Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om översyn och förändring av miljöbalken.
Miljöbalken måste anpassas och ändras så att den inte i onödan hindrar och försvårar för företag och framför allt för småföretag. Miljöbalkens regler tillsammans med en stelbent hantering av dem drabbar i dag många företag på ett brutalt och onödigt sätt, utan att för den skull leda till bättre miljö.
I Karlskoga bedrivs på två olika ställen fiskodling av samme fiskodlare. Han producerar sättfisk för vidareuppfödning i den ena anläggningen och sättfisk för utsättning i sportfiskevatten, s.k. put-and-take-fisk, i den andra. Sedan länge finns ett tillstånd för att producera 20 ton fisk i tio nätkassar i den kassodling som används för put-and-take-fisk. För några år sedan drabbades anläggningen av en fisksjukdom som medförde att anläggningen måste saneras. I samband med detta byttes alla nätkassar ut och ersattes med tre stycken nya med oförändrad produktion. Det har blivit viktigare att kunna erbjuda s.k. troféfisk, d.v.s. fiskar som kan vara stora och framför allt har oskadade fenor. Därför söktes EU-stöd för, och byggdes i fjol, två ytterligare nätkassar vid anläggningen. Avsikten var inte att producera större mängd fisk, vilket skulle leda till större miljöbelastning. Avsikten var i stället att varje fisk skulle få större utrymme, bättre miljö och därmed bli vackrare och mer åtråvärd för sportfiskaren. För detta blev fiskodlaren polisanmäld för brott mot miljöbalken. Argumentet från myndigheten var att ”varje ändring av anläggningen” kräver nytt tillstånd. Att verksamheten bedrevs inom gällande tillstånd såväl vad gäller produktionsvolym som antalet nätkassar räckte inte.
Vid den andra anläggningen bedrivs produktion i glasfiberbassänger och jorddammar. För att minska problemen med höga halter av närsalter i vattnet byggde odlaren ett reningsverk innehållande sedimenteringsanläggning och en biobädd. Även för detta blev fiskodlaren polisanmäld för brott mot miljöbalken. Motivet från myndigheten var detsamma. ”Varje ändring av anläggningen” sägs kräva tillstånd.
Åklagaren som sedan hanterade ärendet uppgav att han gett direktiv till miljökontoren att anmäla så många fall som möjligt med motivet ”Så att vi skall lära oss var vi skall lägga ribban”. Att enskilda småföretagare, med hjälp av dryga extraarbeten och konsulttjänster, skall tvingas betala stora delar av åklagarmyndighetens internutbildning för en ny lagstiftning framstår för oss som både dumt och fel.
Ett annat exempel är handelsbolaget L’vitale HB i Borås. Jeronimo Bautista gick för något år sedan en starta eget-kurs som ordnades av arbetsförmedlingen och startade därefter ett företag som sysslar med massage, solarium m.m. Jeronimo hade emellertid inte uppmärksammat att han var tvungen att göra ”anmälan före ibruktagande av lokal där allmänheten erbjuds yrkesmässig hygienisk behandling”. Då han kontaktades av miljöskyddskontoret tre månader efter start anmälde han genast verksamheten. Som skäl för den försenade anmälan säger han att han inte visste om att anmälan måste göras och att han trodde att han fått all nödvändig information via starta eget-kursen. Resultatet blev nu i stället 5 000 kronor i miljösanktionsavgift för det nystartade företaget.
Exemplen visar på flera problem som framför allt de mindre företagen drabbas av när det gäller miljöbalken. En ordning som innebär att varje ändring av en anläggning kräver nytt tillstånd leder till byråkrati utan dess like. I praktiken omöjliggörs vardagsrationaliseringar och vardagsändringar, vilket drabbar också arbetet med att förbättra miljön. Prövningen inför ett nytt tillstånd leder dessutom till, särskilt i ovanliga produktionsgrenar, att företagaren måste lära upp inspektören för att denne skall förstå vad verksamheten innebär. Det tar tid, kraft och resurser från företaget vilket, speciellt för det lilla företaget, kan bli mycket dyrbart. Vi anser att nytt tillstånd borde krävas enbart när verksamheten förändras så att det leder till påtagliga förändringar för miljön. Det framstår för oss som helt orimligt att kräva nytt tillstånd, förenat med en kostsam tillståndsprocess, för förändringar som ger bättre miljö. Det riskerar dessutom att leda till att myndigheterna överhopas med småfrågor och därmed inte orkar med de principiellt viktiga och stora frågorna.
Exemplen visar också att nystartade företag lätt drabbas av kostsamma extraavgifter därför att företagaren inte vetat om myndighetskraven. Det borde dels införas möjligheter till undantag när det är uppenbart att det är okunskap och inte ovilja som ligger bakom. Det borde dessutom tas fram enkla sammanställningar av vilka krav som ställs på olika verksamheter för att nya och gamla företagare ska förstå vilka krav som ställs. När staten genomför så stora förändringar i regelverken som den gjort i miljöbalken borde det åläggas en informationsplikt för myndigheterna. Det är inte rimligt att hävda att medborgarna skall känna till alla nya regler. Exemplen visar också att hela miljöbalken borde granskas ur ett småföretagarperspektiv så att inte lagen i sig blir ett hinder i arbetet för en bättre miljö.
|
Stockholm den 27 september 2001 |
|
|
Ola Karlsson (m) |
Lars Björkman (m) |