Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om begreppet koldioxidneutral i samband med skattestrategi för alternativa drivmedel.
Biobaserade drivmedel kan i vissa fall kräva mer fossil energi än vad själva drivmedlet innehåller i sig, och omvänt kan i vissa fall ”fossila” drivmedel totalt sett innebära låga nettoutsläpp av koldioxid jämfört med normala drivmedel om alla faktorer räknas in.
I budgetpropositionen (avsnitt 8.6.4) föreslås befrielse från koldioxidskatt för koldioxidneutrala drivmedel. Det är viktigt att definitionen av begreppet koldioxidneutral blir tillräckligt omfattande och tydlig, och samtidigt praktisk att tillämpa. Definitionen får inte leda till inskränkningar i utvecklingsarbetet mot minskade nettoutsläpp av koldioxid.
Avsikten med begreppet är att inte bara snävt se till råvaran för drivmedlet och om denna är förnyelsebar eller inte. Koldioxidneutral går bortom begreppen förnyelsebar eller biobaserad genom att ta hänsyn till:
nettoeffekterna på de samlade koldioxidutsläppen från hela produktionskedjan av drivmedlet, ”från vaggan till graven”,
att produkter baserade på förnyelsebart material i sig inte garanterar att inte väsentliga mängder fossil energi eller fossilt kol använts i produktionskedjan, eller att utsläpp av andra växthusgaser sker,
att även ”fossila” produkter vara råvara till koldioxidneutrala drivmedel, om produktionen sker så att kolet i dessa ”återanvänds” till drivmedel istället för att direkt generera koldioxidutsläpp. Exempelvis kan i vissa situationer avfall och restprodukter, som egentligen är baserade på fossilt kol, användas för att producera koldioxidneutrala drivmedel såvida den normala behandlingen hade inneburit koldioxidutsläpp till atmosfären utan att ta tillvara vare sig kolet eller energin.
Begreppet koldioxidneutral är principiellt enkelt, men svårare att definiera så att det är praktiskt tillämpbart. För att avgöra om ett drivmedel är koldioxidneutralt är det troligen inte praktiskt möjligt att kräva fullständig livscykelanalys, vilket skulle innebära problem med definitioner, avgränsningar, beräkningsmodeller etc samt även kräver stora resurser att utföra. Samtidigt måste man ändå göra en viss bedömning av koldioxidutsläpp och fossil energiåtgång för de viktigaste stegen i tillverkningskedjan och inte bara se till råvaran. En rimligt enkel modell för detta kan säkert tas fram.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Catharina Elmsäter-Svärd (m) |