Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättandet av ett djuretiskt råd.
Intresset för de djuretiska frågorna har ökat markant de senaste åren. Regeringen noterar för övrigt också detta i sin bakgrund till varför det behövs en fristående djurskyddsmyndighet.
Människans förhållningssätt till djuren är i mångt och mycket en etisk frågeställning. Vi kan genom vår förmåga att göra moraliska ställningstaganden välja att göra gott eller ont. Vi kan också reflektera över våra val och därmed föra diskussioner och göra studier inom det djuretiska området. Att även intresset för detta ökat märks inte minst genom att universitet inrättar kurser i djuretik och att många ungdomar intresserar sig för litteratur inom ämnet.
Vi kan på god grund anta att det i framtiden kommer att ställas högre etiska krav på vårt förhållande till djuren. Detta är i sig en utveckling som bara är av godo för såväl människor som djur. Det är därför viktigt att vi utvecklar fristående forum inom djurpolitiken där de djuretiska diskussionerna kan föras och utvecklas.
I dag hävdas att djuretiska diskussioner förs bland annat inom de djurförsöksetiska nämnderna och inom andra myndigheter som har administrationsuppgifter inom djurpolitiken. Vid en närmare granskning har jag dock funnit att djupet i och möjligheten till djuretiskt reflekterande hämmas av de övriga uppgifter som myndigheterna har att hantera. Inom de djurförsöksetiska nämnderna tycks de ”etiska” diskussionerna oftast handla om avlivningsmetoder och smärtlindring. Det är givetvis två mycket viktiga diskussionsområden inom djurförsökspolitiken, men den djuretiska diskussionen bör föras med betydligt vidare perspektiv.
För sådana diskussioner och överväganden skulle det behövas ett djuretiskt råd med koppling till Jordbruksdepartementet. Rådet skulle kunna bestå av personer som står fria från den nuvarande djuranvändningen. Rådet skulle på eget och andras initiativ ha uppdraget att ta fram djuretiska studier och uttalanden rörande förekommande djuranvändning samt bedriva framtidsstudier inom fältet. Dessa studier och uttalanden skulle kunna stimulera och fördjupa den djuretiska debatten i vårt samhälle och samtidigt fylla ett viktigt tomrum som jag vet att inte minst ungdomar upplever inom den statliga djurpolitiken.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |