Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om drivgarn i Östersjön.
Vid en flertal tillfällen, i såväl motioner som interpellationer och riksdagsdebatter, har Miljöpartiet agerat i frågan om drivgarnsfisket i södra Östersjön. Vi anser att det fisket inte bara hotar den viltreproducerande laxen utan också att de långa drivgarnen utgör en stor fara för tumlare och många fåglar.
FN antog 1991 en resolution om förbud mot allt storskaligt drivgarnsfiske i världshaven från och med 1992. Huvudsyftet var att minska bifångster av marina däggdjur. Resolutionen ansågs inte gälla för Östersjön. EU tog hösten 1991 beslut om att efterleva resolutionen så tillvida att det i EU:s samtliga vatten endast tilläts fiske med 2,5 km drivgarn per båt. Undantag gjordes för Östersjön – dock med villkor att det vetenskapligt visades att undantaget inte utgjorde något ekologiskt hot.
Sedan har diskussionens vågor gått höga om de 21 km drivgarn per båt som tillåts.
Nu senast handlar det om sillgrisslor.
Östersjöns sillgrisslor var nästan utrotade i slutet av 1800-talet, då på grund av jakt och äggplundring. Bara ett 20-tal par fanns kvar på Stora Karlsö. Idag har Östersjöbeståndet ökat till ca 45 000 individer. Fåglarna finns hela året i Östersjön. Under vintern finns de i de södra delarna för att redan i början av året röra sig mot Gotland. Sillgrisslor lever länge men fortplantar sig först vid fem års ålder och lägger endast ett ägg per år. Den häckar i täta kolonier på klippväggar mot havet, till exempel på Stora Karlsö. Ungarna hoppar från de höga bohyllorna i början av juli, ett skådespel som ser vådligt ut men som oftast slutar lyckligt. Den huvudsakliga födan är fisk. Eftersom många miljögifter anrikas i fisk är givetvis sillgrisslan utsatt och känslig.
Östersjöns sillgrisslor fångas i drivgarnen och drunknar. Naturvårdsverket och WWF har finansierat en unik studie baserad på data från 43 000 sillgrisslor som ringmärktes i Östersjöområdet från 1912–1998. Rapporten – Long-term study of mortality in the common guillemot in the Baltic Sea. Analysis of 80 years of ringing data, rapport 5057 – visar att bifångster i drivgarn för lax kan utgöra ett hot mot Östersjöns sillgrisslor.
Av de 2 500 återfunna sillgrisslorna hade 50 % fastnat i fiskeredskap. Även om Östersjöbeståndet av sillgrisslor har ökat, är överlevnaden hos de vuxna fåglarna låg jämfört med sillgrisslor i Nordsjön. Trots att tillgången på favoritfödan skarpsill varit riklig under de sista tio åren har överlevnaden minskat från cirka 90 % under perioden 1962–89 till 78 % under 1989–97. Olof Olsson, projektledare vid Uppsala universitet, tror att nedgången i den årliga överlevnaden hos sillgrisslor under det senaste decenniet beror på en ökad dödlighet i drivgarnsfisket efter lax, ett fiske som tagit ordentlig fart efter andra världskriget.
Även tumlare och säl fastnar i drivgarn och drunknar. FN:s resolution kom till just för att rädda marina däggdjur, och undantaget förutsatte att sådana hot inte fanns i Östersjön. För tumlaren finns hot, vilket berörs i en särskild motion.
Sverige har varit aktivt för att få behålla drivgarnen på 21 km per båt i Östersjön. När det nu visar sig att bifångster i fiskeredskap kan utgöra en allvarlig risk för sillgrisslorna i Östersjön borde det vara dags att tänka om. Att det dessutom finns hot mot tumlare och säl visar att det inte längre är möjligt att hävda att garnen inte utgör ett ekologiskt hot, vilket var kravet för undantaget. För att minska bifångster av havsfåglar och marina däggdjur anser WWF att samma regler bör gälla för drivgarnsfiske i Östersjön som i resten av EU. Miljöpartiet delar den uppfattningen och anser att regeringen aktivt ska se till att en ändring kommer till stånd.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Gudrun Lindvall (mp) |
|
|
Gunnar Goude (mp) |
Kia Andreasson (mp) |
|
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |
Ewa Larsson (mp) |
|
Ingegerd Saarinen (mp) |
Mikael Johansson (mp) |
|
Barbro Feltzing (mp) |