Motion till riksdagen
2001/02:MJ260
av Elver Jonsson (fp)

Miljövänliga insatser


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att gynna verksamheter som motverkar den samlade miljöförstöringen.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att tillåta mer fullskalig kalkning i område där bufferkapaciteten är svag på grund av s.k. sur berggrund.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att biobränslen har hög och ren kvalitet och inte är be­smittade av impregnering med för miljön skadliga ämnen.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att stimulans av investering och bruk av förnybara energibränslen skall utmynna i ett aktivt miljöprogram.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att s.k. grön skatteväxling håller de reala kvalitetskraven genom en aktiv kontroll över bränslenas kvalitet och garanti att de är obesmittade av miljöfarliga inslag.

Motivering

På miljöpolitikens område har vi med regler och lagstiftning kommit långt i Sverige. Även om tillsynen av regelverket ibland kan ifrågasättas har vi i en internationell jämförelse kommit långt.

I den politiska debatten framförs – sällan styrkt eller underbyggt – populistiskt önsketänkande som inte är vare sig realistiskt eller genomförbart. Vi måste inse att vi har belastat vår miljö både genom påfrestningar i klimatet och genom det praktiska beteendet i vårt samhälle. Vår miljöskuld går också att se i ren samhällsekonomi, vilket leder till att miljöpolitik också handlar om pengar.

På skuldkontot finns framför allt förorenad luft, mark och vatten. Det görs mycket, men kanske ännu mer återstår att göra. I många år har det pågått kalkning av sjöar och vattendrag och man har på så sätt räddat våra småsjöar från en säker död. Det var en akut räddningsåtgärd när effekterna av luftburet svavel och kväve började märkas. Under senare år har dessa anslag för kalkning varit i fara, men eftersom det fortfarande inte finns något egentligt alternativ till denna kalkning är det angeläget att verksamheten kan pågå. Fullt ut har vi ju inte lyckats komma åt orsaken till olika typer av försurning. I våra marker lagras ju decenniers utsläpp som ett slags ”försurningsminne”. Vattnet uppehåller sig mångdubbelt längre tid i mark än i vattendrag och det är när vattnet drar sig genom marklagren som vattenkvaliteten danas. Sur mark ger surt vatten i våra vattendrag och sjöar. Sur mark läcker dessutom näringsämnen och metaller, framför allt organiskt löst aluminium, till våra vattendrag som i förlängningen påverkar både grundvatten och vattentäkter. Organiskt aluminium kan inte renas med dagens teknik utan det går också i vårt dricksvatten. Höga aluminiumhalter i råvattnet är t.ex. vanligt förekommande vid många vattenverk.

Genom att kalka skogsmarken i områden med högt nedfall av luftburna föroreningar kan man motverka onaturlig markförsurning och återställa vattenkvalitet i bäckar och sjöar. Det finns god forskning och försöksverksamhet och det är relativt väl känt vilka områden som är i störst behov av åtgärder och metoder.

Ett av de mest behövande områdena i landet är området från gränstrakterna Sjuhärad/Småland/Halland upp till Fyrstadsområdet i nordvästra Västergötland och delar av Bohuslän. Högt nedfall och berggrund med låg buffertkapacitet, dvs. sur berggrund, gör områdena särskilt känsliga. Men fortfarande har inte någon insats i stor skala genomförts. Regeringen bör snarast se över en åtgärdslista för att kunna komma igång med en skogsmarkskalkning mer fullskaligt i detta område och andra liknande områden med försurningsproblem.

Använd rena biobränslen

Skogsavfall i form av flis och annan träflis från rent trä ger en utmärkt fin aska och kan återföras till skogsmarken. Aska har högt ph och innehåller de spårämnen som växande skog tar upp och som lagras i såväl finkvistar som barren. Efter avverkning kan en ristäkt ge spårämnen ned i markerna som utarmas i betydligt högre grad än vid vanlig stamvedsskörd. Askåterförening i kombination med kalk är en utmärkt form för vitalisering av försurad skogsmark. Kalken motverkar försurningen samtidigt som askan tillför de näringsämnen som urlakats ur marken eller försvunnit genom skörd av virke. En lämplig giva torde vara 4–5 ton per hektar över en 20-årsperiod.

De flesta människor torde vara tilltalade av att man talar om kretsloppet med biologisk energiproduktion. Det finns dock problem genom t.ex. att importera energiflis från kontinenten. Denna träflis eller energiflis behöver inga särskilda kontroller eller deklarationer. Det som borde vara rent träflis är inte sällan osorterat träavfall med alla typer av behandlat virke i, såväl tryckimpregnerat som kreosotimpregnerat i en allsköns blandning. Sådan aska från sådan flis innehåller höga halter av tungmetaller och föroreningar som gör att den egentligen borde deponeras. Flera värmeverk i landet har eldat med sådan typ av flis utan att vare sig känna ansvar för eller ta reda på om man rent av begår miljöbrott. Det torde vara angeläget att flis som innehåller höga halter av föroreningar inte skall få eldas i våra värmeverk. Det påstås t.o.m. att många försäljare av orent flis exporterar till Sverige därför att i de kontinentala länderna hade de råkat ut för höga deponeringsavgifter för ”skräpet” som där betraktas som miljöfarligt avfall. Då känns det bestickande att det dyker upp som billig råvara i svenska värmeverk. Denna form av miljöstörning borde regeringen omedelbart granska.

God miljövård är lönsamt

Liksom kalkning av sjöar och sura marker förhindrar miljöstörning så har de också en ”intäktssida”. Det innebär att effekterna på fisket av insatser som görs med kalkning betalar sig redan nu mycket snabbt. Samordnad kalkning av vattendrag med skydd av skogsmark och grundvattnet gör att vi får mer för pengarna. Det leder till ett långsiktigt skydd mot andra och i dag oförutsedda skador orsakade av försurningen. Detta har vi inte råd att avstå ifrån. Metoder för att kretsloppsanpassa tekniken är fortfarande alltför svagt utvecklad på bioenergiområdet. Det känns angeläget att utvecklingen ytterligare stimuleras genom att man ser över forskningsanslag och de långsiktigt samhällsekonomiska och miljöpolitiska plussidor som sådan verksamhet kan ge. Även investeringsbidragen till anläggningar som bygger på förnybara energikällor bör genomlysas. De investeringsbidrag som nu ges för att t.ex. bygga bort elberoende borde också kunna vidgas till anläggningar som har garanterat ren råvara i bränslet eller där förnybar energi tillföres.

Hävda miljöbalansen

Det har givits stor publicitet åt den s.k. gröna skatteväxlingen. Men det är viktigt att se upp så att det inte leder till fel resultat. Dieselskatten påstås vara en miljöskatt men då är det viktigt att få våra grannländer, EU-länderna, att ha liknande beskattning annars kan det bli så att vi köper bränslet utomlands. Resultatet blir att man straffar miljövänlig inhemsk produktion. Trots att regeringen för flera år sedan lovat se över dieselskatten och hur den slår mot jordbruket har man inte tagit itu med frågan. Det innebär att många jordbrukare/småföretagare har ca 25 000 kronor högre dieselkostnader för en ordinär gård med animalisk och vegetabilisk produktion.

En annan skatt som belastar jordbruksproduktionen är den s.k. kväveskatten som är helt unik för Sverige. Vad regeringen borde göra är att lansera ett program där växtnäringsbalansen på gården kunde upprätthållas. Sådana försök har med framgång skett i Danmark. Man redovisar hur mycket kväve som går in och hur mycket som går ut. Tyvärr har regeringen inte låtit sådana planer iscensättas.

Det som skulle vara angeläget för regeringen att engagera sig för vore en miljöbalans i den meningen att man bromsade skadliga inslag och gynnade de som tydligt verkar i miljöförbättrande riktning. Grön skatteväxling får inte bara bli ett ordmantra utan måste fyllas med realiteter som leder till de mål som finns stor uppslutning kring i vårt land. Men då gäller det att ha formler och regler så att inte det bästa blir det godas fiende. Regeringen bör snarast lägga ett sådant program som gynnar en god miljöbalans inom produktion och annat samhällsliv.

Stockholm den 2 oktober 2001

Elver Jonsson (fp)