Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av bestämmelserna för slaktkycklinguppfödning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om dagens ”industriella” kycklinguppfödning.
I Sverige föds 65 miljoner kycklingar upp för slakt varje år. De får leva i 35 dagar, ser under den tiden inte dagens ljus, sväller onaturligt som vetebullar och väljer – om de får chansen – foder med smärtstillande preparat. De har ont i kropp och skelett, många kan inte röra sig, andra har frätskador på fötterna, åter andra hjärt- och leverskador. Kort sagt: de ges inte ett värdigt liv i överensstämmelse med djurskyddslagen. Under vintern 2000/01 kom en rapport, som visade att defekter, sjukdomar eller smärtor är frekventa. I spåren av BSE äter människor mer kyckling än förr. Globalt är en ökad produktion av slaktkyckling inte ekologiskt långsiktigt hållbart. Jorden behövs för föda åt människor, inte till foderspannmål åt kycklingar.
I den svenska så omskrutna djurskyddslagen står mycket som borde göra uppfödningen av dessa så kallade slaktkycklingar omöjlig:
2 § Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.
4 § Djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.
6 § Djur får inte hållas bundna på ett för djuren plågsamt sätt eller så att de inte kan få behövlig rörelsefrihet eller vila eller tillräckligt skydd mot väder och vind.
1 § Stall och andra förvaringsutrymmen för djur skall vara så rymliga att samtliga djur i utrymmet kan ligga samtidigt och röra sig obehindrat. Utrymmena skall utformas så, att djuren kan bete sig naturligt.
29 § Jordbruksverket får meddela föreskrifter om förbud mot eller villkor för avel med sådan inriktning att den kan påverka djurens naturliga beteenden. Avel med sådan inriktning att den kan medföra lidande för djuren är förbjuden.
Alla dessa paragrafer borde göra det omöjligt att behandla kycklingarna som vi gör. Tycker man inte att det lidande kycklingarna utsätts för är onödigt? Eller menar man på allvar att kycklingarna får möjlighet till naturliga beteenden i dagens industriuppfödning? Rörelsefriheten är nästan obefintlig strax före slakt på grund av trängsel – men värken i ben, skelett och muskler gör ju i och för sig att de väljer att röra sig så lite som möjligt. Är aveln acceptabel när slaktkycklingarnas föräldrar, tuppar och hönor, har så tunga kroppar i förhållande till skelett och leder att de måste halvsvältas för att kunna hållas och föröka sig? Och när kycklingarna växer så ohejdat att kroppen inte hinner med?
Livet för en kyckling varar alltså en dryg månad. På den tiden växer den från en liten nykläckt individ på ca 100 gram till en slaktkyckling på 1,5 kg. På 1920-talet tog detta 120 dagar. Eftersom aveln inriktats på att få fram djur som utnyttjar maten så effektivt som möjligt – allt ska bli muskler – tar det 35 dagar idag. För att ytterligare maximera processen hålls temperaturen hög och ljuset är på nästan hela dygnet. Äta och växa är det som gäller. Tillväxthastigheten är enorm. Kycklingarna får dessutom coccidostatika, en sorts antibiotikum, för att inte få tarmsjukdomen coccidios. Om det påverkar tillväxthastigheten eller inte skall vara osagt.
Den lilla kycklingen har kläckts i maskin och kontaktpipen blir aldrig besvarade av en höna. Istället blir den lastad i lådor med andra kycklingar redan under det första dygnet för att fraktas till en ”hangar” för tillväxt.
På en del håll i världen blir det aldrig natt i kycklinghangaren. Ljuset är på hela tiden för att stimulera kycklingarna att äta. I Sverige krävs i alla fall 2 timmars natt per dygn. Att detta är stressande säger sig självt.
Allt eftersom kroppen växer till kommer smärtorna. Skelett och leder hänger inte med. I naturen väljer höns mycket medvetet vad de äter. Försök i Storbritannien visar att kycklingar också gör det. De väljer det foder som innehåller smärtlindrande medel om det finns, och försöken visade också att ju mer de växte – och smärtan i kroppen ökade – desto mer smärtlindrande medel åt de. Det visade sig också att de kycklingar som haltade och alltså hade rejält ont åt mer smärtlindrande än de som till synes mådde bättre.
Eftersom samma snabbväxande hönsraser används i kycklinguppfödning världen över finns smärtan också i de svenska kycklingstallarna, trots att det uttryckligen står i djurskyddsförordningens 29 § att ”Avel med sådan inriktning att den kan medföra lidande för djuren är förbjuden”.
I takt med att kycklingarna växer krymper också varje kycklings utrymme. I Sverige får det finnas 35 kg kyckling/m2 . Det betyder ca 23 kycklingar per m2 mot slutet av kycklingens liv. Varje kyckling har alltså en fyrkant med sida på 20 cm. Inte mycket, och knappast något som djurskyddsförordningen föreskriver:
1 § Stall och andra förvaringsutrymmen för djur skall vara så rymliga att samtliga djur i utrymmet kan ligga samtidigt och röra sig obehindrat. Utrymmena skall utformas så, att djuren kan bete sig naturligt.
Varför har vi en djurskyddslag som säger ett och en verklighet som säger något helt annat?
Som visas i motionen finns det mycket att fundera över och förändra vad gäller hanteringen av kyckling till slakt i Sverige. Man kan undra om djurskyddslagen och förordningen till lagen inte gäller slaktkycklingar. Med tanke på att exporten av kyckling ökar från Sverige och antalet som föds upp nu är uppe i 65 miljoner djur per år är det angeläget att även de omfattas av det goda djurskydd Sverige säger sig ha. Många som sett hanteringen har valt bort kyckling från matsedeln. Andra litar på den svenska djurskyddslagen och väljer svenskt. Vem gör det relevanta i detta fall?
Det är dags att se till att uppfödning av slaktkyckling blir bättre, i alla fall blir så bra som djurskyddslagen och djurskyddsförordningen anger. Se över slaktkycklinghanteringen, förbättra den och ge kycklingarna ett värdigt liv i djurskyddslagens anda i enlighet med de lagparagrafer och regler som citeras ovan.
|
Stockholm den 28 september 2001 |
|
|
Gudrun Lindvall (mp) |
|
|
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |
Mikael Johansson (mp) |
|
Ingegerd Saarinen (mp) |
Gunnar Goude (mp) |
|
Kia Andreasson (mp) |
Ewa Larsson (mp) |
|
Matz Hammarström (mp) |
Birger Schlaug (mp) |
|
Barbro Feltzing (mp) |
Lotta Nilsson-Hedström (mp) |