Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om finansiering av ersättningar för skada och olägenhet för renskötseln till följd av den förlängda giltighetstiden av 1972 års renbeteskonvention mellan Sverige och Norge.
Regeringen föreslår i propositionen en förlängning av nuvarande renbeteskonvention av den 9 april 1972, att gälla till och med den 30 april 2005. I propositionen anges också att ersättning för skada och olägenhet för renskötseln i Sverige, till följd av den förlängda giltighetstiden, skall kunna lämnas av statsmedel.
Tidigare utbetald ersättning till följd av 1972 års konvention har finansierats via dåvarande förslagsanslag för ”Oförutsedda utgifter” och grundades på den förlikning som ingicks mellan svenska staten och berörda samebyar. Det rör således kostnader för skadestånd som staten ådragit sig till följd av ett utslag i domstol. Det ovan beskrivna fallet framgår i en dom av Hovrätten för Övre Norrland (1982-02-12).
Den finansiering som regeringen nu för förlängningsperioden anvisar är anslaget för ”Främjande av rennäringen”. Detta anslag är avsett att främja just rennäringen där planerade, angelägna behov finns redovisade. Anslaget kan således inte anses vara avsett till skadeståndsersättningar som staten ådragit sig till följd av domstols dom.
Naturligtvis måste ersättning för skada och olägenhet utgå även för den tid nuvarande konvention förlängs. Detta bör inte finansieras över anslaget ”Främjande av rennäringen”. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag när framställning om skadestånd ställts. Detta bör ges regeringen tillkänna.
|
Stockholm den 18 januari 2002 |
|
|
Ulf Björklund (kd) |
Jan Erik Ågren (kd) |