Motion till riksdagen
2001/02:MJ285
av Bengt Silfverstrand (s)

Nedskräpning


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att genom informations- och opinionsbildningsinsatser verka för en bättre utomhusmiljö.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en kraftig skärpning av straffskalan vid miljöbrott.

Ett renare Sverige

Sverige skall vara en nation i ekologisk balans.

Miljöpolitiken genomgår sin största förnyelse någonsin. Miljöbalken har trätt i kraft. Stora resursförstärkningar tillförs forskning, marksanering, kalkning och skyddet av skogar och mark. De lokala investeringsprogrammen ökar insatserna för en ekologisk omställning i hela vårt land. Arbetet med att nå de femton övergripande miljömål som riksdagen fastställt genomsyrar hela politiken. – Till nästa generation skall vi överlämna ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta.

Detta är ett citat ur 1999 års regeringsdeklaration. De ambitiösa miljömålen följs upp i årets regeringsdeklaration:

Sveriges utveckling ska inte bara vara ekonomiskt och socialt hållbar. Vi måste bygga ett ekologiskt uthålligt samhälle ... De nära sambanden mellan hälsa och miljö uppmärksammas särskilt ...

På flera områden har också arbetet hunnit långt och därtill goda resultat uppnåtts. Ändå är det något i grunden som saknas. Det gäller det vardagsnära miljöarbetet. Vikten av att hålla utomhusmiljön ren från nedskräpning. I detta avseende har det skett en påtaglig förflackning under den senaste tioårsperiod­en. Detta tar sig uttryck i en tilltagande nedskräpning på gator och torg i bostadsområden och på andra offentliga platser samt i sjöar och vattendrag. Förflackningen består i att svenska folket i stigande grad skräpar ner i naturen genom att, ofta oreflekterat, kasta omkring aluminiumburkar, papper, kartonger, plast, glas och andra avfallsprodukter.

En färsk SIFO-undersökning visar att allt fler svenskar tycker att nedskräpningen ökar. SIFO-undersökningen visar att 40% av befolkningen anser att nedskräpningen ökat de senaste åren. För 15 år sedan var den siffran 18%. Samtidigt visar undersökningen att färre människor tycker att nedskräpningen är ett stort problem, vilket visar på en oroande accentens för problemet.

”Skräp är inte bara fult utan kostar också samhället stora pengar”, säger Elisabeth Kempemo, närmare bestämt 320 000 000 kronor enligt färska siffror från Stockholms Miljöcenter. 9 000 ton skräp ligger på våra gator och vägar, skräp som i många fall måste plockas upp manuellt.

I miljöbalken (1998:808) som gäller fr.o.m. den 1 januari 1999 finns bestämmelser om nedskräpning. 15 kap. 30 § har följande lydelse: ”Ingen får skräpa ned utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till.” Vad som är skräp har inte exemplifierats i paragrafen. Nedskräpning enligt paragrafen är straffbelagd i 29 kap. 7 § : ”Den som med uppsåt eller av oaktsamhet skräpar ned utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till döms för nedskräpning till böter eller fängelse i högst ett år.”

På världsmiljödagen den 5 juni invigdes Stiftelsens ”Håll Sverige Rent” nya rikstäckande kampanj ”Ett skräp om dagen” genom en manifestation på Sergels torg i Stockholm.

Kampanjen skall naturligtvis ses som ett positivt inslag i ett vittförgrenat och mångfasetterat arbete för en bättre miljö. Men att döma av rapporter från fältet är en kampanj av det här slaget klart otillräcklig för att åstadkomma ett rejält trendbrott i pågående utarmning av den yttre miljön. Samtidigt kan konstateras att gällande lagstiftning och straffsanktioner inte varit av den kalibern att de verkat särskilt avhållande på denna typ av ”vardagens miljöförstöring”.

USA är nog inte det land som först kommer i åtanke när det gäller föredömen på strafflagstiftningens område. Men när det gäller sanktionsåtgärder på just miljöområdet finns det anledning att rikta uppmärksamheten mot lagstiftningen i flera amerikanska stater. Några exempel: I Pennsylvania kan nedskräpning ge böter på 300 dollar. Att slänga fimpar t ex från bilfönster är också straffbart. Pennsylvania Resources Council (PRC), som är en miljöorganisation, har öppnat en telefonlinje (”hotline”) som tar emot rapporter om personer som skräpar ner. I South Carolina bestraffas nedskräpning i sjöar och vattendrag med böter, minimum 225 dollar. (”The state – Columbia, South Carolina: South Carolina cracks down on littering.” – American City & County 1997 Nov., ”Cell phones: New weapons in battle against litter”.)

Även Irlands nedskräpningslag – 1997 Litter Pollution Act – kan tjäna som visst föredöme för en nödvändig uppstramning av svenska folkets inställning till nedskräpning i utomhusmiljön. Sedan denna lag infördes i Irland har antalet ”lokala skräpuppsyningsmän” (”local authority litter wardens”) ökat dramatiskt. Böter ”på stället” (”on-the-spot”) för nedskräpning förekommer. Sådana böter utdömdes ca 400 gånger under 1998 (Irish Times 1999-08-12 – ”IRT opinion: – As a nation of slobs, we badly need to be taught a lesson.”).

Sverige är förstås ännu inte en nation av (miljö)klåpare (slobs), men på god väg att försnilla sitt under möda uppbyggda miljökapital, vilket i flera avseenden väckt internationell uppmärksamhet, om inte radikala insatser görs för att stoppa utvecklingen mot en sämre vardagsmiljö.

Kampanjen ”Ett skräp om dagen” bör kompletteras med mera målmedvetna och resultatinriktade statliga insatser. Dessa insatser bör ”brytas ner” på regional och lokal nivå och vad gäller informations- och opinionsbildningsdelen omfatta landets samtliga skolor från förskole- till högskolestadiet.

Samtidigt föreslås en kraftig skärpning av bötesbeloppen i straffskalan. 7 §, 29 kap. som reglerar nedskräpning bör lämpligen utformas enligt följande:

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet skräpar ned utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till döms för nedskräpning till böter om minst tusen kronor eller fängelse i högst ett år.

Stockholm den 28 september 2001

Bengt Silfverstrand (s)