Motion till riksdagen
2001/02:MJ239
av Olle Lindström (m)

Nationell ersättning till jordbruk i norra Sverige


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nationell ersättning till jordbruket i norra Sverige.

Motivering

Merkostnadsersättningen till norra Sverige har en lång tradition, redan på 1930-talet infördes ett fraktbidrag till fodersändningar, därefter har ersättningen byggts ut till att omfatta de allra flesta produktionsgrenarna. Under lång tid bestod ersättningen av ett antal ören/kg mjölk och kött, även ersättning per djur och areal fanns. Ersättningen byggde på väl definierade merkostnader som fram till 1990 noggrant beräknades av dåvarande jordbruksnämnd och lantbruksstyrelse.

I samband med Sveriges EU-medlemskap kunde inte den gamla konstruktionen av merkostnadsersättningen behållas. Det fanns dock en bred politisk uppslutning kring att merkostnadsersättningen till norra Sverige skulle behållas. En strävan var då att hitta ett system som inte stred mot EU:s regler men också bidrog till så hög medfinansiering som möjligt från EU.

Resultatet av detta blev att den nya merkostnadsersättningen efter EU-inträdet kom att bestå av tre ”klossar”: kompensationsersättningen, ersättningen till öppet odlingslandskap samt den helt nationellt finansierade ersättningen i stödområde 1–3 till vissa produktionsgrenar.

I enlighet med artikel 142 i anslutningsfördraget gavs Sverige rätt att lämna en långsiktig nationell ersättning för att säkerställa en traditionell jordbruksverksamhet i särskilda regioner som fastställts av kommissionen. Denna ersättning är helt finansierad av den svenska staten.

Grundläggande inhemska bestämmelser om nationell ersättning till jordbruket i norra Sverige finns i förordningen (1996:93) om ersättning till jordbruket i norra Sverige. Ersättning lämnas enligt förordningen för att skapa bättre förutsättningar för jordbruk inom områden i norra Sverige där det med hänsyn till klimat och andra produktionsförutsättningar är särskilt svårt att bedriva sådan verksamhet. På grund av de svåra permanenta naturförhållanden som råder i områdena är de berättigade till ersättningsbelopp som är större än det maximibelopp som föreskrevs i den rådsförordning som reglerade kompensationsersättningen år 1995.

Jordbruksproduktionen får som villkor för ersättningen inte öka i förhållande till tiden före anslutningen. Den samlade ersättningen skall bibehållas på högst oförändrad nivå. Enligt artikel 4 i kommissionens beslut 96/228/EG skall Sverige om referenskvantiteterna för produktionen överskrids påföljande år proportionellt minska den ersättning som beviljats de berörda produkterna.

Sverige skall årligen till kommissionen lämna upplysningar om effekterna av de ersättningar som beviljats och den ekonomiska utvecklingen i regionerna i fråga, samt effekterna på miljöskyddet och bevarandet av landsbygden. Underlaget till Sveriges rapport till kommissionen tas fram av Jordbruksverket som rapporterar till regeringen.

Med utgångspunkt från Jordbruksverkets rapport kan följande konstateras:

Total nationell ersättning

Den totala nationella ersättningen har under åren 1995–2000 klart understigit referensersättningsnivån (316,09 milj kr), som fastställdes i kommissionsbeslut 97/557/EG. År 2000 understeg den sammanlagda nationella ersättningen denna nivå med nästan 16 milj kr. Motsvarande siffra föregående år var tio milj kr.

Mjölkproduktion

Såväl antalet mjölkproducenter som antalet mjölkkor har under perioden 1995–2000 minskat i områdena 1–3. Det sammanlagda utbetalade ersättningsbeloppet har under de senaste åren legat på en ganska jämn nivå och årligen underskridit referensbeloppet med 7–9 milj kr.

Slaktsvinsproduktion

Den slaktsvinsproduktion som bedrivs i områdena 1--3 har under perioden 1995–2000 utgjort 3–4 procent av den sammantagna svenska slaktsvinsproduktionen. Såväl i Sverige som helhet som i områdena 1--3 har under perioden 1995–2000 antalet företag som bedriver slaktsvinsproduktion avtagit. Detta har med all säkerhet haft till följd att utbetalade ersättningsbelopp under hela perioden kunnat understiga referensnivån.

Äggproduktion

Den ersättningsberättigade äggproduktionen, såväl i mängd som i utbetalt ersättningsbelopp, har under de senaste åren minskat kraftigt. Utbetalt belopp under 2000 uppgår endast till 56 procent av referensnivån.

Getproduktion

Getproduktionen, såväl i antalet djur med ersättning som utbetalt belopp, uppvisar under perioden 1995–2000 obetydliga ändringar.

Bär- och grönsaksproduktion

Antalet företag som i områdena 1–3 bedriver bär- och grönsaksproduktion har från 1999 till 2000 tydligt avtagit. Däremot har deras andel av det sammanlagda antalet företag som bedriver bär- och grönsaksproduktion i Sverige inte ändrats i det att andelen befinner sig på 18 procent. Det minskade antalet företag avspeglar sig varken i storlek på den areal som erhåller ersättning eller i ersättningsbelopp som utbetalas 2000. Hela perioden 1995–2000 kännetecknas av att referensnivåerna har underskridits.

För att kunna bibehålla ett öppet odlingslandskap krävs livskraftiga lantbruksföretag. På grund av sämre klimatförhållanden i norra Sverige blir vegetationsperioden avsevärt kortare än i resten av landet samt produktionskostnaderna betydligt högre. Den nationella ersättningen gör, genom att höja jordbrukarnas inkomster, det möjligt att på lång sikt bibehålla produktion i området.

Området kännetecknas av att jordbrukets produktionsmetoder förlitar sig på små insatser av handelsgödsel och bekämpningsmedel. Den nationella ersättningen, tillsammans med kompensationsersättningen och ersättningen till öppet odlingslandskap, bidrar därför till att säkerställa en uthållig jordbruksproduktion.

En minskad befolkningstäthet i ett redan glest befolkat område, där många är beroende av jordbruket, kan leda till att områdets livskraft äventyras. Det är därför nödvändigt att fortsätta att bedriva jordbruk för att på så sätt bevara den mindre intensiva odlingen i dessa områden och för att bevara det öppna och varierade odlingslandskapet med den biologiska mångfald som är knuten till detta landskap.

Hotet mot landskapsbilden i norra Sverige är att igenväxning med barrskog sker. Det öppna landskapet är en förutsättning för att skapa möjligheter för turism och annan fritidsverksamhet. Jordbruksverksamhet är den kärna som man kan bygga vidare på genom kombinerade och kompletterande verksamheter.

Ersättningen bidrar också med förutsättningar för att behålla produktionen nära konsumenterna och på så sätt begränsa transporterna. Primärproduktionen skapar även möjligheter för en bearbetnings- och livsmedelsindustri och därmed ökad sysselsättning.

Den vikande produktionen i norra Sverige tyder på att någon överkompensation inte finns i systemet. Samtidigt kan vi konstatera att det finns nästan 20 milj kr i outnyttjade nationella medel som skulle betyda väldigt mycket för jordbruket i området om de användes.

Enligt anslutningsfördraget med EU skall ersättningarna reduceras om referensnivåerna i anslutningsfördraget överskrids. Ett sådant överskridande har aldrig skett. Däremot vore det naturligt att de anslagna medlen upp till referensnivåerna utnyttjades fullt ut.

Det är därför positivt att regeringen i budgetförslaget föreslår två mindre justeringar av ersättningsbeloppen. Totalt sett innebär regeringens förslag att ca 1,8 milj kr ytterligare tas i anspråk. Det är också positivt att regeringen genom budgetförslaget lägger grunden till en princip om att ersättningsbeloppen skall kunna räknas upp om inte referensbeloppen i anslutningsfördraget överskrids.

För att tillvarata de möjligheter som jordbruket och livsmedelsindustrin ger behöver ytterligare stimulanser tillföras. Det naturliga är då att använda sig av det utrymme som finns i den nationella ersättningen samtidigt som ersättningarna och produktionen kan komma att ligga under referensnivån i anslutningsfördraget.

Det är väsentligt att den ytterligare stimulansen kommer de produktionsgrenarna som är störst och har störst betydelse för det öppna landskapet och sysselsättningen, nämligen mjölk- och svinproduktionen, till del. Detta bör ske genom att ersättningen till suggorna räknas upp med ytterligare 600 kr/sugga och resterande belopp läggs ut på mjölkproduktionen.

Stockholm den 30 september 2001

Olle Lindström (m)