Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om grytjakt på rödräv och grävling.
I Sverige bedrivs grytjakt på flera arter. Det handlar främst om rödräv och grävling. Jakttiderna för arterna är generösa; i princip alltid utom då de har ungar. För rödräv gäller start 1 augusti i hela landet medan slutdatum varierar. I södra Sverige upphör jakten sista februari, i Mellansverige sista mars och i de norra landskapen 15 mars. För grävling gäller att jakt är tillåten från 1 augusti till 15 februari i hela landet. Även vildkanin, mårdhund, mink och mård får jagas med grythund. Av dessa arter är endast mård ursprunglig i den svenska faunan. För mården gäller jakttid 1 september–31 mars för norra Sverige och 1 november–sista februari för övriga landet. Jakttiderna återfinns i jaktförordningen (1987:905).
För att kunna använda hunden för grytjakt behöver den tränas. I Sverige får detta ske endast med grävling i så kallade konstgryt där hund och grävling får kontakt. Den träningen får ske hela året. I Finland används även räv för detta medan man i Norge har grävlingen innanför galler. Frågan om denna träning har diskuterats vid flera tillfällen i riksdagen och varit föremål för översyn av olika myndigheter. I många fall tränas inte hundarna för jakt, utan för att man vill vara säker på att aveln inte eliminerat jaktlusten. Det gör det naturligtvis inte roligare för den grävling, som är träningsobjekt. Den här motionen handlar dock inte om detta utan om själva jakten.
Man kan ifrågasätta jakten på räv och grävling av flera skäl. Grävlingen är ett djur vars stapelföda är daggmask. På hösten äter den med förkärlek havre. Den hörs i markerna och överraskar knappast sitt byte. Visst äter den fågelägg om den finner dem, men lövsångaren är Sveriges vanligaste fågel trots att den häckar på marken ... Grävlingen har mycket bestämda vanor och kan lätt studeras då den lämnar grytet om kvällen på sina stigar på väg kanske till ett av dassen – små gropar i marken – en bit från grytet.
Grytjakten är en tuff jakt. Idag används främst tysk jaktterrier för ändamålet. Den är tuffare än taxen, som förr var den klassiska grythunden i Sverige. Även borderterrier nyttjas. Jaktformen är inte speciellt allmän. Under de värsta rävskabbsåren var det knappast någon hundägare som ville utsätta sin hund för risken att få rävskabb.
Jakten går ut på att få räven eller grävlingen att bli så irriterad på hunden att den väljer att lämna grytet för att då bli offer för jägarens kulor. Att jakten är förenad med risker för hunden är naturligt. En tuff hund slåss med djuret i grytet och en tysk jaktterrier kan mycket väl göra processen kort med räven under jorden för att sedan bära ut det döda bytet till husse. Att även hunden får blessyrer är inte ovanligt.
Den här motionen tar inte upp frågan om jakten på räv och grävling överhuvudtaget, men hävdar bestämt att grytjakten inte behövs och pläderar för att den ska förbjudas.
Det går utmärkt att jaga båda arterna ovan jord med gott resultat.
Många människor har bara sett grävlingen som något överkört på motorvägen. Det är inte så konstigt eftersom grävlingen är nattaktiv och det bara under de varmaste årstiderna. Den sover i sitt gryt under den värsta vintern, fet efter sommarfrossan. Grytet kan bestå av många ingångar och ett komplicerat system av gångar under jorden. Det kan ha nyttjats i hundratals år.
Ungarna föds i februari. I slutet av mars sticker grävlingen ut sin randiga nos ur grytöppningen för att undersöka om våren haft framgång. Kanske sätter den sig på rumpan utanför grytet för att klia loppor och löss. Det finns problem med att vara permanentboende, ett problem den delar med oss människor. Så iväg utmed en av stigarna till dasset och sedan jaktmarkerna. Ofta samma rutt varje kväll.
Det här gör att den är lätt att fånga och därmed också att jaga. En fälla gillrad med strömming eller annat godis ger ofta positivt utslag, ett faktum som nyttjats av forskare. Man vet därför mycket om detta trevliga djur. Den lever i familjeflockar, har kontakt mellan gryten och kan bli riktigt gammal. Med tanke på födovalet kan jakten i sig ifrågasättas, men om man nu anser att den behövs är detta djur mycket lätt att jaga grytjakten förutan. Det är också fullt möjligt att ställa grävling med hund. Det är även tillåtet att jaga grävling med drivande hund mellan 1 augusti och 31 januari.
Räven är dagaktiv under hela året. Den bor också i gryt och kan till och med nyttja ett av ingångshålen i ett bebott grävlinggryt. Den är inte ett lika utpräglat vanedjur som grävlingen. Uttrycket ”slug som en räv” har naturligtvis fog för sig.
Rävstammen i Sverige är inte vad den var före rävskabben. En återhämtning i vissa delar av landet har skett medan den återhämtningen åter gått tillbaka i andra delar där skabben fått fäste på nytt.
Räv jagas inte främst med grythund. Den jagas även med drivande hund. Den jakten är tillåten mellan 21 augusti och 15 mars, om inte den allmänna jakttiden begränsar. Den jaktformen är en uppskattad och spännande vinterjakt för många jägare.
Grytjakten behövs inte. Både grävling och räv kan jagas ovan jord om man anser det nödvändigt. I den respekt för livet och villebrådet som måste gälla för all jakt bör grytet kunna vara en fristad. Att använda grythund under vintern i ett grävlinggryt där grävlingarna ligger inaktiva är knappast humant. Inte heller annars kan jaktformen anses förenlig med en modern syn där djuret inte ska utsättas för onödigt lidande och för så lite stress som möjligt. Grytjakten regleras i jaktförordningen, vilket innebär att regeringen beslutar. Riksdagen är dock fri att uttrycka en åsikt i frågan och den föreslås bli att det är dags att ta bort grytjakten som jaktform för rödräv och grävling. Det bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 1 oktober 2001 |
|
|
Gudrun Lindvall (mp) |
|
|
Birger Schlaug (mp) |
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |
|
Gunnar Goude (mp) |
Kia Andreasson (mp) |