Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kastrering av smågrisar.
I Sverige kastreras årligen cirka en och en halv miljon hangrisar. Det sker innan den lille grisen blivit 2 veckor, helt utan bedövning. Grisen riskerar att få infektioner och bråck av ingreppet. Att den känner smärta är säkert, eftersom nervsystemet är fullt utvecklat även hos en liten gris.
Kastreringen görs för att ca 10 % av hangrisarna utvecklar ämnen (skatol, androstenon m fl) som ger ett illaluktande kött. Det hävdas också att okastrerade grisar kan vara besvärliga att ha i täta flockar då de börjar bli könsmogna.
Det finns länder där kastrering inte förekommer. Så är det i England, Irland, Spanien och Portugal. Även i Norge övervägs ett förbud. Man anser där att det är så lätt för slaktaren att känna på doften vid slakt om grisen smakar orne, det vill säga har skatol i köttet, att det inte är nödvändigt. Kastreringen leder nämligen till att man får ett fetare, mindre köttigt griskött och det vill man inte riskera. Eftersom det är så få grisar som utvecklar denna bilukt och -smak anser man att det är ekonomiskt mer lönsamt att inte kastrera. De få som luktar – och smakar – illa tas helt enkelt undan efter slakten.
I Sverige slaktas grisar vid ca 100 kg. De är då ca 6 månader. Många länder slaktar vid en högre ålder, andra vid lägre. Det borde betyda att problem med skatol kan hanteras genom val av ålder vid slakten. Ju yngre grisen är, ju mindre risk finns för problemet. Dessutom borde denna egenskap, som så många andra, vara möjlig att minska med selektiv avel. Så har man gjort med gott resultat vad gäller stressegenskaper som gav dåligt kött.
Ur djurskyddssynpunkt är kastreringen naturligtvis inte acceptabel. Det gör ont på grisen att bli skuren i utan bedövning! Den skriker inte alls på grund av ingreppet, säger svinproducenter, utan för att den hålls fast. Det finns dock vetenskapliga undersökningar som visar att skriken har en annan magnitud och frekvens just när man skär. Och frågan är om inte stressen vid fasthållningen är skäl nog att förbjuda kastreringen.
Med avel har man i Sverige så gott som eliminerat problemen med stressgrisar. Det gäller förekomst av den sk. halotangenen. Grisar med den genen klarade inte stressen före slakt, vilket påverkade köttet till att bli antingen ljust och blött eller hårt och torrt. Genom medveten avel har detta problem eliminerats. Det borde vara möjligt att genom selektiv avel påverka förekomst av skatol i köttet också, eftersom inte alla grisar får detta.
Kan andra länder så kan Sverige. Här har vi länge slagit oss för bröstet för den svenska djurskyddslagen. Men den antogs 1988 och börjar bli till åren. Andra länder har hunnit ikapp och i flera fall om oss. Om Sverige ska vara föregångare vad gäller djurskyddet gäller det att inse att tiden ändras och att djurskyddslagen måste förändras med den. Det är dags att förbjuda kastrering utan bedövning av smågrisar i detta land!
|
Stockholm den 26 september 2001 |
|
|
Gudrun Lindvall (mp) |
Birger Schlaug (mp) |