Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillsättande av en gränsdragningskommission.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att hänsyn tas till gränsdragningskommissionens resultat vid utformande av en ny konvention.
Enligt lagen (1972:114) med anledning av konventionen den 9 april 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning och ett till konventionen hörande protokoll om uppförande och underhåll av spärrstängsel för renar gäller dessa överenskommelser till och med den 30 april 2002. I propositionen föreslår regeringen att lagen ändras så att konventionens och protokollets giltighet förlängs med tre år till och med den 30 april 2005.
En särskild kommission har utrett behovet av fortsatt renbetning i det andra landet. Deras arbete har slutförts och remissbehandlas för närvarande. Det är av synnerlig stor betydelse att tillräcklig tid ges för att de synpunkter som inkommer under remisstidens gång kan behandlas och inarbetas innan en ny konvention träder i kraft.
Utifrån att detta är en fråga som ytterst berör dels tillgång till renbete, dels påverkan på skogsbruk, jordbruk men också friluftslivet så är det också av högsta vikt att nödvändiga gränsdragningar är juridiskt utredda och behandlade innan en ny konvention utformas. Det föranleder behovet av att en gränsdragningskommission tillsätts och får slutföra sitt arbete innan ett nytt avtal äger rum. Konsekvensen av ett sådant resonemang blir därmed att behovet av en förlängning av nuvarande konvention är nödvändig samt att inga nya konventioner kan upprättas innan den grundläggande frågan angående fastställande av det lagfästa renbetesområdet är klarlagd.
Regeringen har i olika sammanhang uttryckt sig positiv till att en gränsdragningskommission ska komma till stånd, och vi kristdemokrater har vid flera olika tillfällen uttalat behovet av att en sådan tillsätts. Även ILO-utredningen konstaterade att tillsättandet av en gränsdragningskommission är mycket viktigt och ansåg att fem år kunde vara en rimlig tidsperiod för att klara av ett sådant arbete. Regeringen bör därför skyndsamt tillsätta en gränsdragningskommission.
Att klarlägga och fastställa vilka gränser som skall gälla, inte minst beträffande de yttre gränserna, är avgörande för att det fortsatta arbetet ska klaras av vad gäller tillgången till renbete, men också andra markanvändares behov av att bruka marken. I det perspektivet tillsammans med behovet av renbete måste gränserna vara klarlagda innan ett nytt avtal undertecknas.
|
Stockholm den 16 januari 2002 |
|
|
Gunilla Tjernberg (kd) |
|
|
Inger Strömbom (kd) |
Erling Wälivaara (kd) |
|
Rolf Åbjörnsson (kd) |