Motion till riksdagen
2001/02:MJ236
av Carl-Erik Skårman (m)

Begränsning av fågelarten skarv


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att antalet skarvar bör begränsas.

Motivering

Skarven som art växer för närvarande mycket snabbt i antal. Vanliga balanserande naturliga faktorer saknar förmåga att hejda skarvens ökning framför allt utefter ostkusten. Skarvens ökning medför konsekvenser som innebär stora olägenheter för faunan och för friluftslivet. Hela öar ända upp till i höjd med Stockholm har blivit sterila och täckta med skarvens avföring och lyser nu helt vita i landskapet. Detta bidrag till övergödningen av kringliggande vatten och inverkar menligt på nyrekrytering av fiskbeståndet. Skarvarnas stora antal ökar predationstrycket på vissa fiskarter och har enligt Fiskeriverket lika stort uttag av dessa fiskar som yrkesfiskarnas verksamhet.

Modellsimuleringar har visat att predationstrycket kan komma att bestå även om fiskarternas nyrekrytering återgår till normala nivåer. Det finns uppenbarligen inte möjligheter att vid sidan om jakt och äggprickning bemästra de problem som skarvantalets tillväxt medför.

I Kalmar län, som är den del av landet som drabbades tidigast av skarvens antalsökning, har länsstyrelsen efter omfattande remissbehandling gjort den bedömningen att fortlöpande skyddsjakt är motiverad men begränsas av jaktförordningen och EU:s fågeldirektiv. Sålunda har inte allmän jakt på skarv kunnat införas eller vissa naturreservat undantagas från de tillstånd för skyddsjakt och äggprickning som länsstyrelsen meddelat enligt beslut 2001-02-05.

Skarven förökar sig nu norrut efter ostkusten med stor hastighet och omfattning. Det är viktigt att dess utbredning inte åstadkommer för stor skada på fauna, miljö och friluftsliv i våra kustområden och insjöar. Till detta krävs att åtgärder vidtas snabbt och effektivt.

Dels bör riktlinjer tas fram som gör det lätt för länsstyrelserna i berörda områden att snabbt kunna utfärda tillstånd för att effektiv skyddsjakt på skarv och prickning av skarvägg skall kunna genomföras utan att andra naturvärden skadas. Det bör också undersökas om allmän jakt på skarv ändock inte kan införas inom ramen för EU:s olika direktiv.

Stockholm den 1 oktober 2001

Carl-Erik Skårman (m)