Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kalvar skall få dia.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kor skall få utlopp för naturliga beteenden vid och efter förlossningen.
Den svenska djurskyddslagen sägs vara en av världens bästa och den paragraf som ofta lyfts fram är följande:
4 § Djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar eller för att användas för ändamål som avses i 19 § eller i tävling skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.
Den skall vara garanten för att djuren i landet har det bra, men tolkningen av den har kritiserats mycket.
Det torde stå utom allt tvivel att runt födsel och omhändertagande av avkomma finns många naturliga beteenden. Modern vet instinktivt vad som ska göras och även ungen är programmerad för att överleva och snabbt klara sig efter födseln. Den vill upp på benen så snabbt som möjligt och söker aktivt efter di. Det här är beteenden som är helt avgörande för att klara sig i det vilda. De finns kvar hos våra tamdjur och just viljan att finna mat är viktig för att få i sig råmjölkens antikroppar, som på ett avgörande sätt stärker immunförsvaret. Även för modern finns massor av naturliga beteenden, som hör till födseln och omhändertagandet av kalven. Goda moderdjur har större chans att få vuxen avkomma och därmed sprida generna vidare. Det sociala bandet ska skapas under den allra första tiden efter födseln. Det här är alltså mycket viktiga naturliga beteenden, som det står att djuren ska få uttrycka enligt 4 § djurskyddslagen. Men får de det?
Varför negligeras naturliga beteenden runt födsel?
För många kor och kalvar avbryts skeendet direkt efter förlossningen och kalven transporteras bort i en skottkärra för att växa till sig i en kalvkätte. Det här gäller främst kalvar vars mor är mjölkko i konventionell produktion. Ingen moderskontakt, inget diande, inga sociala band. Att kon råmar och sörjer sin kalv bryr man sig inte om. Inte heller att kalven inte får sitt sugberoende tillfredsställt, utan suger på vad som bjuds – öron på andra kalvar t ex. Det ”fixas” genom att de isoleras från varandra. Det märkliga är att ingen myndighet reagerar, ingen minister rasar och inga proteststormar viner. Varför?
Allt detta rimmar illa med djurskyddslagen. Naturligtvis borde varenda kalv få dia och varenda ko få utlopp för sitt naturliga beteende i samband med kalvfödseln. Köttdjur får det idag och kalvar födda inom den ekologiska produktionen. Man vet att kalvar som får vad som kallas för helmjölk istället för mjölkersättning mår bättre, är friskare och utvecklas snabbare.
Ge kalven sin mor åter! Tolkningen av djurskyddslagens 4 § borde göra det omöjligt att så drastiskt som idag skilja ko och kalv åt efter förlossningen. Det borde tolkas som ett lagbrott. Det borde vara självklart att kon får ta hand om sin kalv och ge den di. Annars får hon inte utlopp för naturliga beteenden – viktiga sådana. Det borde också vara självklart att kalven får utlopp för sitt naturliga beteende. Dit hör att dia. I den ekologiska produktionen släpps kalvarna ut till kon efter mjölkningen för att ta till vara det som blir kvar. Det fungerar bra.
Det är dags att ändra i bestämmelserna så att alla kalvar ges möjlighet att dia och så att alla kor ges möjlighet att ta hand om sin kalv. Ingen annan tolkning av djurskyddslagen borde vara möjlig – i så fall är den en papperstiger. Dags att ändra på det!
|
Stockholm den 1 oktober 2001 |
|
|
Gudrun Lindvall (mp) |
|
|
Birger Schlaug (mp) |
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |
|
Gunnar Goude (mp) |
Kia Andreasson (mp) |