Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en reformerad jordbrukspolitik för livskraftiga och kvalitetsinriktade jordbruk och en livsmedelsförädling i internationell konkurrens.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om riktlinjer för en reformerad gemensam jordbrukspolitik (CAP) inför 2003 i EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att reformarbetets förslag i den nya jordbrukspolitiken (CAP) bör testas i nya former med löpande konsekvensutredningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett fullskaligt och reellt prognosområde bör etableras som ett EU-finansierat projekt i Sverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de svenska lantbrukarnas lönsamhet skall stärkas genom ett återförande av handelsgödselskatten till näringen samt att dieselskatten skall sänkas till en prisnivå som gäller för övriga länder inom EU som svenskt jordbruk konkurrerar med.1
1 Yrkande 5 hänvisat till SkU.
Kristdemokraterna anser att en fortsatt satsning på jordbruk och livsmedelsproduktion i Sverige såväl som i övriga EU-länder skall vara ett självklart mål. Det är ett viktigt konsumentintresse att upprätthålla en hög nationell självförsörjningsgrad av kvalitetsmässigt fullvärdiga livsmedel. Vår målsättningen skall vara att såväl upprätthålla kulturlandskapet i Sverige som att förse vårt land med kvalitetsmässigt högvärdiga livsmedel. Genom att dessutom vinna exportmarknader för förädlade livsmedel producerade i Sverige stärker vi både vår ekonomi och arbetsmarknad, vilket är ett statligt ansvar.
I ett långsiktigt globalt perspektiv är det nödvändigt att åkermarken i såväl Sverige som i övriga Europa förblir intakt för livsmedelsproduktion. Den senaste tidens rapporter om miljöhotat grundvatten i centrala Västeuropa är alarmerande och måste tas på stort allvar. Det är nödvändigt att långsiktiga miljöaspekter vägs in vid kommande reformeringar av jordbrukspolitiken. En övergång till mer miljövänliga och ekologiska brukningsmetoder måste främjas. Detta kräver minst bibehållen åkerareal eftersom en minskad intensitet i jordbruksproduktionen måste kompenseras med produktion på större åkerareal. De miljömässiga fördelar som svenskt jordbruk har jämfört med andra EU-länder skall framhållas av regeringen för att motivera en ökad produktion i Sverige. Vårt klimat ger klara kvalitetsfördelar för miljövänlig produktion av livsmedel.
Kristdemokraterna anser att EU aktivt skall deltaga i fattigdomsbekämpning för ökad livsmedelssäkerhet i tredje världen. Den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) skall vara ett instrument för detta. Ansvaret gäller inte minst beredskap inför situationer med akut livsmedelsbrist.
Regeringens ensidiga strävan att snabbt avreglera europeiskt jordbruk kommer att kraftfullt drabba stora delar av Sveriges jordbruk och landsbygd. Att låta marknaden helt avgöra var i världen livsmedel kan produceras billigast kommer att leda till ett radikalt förändrat kulturlandskap i Norden. Livsmedel transporteras mer än andra produkter, och regeringens politik ökar den trenden.
Regeringens politik att med en låg lönsamhet pressa åkermark ur drift är förkastlig. Särskilt då världsbefolkningen växer starkt och ständiga prognoser pekar på kommande livsmedelsbrist.
Den attityd mot svensk landsbygd som speglas i regeringens underlåtenhet att från EU ta hem miljöstöd under flera år är oacceptabel. Detta har inneburit att svensk landsbygd har förlorat mellan 500 och 600 miljoner kr/år från EU.
Kristdemokraterna anser att det behövs en avreglering, men att den skall vara mycket noggrant balanserad i relation till dagens CAP-politik, för ökad marknadsorientering. Regeringen borde till fullo ställa upp för att Sverige långsiktigt skall har en egen produktion som täcker vårt behov av baslivsmedel och att vi därutöver bör ta ett delansvar för de bristsituationer som finns i vissa utvecklingsländer. Vi anser att den svenska åkermarken fortsättningsvis ska ses som en resurs i livsmedelsproduktionens tjänst. Energiodlingar måste också ses som ett bra utnyttjande av jord eftersom den normalt kan återställas för livsmedelsproduktion.
Jordbruket och förädlingsindustrin har en central roll för sysselsättningen på landsbygden i Sverige. Med en snabb avreglering av CAP kommer hundratusentals lantbrukare att tvingas upphöra med sin näringsverksamhet.
För Sverige skulle det kunna handla om en tredjedel av åkermarken som blir olönsam och måste avvecklas. Cirka 10 000 helårsarbeten försvinner då från denna sektor. Detta i sin tur kan leda till en dramatisk avfolkning av landsbygden och därmed vikande marknad för en rad andra binäringar som är beroende av jordbruket som ekonomisk motor. Detta är oacceptabelt och går i direkt felaktig riktning till målsättningen om att hela Sverige ska leva.
Att EU har en gemensam jordbrukspolitik bevisar på ett tydligt sätt den betydelse övriga medlemsländer lägger vid livsmedelsproduktionen. Det är enligt vår uppfattning helt nödvändigt att vi har lika ekonomiska villkor för alla jordbrukare inom EU-området. En harmonisering av avgifter/skatter på jordbruksområdet måste tillhöra CAP-politiken för att bl.a. svenska jordbrukare ska kunna konkurrera med andra medlemsländer på lika villkor. Reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) får inte innebära en avveckling av dagens CAP utan en utveckling.
Högt ställda miljökrav inom EU skall nås genom styrande och lika miljöavgifter som leder till rätt miljöval, inte till en olönsam näring för lantbrukarna.
Vid kommande WTO-förhandlingar måste Sverige förmå EU att inta mer bestämda krav på miljö- och djurskyddsbestämmelser för alla producenter som för in produkter på den gemensamma marknaden. Det krävs en mer offensiv hållning där man slår vakt om svenska och europeiska intressen för jordbruksproduktionens kvalité och dess inriktning på ett mer ekologiskt hållbart jordbruk. EU:s marknad måste öppnas för kvalitetsprodukter från alla länder och särskilt från utvecklingsländer.
Kristdemokraternas jordbrukspolitik slår vakt om en levande landsbygd även i perifera regioner, och vi anser att ett högkvalitativt och hållbart jordbruk är värt att satsa på. Jordbruket ska konkurrera med kvalitet. Det är också en hörnsten i vår politik att bönder – små som stora – ska konkurrera på lika villkor. Deras villkor måste också vara stabila och förutsägbara. Dessa förutsättningar gör en gemensam europeisk jordbrukspolitik nödvändig – jordbrukspolitiken ska inte åternationaliseras eller skrotas.
Reformbehovet är uppenbart. En stegvis marknadsanpassning är nödvändig genom en utfasning av exportstödet samt genom att de generella direktstöden stegvis trappas ner till förmån för en ökad fokusering på ekonomiskt stöd för skogs- och mellanbygder där produktionsförutsättningarna kräver ekonomiskt stöd. Kristdemokraterna välkomnar också de försök till regelförenkling som gjorts på senare år, inte minst för småbrukare.
Fortfarande återstår mycket att göra på detta område. En grundlig reform av den gemensamma jordbrukspolitiken bör eftersträvas av Sverige i den planerade översyn som ska göras år 2003. En sådan reform måste resultera i långsiktiga och stabila spelregler för bönderna. Därutöver måste mål som landsbygdsutveckling och multifunktionalitet skrivas in i fördragstexten om CAP. Jordbrukspolitiken bör utöver traditionell livsmedelsproduktion kompletteras och mer främja övriga jordbruksprodukter som energi och åtgärder för att skydda natur, miljö och landskap, och därmed stödja landsbygdens utveckling. Jordbruket kan och ska stå som garant för ett omistligt miljö- och kulturarv, liksom för en rik biologisk mångfald. Den uppgiften måste värderas mycket högt.
Vidare är det viktigt att EU, inte minst genom den nya livsmedelsmyndigheten, stöder jordbrukarna i deras strävan att höja kvalitén på livsmedel och förebygga epidemier. Hela livsmedelskedjan måste präglas av kvalitetstänkande och omsorg om djuren. Djurskyddet måste stärkas, inte minst genom bättre kontroll över att alla medlemsländer efterlever de gemensamma reglerna. Stöd till djurtransporter måste avskaffas. EU måste ersätta de plågsamma transporterna av levande djur, vilket kräver fler slakterier.
Slutligen måste jordbruket bli miljömässigt hållbart, vilket kräver att stödsystemet läggs om för att främja detta ändamål. Giftanvändning bör naturligtvis inte främjas och antibiotika i foder inte tillåtas. Jordbruket ska utmärka sig genom en exceptionellt hög kvalitet, djurvänlighet och miljömässig hållbarhet. Den fortsatt stora användningen av miljöfarliga kemikalier måste minska. Vidare är det önskvärt att CAP inte, som tidigare skett, leder till storindustrialisering av jordbruket, utan att värdet av mindre familjejordbruk främjas.
Inför en reformering av EU:s CAP-politik är det mycket angeläget att Sveriges bidrag inte endast blir att teoretiskt förfäkta en snabb och allmän avreglering utan att varje steg i avregleringen förankras i en framtidsinriktad svensk landsbygdspolitik. Därför måste vårt agerande i Bryssel grundas på löpande konsekvensanalyser av vad som händer med svensk landsbygd i de olika stegen vår regering föreslår EU. Här måste företrädare för såväl jordbruk som övrig landsbygdsnäring vara involverad i dialog och ett utredningsarbete. Det duger inte med hittillsvarande skrivbordsprodukter som hela tiden pressat ekonomin till bristningsgränsen så att svenska lantbruk läggs ner i en oacceptabelt hög takt.
Jord‑ och skogsbruket är en viktig förutsättning för en levande landsbygd. Det ger oss idag tusentals arbetstillfällen i livsmedels‑ och skogsindustri. För att få en helhetsbild av jordbrukets betydelse bör olika typer av konsekvensanalyser genomföras löpande. Dessa skall belysa jordbrukets betydelse för sysselsättning, försörjningsberedskap, bevarandet av det öppna landskapet, boende och service på landsbygd etc. En analys bör sakligt kartlägga vilka förhållanden som råder gentemot omvärlden t.ex. beträffande den svenska lantbrukarens ekonomiska konkurrenssituation i relation till lantbrukare i varje annat EU-land. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med en sådan konsekvensanalys för att användas som underlag för ett fortsatt reformarbete. Nya modeller för bra konsekvensanalyser som passar in i vår nya roll som en förhandlingspart i ett större sammanhang inom EU bör prövas.
För att effektivt och verklighetstroget kunna utreda konsekvenserna av de jordbrukspolitiska besluten inom CAP-reformen borde Sverige arbeta med ett prognosområde där man löpande, och utan alltför stora kostnader, kan testa konsekvenserna för Sveriges del.
Skaraborgsområdet i det nya västsvenska länet Västra Götaland skulle vara ett mycket lämpligt område. Där finns de flesta landsbygdskaraktärer utom ren fjällnatur representerade. Skaraborgsområdet innehåller allt från produktivt slättjordbruk till produktion i mindre skala i skogs- och mellanbygder. Där finns också en god representation av skogs- , sjö- och bergsområden samt naturreservatens roll i kulturlandskapet. Skaraborgs livsmedelsproduktion utgör cirka 10 procent av svenskt livsmedelsbehov av alla sorters baslivsmedel. I området finns de flesta förädlingsindustrier representerade som är en direkt följd av jordbrukets primärproduktion. Skara har en rad statliga institutioner för svenskt jordbruk och är ett centrum för jordbruksfrågor i det nya västsvenska länet Västra Götaland.
Med något utökade resurser för länsstyrelsens lantbruksenhet i Skara skulle den kunna utvecklas till en flexibel analysgrupp som testar olika landsbygdspolitiska förslag som växer fram inom en CAP-reform. Genom att applicera de olika förslagen på de förhållanden som finns i Skaraborg skulle man snabbt kunna få en mycket bra uppfattning om hur de skulle falla ut för hela Sverige. Denna typ av svensk öppenhet och realism med konsekvensanalyser skulle sannolikt uppfylla kraven på både snabbhet, kvalité och bra prognoser för svenskt jordbruk. Arbetsmodellen bör vara så intressant att EU ser motiv att bidraga med projektmedel för exempelvis en femårsperiod.
Förutom klimatmässiga skillnader inom unionen kan vi konstatera att den svenska regeringens politik ställer högre krav på exempelvis miljöskydd, husdjurshygien med mera. Detta fördyrar ytterligare produktionskostnaderna för svenskt livsmedel.
För att svenskt lantbruk ska bli mer konkurrenskraftigt är det därför nödvändigt med en fortsatt harmonisering av de avgifter som lastar de svenska bönderna. Om så inte sker avvecklar regeringen svenskt jordbruk och överlåter till övriga EU-länder att ta över jordbruksproduktionen.
I samband med saneringen av den svenska statsbudgeten föreslog den Socialdemokratiska regeringen att extra energiskatter skulle tas ut av bönderna för att bidraga till ett minskat budgetunderskott. Dessa extraordinära energiskatter har svenska bönder fått bära som en sämre lönsamhet jämfört med sina kollegor inom EU. Handelsgödselskatten återstår att återföra till näringen och dieselskatten bör bringas ner till en prisnivå som gäller för övriga länder som svenskt jordbruk konkurrerar med.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 18 september 2001 |
|
|
Holger Gustafsson (kd) |