Motion till riksdagen
2001/02:MJ218
av Kenneth Johansson (c)

Lokalt förankrad djurskyddstillsyn


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ansvaret för djurskyddstillsynen i kommunerna.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om straffskärpning för djurskyddsbrott.1

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regelverket för mobila slakterier och/eller gårdsslakterier.

1 Yrkande 2 hänvisat till JuU.

Motivering

I Dalarna har ett uppmärksammat fall av vanvård av djur tydliggjort behovet av en modern djurskyddslagstiftning samt en effektiv djurskyddstillsyn. Även i andra delar av landet har under senare tid fall med svår vanvård av djur inträffat. Det har understrukit behovet av att det även för framtiden måste finnas en nära, lokalt förankrad djurskyddstillsyn som grundas på en helhetssyn på tillsynen enligt miljöbalken och livsmedelstillsynen.

En överföring av djurskyddstillsynen till staten föreslås i utredningen SOU 2000:108. Ett förbättrat djurskydd skulle, enligt min mening, minska möjligheterna till denna effektiva samordnade tillsyn. Det skulle innebära att kommunernas miljökontor ändå skulle få besöka en stor del av djurhållarna för att kontrollera att miljöbalkens regler uppfylls. Kommunerna måste därmed även fortsättningsvis ha kompetens inom jordbruksområdet, trots att man inte har ansvar för helhetsbedömningen. Dessutom är det en fördel med lokalkännedom vid tillsyn. Något som skulle försämras om ansvaret lades någon annanstans än på kommunerna. En annan fördel med att tillsyn enligt både djurskydds- och miljölagstiftningen kan ske vid ett tillfälle är att det minskar antalet besök och därmed även risken för smittspridning. Slutsatsen blir därmed att regeringen inte bör gå vidare med förslaget i ovan nämnda utredning och flytta djurskyddstillsynen från kommunerna. Detta bör ges regeringen till känna.

För att tydliggöra allvaret i brott som innebär vanvård av djur bör djurskyddslagstiftningen skärpas. En möjlighet är att en ny straffsats, grovt djurplågeri, införs i brottsbalken med ett betydligt strängare straff än vad som i dag är maximistraffet för djurplågeri enligt brottsbalken. Därmed skulle straffmätningen i djurplågerimål komma att bättre återspegla brottets allvar. De milda domar som i dag utdöms i djurskyddsmål motverkar myndigheternas arbete med att få en större efterlevnad av djurskyddslagen. Vad som ovan sagts om straffskärpning av djurskyddsbrott bör ges regeringen till känna.

Viktigt för ett bättre djurskydd är att komma till rätta med de långa djurtransporterna till allt mer centraliserade slakterier. Ett sätt att minska behovet av dessa långa transporter är att underlätta för mobila slakterier och/eller så kallade gårdsslakterier. Här bör regelverket ses över så att det underlättas för dessa, samtidigt som givetvis inte kraven på djurskydd i samband med slakt vid dessa skall vara lägre än vid större slakterier. Vad som ovan sagts om regelverket för mobila slakterier och/eller gårdsslakterier bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 24 september 2001

Kenneth Johansson (c)