Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att förbjuda riktat fiske efter foderfisk i hela Östersjön inklusive Bottniska viken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av nödvändiga åtgärder för att långsiktigt förbättra förhållandena för det yrkesmässiga fisket i Östersjön.
Det svenska yrkesfisket har under senare år genomgått en stor strukturomvandling. Med hjälp av statligt finansieringsstöd har det under de allra senaste åren skapats en stor spännvidd mellan det lokalt konsumtionsfiskande kustfisket och det storskaligt bedrivna industrifisket. Industrifisket tar i dag över 80 procent av den fisk som fångas i Östersjön medan det småskaliga kustnära yrkesfisket efter Östersjökusten brottas med stora problem.
Kraftiga beståndsminskningar för flera av kustfiskets målarter – torsk, gädda, abborre, ål och strömming – är i dag en realitet samtidigt som konkurrensen om fisken ökat från säl och skarv.
En konkurrens om fiskeresursen föreligger också genom påverkan på kustnära lek- och uppväxtområden och genom bifångster i ett kustnära trålfiske med stora fiskefartyg. Lokalt förekommer också betydande konkurrens från ett fritt handredskapsfiske som ofta utövas som en kommersiell verksamhet.
De flesta fiskbestånden i Östersjön är i dag kraftigt påverkade av miljöfaktorer och av fisket, som för de flesta arter sker utan säkra biologiska gränser. Det som händer längre ut till havs i form av fysikaliska fenomen, men också fisket där, påverkar även kustvattnens fiskbestånd.
En för kustfisket traditionellt viktig art som torsken är i dag kraftigt överfiskad och förekommer inte längre i sitt tidigare naturliga utbredningsområde. De återstående torskbestånden består till största delen av mindre icke lekmogna individer vilket i kombination med försämrade salt- och syreförhållanden på torskens lekområden gör situationen allvarlig.
Ålfisket som tidigare varit ett av de ekonomiskt mest betydelsefulla kustfiskena har under senare år fått uppleva minskade fångster. Ingången av ålyngel till Östersjökusten har under en följd av år minskat i omfattning, och orsakerna är inte klarlagda. Samtidigt har den s.k. vårsjukan vissa år drabbat den uppväxande gulålen på kusten med stor dödlighet som följd. Ålfisket efter kusten är i dag helt beroende av fortsatta utsättningar.
Foderfiskets andel av det totala Östersjöfisket måste minskas.
Industrifisket med stora fartyg över 20 m längd måste som ett första steg flyttas längre ut från kusten och bör inte förekomma innanför fyra nautiska mil från baslinjen.
Ett fortsatt kraftfullt arbete med bland annat mer selektivt fiske och ökat minimimått kombinerat med övriga begränsningar i fisket är nödvändigt för att rädda Östersjötorsken.
Olika åtgärder som kan begränsa närsaltbelastningen och återställa skadade reproduktionsmiljöer i kustområdena måste vidtas, samtidigt som vissa viktiga lek- och uppväxtområden fredas från fiske.
En ökad satsning på forskning och kunskapsuppbyggnad kring de olika fiskbestånden i Östersjön är nödvändiga för en riktig biologisk förvaltning.
En viktig princip som hävdas av fiskare och myndigheter är att det skall fiskas fisk för mänsklig konsumtion på ett miljövänligt sätt. Även länsstyrelserna i Västernorrlands, Gävleborgs, Uppsala, Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län samt de flesta forskare inom fisket biträder denna uppfattning. Denna typ av fiske främjar även de bofasta i skärgårdarna och bidrar därmed till en levande skärgård.
Det s.k. foderfiskfisket har under de senaste åren ökat i en snabb omfattning. Enligt SCB:s senaste statistik gick 85,1 procent av den på ostkusten landade kvantiteten till foderfisk och enbart 14,9 procent avsåg mänsklig konsumtion. Vår samlade bedömning är att dessa proportioner är oacceptabla.
Riktat foderfiske är förbjudet inom EU, men har under en stor del av Sveriges medlemskap kunnat bedrivas på dispens. I syfte att komma bort från foderfiskeberoendet har stora satsningar av strukturmedel gjorts på en modernisering av fiskeflottan. I syfte att uppnå en högre kvalitet på den landade fångsten har investeringar i kylutrustningar m.m. ombord på fartygen varit prioriterade åtgärder.
Under år 1999 beslutade Fiskeriverket att förbjuda fiske med fartyg större än 20 m innanför baslinjen inom vissa områden på ostkusten. Beslutet har emellertid mycket liten inverkan på det totala foderfiskfisket på ostkusten, eftersom även fortsättningsvis mycket stora mängder uppväxande fisk kommer att tas av de stora, motorstarka fartygen med småmaskiga trålar.
Därför krävs snabba och kraftiga åtgärder om inte tillgången på fisk i Östersjön helt skall utarmas.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Per Westerberg (m) |
|
|
Carl G Nilsson (m) |
Roy Hansson (m) |
|
Gustaf von Essen (m) |