Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hållande av mink som pälsdjur.
I djurskyddslagens § 4 står att djur skall ges möjlighet till naturliga beteenden. Ett av de mest naturliga behoven är behovet att röra sig. Man kan se hur djur i bur vankar av och an och ibland fastnar i stereotypa beteenden. Bristen på rörelse upplevs som en stress både kroppsligt och själsligt. I Sverige är det mink, höns och chinchilla som hålls i burar. För minken kom en ljusning i och med budgetpropositionen för år 2000, där det står:
Enligt djurskyddslagen skall djur ges möjlighet till att bete sig naturligt. Regeringen avser därför att se över reglerna för burhållning av mink och återkomma med förslag till förbättringar under mandatperioden.
Ur budgetpropositionen för 2000, UO23 sid. 82.
Minken är som alla mårddjur ett mycket aktivt djur med stort behov av rörelse. Den är så väl anpassad till ett liv i vatten att den till och med har simhud mellan tårna. Den hör inte hemma i den svenska faunan, men finns nu i hela landet. I de flesta fall har det varit rymlingar från pälsfarmer som klarat sig bra, eftersom den svenska naturen påminner om den nordamerikanska, där den hör hemma. Men den har också släppts ut för att ge ytterligare ett jaktbart vilt (källa: Däggdjur av Bjärvall/Ullström). Minken har ingen naturlig fiende i Sverige och går ofta hårt åt sjöfågel. Det skjuts enligt statistiken ca 30 000 djur per år, en siffra som torde vara för låg.
Det är utom allt tvivel att minkar inte kan få sina mest grundläggande naturliga beteenden tillfredsställda i en liten ståltrådsbur. Därom är etologer och veterinärer ense. Veterinärförbundet har i rapporter 1990 och 1996 kritiserat pälsfarmningen och anför avsaknaden av vatten att röra sig i, stereotypa beteenden och en osund avel som stora problem för minken.
Det har alldeles för länge diskuterats mink och burhållning utan att något skett. I stället för att utgå ifrån att djuren har behov av att kunna röra sig i vatten som i naturen och anpassa djurhållningen till detta har bevisbördan varit den omvända. Man har utgått ifrån att de inte behöver det som finns naturligt och sedan har det varit upp till kritikerna att bevisa att minken behöver röra sig i vatten för att få utlopp för naturliga beteenden. En sådan omvänd bevisbörda accepteras lyckligtvis inte i miljösammanhang i landet längre. Det är dags att den försvinner även vad gäller djurskyddslagen.
Miljöpartiet anser att dagens hantering av minkar i trånga burar strider mot djurskyddslagen, dess § 4 måste tas på allvar nu. Den innebär att minkar inte kan hållas i små burar.
Jordbruksverket, den centrala myndigheten för djurskydd i landet, har fått i uppdrag att se över minkhanteringen och komma med förslag på förbättringar av denna. Förslaget ska vara klart den 1 april 2002. Därefter ska detta remissbehandlas innan regeringen kan skriva proposition.
Beslutet i budgetpropositionen för år 2000 har väckt förhoppningar hos många, som vänder sig mot dagens hantering, och det förpliktigar. Med ett förslag från verket först i april 2002 ter det sig snålt om tiden att hinna lägga propositionen och behandla den i riksdagen före valet. Från Miljöpartiets sida anser vi det väsentligt att det som står i budgetpropositionen gäller. Ett förslag som avsevärt förbättrar för minkarna måste komma före valet 2002.
Från Miljöpartiets sida är vi övertygade om att en ordentlig genomlysning av minkhanteringen kommer att visa att dagens burar är helt förkastliga utifrån djurskyddslagens krav. Minkarna måste ut ur dagens små burar och beslutet måste fattas före valet 2002. Vi anser vidare att hållande av djur för pälsproduktion är en avart av djurhållning, som bör förbjudas.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Gudrun Lindvall (mp) |
|
|
Birger Schlaug (mp) |
Kia Andreasson (mp) |
|
Gunnar Goude (mp) |
Ingegerd Saarinen (mp) |
|
Mikael Johansson (mp) |