Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om beslutsnivån för strandskydd/byggnadsärenden.
Glesbygden måste överleva av egen kraft. Så uttrycker sig många som bor och arbetar eller driver företag i tillväxtområden av Sverige. Deras infrastruktur beträffande vägar, IT, järnväg, flyg och sjötransporter är ofta välordnade. Beslutade och byggda av stat/landsting och kommun. Åtkomligheten är god, samhällsservicen fungerar vad gäller skola, vård och omsorg. Bebyggelsen i tillväxtområden är ofta mycket sjönära och värdestegringen på investeringarna är goda för både privata hus och kommersiella byggnader.
I gles/landsbygd är vatten, djur och natur den tillgång som kan vara lockbete för att få etableringar och arbetstillfällen. Möjligheten att i dessa kommuner få utnyttja sin natur enligt den egna kommunens fullmäktige (de folkvalda) eller byggnadsnämnds bedömning är mycket begränsade och beslutsfattandet ligger långt bort från de berörda. Detta är odemokratiskt och bör omgående förändras. Även centralt beslutade meterantal för strandskyddet måste tas bort.
I Folkpartiets program ”Bo där Du vill” trycks det hårt på att beslutsfattandet i ärenden som strandskydd, skoter/vandringsleder och liknande ärenden måste delegeras ner på kommunal nivå. Många kommuner i Dalsland, Värmland, Dalarna, Jämtland/Härjedalen och norrut skulle förbättra sin egen skattekraft och överlevnadsförmåga om beslutsnivån inom byggnadsområdet (PBL) flyttades ner till de nivåer som i motionen är framförda som exempel.
Strandskyddet är det viktigaste och det är bråttom. Generella metertal från vattendrag får inte gälla lika i hela Sverige. Det blir fel och obegripligt för markägare som tror på äganderätten samt för kommunala politiker som kämpar för att glesbygdskommunerna ska överleva av egen kraft. Ovanifrånperspektivet förlamar den lokala demokratin och skall alltid undvikas om möjligt.
|
Stockholm den 1 oktober 2001 |
|
|
Runar Patriksson (fp) |