Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förbättra villkoren för vattenbruket och fisketurismen.
Fisketurismen visar att sjöar och vattendrag kan ge ett bra underlag för företagande och fler arbetsplatser, inte minst i områden där underlag för företagande annars har brister. Sjöar och vattendrag är därmed en viktig resurs bl.a. i glesbygden och kan användas betydligt effektivare än i dag.
Företagare som driver verksamhet kring fisketurism råkar då och då ut för krånglig och kortsiktig myndighetshantering vilket leder till ökade kostnader, försvårade projekt och därmed i slutändan färre arbetstillfällen. Ett av problemen gäller alltför korta tillstånd för verksamheten. Det tar minst två till tre år att föda upp en fisk lämplig för utsättning till s.k. put-and-take-fiske, medan tillstånden ofta bara ges för ett år i taget. Det blir mycket stora risktaganden. Som exempel kan nämnas en fiskodlare som årligen, i fyra år, satt ut öring i sjön Möckeln i Karlskoga. Avsikten har varit att bygga upp ett attraktivt sportfiske med stor affärspotential med en öring som är så stationär att den inte flyttar. Investeringen uppgår till över 100 000 kronor. Den långa etableringstiden är nödvändig för att utprova hur stationär och fångstvillig öringen är i just den här sjön. När han i år sökte det årliga tillståndet för att kunna göra en större utsättning och därmed starta försäljning av fiskekort blev det avslag från Fiskeriverket. Följden är att verksamheten avvecklas och investeringen är bortkastad. Samma problem möter företagaren i andra vattenområden. Han ställs inför frågan om han vågar investera i en uppfödning som är klar om tre år när han bara har tillstånd för ett år i taget.
Fisketurismen är i dag en del av upplevelseindustrin. Det krävs en fisk som hugger bra, kämpar, är vacker, god att äta och samtidigt lätt och billig att föda upp. Vissa fiskarter passar bättre än andra och detsamma gäller vissa stammar. Möjligheter till utsättning av arter som inte naturligt förekommer i Sverige måste därför vara generösa.
Samma problem gäller kräftodling. Signalkräftan är sedan många år en väletablerad art i Sverige. Fiskeriverket vägrar trots detta tillåta utsättning av signalkräfta i stora områden. Många hindras därigenom att utnyttja vattnens produktionsförmåga. Flodkräftan har upprepade gånger drabbats av kräftpest i dessa vatten och är inget alternativ. Det måste vara bättre med levande vatten och vattenbruksföretag än med tomma reservat.
Det finns en betydande risk att alltför stora vattenområden undantas från möjlighet till nyttjande för utsättning och fiskekortsförsäljning. Fiskeriverkets strategi för utsättning och spridning av fisk leder lätt till att en död hand läggs över stora områden, vilket förhindrar företagande kring vattenbruk och fisketurism.
Sjöar och vattendrag bör i stället ses som en produktionsresurs, inte bara för naturlig produktion av gädda m.fl. fiskar, utan även som en resurs för turism och effektivare vattenbruk. Tillstånd för utsättning måste också förlängas och anpassas till företagens villkor så att de lättare kan planera för framtiden. Dagens ettåriga tillstånd framstår som direkt småföretagarfientligt. Vattenbruk och fisketurism måste ges bättre villkor.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Ola Karlsson (m) |
Carl G Nilsson (m) |