Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en informationskampanj om risken med UV-strålning och hur den undviks.
Riksdagen begär att regeringen låter utarbeta nya råd för hur barns och ungdomars lekplatser och skolgårdar skall byggas i syfte att minska utsattheten för skadlig och cancerframkallande UV-strålning.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en kampanj för trädplantering på skolgårdar och lekplatser.1
1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till UbU.
Under förra motionstiden hösten 2000 skrev jag en motion om UV-strålning och barn. Jag hade även en interpellationsdebatt med socialministern i ämnet. Detta fick mig att inse att förståelsen för problemet än så länge är liten. Informationen har inte nått ut eller är den så obehaglig och skrämmande att man inte vill ta den till sig? Eftersom problemet med UV-strålning kan hanteras bara man vet hur man ska göra känns det angeläget att upprepa motionen. Kanske denna gång ...
Ozonhålen blir med tiden allt större beroende på våra utsläpp av ozonförstörande ämnen. På senare tid har det rapporterats att ozonhålet över Antarktis har nått en ny rekordstorlek. Det är lika stort som den nordamerikanska kontinenten. I Australien uppges drygt 60 % av befolkningen någon gång i livet ha sökt för hudcancer. Man kontrollerar alla fläckar på huden även hos barn. Ozonhålet över våra trakter är också omfattande och ökar. På senare år har det känts alltmera ”stickigt” att vara ute i solen. Detta är ett tecken på ökad UV-strålning. Uppgifter i den här rätt skrämmande motionen kommer från ett föredrag hållet av en forskare vid en kurs om miljöbalken i Södertälje den 5 september år 2000.
Ozonskiktet dämpar UV-strålningen. Ett allt tunnare ozonskikt och frånvaro av skiktet ökar UV-instrålningen. Mycket UV-strålning kan efter många år ge upphov till allvarlig hudcancer. Hudcancerfrekvenserna ökar. UV-strålningen dämpas inte av att det är molnigt. Solskyddskrämer ger egentligen inget skydd mot UV-strålningen. För det fordras mycket stora mängder.
På södra halvklotet är man nu så medveten om problemen att man manar människor att inte vistas länge med bara kroppsdelar i solen och att skydda sig extra noga då solen står som högst på himlen. Man släpper inte längre ut barn i solen utan kläder, det finns regler för vilket solskydd utsatta yrken ska ha tillgång till och att steka sig på badstranden gör man bara inte. Medvetenheten om riskerna är stor. Det anses inte – som här – som skrämselpropaganda att tala om UV-strålning och hudcancer, utan som upplysningar människor måste ha för att kunna undvika fara.
Erfarenheterna från Australien måste tas till vara här. Vi står inför samma fenomen på norra halvklotet och nu vet man vilka effekterna blir om man inte skyddar sig. Varken i Australien eller någon annanstans fanns kunskap då södra halvklotet drabbades av tunt ozonskikt. Man visste inte då att barn, som vistades mycket utomhus, skulle få hudcancer som vuxna i mycket större utsträckning än andra. Det är hög tid att ta fram en informationskampanj i Sverige så att den australiensiska insikten och kunnandet om UV-strålning och risken för hudcancer och hur man förebygger den också blir allmän svensk kunskap. Att undanhålla människor kunskap för att den är skrämmande kan inte anses ansvarsfullt och en person som drabbas av hudcancer lär knappast vara tacksam för att han/hon undanhölls kunskap, som kunde ha gjort att sjukdomen inte uppkom.
Med rätt kunskap och åtgärder kan farorna med UV-strålningen och därmed risken att få hudcancer minskas radikalt. Det gäller att tidigt förebygga, något som rön från Australien visat tydligt. Barn är mest känsliga och utsatta. Att utsättas för onödigt mycket UV-strålning när huden är extra tunn och genomsläpplig är farligare än när den är grövre som på en vuxen. Kunskaper från södra halvklotet visar att följderna kan bli förödande. Mycket UV-strålning i unga år ökar starkt risken för hudcancer senare i livet.
Idag vet de flesta människor att det är förenat med risker att steka sig på badstranden. I det avseendet finns informationskampanjer och jag tror inte någon vuxen människa i landet inte vet. Solar man intensivt så tar man en risk, men medvetet.
Det är inte detta denna motion handlar om, utan den dagliga vistelsen ute. I det fallet är det inte alls likadant. Att den UV-strålning barn utsätts för då de bara vistas utomhus skulle kunna vara farlig tror man inte alls. Föräldrar vet inte att detta är farligt och att de utsätter barnen för risk att få malignt melanom senare i livet, den cancerform som ökar mest, genom att inte skydda barnen. Inte heller erbjuder dagislekplatser och skolgårdar ett skydd. De är tvärtom ofta asfalterade, sterila ytor.
Det finns mycket enkla sätt att förebygga skador av UV-strålning: kläder och träd. Att barnen kläs rätt kan en informationskampanj åstadkomma. För att ta tillvara det skydd naturen erbjuder krävs mer.
Forskning har visat att i solljus som silas genom lövverk dämpas UV-strålningen kraftigt. Det är därför viktigt att lekplatser och skolgårdar och andra uterum där barn vistas mycket har mycket lövbärande träd. Alltså ser helt annorlunda ut än dagens skolgårdar och lekplatser, ofta asfalterade med mycket få skuggande träd, oftast inga alls. Att träd dessutom ökar trevnaden är bara ytterligare ett plus. Det är därför dags att utarbeta nya råd för hur barns och ungdomars lekplatser och skolgårdar skall utformas för att minska utsattheten för skadlig och cancerframkallande UV-strålning.
Men det behövs inte bara kunskap utan också pengar för att omvandla Sveriges farliga platser för barn med avseende på UV-strålning till säkra platser. Därför kan det behövas riktade insatser i samverkan med kommuner för att bygga bort de farliga oskyddade dagis- och skolgårdarna genom trädplantering. Regeringen bör ges i uppdrag att i samverkan med kommunerna utforma projektet Beskugga lekplatser och skolgården.
För det är ju oacceptabelt att barnen under den tid de finns inom barnomsorg och skola ska utsättas för denna fara helt i onödan, när det är så lätt att undvika. Dags att plantera träd!
|
Stockholm den 28 september 2001 |
|
|
Gudrun Lindvall (mp) |
|
|
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |
Gunnar Goude (mp) |
|
Kia Andreasson (mp) |
Ingegerd Saarinen (mp) |