Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning om s.k. kamphundar i enlighet med motionen.
Under några år har det förekommit en intensiv debatt, såväl i Sverige som inom många andra EU-länder, om s.k. kamphundar. Det handlar om hundar som hetsas mot varandra och används i illegala hundkamper, hundar som kriminella personer använder som levande brottsverktyg för att skrämma och hota sina offer med. Vi har även i medierna fått läsa om hundar som attackerar spädbarn.
Det är en mycket oroväckande utveckling att alltfler aggressiva hundar finns i samhället, och om aggressiviteten hos djuren uppmuntras. Antalet hundar som räknas till gruppen kamphundar uppskattas i dag i Sverige till ungefär 2 000, men man vet också att det finns ett visst mörkertal. Och det sker hela tiden en nyrekrytering av den här typen av hundar till de s.k. kriminella hundgäng som finns idag.
Totalt finns det i Sverige ungefär 800 000 hundar. Det är således en ganska liten del av landets alla hundar som används för kriminella verksamheter eller som är kända för att oprovocerat attackera barn eller vuxna. Men detta är ett ökande problem som man naturligtvis måste ta på stort allvar och också se till att komma till rätta med.
Det är inte första gången som vi kristdemokrater engagerar oss i detta problem. Redan under allmänna motionstiden 1999 motionerade undertecknad i ärendet.
Även när regeringen våren 2000 kom med en proposition med ett nytt lagförslag lade vi kristdemokrater ett motförslag, som vi ansåg skulle lösa problemet med hundar som attackerar människor och andra hundar på ett mer rättvist och effektivt sätt.
Detta förslag röstades dessvärre ner av majoriteten och istället fick vi en ny lag som innebär att alla hundar, som är under åtta år när lagen började gälla den 1 januari 2001, ska märkas och registreras i ett för landet centralt register. Med denna lag trodde man från majoritetens sida att man ska komma till rätta med problemet. Men det har visat sig inte vara fallet.
Man kan ju naturligtvis fråga sig om en hund blir mindre aggressiv eller farlig bara för att den blir märkt och registreras i ett register. Så är det naturligtvis inte. Dessutom märkte ju de flesta seriösa hundägare sina hundar redan innan lagen trädde i kraft och då på frivillig väg. Men de personer som har hunden som ett vapen eller som använder hunden i någon annan form för sin kriminella verksamhet lär inte vara särskilt intresserade av att registrera sin hund. Därmed riskerar den nya lagen att bli tämligen verkningslös även i framtiden.
Problemen med s.k. kamphundar är olika stort i olika kommuner. I januari i år förbjöd Botkyrka kommun kamphundar, men det beslutet upphävdes av länsstyrelsen i Stockholm med motiveringen att det inte höll juridiskt. Enligt uppgift jobbar även Stockholms stad med att få till stånd en egen lösning på problemet.
I en skriftlig fråga från undertecknad till jordbruksministern ställd i maj i år angående denna problematik svarar ministern:
Lagen om tillsyn över hundar och katter är i vissa stycken föråldrad och en översyn är därför påkallad. En sådan översyn kommer att genomföras på Jordbruksdepartementet inom den närmaste framtiden. Botkyrka kommun har i ett beslut den 25 januari 2001 hemställt hos Jordbruksdepartementet att 19 a § djurskyddsförordningen ändras. Detta beslut och andra skrivelser i ärendet kommer att behandlas i samband med översynen. Om det visar sig att ytterligare åtgärder bör vidtas för att stärka hundägarnas ansvar än mer kommer jag självfallet att föreslå sådana.
Enligt uppgift ska en sådan översyn påbörjas under denna höst. Men förslag och beslut i frågan brådskar.
Alla hundar kan med ”fel” ägare eller handhavande utveckla ett mer eller mindre aggressivt beteende. Men jag anser att man inte kan bortse från att det ökande problemet med aggressiva hundar i tid kan härledas till då vi i Sverige fick ett ökat antal hundar av rasen pitbullterrier.
Jag tror att man måste börja med att se på den hundras som föranlett det ökade problemet. Därför kvarstår mitt motionsförlag om att man bör pröva den modell man valt att tillämpa i England nämligen Dangerous Dogs Act.
Enligt Dangerous Dogs Act är det förbjudet att äga vissa utpekade hundraser utan ett särskilt undantagstillstånd. Det är vidare förbjudet att uppföda, sälja, byta eller ge bort sådana hundar. Undantagstillstånd för innehav utfärdas när hunden är kastrerad, försäkrad och fått en sändare implanterad. Dessa hundar får ej vara på allmän plats om de inte bär munkorg och är säkert hållna i band av en person som är minst 16 år gammal. Dessutom fick domstol rätt att villkorslöst besluta om avlivande av hund.
I en utvärdering år 1997 konstaterade man att lagen hade uppnått sina syften. Med stöd av bestämmelserna i Dangerous Dogs Act hade man till en stor del lyckats eliminera uppfödning och innehav av hundar för kriminella eller ”antisociala” ändamål, dvs. särskilt pitbullterrier. Därför tror jag att denna modell kan vara ett bättre sätt att komma tillrätta med problemet.
|
Stockholm den 26 oktober 2001 |
|
|
Caroline Hagström (kd) |