Motion till riksdagen
2001/02:MJ278
av Gudrun Lindvall m.fl. (mp)

Slakthönsraser


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbud mot slakthönsraser med problem och defekter.

  2. Riksdagen begär att regeringen inom EU aktualiserar frågan om sundhet hos slakthönsraser.

Inledning

I Sverige föds 65 miljoner kycklingar upp för slakt varje år. De växer från en liten nykläckt individ på ca 100 gram till en slaktkyckling på 1,5 kg på den dryga månaden de lever, något som tog 3 månader för 20 år sedan. De har ont i kropp och skelett, många kan inte röra sig, andra har frätskador på fötterna, åter andra hjärt- och leverskador. Undersökningar visar att hälften av kycklingarna är sjuka. Den avel som bedrivits har ensidigt gynnat snabb tillväxt. En rapport som publicerades under vintern 2000/01 tog många på sängen. Man trodde inte att det var så illa som rapporten visade. Efter BSE-krisen ökar konsumtionen av kyckling världen över.

Extrem avel

Den utveckling som skett är skapad av människan. Man har medvetet valt ut djur med extrem tillväxt i aveln. Andra egenskaper som djurens hälsa, förmåga till rörelse och naturliga beteende har fått stå tillbaka. Det här är inte något som gäller bara fjäderfä – situationen är likadan för kalkoner och vissa nötraser, som Belgisk blå.

Föräldradjuren till broilerkycklingarna ser groteska ut. Deras ben är extremt tjocka, de rör sig inte gärna på grund av tyngden i kroppen och har svårt att para sig naturligt. För att se till att de kan det svälter man dom. Man behöver ju befruktade ägg för nästa generation slaktkycklingar. Ett enda mål finns – att producera snabbväxande kycklingar. Allt annat får stå tillbaka, som hälsa och möjlighet till naturliga beteenden.

Agera!

I 29 § djurskyddsförordningen står att avel inte får ha en sådan inriktning att den kan påverka djurens naturliga beteenden eller medföra lidande för djuren. Sverige har försökt stoppa Belgisk blå vid den svenska gränsen. Även dagens slakthönsraser borde förbjudas. De är precis lika felavlade som Belgisk blå. Det har defekter och kan inte para sig naturligt. I naturen är den typen av djur förlorare – i slaktkycklingsstallarna är de hänvisade till ett torftigt och onaturligt liv i plåga. Förlorare även där. Vinnaren är människan för vilken penningen tycks viktigare än etiken.

Det är dags att Sverige agerar, förbjuder slakthönsraser som inte klarar kraven i 29 § djurskyddsförordningen i landet och tar upp problemet i EU, där samma extremavlade hönsraser används.

Stockholm den 2 oktober 2001

Gudrun Lindvall (mp)

Birger Schlaug (mp)

Kia Andreasson (mp)

Ewa Larsson (mp)

Gunnar Goude (mp)