Motion till riksdagen
2001/02:MJ25
av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v)

med anledning av prop. 2001/02:79 Sveriges tillträde till Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar


1 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att ett moratorium för nya förbränningstillstånd bör införas tills berörda handlingsprogram och utredningar är färdigbehandlade.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen skall återkomma med en samlad bedömning om vilka åtgärder som behövs för att den framtida avfallshanteringen skall bli ekologiskt hållbar.

  3. Riksdagen begär hos regeringen att Livsmedelsverket får i uppdrag att se över frågan om återkontaminering genom produkter och avfall från fiskenäringen.

2 Motivering

Propositionen behandlar Sveriges anslutning till en internationell konvention om möjligheterna att minska spridningen av långlivade organiska föreningar (POP). Med långlivade menas att ämnena inte bryts ner i naturen under överskådlig tid utan risk finns att de bl.a. lagras i levande organismer och där orsakar skada.

I propositionen skrivs att Naturvårdsverket skall ges ett uppdrag angående oavsiktligt bildade ämnen. En betydelsefull källa för dioxinbildning är avfallsförbränning. Dioxin är ett exempel på ett sådant farligt ämne. Det ingår naturligtvis i uppdraget till Naturvårdsverket att se över behov av åtgärder för att begränsa utsläppen av dioxin från dessa verksamheter. För närvarande pågår en utbyggnad av förbränningskapaciteten i den svenska avfallshanteringen. Det finns farhågor att detta skall öka utsläppen av dioxiner. Lagstiftningen behöver också ses över vad gäller förbränning av blandade avfallsfraktioner och för att få ett stopp för importen av avfall.

Mot bakgrund av detta är det angeläget att åtgärder vidtas med anledning av den pågående utbyggnaden av sopförbränningsanläggningar i samband med en ratificering av protokollet. Det är den sektor eller verksamhet som vi känner till där utvecklingen idag går åt fel håll med en ökning av en verksamhet som oavsiktligt släpper ut dioxin. Det framgår tydligt i konventionen att andra metoder att ta hand om avfallet är att föredra, och sådana möjligheter bör bättre undersökas innan vi fortsätter utbyggnaden av avfallsförbränning.

Ett moratorium av något slag för utbyggnaden av avfallsförbränningsanläggningar bör införas i avvaktan på det handlingsprogram som skall tas fram av Naturvårdsverket för att begränsa oavsiktligt utsläppande av POP. Dessutom är det rimligt att avvakta behandlingen av de utredningar som nyligen presenterats inom avfallsområdet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Mot bakgrund av resultaten av de pågående utredningarna om avfallspolitiken bör regeringen återkomma till riksdagen med en samlad bedömning av vilka åtgärder som är nödvändiga för att den framtida avfallshanteringen skall bli ekologiskt hållbar. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Livsmedelsverket tar i sin remiss upp frågan om kemisk återkontaminering av vatten genom produkter och avfall från fiskenäringen. Med anledning av denna fråga bör Livsmedelsverket få i uppdrag att i samråd med Fiskeriverket och Naturvårdsverket se över frågan och föreslå en eventuell strategi för att hantera frågan. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 5 februari 2002

Kjell-Erik Karlsson (v)

Jonas Ringqvist (v)

Karin Svensson Smith (v)

Willy Söderdahl (v)