Principerna för ett nytt system bör vara att förorenaren betalar och att de olika energislagens marknadspris ska spegla samhällets totala kostnader. Detta innebär att regering och riksdag ska sätta tydliga miljömässiga ramar för energisystemet. Inom dessa ramar ska sedan marknadsekonomins dynamik och utvecklingskraft verka i miljöns tjänst. Vad som anförs om principer för ett nytt system med energiskatter bör ges regeringen till känna.
Ekonomiska styrmedel som till exempel skatter och avgifter ger som en sidoeffekt inkomster till statskassan. Det innebär att staten kan sänka andra skatter och avgifter som är störande för samhällsekonomin. Begreppet grön skatteväxling är tydligt till sin innebörd. Grön skatteväxling innebär sänkt skatt på arbete och höjda skatter på miljöförstöring och användning av ändliga naturresurser. Centerpartiet vill se en äkta grön skatteväxling i Sverige vilket förutsätter raka rör mellan höjda miljöskatter och sänkta arbetsgivaravgifter.
Ett väl fungerade system för handel med utsläppsrättigheter kan, på ett bättre sätt än laborerande med skattesatser, använda marknadsekonomins dynamik i miljöns tjänst. Handel med utsläppsrättigheter fungerar dock inte på alla områden varför skatteväxling fortfarande är ett bra instrument för att minska miljöförstöring och användning av ändliga naturresurser. I Sverige finns för närvarande ett skattesystem med nedsättningar av skattebördan för industrin. När ett system med utsläppsrättigheter är infört måste nedsättningen upphöra för att göra handeln enkel och enhetlig. Skatteväxlingen måste därför utformas så att handel med utsläppsrättigheter underlättas. Detta innebär att den nedsättning som i dag finns successivt måste minska.
Skatteväxlingen måste vara utformad på ett sätt som gör att en framtida handel med utsläppsrättigheter underlättas. Det har regeringen och samarbetspartierna inte klarat av. Istället förstärker man den befintliga skillnaden i miljöbeskattning mellan hushåll och industri. Inga ansatser görs för att successivt fasa ut de nedsättningar som finns och förbereda Sverige för ett system för handel med utsläppsrättigheter. Dessa steg måste tas. Vad som ovan anförs om att en grön skatteväxling måste utformas så att handel med utsläppsrättigheter underlättas bör ges regeringen till känna.
Att vidga miljöpolitikens perspektiv till att omfatta även kommande generationer ligger i miljöpolitikens natur. Men generationsperspektivet är inte enkelt. I slutrapporten ”Vår gemensamma framtid” från Världskommissionen för miljö och utveckling som presenterades av Gro Harlem Bruntland 1987 fanns ett tydligt generationsperspektiv. Bruntlandkommissionens nyckelbegrepp var hållbar utveckling. Begreppet har sedan dess haft ett kraftigt genomslag och skapat en bred medvetenhet om miljö, naturresurser och vår framtid. Med hållbar utveckling menade Bruntlandkommissionen en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att inskränka kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Efter Bruntlandkommissionen har fler definitioner tillkommit, många, både företag och länder, har uppenbarligen velat definiera sin verksamhet som hållbar. Vartefter definitionerna stigit i antal har begreppet tyvärr vattnats ur och blivit otydligt.
Istället för att komma med nya definitioner på ett begrepp som kopplar ihop utvecklingsbehov hos samtida och framtida generationer är det dags att inse att den närmast framtida generationen är våra barn. Att se på miljöfrågor i ett barnperspektiv kan hjälpa oss att fatta kloka beslut för kommande generationer. Ändå är det ovanligt att miljöfrågor sedda i ett barnperspektiv förekommer i debatten. Barn och unga är osynliga i det mesta av det miljöarbete som sker, såväl nationellt som internationellt. Det är dags att ändra på det.
Omfattande kunskap finns om människans hälsa och vilka faktorer, inklusive miljöfaktorer, som påverkar hälsan. Dock är mallen vuxna män. Specifik forskning om barn och miljö är ännu i sin linda, trots att det är känt är att barn i allmänhet är mer känsliga för föroreningar än vuxna. Den växande, ännu outvecklade kroppen är känslig och sårbar. Barn har bristande erfarenhet som innebär mindre möjligheter att undvika miljörisker. Barn har känsligare kroppsfunktioner. Immunförsvaret och olika organ utvecklas successivt. En dålig och förorenad miljö leder dessutom till att barn blir mer mottagliga för sjukdomar av olika slag. En god miljö är i allra största grad en livskvalitetsfråga.
Hållbar utveckling handlar om respekt för kommande generationers behov och möjligheter till utveckling. Därför måste barn och unga bli synliga och respekteras. Syftet med Agenda 21 är att skapa en hållbar utveckling för hela mänskligheten. Syftet med barnkonventionen är att skapa en hållbar uppväxt för varje barn som föds på vår jord. Det är med uppenbar tydlighet så att de båda dokumenten hör ihop. Det blir ingen uthållig utveckling om inte båda dokumenten förverkligas. Barnen är framtiden och får de inte uppleva livskvalitet både i form av en god naturmiljö och en god social miljö kommer de inte att vara bärare av en hållbar utveckling.
Det är viktigt att låta barn och unga komma till tals, i såväl den privata sfären som i mer officiella sammanhang. Det är viktigt att lyssna till dem och respektera deras oro och tankar. Genom att ta vara på deras klarsyn, nyfikenhet, engagemang och kraft kan vi göra utvecklingen hållbar. Ungdomens miljöriksdag är ett exempel på detta. Strategin bör vara att få in ett barnfokus i miljöarbetet på alla nivåer. Barnperspektivet bör exempelvis föras in i arbetet med Agenda 21 i alla våra kommuner. Beslutsfattare behöver förstå hur barn drabbas till sin hälsa, att barn är särskilt utsatta och förstå barns tysta oro nu och inför framtiden. Ett tydligt barnperspektiv bör finnas med i allt miljöarbete. Vad som anförs om ett tydligare barnperspektiv i miljöarbetet bör ges regeringen till känna.
Albert Einstein sa en gång i tiden: ”Vi kan inte lösa dagens problem med det tänkande som ledde fram till problemen.” Detta gäller i allra högsta grad hur politiken för att nå hållbar utveckling utformas. Den otyglade kapitalismen som gett och ger upphov till skador på vår gemensamma miljö löser inte problemen. Inte heller löser planekonomin de problem som uppstått under det ekonomiska systemet. Lösningen på våra miljöproblem ligger i att tänka nytt. Det är här den miljödrivna utvecklingen kommer in. En miljödriven utveckling ger möjlighet att tänka i helt nya banor.
Det är nödvändigt att tänka i funktioner. Det är inte produkten i sig som ska efterfrågas utan det är funktionen som produkten tillhandahåller som ska efterfrågas. Som kund efterfrågar man inte busstrafik utan funktionen transport från punkt A till punkt B. Ett annat exempel är att man som kund inte efterfrågar en spis utan funktionen matlagning. Listan på exempel över att människor egentligen efterfrågar funktioner, inte produkter, kan göras lång.
Funktionstänkandet gör att nya, och vad som idag ses som okonventionella, lösningar kommer att utvecklas. De land, samhällen och företag som tar till sig funktionssynsättet kommer att ha en stor fördel gentemot andra länder och företag när utvecklingen visar att dagens produkttänkande i längden är felaktigt. En viktig del av den miljödrivna utvecklingen är att på ett effektivt sätt tillhandahålla funktioner. Det är att missa kärnan i miljöpolitiken att inte tänka i termer av funktioner. Miljöpolitiken måste formas med funktionstänkandet som en av grundpelarna. Detta bör ges regeringen till känna.
Ekoeffektivitet och funktionstänkande hör ihop. Det ena kan ge det andra. Redan att tänka i funktioner är i sig effektivt. När uttrycken faktor 4 och faktor 10 (vilket innebär att man får ut samma nytta ur 10 procent av insatsen) först introducerades var det många som rynkade på näsan och menade att det var orealistiska mål att sträva efter. Säg det till de företag som nu inriktar sig på Faktor 100, alltså att uppnå samma nytta men med bara 1 procent av den tidigare insatsen!
Precis som ett företag inte i längden kan tära på sin kapitalreserv kan inte heller mänskligheten fortsätta att tära på jordens kapitalreserv i samma takt som nu. De förnybara resurserna utgör grunden för den miljödrivna utvecklingen; de ändliga gör det inte. Våra resurser måste utnyttjas effektivare. Genom att öka resurseffektiviteten kan vi få ut större nytta ur en mindre insats. Ökad resurseffektivitet minskar belastningen på vår miljö samtidigt som det är både samhälls- och företagsekonomiskt sunt. Teknikutveckling måste uppmuntras och användas på ett sådant sätt att belastningen på miljön minskar. faktor 10 är ett viktigt första steg i den miljödrivna utvecklingen och tjänar som ett viktigt mål och instrument för att nå ett ekologiskt hållbart samhälle. Våra system måste bygga på biologiska grunder och effektivt nyttjande av de naturliga systemen. De tjänster de naturliga systemen tillhandahåller måste nyttjas varsamt för att de inte ska utarmas. Karaktären på våra produkter måste förändras för att passa in i detta system. Samhället måste uppmuntra arbetet med faktortänkandet genom att forma de ekonomiska systemen så att tärande på ändliga resurser och utsläpp inte lönar sig. Detta bör ges regeringen till känna.
Att komma till rätta med utsläppen av växthusgaser är en av de riktigt stora utmaningarna för att säkerställa att framtida generationer inte ska behöva leva med konsekvenser skapade av tidigare generationer. Det är absolut nödvändigt att kraftigt minska utsläppen av växthusgaser. På sikt måste fossilsamhället förpassas till historiens skräphög. Fossilsamhället innebär inte ett effektivt nyttjande av naturens resurser.
Internationella överenskommelser på detta område är centralt. Den naturliga växthuseffekten som förstärks genom mänsklig aktivitet känner inga nationsgränser. Utsläpp här drabbar andra länder. Och ofrånkomligen är det så att fattiga länder med utsatta lägen och svaga ekonomier kommer att drabbas hårdast. Rika länder har större möjligheter att parera och förbereda samhället på ett förändrat klimat än vad de fattiga länderna har. Det kan med fog sägas att klimatfrågan är en fråga om såväl global solidaritet som solidaritet med kommande generationer.
Flera länder och låglänta områden riskerar bokstavligen att försvinna när havsnivån höjs och lägger landmassor under sig. Torra områden riskerar att bli ännu torrare samtidigt som stormar kommer att bli vanligare och kraftigare. Kostnaderna i form av översvämningar, stormar, torka, bränder, rubbade ekosystem och försämrade skördar beräknas bli enorma på global basis. Det tyska återförsäkringsbolaget Münchener Rück har gjort beräkningar som visar att kostnaderna till följd av förändringarna i klimatet kan komma att uppgå till ofattbara 3000 miljarder kronor per år.
FN:s klimatpanel, IPCC, har presenterat alarmerande prognoser om framtidens klimat. Rapporten från IPCC stärker bevisen för att människan på ett markant sätt genom utsläpp av växthusgaser påverkar den naturliga växthuseffekten. Forskarna knutna till panelen prognosticerar att temperaturerna kan komma att stiga med 1,4 – 5,8 grader de kommande hundra åren. Redan om den låga prognosen slår in kommer det att få förödande konsekvenser för människor, djur och natur.
Regeringen har sedan länge utlovat en proposition om en svensk klimatstrategi. Den har ännu inte nått riksdagens bord men är utlovad att snart göra det. Den motion som Centerpartiet lägger i samband med regeringens proposition kommer att innehålla en mer utvecklad syn på klimatpolitiken än vad som återfinns i denna motion. Likaledes avstår Centerpartiet i detta läge från att lägga alla yrkanden vi har på detta område utan väntar till klimatpropositionen.
Regeringen föreslår i årets budget att så kallade klimatpolitiska program ska inrättas från och med 1/7 2002. Centerpartiet förde fram detta förslag redan våren 2000 varför vi välkomnar att regeringen nu tagit till sig av detta. Det lokala klimatarbetet bör dock stimuleras ytterligare jämfört med de medel regeringen avsätter. Anslaget till KLIMP bör räknas upp varför Centerpartiet i budgetsammanhang avsätter mer medel till detta ändamål.
Vi förutsätter att regeringen i den klimatpolitiska propositionen närmare beskriver hur de klimatpolitiska programmen ska utformas. Det är nödvändigt med en ändrad syn gentemot den syn regeringen hade när det gällde de lokala investeringsprogrammen (LIP). Mer om LIP återfinns på annan plats i denna motion. De klimatpolitiska programmen får inte låsas fast med krav på att generera arbetstillfällen; miljönyttan ska sättas i främsta rummet. Vad som anförs om att inte låsa fast de klimatpolitiska programmen med krav på att generera arbetstillfällen bör ges regeringen till känna.
Utsläppsrättigheter kan ses som en utveckling av administrativa styrmedel inom miljöpolitiken. Hittills har utsläppsrättigheter använts (i bland annat USA) för avgränsade branscher och på stora miljöskadliga utsläpp av avgränsad karaktär. Handel med utsläppsrättigheter kan vara ett effektivt instrument för att minska utsläppen av växthusgaser med hjälp av marknadsmekanismer. Dessutom kan det vara ett bra komplement till de administrativa styrmedlen. Centerpartiet efterfrågar initiativ från regeringen på detta område. Att inte nyttja kraften i marknadsekonomin för att komma till rätta med utsläppen av växthusgaser vore olyckligt. Det finns flera fördelar med utsläppsrättigheter varav den främsta är att systemet förenar ekonomiskt och miljömässigt effektiva lösningar.
Utsläppsrättigheter sker genom att myndigheten gör en bedömning av hur mycket utsläpp en viss recipient tål. Den beräknade mängden utsläpp tilldelas sedan olika förorenare. Det finns i huvudsak två metoder för utsläppsrättigheter. Dels den ”mjuka metoden”, som innebär att myndigheten ger utsläppsrätter till dem som reducerar sina utsläpp till en viss nivå, dels den ”hårda metoden”, som innebär att myndigheten säljer rättigheter till förorenaren, vid ett eller flera återkommande tillfällen. Företaget ges även möjligheten att sälja dessa rättigheter vidare.
Systemet innebär flera fördelar men även nackdelar om det införs på områden som inte lämpar sig för det. Utsläppsrättigheter kan medföra att reningen av miljöskadliga ämnen sker där det kostar minst. I ett system med handel av utsläppsrättigheter ska det även finnas inbyggt att den totala mängden utsläpp ska minska med tiden. En väl fungerande marknad, vilket bland mycket annat innebär låga transaktionskostnader, är en förutsättning för en fungerande handel. Det är också nödvändigt att ett system med handel av utsläppsrätter utformas så att teknikutvecklingen stimuleras, inte motverkas. Sverige måste vara pådrivande för att inrätta ett system för handel med utsläppsrättigheter. Vad som ovan anförs om handel med utsläppsrättigheter bör ges regeringen till känna.
Att miljöanpassa transportsystemet är en nödvändighet för att nå en hållbar utveckling. Både transportslag och bränslen har en avgörande roll. Dagens transportsystem är inte hållbart. Till nästan 100 procent baseras dagens transportsystem, järnväg undantaget, på fossila bränslen som vid förbränning åstadkommer skador på människor och miljö. Det är därför viktigt att skapa ett ”grönare” transportsystem. Användningen av fossila bränslen måste minska och på sikt helt fasas ut. En anpassning av transportsystemet i hållbar riktning kräver åtgärder på både kort och lång sikt. Omställningen måste ske på ett sådant sätt att det är möjligt att bo och verka på landsbygden, i små orter och större städer. Kollektivtrafiken måste förbättras i alla delar av landet, och mer gods måste flyttas från lastbil till järnväg och sjöfart där så är möjligt.
Det behövs en strategi för introduktionen av nya och miljövänliga drivmedel. I detta spelar inte minst skattesystemet en viktig roll. Ska en introduktion bli möjlig måste skattesystemet användas som ett offensivt instrument och utformas så att introduktionen underlättas, inte försvåras. Nya miljövänliga drivmedel är en av förutsättningarna för att skapa ett grönare transportsystem. Fossilbränslen måste fasas ut. Arbetet med att ta fram alternativa miljöriktiga bränslen som alternativ till bensin och diesel måste forceras. Forskning och utveckling måste stärkas.
Sverige har bl a i Riodeklarationen förbundit sig att verka för en långsiktigt hållbar utveckling. I och med Kyotoprotokollet har vi tagit på oss att minska våra utsläpp av växthusgaser. Det borde nu vara dags för Sverige och Europa att likt Kalifornien ta viktiga steg på vägen mot miljöriktiga drivmedel. Ett tioårsprogram för att systematiskt introducera alternativa miljöriktiga bränslen på den svenska marknaden bör tas fram. Målsättningen bör vara att på 10 år halvera användningen av fossila bränslen som olja, bensin och diesel genom kraftfulla satsningar på etanol, vätgas, el och bränsleceller. Vad som anförs om att ta fram ett 10-årsprogram för att halvera användningen av fossila bränslen bör ges regeringen till känna.
Samtidigt måste krav ställas på de bolag som försäljer drivmedel att tillhandahålla biodrivmedel. Idag är det bara i storstäderna samt i Värmland som t ex etanol finns tillgängligt på rimliga avstånd. Totalt tillhandahåller ett femtiotal försäljningsställen i Sverige etanol. För att klara kraven på tillgänglighet för biodrivmedel är det nödvändigt att redan nu slå fast tydliga krav på drivmedelsförsäljare att kunna tillhandahålla biodrivmedel på samtliga större försäljningsställen till år 2005. Vad som anförs om att ställa krav på samtliga större försäljningsställen att till år 2005 tillhandahålla biodrivmedel bör ges regeringen till känna.
Tidigare erfarenheter, som vid utmönstringen av den blyade bensinen, visar att marknadsekonomins styrmekanismer är ett effektivt sätt att stimulera en miljödriven teknikutveckling. Därmed skulle också miljömålen lättare kunna uppnås, samtidigt som fordonsindustrin i Sverige och Europa kan förbättra sin konkurrenskraft i en situation där miljöanpassade produkter blir alltmer efterfrågade. Ett rimligt mål borde vara att, likt Kalifornien, ställa upp ett konkret mål om att en viss del av de fordon som nyförsäljs är nollemissionsfordon. Nollemissionsfordon drivs på ett sådant sätt att de inte ger upphov till några utsläpp. El och vätgas är exempel på denna teknik. Sverige bör sätta som mål att senast 2005 skall minst 10 % av de nyförsålda fordonen vara nollemissionsfordon. Detta bör ges regeringen till känna.
Regeringen har aviserat en skattestrategi för alternativa drivmedel. Centerpartiet förutsätter att regeringen återkommer med mer om detta i klimatpropositionen varför vi i nuläget avstår från ytterligare yrkanden.
Det är av största vikt att Sverige på olika sätt engagerar sig i det internationella miljösamarbetet. Den framskjutna plats som Sverige haft i miljösammanhang måste fortsättningsvis utvecklas. På många håll i världen är inte längre hotbilden andra länders militära medel. Det är istället olika sorters miljöförstöring och rovdrift på knappa resurser som kan skapa såväl mellanstatliga som inomstatliga konflikter. De mest påtagliga globala miljöhoten är klimatförändringar och uttunningen av ozonskiktet. Vattenbrist är ett annat hot som kan skapa grogrund för uppslitande konflikter. Skogsskövling och jordförstöring förstör levnadsrummet för människor, djur och växter. Att ta steget in i framtiden utan att arbeta för en lösning på dessa problem är förödande. Hållbar utveckling är en nödvändig förutsättning för att fred och säkerhet ska bli varaktiga tillstånd. Internationellt samarbete är av yttersta vikt för att komma till rätta med dessa problem. Sverige måste spela en aktiv roll i detta samarbete och aktivt arbeta med frågorna i internationella organ som EU och FN.
Nästa år är det tio år sedan FN:s miljökonferens i Rio hölls. Sverige representerades vid det mötet av miljöminister Olof Johansson (c). Under 2002 hålls en ny miljökonferens i sydafrikanska Johannesburg. Kraften i internationella överenskommelser får inte underskattas även om vi från svenskt håll många gånger vill gå längre och se snabbare resultat. Det är angeläget med ett framgångsrik möte i Johannesburg.
För att Sverige ska kunna vara en framgångsrik part i förberedelserna inför och under mötet i Johannesburg krävs att regeringen arbetar integrerat. Det får inte bli bara en fråga för Miljödepartementet, utan de andra politikområdena måste involveras för att Sverige ska kunna ha en samlad och trovärdig bild gentemot omvärlden. En samlad bild ger Sverige styrka i förberedelsearbetet.
Viktiga frågor i Johannesburg kommer att bli fattigdomsbekämpning, vattenförsörjning och klimatpolitik. Många av världens fattiga länder känner sig svikna av den rika världen som inte levt upp till de löften som gavs på miljömötet i Rio 1992. Här kan Sverige spela en viktig roll genom att trycka på de länder som inte uppfyller sina löften till utvecklingsländerna från Riokonferensen. Vad som anförs om att regeringen måste arbeta integrerat och trycka på andra länder att uppfylla sina löften från Riokonferensen bör ges regeringen till känna.
Som tidigare nämnts är det av största vikt att Sverige på olika sätt engagerar sig i det internationella miljöarbetet. Om Sverige ska kunna vara drivande i detta arbete gäller det att ha en hög trovärdighet. I ljuset av detta är det olyckligt att den svenska Exportkreditnämnden (EKN) beviljar exportkrediter till projekt som gör att Sverige i förhållande till folkmängd bidrar mer till växthuseffekten än något annat land.
Världsnaturfonden (WWF) har uppmärksammat denna brist i EKN:s arbete. Miljöministern har som svar på en skriftlig fråga i riksdagen sagt att de aspekter och frågor WWF lade fram i sin rapport kan komma att hanteras i den klimatproposition som regeringen lovat ska läggas på riksdagens bord. Vi förutsätter att så är fallet. Centerpartiet har pekat på behovet av att genomföra en snabbutredning för att se på vilka sätt Sverige kan ta initiativet då det gäller klimatneutral och klimatpositiv export. Detta har inte gjorts varför vi redan nu, utan att vänta på regeringens klimatproposition, väljer att lägga ett yrkande om detta. Vad som anförs om en snabbutredning för att se på vilka sätt Sverige kan ta initiativet då det gäller klimatneutral och klimatpositiv export bör ges regeringen till känna.
Allt liv på jorden är beroende av det skyddande ozonskiktet som filtrerar bort skadlig UV-strålning från solen. Viktiga steg har tagits i det globala arbetet med att begränsa utsläppen av ozonnedbrytande ämnen, bl a i form av Montrealprotokollet. Mycket arbete återstår dock. Företagen har ett stort ansvar att inte sälja produkter som är förbjudna i industrivärlden till utvecklingsländerna. Att minska utsläpp och läckage vid skrotning av produkter innehållande ozonnedbrtytande ämnen är en annan stor utmaning. Internationellt samarbete är av yttersta vikt för att komma till rätta med de problem mänskligheten har skapat. Montrealprotokollet som undertecknades 1988 visar på den inneboende kraft som finns i globalt samarbete. De ersättningskomponenter som används istället för de ämnen som förbjöds fungerar i många stycken lika bra eller bättre än sina företrädare. Dessutom ofta till en lägre kostnad.
Hotet är dock inte avvärjt. Rapporterna om storleken på ozonhålet över Antarktis visar tydligt på detta. Sambandet mellan utsläpp av växthusgaser och ozonskiktets uttunning visar också på de komplexa samband som finns och att problemet är långt ifrån löst. Fortsatt internationellt samarbete är nödvändigt för att ozonskiktet ska ha en chans att återhämta sig. I detta arbete måste Sverige vara pådrivande. Vad som anförs om att Sverige måste vara pådrivande för fortsatt internationellt samarbete kring frågor som rör ozonskiktets bevarande bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet bejakar EU-samarbetet. En av de allra viktigaste anledningarna till att inta en positiv hållning till EU är möjligheterna att samarbeta kring miljöfrågorna som många gånger är gränsöverskridande. För att komma till rätta med gränsöverskridande miljöproblem behövs gränsöverskridande samarbete.
EU har en central roll att spela på den internationella miljöscenen. Som ett av världens största och därmed viktigaste handelsblock kan EU vara med och påverka utvecklingen. Det är absolut nödvändigt att EU tar detta ansvar. EU:s möjligheter att påverka den internationella utvecklingen är beroende av graden av samsyn och enighet inom unionen. Sverige måste inom EU vara en offensiv kraft på miljöområdet. För att nå framgång krävs att Sverige skapar allianser med andra länder. I Centerpartiets motion om EU:s framtidsfrågor återfinns ett yrkande om en nordisk miljöunion som är ett tydligt exempel på en sådan allians. Genom att skapa allianser kan Sverige vara med och driva EU framför sig. Detta får också återverkningar på den internationella miljöscenen. Vad som anförs om att Sverige ska vara en offensiv kraft på miljöområdet inom EU bör ges regeringen till känna.
För att nå en hållbar utveckling i Europa och EU måste den inre marknaden utvecklas i miljövänligare riktning. Det första steget i detta arbete är att miljö- och kretsloppsanpassa varu- och produktflödena. Fortsättningen måste vara att stärka funktionstänkandet på EU-nivå. Funktionstänkandet innebär att det inte är produkten i sig som efterfrågas. Istället är det en funktion som konsumenten efterfrågar. Dessa frågor måste vara prioriterade och drivas av Sverige. Regeringen bör inom EU lyfta fram frågan om ökat funktionstänkande. Mer om funktionstänkande återfinns på annan plats i denna motion. Vad som ovan anförs om att Sverige inom EU bör lyfta fram frågan om ökat funktionstänkande bör ges regeringen till känna.
Vi måste ha en tydlig miljöstyrning på EU-området då nationella konkurrensvillkor alltmer ersätts av internationell konkurrens på den gemensamma marknaden. Olika konkurrensvillkor på grund av olika miljöregler och miljöskatter kan fungera som en drivkraft men också som ett hinder. Gemensamma miljöskatter är ett av verktygen för att komma över detta hinder. Att använda skatteinstrumentet kan stimulera teknikutvecklingen samtidigt som länderna inom EU inte utsätter varandra för skattekonkurrens på ett så viktigt område som miljön.
Hittills har den svenska regeringen varit kallsinnig till att införa gemensamma miniminivåer. Vi hoppas att det ändrar sig. Sverige måste våga ta stegen och säga att vi behöver miniminivåer för miljöskatterna i EU. Detta vore bra för miljön, och det är ett bra sätt att skapa likvärdiga konkurrensvillkor inom EU. Centerpartiet som bejakar EU-samarbetet vill se dessa miniminivåer för miljöskatter i EU förverkligade. Sverige bör driva frågan om miniminivåer för miljöskatter i EU. Yrkande i detta hänseende återfinns i Centerpartiets motion om EU:s framtidsfrågor (U302).
I grund och botten är detta inte en skattefråga utan en miljöfråga. Att införa gemensamma miniminivåer för miljöskatter betyder inte att EU ska ha harmoniserade skatter på alla områden. Miljön utgör ett tydligt område där ökad överstatlighet är nödvändig. Detta gäller naturligtvis även på miljöskatteområdet. Sverige måste våga erkänna detta. Den ökade överstatligheten på miljöområdet är speciellt viktig om EU ska kunna agera som en stark kraft på den internationella miljöscenen. Samtidigt som det behövs en ökad överstatlighet på miljöområdet är det viktigt att slå fast att enskilda länder måste kunna gå längre om det finns klara motiv för detta. Vad som anförs om ökad överstatlighet på miljöområdet inom EU bör ges regeringen till känna.
Det är viktigt att EU:s politik inte stöder aktiviteter inom olika politikområden som man i miljöpolitiska sammanhang vill bekämpa. Miljökonsekvensbeskrivningar måste genomsyra EU:s verksamhet. Det är helt enkelt dags att miljöpröva EU:s ekonomi. Att redan från början väga in de miljömässiga effekterna gör att beslut som är negativa för miljön kan undvikas eller att miljöeffekterna minimeras. Sverige bör vara pådrivande för att EU:s ekonomi skall miljöprövas. I slutändan är detta en fråga om trovärdighet. Ska EU kunna ställa krav på andra så måste man själva agera som ett föredöme. Yrkande i detta hänseende är ännu ej behandlat av riksdagen varför vi avstår från att lägga ett nytt yrkande.
Utvidgningen av EU till Öst- och Centraleuropa är viktig för miljön. Genom att ställa miljökrav på ansökarländerna kommer deras negativa miljöpåverkan att minska. Detta är mycket positivt. EU ska ställa hårda miljökrav på ansökarländerna. Kraven får dock inte bli så hårda att ansökarländerna upplever dem som omöjliga att uppnå. Sådana krav motverkar sitt syfte. Det är bättre att få in länderna i EU och där arbeta gemensamt för att minska deras miljöpåverkan än att isolera dem utanför EU genom alltför hårda krav. Sverige bör vara pådrivande för en inriktning inom EU likt den som beskrivits ovan. Yrkande i detta hänseende har ännu inte behandlats av riksdagen varför vi avstår från att lägga ett nytt yrkande.
Den pågående klyvningen av landet ger upphov till en rad miljöproblem. I de områden dit befolkningen koncentreras, främst storstäderna, uppkommer problem i form av bland annat trafikkaos med ökade utsläpp, buller, trängsel och exploatering av grönområden. Detta samtidigt som andra områden blir av med grundläggande service vilket leder till längre ressträckor med de utsläpp det medför. Detta tillsammans ökar trycket på naturen. Att hindra klyvningen har således en klar koppling till människors livsmiljö och människans påverkan på naturen.
I grunden handlar det om vilket samhälle vi vill ha. Ett samhälle där miljöproblem inte uppstår eller har mindre omfattning eller ett samhälle där vi hela tiden får städa upp efter en utveckling som skapar miljöproblem. En balanserad tillväxt i hela landet är en förutsättning för att kunna skapa ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart samhälle. Med en koncentrationspolitik av det slag som regeringen nu för, försvåras möjligheterna att förebygga och minska miljöproblemen. Vad som anförs om att en balanserad tillväxt i hela landet är en förutsättning för att kunna skapa ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart samhälle bör ges regeringen till känna.
Från och med år 2005 införs ett förbud mot att deponera organiskt avfall. Ett förbud mot att deponera brännbart avfall träder i kraft 2002. För att stimulera kommunerna att börja arbeta med lösningar på dessa problem infördes den 1 januari 2000 en deponiskatt om 250 kr/ton. I en nordeuropeisk jämförelse har Sverige en låg skatt på deponering. Effekten av detta kan bli att Sverige kommer att få ta emot organiskt avfall från andra länder då det är billigare att deponera här. Situationen liknar till del den som råder för sopförbränning där Sverige importerar sopor för förbränning.
Skatten och deponiförbudet är ett sätt att använda marknadsekonomin för att hitta nya lösningar samtidigt som det ska uppmuntra kommuner att försöka reducera mängden avfall. Mycket talar dock för att skatten är för låg för att ha den stimulerande effekt som är meningen. Likaså räknar många kommuner med att få dispenser från deponiförbudet av organiskt avfall. Kombinationen av låg skatt och tro på att kommunen ska få dispens gör att nya tekniska lösningar har svårt att konkurrera med de kalkyler kommunerna genomför.
Det behövs ett par åtgärder för att sätta fart på teknikutvecklingen och för att minska mängden avfall till deponi. För det första måste det klart och tydligt slås fast att dispenser från förbudet att deponera organiskt avfall inte kommer att beviljas såtillvida kommunerna inte uppfyllt vissa krav. Dessa krav kan vara att en lösning håller på att genomföras. Regeringen bör skyndsamt arbeta fram dessa krav och samtidigt slå fast att dispenser från deponiförbudet inte kommer att beviljas om kommunerna inte påbörjat arbetet med lösningar. Vad som anförs om att slå fast att dispenser från deponiförbudet inte kommer att beviljas om kommunerna inte påbörjat arbetet med lösningar bör ges regeringen till känna.
Deponiskatten har inte den styrande effekt som den var ämnad att ha när den infördes. Mycket talar för att en höjning av skatten är viktig för att stimulera kommunerna och samtidigt minska riskerna för att andra länder exporterar sitt avfall för deponi i Sverige. I budgetpropositionen (2001/02:1) föreslår regeringen en höjning av skatten från 250 kr/ton till 288 kr/ton. Denna höjning är med största sannolikhet inte tillräcklig för att förbättra miljöstyrningen. Deponiskatten bör därför höjas ytterligare, gärna stegvis för att få största möjliga miljönytta. Vad som anförs om en höjning av deponiskatten bör ges regeringen till känna.
Ett ytterligare sätt att stimulera arbetet är att kombinera deponiskatten med en avgift som utformas enligt den modell som används för NOX-avgiften. Viktigt att påpeka är att NOX-avgiften är statsfinansiellt neutral. Utformningen på NOX-avgiften är sådan att de som är miljövänligast tjänar på systemet medan de som är miljöovänligast får betala. Detta är ett starkt incitament att förbättra sig. Det bör utredas om ett system liknande NOX-avgiften kan införas ovanpå deponiskatten. Detta bör ges regeringen till känna.
Att skydda våra hav från negativ miljöpåverkan är av yttersta vikt för både nu levande och kommande generationer. Haven ger upphov till arbetstillfällen för många yrkesgrupper samtidigt som de är en omistlig resurs för rekreationsändamål. Att skydda haven är till gagn inte bara för oss människor utan för alla djur, växter och organismer. Ett tungt ansvar vilar på nu levande generationer att ge haven ett fullgott skydd mot negativ miljöpåverkan. Miljöproblemen i våra hav är som så många andra miljöproblem gränsöverskridande.
Trots lagstiftning som förbjuder oljeutsläpp och dumpning av annat slag drabbas svenska vatten årligen av många skadliga utsläpp. Miljöbrott till havs begås inte för att man vill skada miljön, utan för att man vill minska sina kostnader. Brotten föregås därför ofta av kalkyler där kostnaderna för eventuellt straff vägs mot vinsten av att bryta mot reglerna. Det är därför mycket viktigt att de straffrättsliga sanktionerna fungerar. Likaså ska det vara kännbart att överträda reglerna. Samhällets budskap måste otvetydigt vara att brott mot miljöreglerna aldrig ska löna sig. Dagens straffrättsliga sanktioner mot miljöbrott till havs fyller inte funktionen att det inte ska löna sig att bryta mot miljöreglerna; utsläppen fortsätter. Det är därför nödvändigt att de straffrättsliga sanktionerna skärps, för att i större utsträckning än idag förhindra att miljöbrott till havs begås. Vad som ovan anförs om att skärpa de straffrättsliga sanktionerna för miljöbrott till havs bör ges regeringen till känna.
För att lagarna som reglerar utsläpp till havs ska kunna efterlevas krävs en god övervakning. En god övervakning från Kustbevakningen spelar på ett avgörande sätt in för att förhindra miljöbrott till havs. Risken för att ertappas måste vara så hög att man avstår från att begå brott. Arbetet måste självklart i första hand vara inriktat på att förhindra miljöbrott och i andra hand att spåra och finna dem som begått miljöbrott.
Det finns anledning att se över möjligheterna att förbättra övervakningen. Ett sätt att göra detta är att utöka Tullens befogenheter för att på så sätt kunna beivra miljöbrott. Det förebyggande miljöarbetet skulle förmodligen tjäna på att Tullen som gör kontroller även fick möjlighet att genomföra miljökontroller och lastsäkringskontroller. Detta bör utredas noggrant och med skyndsamhet. Vad som ovan anförs om att utreda möjligheterna till att utöka Tullens befogenheter för att på så sätt kunna förebygga miljöbrott till havs bör ges regeringen till känna.
Östersjön är en stor resurs ur miljö- och rekreationssynpunkt samt som område för många människors utkomst i bland annat turist- och fiskenäringarna. Dessa faktum råder det ingen som helst tvekan om. De rapporter om Östersjöns tillstånd vi mottar med jämna mellanrum visar att havet är hotat och har så varit under en längre tid. Är havet hotat är också människors utkomst hotad.
Östersjön har ett utsatt läge. Havet är i stort sett avgränsat från världshavet vilket gör att gifter ansamlas utan att spridas och späs ut samtidigt som genomströmningen av vatten är låg. Samtidigt är Östersjön mottagare för en stor mängd vatten från floder och åar vilka under sin färd mot havet samlar på sig en stor mängd näringsämnen och gifter. Östersjön har på grund av sitt läge en hög naturlig syrebrist. Den naturliga syrebristen gör havet känsligt för mänsklig påverkan. Därtill är Östersjön ett brackvattenhav, och i brackvatten är organismer naturligt stressade vilket gör att vi måste vara extra vaksamma. Och i detta läge hanterar vi människor Östersjön på ett mycket oförsiktigt sätt. Mänskligheten håller på att ta död på Östersjön. Den utvecklingen måste stoppas.
I dagsläget är cirka en tredjedel av Östersjöns bottenyta död. Det är inte längre bara de djupare delarna av Östersjön som har döda bottnar. Bottendöden sträcker sig långt in i bland annat Stockholms skärgård. EU sätter gränsvärden för dioxiner i fisk. Dessa signaler borde vara en väckarklocka för de allra flesta. Samarbete mellan länderna kring Östersjön är en absolut förutsättning för att bibehålla ett levande innanhav. De olika samarbeten som nu finns har dock ännu inte löst situationen för Östersjön. Problemen kommer att kvarstå i många år då olika dioxiner, polyaromater och tungmetaller finns lagrade i sedimentet. Samtidigt drabbas Östersjön årligen av en mängd oljeutsläpp och annan dumpning.
Östersjöns miljösituation är en tydlig signal om att samarbetet kring Östersjön måste intensifieras. De baltiska staterna, Ryssland och Polen måste få hjälp från både Sverige och EU. Miljöstödet måste öka. Det offentliga måste knyta allianser med företag och organisationer för att på allvar ta tag i problemen. Regeringen måste lyfta denna fråga högre upp på den politiska dagordningen, både i samarbetet med länderna kring Östersjön samt inom EU. Vad som anförs om att intensifiera samarbetet kring Östersjön för att förbättra miljön i Östersjön bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet vill att en nordisk miljöunion skapas för att de nordiska länderna ska kunna gå före resten av EU på miljöområdet. Ett utökat samarbete mellan de baltiska staterna, Ryssland, Polen, Tyskland och länderna i den nordiska miljöunionen kan vara mycket fruktbart.
De lokala investeringsprogrammen (LIP) har ådragit sig stark kritik, inte bara från oppositionen utan också från forskare och Riksrevisionsverket (RRV). I årets budget föreslår regeringen till en del det Centerpartiet föreslog redan våren 2000. Centerpartiet förslog då att de lokala investeringsprogrammen borde avslutas och istället ersättas med så kallade klimatpolitiska program (KLIMP). Regeringen går nu på den linjen med skillnaden att de lokala investeringsprogrammen inte helt avslutas utan finns kvar med starkt reducerade anslag under 2002 och 2003. Centerkravet om att använda en del av medlen för LIP till exportfrämjande åtgärder av svensk miljöteknik har dock inte regeringen tagit till sig av.
Att regeringen tagit intryck av Centerpartiets kritik mot de lokala investeringsprogrammen och deras inriktning är glädjande. Kritiken mot de lokala investeringsprogrammen kvarstår dock, trots de minskade anslagen. Tre av de bärande skälen till Centerpartiets kritiska hållning till LIP är att de medel som avsätts inte motsvarar den miljönytta som uppnås, att många av projekten skulle genomförts även utan statlig finansiering och att de, med kraven på att generera sysselsättning, blivit en form av arbetsmarknadspolitiska program; därtill väldigt dyra sådana. Programmen bör avslutas helt. Ingånga avtal ska givetvis fullföljas men i övrigt ska inga nya pengar betalas ut. Vad som anförs om att helt avsluta de lokala investeringsprogrammen bör ges regeringen till känna.
Att bevara den biologiska mångfalden, naturtyper såväl som livsmiljöer och deras växter och djur, är vad både naturvården och miljövården eftersträvar. Biologisk mångfald används ofta synonymt med artrikedom. Begreppet har dock en vidare innebörd och omfattar även mångfalden av gener och ekosystem. Genetisk variation är mångfalden av arvsanlag eller ärftliga betingelser. Den genetiska variationen är därför grunden till all biologisk mångfald och en fortsatt evolution.
Naturen innehåller oräkneliga arter som inte nyttjas av människan direkt utan istället tillhandahåller viktiga gratistjänster. Exempel på detta är arter som pollinerar grödor eller håller skadeorganismer i schack, underhåller jordar eller bryter ner dött material så att det kan användas för att skapa nytt liv. För att behålla och utveckla livet på jorden är genetisk rikedom en grundförutsättning. Man kan anföra minst tre skäl för att slå vakt om den biologiska mångfalden. För det första handlar biologisk mångfald om etik. Människan har inte rätt att utrota livsformer. För det andra handlar det om risk. Vi vet för lite om mångfaldens betydelse för ekologisk stabilitet. Och för det tredje handlar det om nytta. Arter kan i framtiden ge mänskligheten stora vinster i form av medicin, bioteknik och gröda.
En biologisk mångfald ger även positiva effekter för människans rekreation och upplevelser. De arter som finns i kulturlandskapet är en del av vår historia som också bör förmedlas och kunna upplevas av våra barn och framtida generationer.
En hög biologisk mångfald är nödvändig för att ekosystemen bättre skall kunna klara den stress som orsakas av annan miljöpåverkan t.ex. klimatförändringar och försurning. Genom en hög grad av variation, av såväl arter, gener som ekosystem, är naturen bättre rustad för att klara förändringar. Mot bakgrund av dessa skäl är det motiverat att på alla sätt restaurera och bygga upp de naturliga systemen så att de kan fullgöra funktionen och den fysiska grunden för vår uthålliga utveckling. Där är kalkning av sjöar och vattendrag liksom av skogsmark en konkret åtgärd. Genom kalkningsverksamheten neutraliseras det försurande nedfallets påverkan så att en normal miljö för flora och fauna kan återskapas. Kalkningsverksamheten bör vara långsiktig men är inget mål i sig. Målet är att minska de försurande utsläppen vid källan så att vi inte behöver kalka i framtiden. Just nu är dock situationen så akut att kalkningen måste fortgå, och för att bedriva den verksamheten behövs insatser utöver de regeringen anslagit. Flera av Centerpartiets yrkanden rörande biologisk mångfald har ännu inte behandlats av riksdagen varför vi i detta hänseende avstår från att lägga nya yrkanden.
En viktig princip vill vi dock peka på även i denna motion. Och det handlar om samrådsförfarande när myndigheterna gör inventeringar av markområden. Inventeringarna inför Natura 2000 är ett typexempel på hur det inte får gå till. Många markägare kan vittna om att det offentliga inventerade marker utan att markägarna var medvetna om det. Än värre ur denna synpunkt är att Natura 2000-områden inrättats utan markägarnas vetskap. Utan en öppen och bred dialog blir det svårt att nå förståelse för eventuellt skydd av markområden. Mot bakgrund av detta är det befogat med obligatoriska samråd mellan myndigheter och markägare vid inventering av markområden. Vad som anförs om obligatoriska samråd mellan myndigheter och markägare vid inventering av markområden bör ges regeringen till känna.
Av olika växtnäringsämnen intar fosfor en nyckelposition såväl i odlingen som i kretsloppet stad-land vad gäller hushållning med ändliga naturresurser. Detta beror på att fosfor mer än andra växtnäringsämnen är en ändlig och icke förnybar resurs. Man räknar med att världens brytbara fosforreserver räcker i några hundra år med nuvarande teknik och ekonomi. I diskussionen om en långsiktigt hållbar samhällsutveckling intar därför hushållningen med fosfor en viktig roll. Kväveföreningar är inte en ändlig resurs. Det är därför inte ett absolut villkor för uthållighet att de kväveföreningar som finns i avlopp och avfall återförs till odlingsmarken.
En fosforanvändning där fosfor förs med livsmedel till städerna och sedan går till spillo genom att den släpps ut med avloppsvattnen eller läggs på avfallsdeponi är självfallet inte uthållig. Fosforflödet måste slutas och fosforn återföras till odlingsmarken. Ett absolut villkor för uthållighet är dock att återföringen av fosfor kan ske på ett sådant sätt att man inte irreversibelt skadar åkermarken genom att förorena den med metaller, hormonförändrande ämnen eller långlivade naturfrämmande föreningar.
Centerpartiet har tidigare motionerat om en förbättrad politik rörande den kritiska resursen fosfor. I betänkande 2000/01:MJU16 och betänkande 2000/01:MJU21 har Centerpartiets yrkanden avslagits bland annat med hänvisning till att Naturvårdsverket fått i uppdrag att ta fram en långsiktig strategi för återföring av fosfor till åkermark.
Centerpartiet anser att det är synd att riksdagen inte vill, kan, eller orkar flytta fram positionerna när det gäller fosfor. Speciellt som några av yrkandena kan genomföras utan att Naturvårdsverkets uppdrag föregrips eller störs på annat sätt. Detta gäller bland annat de förslag om upprättande av en grönbok om fosforhushållning på EU-nivå samt inrättandet av en internationell fosforkonvention. Två centeryrkanden angående fosfor ligger för närvarande och väntar på avgörande i samband med riksdagens behandling av regeringens proposition om de svenska miljömålen.
Fosforproblematiken är inte ett nationellt problem utan i högsta grad ett internationellt sådant. Det behövs en internationell fosforkonvention för att uppmärksamma fosfor som en kritisk resurs. Mot bakgrund av att Naturvårdsverkets uppdrag inte föregrips på något sätt genom att Sverige tar initiativ till en internationell konvention bör ett sådant tas snarast. Vad som anförs om att Sverige bör ta initiativ till en internationell fosforkonvention för att uppmärksamma fosfor som en kritisk resurs bör ges regeringen till känna.
Inte heller förslaget om en grönbok om fosforhushållning inom EU står, som ovan beskrivet, i motsats till Naturvårdsverkets uppdrag. Det är nödvändigt med en sund och god hushållning av fosfor: EU har stora möjligheter att arbeta långsiktigt med denna fråga. Således bör regeringen initiera frågan om en grönbok om fosforhushållning. Vad som ovan anförs om att Sverige bör ta initiativ till att EU utarbetar en grönbok om fosforhushållning bör ges regeringen till känna.
Det svenska retursystemet för PET-flaskor och aluminiumburkar utsätts varje år för stora påfrestningar genom den stora mängden import av flaskor och burkar som man inte har betalat förpackningsavgift för. I längden hotar detta hela tilltron till retursystemet då människor tar med sig burkar och flaskor till pant men inte får ut något av det. Den olagliga importen av PET-flaskor och aluminiumburkar kostar också Svensk Returpack AB som sköter insamlingen stora summor då många förpackningar, främst flaskor, slinker med i systemet utan att man har betalat den avgift som ska betalas. Krafttag måste tas för att komma åt dem som olagligt importerar PET-flaskor och aluminiumburkar och därmed inte betalar någon förpackningsavgift. Vad som anförs om krafttag mot dem som olagligt importerar PET-flaskor och aluminiumburkar bör ges regeringen till känna.
Förutom de motioner (Centerpartiets miljömotion och motionen med anledning av propositionen om de svenska miljömålen) som nämnts tidigare i denna motion lade Centerpartiet under föregående år flera miljömotioner.
Motion med anledning av prop. 2000/01:111 Skyddet för vissa djur- och växtarter och deras livsmiljöer
Motion med anledning av prop. 2000/01:65 Kemikaliestrategi för Giftfri miljö
Motion med anledning av prop. 2000/01:47 Ändringar i bilskrotningslagen
Motion med anledning av skr. 2000/1:38 Hållbara Sverige – uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling
Då dessa nyligen behandlats avstår Centerpartiet från att återupprepa de avslagna yrkandena. Vi står dock givetvis kvar vid de förslag som presenteras i dessa motioner.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Agne Hansson (c) |
|
|
Birgitta Carlsson (c) |
Margareta Andersson (c) |
|
Rolf Kenneryd (c) |
Kenneth Johansson (c) |
|
Lena Ek (c) |
Eskil Erlandsson (c) |