Riksdagen begär att regeringen låter utreda omfattningen av handeln med utrotningshotade djur och växter samt låter utröna vägar för att begränsa dess utsträckning.
Internationell handel med hotade djur- och växtarter omsätter stora summor och hotar deras existens. Enligt vissa uppskattningar är handeln med hotade djur den illegala verksamhet som efter narkotika omsätter mest pengar, alltså mer än den illegala vapenhandeln. Enbart handel med utrotningshotade djur omsätter årligen 50 miljarder kronor i världen. Det är en handel där omsättningen ökar kraftigt i varje led. På den västerländska marknaden betingar djuren som det handlas med ett högt pris samtidigt som de är mycket billiga i ursprungsländerna. De stora vinstmarginalerna och de låga straffen för denna handel gör den till en attraktiv syssla.
Många av arterna som omfattas av handeln är akut hotade och riskerar att försvinna helt. Andra riskerar att försvinna på sikt om inte handeln upphör. Det kan röra sig om smuggling och försäljning av apor, av våra svenska rovfåglar eller av sällsynta reptiler. Den illegala handeln omfattar även koraller, snäckor och orkidéer.
Handeln omfattas inte enbart av bestånd eller exemplar av vissa arter som byter ägare och hamnar exempelvis hos samlare, utan utgörs också av turister som köper med sig souvenirer tillverkade av hotade arter, som t. ex. föremål av elfenben, alligatorskinn eller sköldpaddsskal.
Ett ytterligare exempel är den ökade importen av asiatiska naturmediciner till västvärlden där de säljs med stor framgång. Många av medicinerna innehåller delar av växter och djur som är skyddade. De många dimensionerna som finns på den illegala handeln med växter och djur gör problemet svårt att kartlägga och hantera. Åtgärder krävs därför inom en mängd olika områden.
Överexploateringen av vilda djur och växter under 1970-talet fick till följd att ett internationellt fördrag slöts 1975. Fördraget fick namnet ”the Convention on International Trade in Endangered Species”, förkortat CITES. CITES reglerar handeln med vilda djur genom ett system med certifiering och tillstånd och har idag 126 medlemsländer anslutna. Tillämpningen av CITES är ett starkt verktyg vid bekämpningen av den illegala handeln med växter och djur. Tyvärr är den långt ifrån tillräcklig. Brister finns dels inom själva lagstiftningen, dels inom möjligheten att tillämpa och efterleva dess riktlinjer.
Inom Norden utgör kriminaliteten som rör hotade djur och växter främst ett hot mot fåglar och vissa växtarter, t.ex. orkidéer. Även jakt och fångst liksom äggsamlande förekommer. Att i siffror beskriva den illegala handeln med vilda fåglar i Sverige är svårt då denna av naturliga skäl till största delen sker i det tysta. Det går ej heller att studera statistiken över rättsfall, då de flesta fall, även helt uppenbara sådana, ej går till domstol. Ett klassiskt problem är handeln med rovfåglar och ugglor. Det handlar främst om döda fåglar för uppstoppning, rovfåglar och ugglor som tas som ägg eller som ungar ur bona, för att sedan spendera resten av sina liv i fångenskap. Vidare förekommer äggstölder för äggsamlingar.
Handeln med svenska däggdjur är ett förhållandevis okänt kapitel. Men man vet att olaglig jakt förekommer, både för att få skinn och kött och på grund av rovdjurshat. Med de ökande rovdjursstammarna vi idag har i Sverige kan handel med de stora rovdjuren komma att öka.
Förut utgjorde Sverige ett viktigt transitland för handeln med hotade arter. Vi hade fram till och med 1994 en mycket svag lagstiftning på detta område, vilket ledde till att många illegala djur kom hit och försågs med legala papper och tillstånd för vidare export, främst till USA. Ett skamligt exempel på hur dålig lagstiftningen var är från 1989, då reptilimporten under ett halvår kunde ske helt okontrollerat. Under ett enda halvår fördes, under ofta fruktansvärda förhållanden, 60 000 ödlor, ormar och sköldpaddor in i Sverige. Från och med januari 1995 fick Sverige en modern lagstiftning och är inte längre något centrum för tvättning av ”svarta” djur och växter. Sverige är dock fortfarande idag mottagare av många tropiska djur och har en stor handel inom landet framför allt med reptiler, varav många finns upptagna på CITES-listan.
När Sverige gick med i EU hävdes det svenska importförbudet för reptiler. Därefter har handeln med reptiler ökat lavinartat i Sverige under de senaste åren. Tyvärr har flera nya arter kommit in i Sverige, arter som inte lämpar sig för att hålla i hem. Detta har lett till en rad problem, framför allt när det gäller ormar. Till exempel vet ingen idag hur många giftormar som finns i svenska villor och lägenheter.
Hållning av orm skapar inte enbart hälso- och sanitetsrisker hos allmänheten utan är även ett arbetsmiljöproblem. Bara i sommar har Stockholmspolisen haft 17 utryckningar för att fånga in förrymda ormar. Många är långt ifrån utbildade för att ta hand om ormar vilket innebär en stor risk vid infångandet. Att de flesta poliser har bristfällig utbildning när det gäller hantering av främmande arter försvårar även arbetet med att säkra bevis i de fall det kan röra sig om artskyddsbrott. Då många giftiga arter även är hotade och sällsynta blir samlarvärdet på dessa djur mycket högt vilket stimulerar den illegala handeln ytterligare.
Omfattningen av den illegala handeln med växt- och djurarter inom turismen är oöverblickbar. Det handlar om allt från skinn, tänder och klor från världens stora kattdjur som tiger eller snöleopard, till souvenirer tillverkade i elfenben, noshörningshorn, hajtänder, sköldpaddsskal och orm- eller alligatorskinn. Vad som dock är gemensamt är att det handlar om hotade arter och att priset för dessa produkter är högt vilket betyder att lönsamheten är god inom denna verksamhet. Exempel på två väl utvecklade och ständigt växande grenar av dessa verksamheter är korall- och bushmeatförsäljning.
På turistorter främst i Indonesien och Filippinerna är det även vanligt med försäljning av snäckor och koraller. Man beräknar att mellan 1 000 och 2 000 ton färska koraller och snäckor förekommer inom handeln. Korallerna tillgodoser bland annat juvelbranschens behov. Reven riskerar bli totalt förstörda genom destruktiva insamlingsmetoder som bland annat innebär användning av sprängämnen. Effekterna på korallreven blir oerhört stor och i vissa fall omöjliga att återställa. Detta beror dels på den långsamma tillväxttakten korallrev har, dels på de många andra funktioner korallrev tjänar, såsom uppväxtplats för många marina arter samt som naturliga vågbrytare vilka hindrar erosion.
För hundra år sedan var schimpanser och gorillor vanliga i regnskogen, men i dag finns endast 5–10 % av populationen kvar i skogarna i Väst- och Centralafrika. I samma område lever över 50 miljoner människor i några av världens fattigaste länder. I takt med att Afrikas regnskogar styckats upp och avverkats har aporna blivit lättåtkomliga byten för professionella tjuvskyttar. Så kallad bushmeat har blivit lönsamt och vinsterna lockar. För de jägare bland lokalbefolkningen som lockas till tjuvjakt är det en av få möjligheter till försörjning. Böterna för tjuvjakt är mindre än vad jägaren får för köttet av professionella uppköpare. Den allra största delen serveras på restauranger i städerna samt runt om världen, däribland på europeiska restauranger. Övriga delar som inte används till mat, t.ex. ben, skinn, händer eller huvud, säljs som souvenirer till turister.
Den del av handeln som omfattar flest organismer är handeln med växter och djur för konsumtion i form av mat och medicin. Användningen av djurdelar är djupt rotad inom den asiatiska läkekonsten. Djur som anses ha speciellt läkande och hälsofrämjande effekter är tigrar, noshörningar, hajar, ormar samt vissa arter av sköldpaddor.
Ett exempel är tigern, som jagas hårt därför att dess ben är mycket eftertraktade som läkemedel inom den traditionella kinesiska läkekonsten. Exempelvis anses tigerben kunna bota värk och tigermorrhår ge kraft och styrka. Kina har skrivit på avtal som förbjuder handel med tigerprodukter, men den stora efterfrågan vidmakthåller en illegal handel. Ett annat problem är den viktigaste tigerprodukten, malda tigerben. Detta är mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att skilja från andra malda ben. Enda möjligheten att urskilja tigerben är genom DNA-analyser, en teknik som tyvärr ännu är både tidskrävande och dyr.
De flesta av de arter som används inom den asiatiska läkekonsten är utrotningshotade eller starkt hotade. Ju sällsyntare en art är, desto högre värderas den och desto starkare anses dess medicinska krafter vara. Detta skapar ett svårt problem eftersom det bästa sättet att hantera problemet borde vara att minska efterfrågan på produkter som innehåller delar från hotade djurarter. I det här fallet ökar istället lönsamheten i att tillverka dessa medel.
Om inte ett djur dödas för sina medicinska egenskapers skull kan de hållas i fångenskap. I Kina finns speciella björnfarmer där björngalla produceras för att användas inom den kinesiska läkekonsten. Många av björnarna på farmerna är viltfångade då en utbredd föreställning i Kina är att galla från en vild björn har kraftfullare verkan och är därmed mest efterfrågad. Björngalla innehåller en beståndsdel som anses vara feber- och inflammationsnedsättande, skydda levern, förbättra synförmågan och bryta ner gallsten. Björnarna tappas på galla två gånger om dagen. Gallan, som underlättar björnens matsmältning, utvinns genom att ett rör opereras in i gallblåsan genom ett öppet sår som tas upp i buken. De medicinska preparaten som framställs ur björngallan finns till försäljning i många länder, vilket betyder att det strider mot CITES internationella förbud mot handel med kroppsdelar av utrotningshotade björnar.
Handel med utrotningshotade djur och växter handlar heller inte enbart om hot mot enskilda arter. Det handlar också om människor som tjänar stora pengar på denna verksamhet och den omfattar emellanåt lokalbefolkningens medverkan då dessa ofta inte har något val. På vissa håll i världen är enda möjligheten för den egna överlevnaden att ägna sig åt illegal hantering av växter och djur.
Det finns dock exempel på projekt där man lyckats omvandla den tidigare illegala verksamheten som lokalbefolkningen varit hänvisad till, till en positiv och mer lönsam verksamhet. Genom flera lyckade ekoturismprojekt i bland annat Brasilien har den kunskap kring arters beteende och ekologi som de tidigare ”samlarna” besitter lett till att en ny näring utvecklats där lokalbefolkningen själv är ansvarig. Det har visat sig att turister betalar mer för att få uppleva möten med hotade arter i dess naturliga habitat, än samlare betalar för de fångade djuren eller uppgrävda växterna.
Handel med utrotningshotade växter och djur är ett problem som omfattas av flera lagstiftningar nationellt och internationellt. Problemet är inte lättöverskådligt då det handlar om flera dimensioner på flera plan som uttrycker sig på olika sätt. Inom Sverige krävs exempelvis en förändrad lagstiftning rörande reglering av handeln med vilda djur och växter, ökade kunskaper krävs i hela samhället, men särskilt bland utredare och handläggare som hanterar tillämpningen av den lagstiftning som reglerar illegal handel med växter och djur. Då den illegala verksamheten inte sällan är gränsöverskridande och ofta uppdagas i annat land, understryks behovet av ett utökat internationellt samarbete. Även ett stort behov av en ökad tillsyn och kontroll inom särskilt känsliga naturområden är prioriterat, både inom Sverige och internationellt. Vad som dock framgår tydligt är att en omfattande utredning bör genomföras för att tydligt utröna vilka möjliga vägar det finns för att bekämpa den illegala handeln och förändra dagens situation till det bättre. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 25 september 2001 |
|
|
Jonas Ringqvist (v) |
|
|
Lars Bäckström (v) |
Marie Engström (v) |
|
Owe Hellberg (v) |
Siv Holma (v) |
|
Kjell-Erik Karlsson (v) |
Sten Lundström (v) |
|
Johan Lönnroth (v) |
Maggi Mikaelsson (v) |
|
Per Rosengren (v) |