Sunda och säkra livsmedel – en fråga om livskvalitet och självbestämmande
Sunda och säkra livsmedel är mycket viktigt för människors hälsa, speciellt för våra barn. Livsmedel framställda på ett etiskt och ekologiskt riktigt sätt är en livskvalitetsfråga. Utan tillgång till sunda och säkra livsmedel försämras människors livskvalitet på ett avgörande sätt. Livsmedel ska märkas för att underlätta konsumenternas fria val. Centerpartiet vill se en gemensam livsmedelsmyndighet med befogenheter på EU-nivå för att säkerställa livsmedelskvaliteten i hela EU. Som konsument ska man kunna lita på att det är sunda och säkra livsmedel man köper åt sig och sin familj var än i EU man befinner sig. Livsmedelskontrollen bör tillföras mer resurser. Den kommunala livsmedelstillsynen måste behållas.
Livsmedel ska märkas så att det fria valet underlättas. Konsumenternas egna organisationer måste stärkas. Myndigheter och verk kan aldrig ersätta människors eget omdöme och egen vilja att ta ansvar. Villkoren för småskalig livsmedelsproduktion och livsmedelsförädling måste förbättras. Ett program för gårdsbaserad livsmedelsförädling bör inrättas. Resurser måste avsättas till forskning och utveckling inom den småskaliga livsmedelssektorn. Banden mellan konsumenter och producenter måste stärkas. Kort sagt är sunda och säkra livsmedel en fråga om livskvalitet och självbestämmande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av en konsekvent märkning av livsmedel avseende produktionsland, produktionsmetoder, förekomsten av genmodifierade produkter, antibiotika, hormoner, bestrålning, färgämnen och andra tillsatser.
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en nationell kommitté kring hur konsumenterna skall kunna tillförsäkras rätten att välja säkra och sunda livsmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en livsmedelsmyndighet på EU-nivå med befogenheter och helhetsgrepp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU:s livsmedelsmyndighet måste bedriva sitt uppdrag i nära samarbete med EU:s veterinärbyrå och EG-kommissionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade resurser till berörda svenska myndigheter, främst Livsmedelsverket, för att göra fler stickprovskontroller.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör höja ambitionsnivån för arbetet i EU med att minska riskerna för salmonella.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Livsmedelsverket bör ges i uppdrag att genomföra ett tillsynsprojekt av nötköttskontrollen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att behålla livsmedelstillsynen på kommunal nivå.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en del av Konsumentverkets anslag bör riktas direkt till konsumenternas egna organisationer och till rådgivning som byggts upp av konsumenterna själva.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta ett program för gårdsbaserad livsmedelsförädling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta en fond för forskning och utveckling av småskalig livsmedelsproduktion och livsmedelsförädling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka banden mellan konsumenter och producenter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av lokal upphandling av livsmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att hanteringen av funktionella livsmedel måste ske på ett sådant sätt att konsumenterna kan köpa produkterna även under den tid de flyttas mellan olika klasser.
1Yrkande 9 hänvisat till NU.
Centerpartiet har under många år drivit frågorna om sunda och säkra livsmedel, men det är först under senare år som frågor som rör våra livsmedel på allvar kommit i fokus. Det är bra och något som bör nyttjas för att få en uthållig, etisk och sund livsmedelsproduktion till gagn för konsumenter, seriösa producenter och miljön.
Livsmedel skiljer sig från andra produkter genom sin tydliga koppling till miljö, hälsa och livskvalitet. Det är en utmaning för såväl den politiska sfären som för producenterna att garantera konsumenterna sunda och säkra livsmedel. Konsumenten ska tillförsäkras livsmedel av hög kvalitet som är hälsosamma och framställda på ett etiskt och ekologiskt riktigt sätt. Den mat vi konsumerar ska vara framställd med ett gott djurskydd och så att miljön skyddas. Sunda och säkra livsmedel är också en viktig etisk fråga. Öppenhet kring produktionsmetoderna är därför ett måste.
Centerpartiet vill stärka konsumenternas ställning och möjlighet att göra fria och upplysta val. Likaledes vill vi stärka banden mellan konsumenter och producenter i alla led.
En av grundförutsättningarna för att människor ska kunna utöva sin konsumentmakt är att de får god information om den mat de köper. Centerpartiet har länge arbetat för att en konsekvent märkning av livsmedel ska komma till stånd, tyvärr utan stöd i riksdagen.
Vi menar att konsumenternas ställning måste stärkas. Det innebär att konsumenternas kunskap måste förbättras. Genom att skapa bättre möjligheter för konsumenterna åstadkommes upplysta val samtidigt som signaler sänds till producenterna om vad som efterfrågas. Konsumentmakt blir därför ett verktyg för att stoppa plågsam djuruppfödning och andra tveksamma produktionsmetoder. Ekologisk odling kan också gynnas av att konsumenterna ställer krav på den mat de köper. Genom att fler konsumenter väljer ekologiska livsmedel kan produktionen öka och priserna sjunka. Detta förutsätter dock att konsumenterna gör medvetna val för att på så sätt sända signaler om vad som efterfrågas. Sammantaget kan sägas att konsumentmakten är beroende av en väl fungerande märkning av livsmedel. Detta gäller naturligtvis även i mycket hög grad halvfabrikat och färdigmat. Nya trender där allt mindre tid ägnas åt att laga mat ställer nya krav på livsmedelsmarknaden och människors möjligheter att genom märkning göra upplysta val.
Centerpartiet vill stärka konsumenternas ställning. En konsekvent märkning av livsmedel avseende produktionsland, produktionsmetoder, förekomsten av genmodifierade produkter, antibiotika, hormoner, bestrålning, färgämnen och andra tillsatser bör införas. Detta bör ges regeringen till känna.
Det råder något av ett dödläge i svenskt konsumentpolitik på livsmedelsområdet. Centerpartiet anser att det är mycket angeläget att alla möjligheter att skapa förutsättningar för väl utbildade livsmedelskonsumenter lyfts fram och blir belysta. I syfte att bryta dödläget i konsumentpolitiken föreslår Centerpartiet att en nationell kommitté tillsätts kring hur konsumenterna ska kunna tillförsäkras rätten att välja säkra och sunda livsmedel. Väl utbildade och kritiska konsumenter är positivt för hela livsmedelssektorn, eftersom de i nästa led medverkar till att seriösa producenter gynnas. Detta är en utveckling som bör bejakas. Riksdagen bör begära att regeringen tillsätter en nationell kommitté kring hur konsumenterna ska kunna tillförsäkras rätten att välja säkra och sunda livsmedel.
EU är en gemensam marknad. På en gemensam marknad måste man ha gemensamma regler, gemensamma kontroller och om reglerna inte följs, ett gemensamt sanktionssystem. Detta för att säkerställa konsumentskyddet och värna likvärdiga konkurrensvillkor. Livsmedelskontrollen kan mot bakgrund av detta inte bara ske på nationell nivå. Centerpartiet har därför drivit kravet om en livsmedelsmyndighet på EU-nivå. En sådan myndighet växer nu fram, men denna myndighet saknar det helhetsgrepp som Centerpartiet efterlyst. Den föreslagna myndigheten lever helt enkelt inte upp till de behov som finns för att säkerställa konsumenternas såväl som producenternas intressen.
Olika livsmedelsskandaler har visat att vissa länder missköter sin livsmedelskontroll. Det är allvarligt både för de boende i dessa länder och för övriga EU eftersom marknaden, även för livsmedel, är gemensam. Det behövs en gemensam myndighet på EU-nivå med befogenheter att ingripa mot de länder som inte sköter sin livsmedelskontroll. Vad som ovan anförs om en livsmedelsmyndighet på EU-nivå med befogenheter och helhetsgrepp bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet ville gå längre än det uppdrag den nya EU-myndigheten omfattas av. Samtidigt är det nödvändigt att nu göra det bästa av situationen. EU:s livsmedelsmyndighet måste bedriva sitt uppdrag i nära samarbete med EU:s veterinärbyrå i Dublin och EG-kommissionen. På detta sätt kan rådgivning, riskbedömning, riskhantering och sanktioner hanteras inom ramen för gällande regelverk och ge en någorlunda likvärdig livsmedelssäkerhet i hela EU. Vad som ovan anförs om att EU:s livsmedelsmyndighet måste bedriva sitt uppdrag i nära samarbete med EU:s veterinärbyrå och EG-kommissionen bör ges regeringen till känna.
Att kontrollera att de livsmedel som finns på marknaden är säkra för konsumenterna är mycket viktigt. Speciellt för att säkerställa konsumenternas förtroende för producenter och de led som hanterar de olika produkterna. Sverige har av tradition haft en god kontroll, vilket salmonellapolitiken är ett bra exempel på.
I tider då livsmedelsmarknaden blir allt mer internationell är det viktigt att Sverige driver på för att andra länder ska sköta sin livsmedelskontroll på ett bra sätt. Bristande kontroll kan drabba konsumenterna i såväl berörda länder som i Sverige då vi årligen importerar stora mängder livsmedel. Berörda svenska myndigheter, främst Livsmedelsverket, bör får ökade resurser för att göra fler stickprovskontroller. Detta bör ges regeringen till känna.
I Sverige hade vi lyckats nedbringa förekomsten av salmonella till ett minimum. Det har krävt enorma insatser av bönderna, bl a en kraftig utslaktning. Ute på kontinenten ser situationen annorlunda ut. Salmonella förekommer i rikliga mängder, och majoriteten av de fall som rapporteras i Sverige har smittats utomlands.
Från svensk sida har vi efter mycket möda lyckats få igenom våra krav; livsmedel, levande djur och foder som importeras till Sverige får inte vara salmonellasmittade. Ägg skall komma från höns i kontrollerat salmonellafria besättningar. Kontrollerna sker normalt i ursprungslandet. Samarbetet bygger på att man, från exempelvis svensk sida, skall kunna lita på att köttet är salmonellafritt om det finns med ett intyg om detta från ett annat medlemsland.
Ansvaret för att salmonellasmittat kött inte når fram till konsumenterna ligger i sista hand på kommunerna. Genom tillsyn och provtagningar skall konsumentens säkerhet garanteras. Det är därför mycket vktigt att kommunerna får tillräckliga resurser. Under vissa förutsättningar kan vi även göra stickprovskontroller vid våra gränser.
Salmonellasmitta är ett problem som vi måste hantera på EU-nivå. Det är ett oeftergivligt krav att EU engagerar sig i detta allvarliga hälsoproblem. Tillsammans kan vi minska förekomsten av smitta. Kanske är debatten alltjämt livligast i Sverige och Finland. Men trägen vinner! Frågan har fått ökad uppmärksamhet i Tyskland, och med ett målmedvetet arbete kan vi lyfta denna debatt högre på den politiska agendan i EU. Regeringen bör följaktligen höja ambitionsnivån för arbetet i EU med att minska riskerna för salmonella. Detta bör ges regeringen till känna.
I spåren av BSE-krisen (galna ko-sjukan) har EU infört nya bestämmelser gällande ursprungsmärkning av nötkött. Detta för att behålla och öka konsumenternas förtroende för nötkött. Bestämmelserna (avd II i rådets förordning (EG) nr 1760/2000, samt kommissionens förordning (EG) nr 1825/2000) trädde i kraft i september 2000.
Under våren 2001 genomfördes en projektinriktad kontroll av märkningen i Sörmlands län. Kontrollen, som omfattade butikernas del av kontrollkedjan, visade på brister. Mycket kan härledas till att märkningen och arbetet kring journalföring och liknande är nytt. Förhoppningen i Sörmland är att projektets genomförande ska kunna få märkningen att fungera väl.
Undersökningen i Sörmland omfattade inte spårbarheten tillbaka till slakteri och enskilda djur då detta låg utanför undersökande myndigheters befogenheter. Denna del av kontrollen ligger på Livsmedelsverket. Vi anser att det vore angeläget med ett tillsynsprojekt med syfte att kontrollera sambandet mellan köttbiten i disken och det enskilda djuret eller djurgruppen. Detta är av intresse för konsumenter, producenter, handlare och myndigheter. Livsmedelsverket bör ges i uppdrag att genomföra ett sådant tillsynsprojekt av nötköttskontrollen. Detta bör ges regeringen till känna.
Livsmedelsverket har i rapport 9-2000 föreslagit att livsmedelstillsynen ska förstatligas. Redan förra året ville Centerpartiet att riksdagen skulle avvisa detta förslag. Så blev inte fallet. Vi ser flera tungt vägande och viktiga skäl till att inte förstatliga livsmedelstillsynen. Ett förstatligande av tillsynen skulle försämra kontakterna mellan tillsynsmyndighet och näringsidkare och andra som tillsynsmyndigheterna kontrollerar. Viktig lokalkännedom skulle förloras samtidigt som många skulle uppleva myndighetskontakterna som svårare och krångligare. En sådan utveckling är inte till gagn för livsmedelstillsynen och därmed inte till gagn för konsumenterna. Frågor som rör vilken nivå djurskyddstillsynen ska ligga på behandlas i Centerpartiets jordbruksmotion. Vad som anförts om att behålla livsmedelstillsyn på kommunal nivå bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet anser att det är mycket viktigt med välutbildade konsumenter. Som ett led i detta är det viktigt att stärka det civila samhällets organisationer. Detta är också något som den konsumentpolitiska utredningen konstaterat. Sund och säker mat löses inte genom enkom myndigheter och lagstiftning även om detta naturligtvis är av stor vikt. Starka civila konsumentorganisationer kan driva på utvecklingen genom att använda sin makt och därmed påverka vad som produceras och hur det produceras.
Politiken kan emellertid aldrig göra valen åt människor. Aldrig så många statliga myndigheter och verk kan inte ersätta människors eget omdöme och egna vilja att ta ansvar. Oavsett hur mycket vi kontrollerar och lagstiftar, så kommer vi aldrig att kunna tvinga fram en långsiktigt hållbar livsmedelsproduktion.
Under alltför lång tid har vi vant oss vid att ha ”ställföreträdande konsumenter” i form av Konsumentverket, som tagit på sig mycket av det arbete som i övriga Europa utförs av konsumenter i samverkan. Det har också blivit en kil mellan konsumenterna och producenterna på ett sätt som egentligen är ganska underligt. Vi menar att det kanske är så att konsumentintresset behöver ett uppvaknande i Sverige genom att låta konsumenter i samverkan axla ett större ansvar. En del av de pengar som i dag går till Konsumentverket skulle göra större nytta om de användes för att stödja konsumenternas egna organisationer och till rådgivning som byggts upp av konsumenterna själva. En del av Konsumentverkets anslag bör därför riktas direkt till konsumenternas egna organisationer och till rådgivning som byggts upp av konsumenterna själva. Detta bör ges regeringen till känna.
Det växer fram ett allt större intresse för att köpa lokalproducerade livsmedel. Ett flertal skäl till denna utveckling kan anges. De tydligaste skälen torde vara viljan att köpa mat från producenter som man känner till samt miljöaspekterna med minskade transporter. Denna trend sätter helt nya krav på regelverk och lagstiftning. Det är nödvändigt med en lagstiftning som inte diskriminerar denna form av livsmedelsproduktion. Ett medvetet arbete med lokala varumärken är en grundförutsättning för att på sikt bli framgångsrik. Sådant arbete mynnar ut i att konsumenterna vet vad de köper och att sysselsättning kan tryggas på platser där arbetsmarknaden många gånger är ansträngd. Att bygga lokala varumärken är tidsödande men viktigt. För att möjliggöra en ökad andel lokalproducerade livsmedel bör ett program för gårdsbaserad livsmedelsförädling inrättas. Detta bör ges regeringen till känna.
Utöver att stärka de enskilda små producenterna behövs en ökad samordning av det lokala utbud som finns. Detta tillsammans med en effektiv logistik för att nå återförsäljare, restauranger och butiker är viktiga framgångsrecept. Anslaget för gårdsbaserad livsmedelsförädling bör med fördel kunna användas för detta arbete.
Infrastrukturen spelar en avgörande roll för att den småskaliga livsmedelsproduktionen och livsmedelsförädlingen. Detta gäller både vägar och den digitala infrastrukturen. Möjligheten att via Internet marknadsföra sina produkter kan bredda marknader avsevärt. I sin tur ställer detta krav på en likvärdig digital infrastruktur i hela landet. Något som regeringen visat sig oförmögen att säkerställa. Yrkanden avseende infrastruktur, både fysisk och digital, återfinns i andra centermotioner.
Forskning och utveckling på livsmedelsområdet är oerhört viktigt, både vad gäller att hitta nya produkter och för att kunna hålla en hög säkerhet. Stora aktörer klarar naturligtvis av detta behov lättare än små aktörer med begränsade ekonomiska resurser. Med likvärdiga ekonomiska resurser hade situationen sett annorlunda ut.
Den småskaliga livsmedelsproduktionen och förädlingen måste få ökade möjligheter till forskning och utveckling. På annan plats i denna motion föreslår vi att ett program för gårdsbaserad livsmedelsförädling inrättas. I syfte att möjliggöra att detta program blir framgångsrikt behöver ett framåtsyftande forskningsprogram påbörjas.
Vi anser att det är viktigt att denna forskning inte låses fast i myndighetsstrukturer där forskningen kan bli alltför fastlåst kring vissa frågor. Det civila samhället och de små aktörerna i branschen måste ges möjlighet att ta del av dessa resurser. En fond för forskning och utveckling av småskalig livsmedelsproduktion och livsmedelsförädling bör inrättas. Detta bör ges regeringen till känna.
Vi anser att det är absolut nödvändigt att stärka banden mellan konsumenter och producenter. I en tid då jordbruksnäringen internationaliseras och i Sverige sysselsätter allt färre kommer människor längre och längre från produktionen. Detta medför problem då människor inte vet hur den mat de äter produceras. Mot bakgrund av detta behövs stärkta band mellan de som producerar vår mat och konsumenterna.
De svenska konsumenterna har ett högt, och ökande, förtroende för den svenske bondens råvaror. Samtidigt finns det i Sverige och Europa en utbredd misstro mot livsmedelssäkerheten till följd av olika livsmedelsskandaler såsom dioxinskandalen i Belgien och slamskandalen i Frankrike. Detta måste rättas till. Genom ett utvecklat samarbete mellan konsumenter och producenter kan förtroendet för livsmedelsproduktionen utvecklas. Vad som ovan anförs om att stärka banden mellan konsumenter och producenter bör ges regeringen till känna.
Debatten om livsmedelskvalitet och värdig djurhållning sätter även fokus på den mat som barnen serveras i skolan och våra äldre på olika serviceinrättningar. Livsmedel skiljer sig från andra produkter genom sin tydliga koppling till miljö, hälsa och livskvalitet. Det borde också synas i möjligheterna för kommunerna att kunna välja att servera lokalt producerad och förädlad mat. Miljöhänsyn måste få vara ett kriterium för det offentliga upphandlingsreglementet. Det är inte bara priset som är viktigt vid offentlig upphandling. Miljö och kvalitet är lika viktigt. Centerpartiet anser att skillnaden mellan livsmedel och andra produkter måste göras tydlig i EU:s upphandlingsregler. Den som i skolan eller på servicehuset vill äta lokalt producerad mat, av lokalt kända producenter, ska kunna göra det! Dessa frågor är avgörande viktiga för människors valfrihet. Vad som ovan anförs om vikten av lokal upphandling av livsmedel bör ges regeringen till känna.
Det är angeläget med en jordbrukspolitik som utformas så att konsumenternas ställning stärks. Likaledes är det viktigt med en politik som ger svenska och europeiska bönder möjlighet att konkurrera på den allt mer internationaliserade livsmedelsmarknaden. En konsumentinriktad jordbrukspolitik som tar hänsyn till jordbrukets multifunktionella roll är ett måste. Centerpartiet anser att det finns all anledning att inte längre se jordbrukspolitiken som en fråga som berör bara jordbruket. När EU:s nuvarande jordbruksprogram löper ut 2006 bör den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP=Common Agricultural Policy) ersättas med en mat- och landsbygdspolitik (FRP=Food and Rural Policy). Mer utvecklade resonemang kring detta finns i centerpartiets jordbruksmotion och likaså behandlas frågor som rör jordbrukspolitiken i den motionen.
Livsmedel får allt oftare tillsatser som har funktioner som inte bara är knutna till livsmedlets ursprungliga funktion. Så kallad ”functional food”, livsmedel som anses ha förmåga att minska risken för sjukdomar, blir allt populärare. Detta tillsammans med diskussioner och regelverk kring olika former av naturmedel ger upphov till en rad gränsdragningsproblem. Vad är livsmedel, vad är läkemedel och vad är medicin blir frågan.
Ändringar av klassifikationer mellan dessa grupper kan få stora effekter på en produkt genom försäljningsstopp och andra åtgärder. Bland annat påverkas momssatsen då läkemedel och naturmedel beläggs med 25 procents moms medan livsmedel har en momssats på 6 procent. Problemen i hanteringen mellan produkter som flyttas mellan olika klasser kan leda till stora gap i försäljningen. Det är inte acceptabelt att hanteringen ger upphov till längre försäljningsstopp. Hanteringen av funktionella livsmedel måste ske på ett sådant sätt att konsumenterna kan köpa produkterna även under den tid de flyttas mellan olika klasser. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 27 september 2001 |
|
|
Agne Hansson (c) |
|
|
Birgitta Carlsson (c) |
Margareta Andersson (c) |
|
Rolf Kenneryd (c) |
Kenneth Johansson (c) |
|
Lena Ek (c) |
Eskil Erlandsson (c) |