Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att behoven av ytterligare åtgärder för att nå miljömålen skall ligga till grund för förändringar av jordbrukets miljöstöd under nuvarande programperiod.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en omfördelning av jordbruksstöden från generella stöd till miljöstöd skall tillämpas för att finansiera en utökning av miljöstöden i samband med den översyn som skall göras inför år 2003.
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att utveckla en ny modell för jordbrukets miljöstöd som tar ett helhetsgrepp kring hela det produktionsinriktade jordbrukets miljöproblem i enlighet med vad som anförs i motionen.
Av EU:s jordbruksbudget, som motsvarar ca hälften av EU:s totala budget, är det endast ett fåtal procent som går till miljöåtgärder. Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Riksantikvarietämbetet har i rapporten ”Miljöeffekter i Sverige av EU:s jordbrukspolitik” granskat effekterna på miljön av den gemensamma jordbrukspolitik som gällde fram till i fjol och kommit fram till följande slutsatser.
Sedan Sveriges EU-inträde har användningen av bekämpningsmedel ökat inom svenskt lantbruk.
Det totala antalet betesdjur har varit relativt konstant sedan EU-inträdet. Utvecklingen går dock mot allt färre gårdar med större besättningar, vilket kan leda till en koncentration av betesdjur i landskapet med försämrad eller upphörd hävd av betesmarker som hamnar långt ifrån brukningscentrum.
Såväl landskapsbilden som kulturvärden som är knutna till jordbruksbyggnader hotas av utvecklingen mot allt färre företag.
Utnyttjandet av betesmarker har sedan EU-inträdet ökat något.
Lönsamheten i produktionsformer där betesdjur ingår har genom stöden inom CAP ökat i skogs- och mellanbygderna och minskat i slättbygderna.
Landskapselement, som t.ex. stenmurar, alléer och åkerholmar, har genom miljöstödet för natur- och kulturmiljöer fått förbättrad skötsel.
EU:s jordbrukspolitik gynnar ett intensivt, storskaligt och specialiserat jordbruk. Medelstorleken på brukningsenheterna ökar, medan mindre gårdar med mer extensiva former går omkull. Ett allt hårdare läge föder strukturrationalisering. Djuruppfödningen intensifieras och uppfödningsformerna tillåter att man tar allt mindre hänsyn till djurens naturliga beteende. Denna utveckling rimmar illa med den ökande miljö- och kvalitetsmedvetenheten hos konsumenterna. Allt fler vill veta hur maten har framställts, samtidigt som den allmänna okunnigheten om livsmedelsproduktionen för övrigt är relativt stor. Detta leder alltså till en ökad klyfta mellan konsument och producent. Det långsiktiga målet med jordbrukspolitiken borde vara att ge jordbruket förutsättningar att agera på en marknad där konsument och producent har god kontakt. Detta förutsätter dock att priser speglar samtliga delar av produktionen. Miljöpåverkan måste reflekteras i priset. Sambandet mellan miljön och maten måste vara tydligt.
Uthålligt jordbruk förutsätter både fortsatt brukning av åkermark i alla regioner och en nedbrytning av dagens extrema regionala specialisering inom jordbruket. Detta är en viktig del att utgå ifrån vid en översyn av miljö- och landsbygdsförordningen. En annan central utgångspunkt är att det europeiska och det svenska jordbruket har byggt fast sig i extremt resurskrävande och miljöbelastande produktionsmönster som inte är långsiktigt uthålliga. Vid framtida förändringar av miljö- och landsbygdsprogrammet måste därför former för ett systemskifte utformas.
I våras lämnade regeringen över en proposition om svenska miljömål till riksdagen. Propositionen var framtagen i samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I propositionen föreslås delmål för 14 av de av riksdagen tidigare fastställda miljökvalitetsmålen. Det är framför allt delmål för 3 av dessa miljömål som påverkar jordbruket, nämligen Ingen övergödning, Myllrande våtmarker och Ett rikt odlingslandskap.
Under detta miljökvalitetsmål finns följande tre delmål som direkt berör jordbruket:
Fram till år 2010 skall de svenska vattenburna utsläppen av fosforföreningar från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och kustvatten ha minskat kontinuerligt från 1995 års nivå.
Senast år 2010 skall de svenska vattenburna utsläppen av kväve från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav ha minskat med minst 30 % från 1995 års nivå till 38 500 ton.
Senast år 2010 skall utsläppen av ammoniak i Sverige ha minskat med minst 15 % från 1995 års nivå till 51 700 ton.
För det första av dessa delmål avser regeringen återkomma senast år 2005 med ett kvantitativt mål. För de två andra delmålen konstateras i propositionen att dessa delmål är otillräckliga, och regeringen avser att återkomma med nya delmål i samband med förändringar i landsbygdsförordningen om så bedöms möjligt. Vi anser att det är mycket angeläget att en förändring av landsbygdsförordningen görs så att dessa delmål kan skärpas. Det är olämpligt att det råder tvekan om huruvida generationsmålet Ingen övergödning kan uppnås. Vi föreslår därför i denna motion förändringar av landsbygdsförordningen som kan bidra till att delmålen skärps.
Under detta miljökvalitetsmål finns ett delmål som framför allt berör jordbruket och det är målet att det i odlingslandskapet skall anläggas eller återställas minst 12 000 ha våtmarker och småvatten fram till år 2010. Även här varnar regeringen för att delmålet är otillräckligt och avser att återkomma med nya delmål i samband med förändringar i landsbygdsförordningen om så bedöms möjligt. Vi föreslår därför i denna motion förändringar av landsbygdsförordningen som kan bidra till att även detta delmål skärps.
Under detta miljökvalitetsmål finns följande delmål och samtliga berör jordbruket:
Senast år 2010 skall samtliga ängs- och betesmarker bevaras och skötas på ett sätt som bevarar deras värden. Arealen hävdad ängsmark skall utökas med minst 5 000 ha och arealen hävdad betesmark av de mest hotade typerna skall utökas med minst 13 000 ha till år 2010.
Mängden småbiotoper i odlingslandskapet skall bevaras i minst dagens omfattning i hela landet. Senast till år 2005 skall en strategi finnas för hur mängden småbiotoper i slättbygden skall kunna öka.
Mängden kulturbärande landskapselement som vårdas skall öka till år 2010 med ca 70 %.
Senast år 2010 skall det nationella programmet för växtgenetiska resurser vara utbyggt och det skall finnas ett tillräckligt antal individer för att långsiktigt säkerställa bevarandet av inhemska husdjursraser i Sverige.
Senast år 2006 skall åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade arter som har behov av riktade åtgärder.
Senast år 2005 skall ett program finnas för hur lantbrukets kulturhistoriskt värdefulla ekonomibyggnader kan tas till vara.
Med dessa delmål är det troligt att miljökvalitetsmålet kan nås till år 2020. För att det skall vara möjligt måste dock dagens nivå på miljöstöden för biologisk mångfald bibehållas. Vi gör också bedömningen att det efter år 2005 måste finnas resurser för att omsätta de program och strategier som föreslås i verkliga åtgärder. De förändringar av landsbygdsförordningen som vi föreslår i denna motion står i överensstämmelse med vad som krävs för att delmålen skall kunna uppnås och dessutom följas upp med konkreta åtgärder efter år 2005.
Inför år 2003 skall regeringen göra en översyn och föreslå eventuella förändringar av jordbrukets miljöstöd. Vi anser att de förändringar som skall göras av miljöstöden för resterande del av den programperiod som löper till och med år 2006 i första hand skall ta sin utgångspunkt i de åtgärdsförstärkningar som krävs för att nå miljömålen. Vi föreslår för denna period inga större systemförändringar av miljöstöden, utan förespråkar förstärkningar av stöd som kan bidra till att vi kan nå längre än de nu föreslagna delmålen. Det som framför allt då är aktuellt är en förstärkning av åtgärder för minskat växtnäringsläckage, såsom stöd till fånggrödor och vårplöjning. En förlängning av vallstödet även utanför stödområdena är en åtgärd som kan bidra positivt till ett minskat växtnäringsläckage. En utökning av stödet till anläggning av våtmarker i odlingslandskapet är också angeläget, då det bidrar till att delmål under de båda miljömålen Ingen övergödning och Myllrande våtmarker kan skärpas.
Vad som ovan anförs om att behoven av ytterligare åtgärder för att nå miljömålen skall ligga till grund för förändringar av jordbrukets miljöstöd under nuvarande programperiod bör ges regeringen till känna.
För att finansiera en utökning av miljöstöden skall enligt vår mening s.k. modulering tillämpas. Detta bör ges regeringen till känna. Detta innebär att en del av de generella stöden till de jordbrukare som får mest omfördelas och förs över till anslaget för landsbygdsprogrammet, där det kan användas för miljöåtgärder och landsbygdsutveckling. Hur moduleringen får genomföras regleras av EU. Det är fullt rimligt att omfördela en del av stöden för de jordbrukare som får mest. Idag går 80 % av jordbruksstöden inom EU till 20 % av jordbrukarna. Detta är en orimlig ordning som bidrar till ett intensivt, storskaligt och specialiserat jordbruk. Genom modulering kan detta förändras något, samtidigt som resurser för välbehövliga miljöåtgärder inom jordbruket kan frigöras.
I dag fokuserar miljöstöden framför allt på tre områden. Dessa är biologisk mångfald, ekologisk odling samt åtgärder för att minska jordbrukets negativa miljöpåverkan. Bevarandeåtgärder är den del av miljöstöden som används för att bibehålla den biologiska mångfalden. Dessa stöd bidrar till att vi kan fortsätta hävda landskapet på de sätt som krävs för att de biologiska och kulturella värden som finns i landskapet skall finnas kvar. Det gäller t.ex. betesmark, slåtterängar, småbiotoper och våtmarker. Inom detta område har vi en relativt lång erfarenhet av stöd, och de fungerar förhållandevis väl.
Ett nytt område inom miljöstöden är stödet för ekologisk odling. Den ekologiska odlingen har under 90-talet ökat mycket kraftigt och utgör i dag minst 10 % av arealen, till stor del tack vare de stöd som utgår till ekologisk odling. Den ekologiska odlingen är en viktig del av strategin för att miljöanpassa jordbruket.
Det tredje området är miljöåtgärder som syftar till att minska det konventionella jordbrukets miljöbelastning. Det gäller framför allt åtgärder som bidrar till ett minskat växtnäringsläckage. Detta är det område som rymmer de största problemen. De åtgärder som i dag finns tar inget helhetsgrepp kring miljöproblemen i det konventionella jordbruket. I stället ges stöd till enskilda odlingstekniska åtgärder. Under den förra programperioden gjordes ett försök att ta ett helhetsgrepp om det konventionella jordbruket genom REKO-stödet. Detta hade dock flera brister, kanske framför allt att det var så tydligt inriktat på gårdar med ensidig spannmålsodling. Anslutningen till stödet blev inte heller så stor som var önskvärt. Vi anser att man inför nästa programperiod bör undersöka möjligheten till en förändring av systemet så att ett helhetsgrepp kring hela det produktionsinriktade jordbruket kan tas.
I samband med utredningen om ett nytt miljöprogram (SOU 1999:78) presenterade Ekologiska Lantbrukarna ett principförslag till en annan modell för stöd till både den ekologiska odlingen och till miljöåtgärder i det konventionella jordbruket. Systemet, som benämndes Resurseffektivt jordbruk (REJO), avsåg att ta ett helhetsgrepp kring jordbrukets miljöpåverkan.
Enligt förslaget skulle REJO-stödet ta tillvara den värdefullaste aspekten av REKO-programmet, nämligen kraven på systematisk dokumentation och analys av gårdens miljöeffekter. På grundval av denna analys skall en stegvis höjd ersättning för åtgärder som förbättrar gårdens miljöprestationer erbjudas. Tyngdpunkten skall ligga på de centrala egenskaperna hos produktionssystemet: växtnäringsbalans, växtföljd och beroende av insatsmedel. Vinsterna med ett sådant system är flera.
Lantbrukare med konventionell produktion får kraftigt ökade möjligheter att söka ersättning för miljöförbättringar av sin produktion.
Den konstlade gränsdragningen mellan miljöprogram enbart för ekologiska respektive enbart för konventionella bönder försvinner. I stället premieras samtliga anslutna bönder utifrån exakt samma kriterier och beroende på hur långt man är beredd att gå i miljöanpassning.
Stödet till ekologisk produktion frikopplas helt från reglerna i EU:s ekologiska förordning, vilket undanröjer de växande problemen med ständiga villkorsändringar och överdriven detaljreglering.
Programmets konstruktion ger en stark stimulans för alla anslutna lantbrukare att gradvis öka sina miljöprestationer.
Förslaget innebär att stöden byggs upp som ett modulsystem. En grundmodul med miljöanalys av gården, dokumentations- och hänsynskrav är en förutsättning för deltagande i övriga moduler. Innehållet i grundmodulen påminner mycket om det tidigare REKO-programmet. Grundmodulen behöver i sig själv inte ge någon ersättning, utan skall kombineras med minst en av ett antal andra moduler. Exempel på vilka det skulle kunna vara är självförsörjningsgrad för växtnäring, slopad handelsgödselanvändning, slopad kemisk bekämpning, balanserad växtföljd samt balans mellan växter och djur på gården.
Miljöprogramsutredningen såg positivt på grundtankarna i idéskissen om ett miljöstöd för resurseffektivt jordbruk avsett att skapa en större helhetssyn inom miljöprogrammet och att stimulera de anslutna jordbrukarna att gradvis öka sina miljöprestationer. Utredningen avfärdade förslaget mot bakgrund av att man konstaterade att de praktiska förutsättningarna inte förelåg för att genomföra en så radikal reform redan inom nuvarande programperiod. Utredningen föreslog därför att man borde avvakta med beslut om mer långtgående förändringar.
Vi anser att förslaget är positivt och fortfarande i högsta grad aktuellt. Det finns anledning att inför nästa programperiod gå vidare med en sådan mer genomgripande förändring av miljöstöden till både det konventionella och det ekologiska jordbruket. En utredning med uppdrag att utveckla förslaget bör tillsättas i god tid för att systemet skall kunna införas då nuvarande programperiod löper ut. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 29 september 2001 |
|
|
Jonas Ringqvist (v) |
|
|
Lars Bäckström (v) |
Marie Engström (v) |
|
Owe Hellberg (v) |
Siv Holma (v) |
|
Kjell-Erik Karlsson (v) |
Sten Lundström (v) |
|
Johan Lönnroth (v) |
Maggi Mikaelsson (v) |
|
Per Rosengren (v) |