Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag som syftar till konkurrensneutralitet mellan privatpraktiserande veterinärer och statligt anställda distriktsveterinärer i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen begär hos regeringen en översyn av Jordbruksverkets organisation för att skilja myndighetsutövning från affärsverksamhet i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen begär hos regeringen en översyn av Jordbruksverkets praxis vad avser försäljning av och prissättning på veterinär medicin.
Jordbruksverket är chefsmyndighet för distriktsveterinärorganisationen (DVO), som är avpassad främst för att tillgodose behovet av sjuk- och hälsovård hos djur inom animalieproduktionen och hos hästar som används i jord- och skogsbruket. Om det finns djurskyddsskäl eller där annan veterinärvård inte kan anvisas, är en distriktsveterinär skyldig att även ge djursjukvård för övriga djur.
I Sverige finns runt 1 800 veterinärer. Av dem är cirka 375 privatpraktiserande och 400 knutna till olika djursjukhus. De privatpraktiserande veterinärerna är oftast småföretagare som med egna medel bekostat stora investeringar i utrustningar och kliniker. DVO finansieras till största delen av uppdragsgivarna, i första hand djurägarna, och i övrigt av anslag över statsbudgeten.
Det är uppenbart att DVO går utöver ramen för det statliga uppdraget. DVO ökade under 1998 antalet debiterade förrättningar med 26 800 samtidigt som antalet djur inom jordbruket stadigt minskade. Förklaringen till denna utveckling är att de statliga distriktsveterinärerna i allt större omfattning åtar sig uppdrag inom den konkurrensutsatta sektorn vård av sällskapsdjur och hästar. Inkomsterna från denna sektor har sedan 1997 ökat från 32 till 43 procent. Skattesubventioneringen innebär att de privatpraktiserande veterinärerna inte kan konkurrera på samma villkor som de statliga och därför tappar marknadsandelar.
Övertrampen från DVO är många men följande citat ur Kristianstadsbladet den 21 september 1999 kan tjäna som illustration: ”Efter många års diskuterande och sökande efter lokaler har Kristianstads kommun äntligen fått en distriktsveterinärstation .... Vår huvudsakliga uppgift är att ta hand om lantbrukets animalieproducerande djur som kor och grisar. Till det kommer hästar och små sällskapsdjur, säger NN (en av de fyra distriktsveterinärerna på stationen) .... När veterinären är ute på en gård för kokontroll så går han igenom hälsoläget i besättningen och kontrollerar eventuella problem, avhornar kalvar och annat som kan vara aktuellt .... Det talades om att den nya organisationen skulle bli så dyr för lantbruket att sjuka djur inte skulle få någon behandling. NN vill avliva den myten: Till att börja med var taxan hög men den justerades, dessutom är distriktsveterinärerna subventionerade av staten .... I de nya ändamålsenliga lokalerna i Öllsjö, granne med Svelab och Agrolab, finns bland annat två mottagningsrum för smådjur .... Jordbruksverket har stått för den fasta inredningen, stationen står veterinärerna för.”
Konkurrensrådet har prövat konkurrensfrågan. I sitt yttrande av den 24 februari 2000 gör rådet bedömningen att konkurrens på lika villkor mellan privata och statliga veterinärer inte föreligger. Rådet kritiserar också sammanblandningen av myndighetsutövning och affärsverksamhet, liksom utformningen av bidraget till avlägset boende djurägare. Enligt Konkurrensrådet bör statsmakterna precisera vad de statliga anslagen skall användas till, varvid utgångspunkten bör vara att anslagen endast får användas till att täcka merkostnaderna som uppkommer av det statliga åtagandet och inte för att täcka sådana kostnader som privata veterinärer måste finansiera med kundintäkter.
Statskontoret, som på regeringens uppdrag kartlagt och analyserat den verksamhet som statliga myndigheter och bolag bedriver i konkurrens med privata företag, har i april 2000 lagt fram rapporten ”Staten som kommersiell aktör”. I de fall där det saknas motiv för statliga aktörer att bedriva kommersiell konkurrensutsatt verksamhet föreslår Statskontoret att verksamheten förbjuds. Statskontoret delar Konkurrensrådets uppfattning att den bästa lösningen på rådande konkurrensproblem på det veterinära området är att avskilja DVO från Jordbruksverket.
Vi instämmer i de slutsatser och rekommendationer som Konkurrensrådet och Statskontoret givit uttryck för.
I sitt av riksdagen godtagna betänkande 2000/01:MJU8, Djurskydd, avslog en majoritet i jordbruksutskottet vår motion 2000/01:MJ220 i huvudsak med hänvisning till en arbetsgrupp, den s k AVF-gruppen, som Jordbruksverket hade tillsatt i september 1999. Den gruppen avlämnade sin rapport i oktober 2000. Det visar sig, inte helt oväntat, att Jordbruksverket och Veterinärförbundet inte har kunnat komma överens om vilken servicegrad som ägare av hästar eller sällskapsdjur kan begära av DVO och därmed vilken omfattning av DVO:s sällskapsdjursverksamhet som mot denna bakgrund är rimlig.
Två centrala frågor, nämligen det förhållandet att DVO:s tjänster i motsats till de privata veterinärernas är skattesubventionerade samt sammanblandningen av myndighetsutövning och affärsverksamhet, berörs över huvud taget inte av AVF-gruppen och ingick inte heller i dess uppdrag. I dessa frågor krävs det, som Konkurrensrådet också har påpekat, initiativ från regeringens sida.
Vi anser att det är olämpligt att Jordbruksverket i egenskap av kontrollmyndighet bedriver affärsverksamhet som innefattar att med hjälp av statliga subventioner konkurrera med de privata veterinärer man är satt att övervaka. Jordbruksverkets myndighetsutövning bör skiljas från affärsverksamheten på ett tydligare sätt. Det bör finnas garantier för att statliga medel inte används i den konkurrensutsatta verksamheten.
Enligt Läkemedelsverkets föreskrift LVFS 97:10 gäller: ”Utlämnande av jourdos från receptutfärdare ... får endast ske i samband med behandling och får ej äga rum genom detaljhandel, det vill säga läkemedlen får ej försäljas. Vid jourbehandling av ett flertal djur vid samma behandlingstillfälle får dock ersättning för direkta läkemedelskostnader tas ut i enlighet med Statens jordbruksverks föreskrifter.” Jordbruksverkets föreskrifter om avgifter vid veterinär yrkesutövning SJVFS 2000:65 har följande lydelse: ”Material och läkemedel samt övriga utlägg som förrättningen medför, skall debiteras till självkostnadspris.”
Jordbruksverket bedriver genom DVO kommersiell veterinär verksamhet. Inom ramen för denna verksamhet säljer man läkemedel. Kunden debiteras inköpspriset plus ett påslag, som enligt DVO:s anvisningar till distriktsveterinärerna, inte bör underskrida 30 procent. Försäljningen av läkemedel omfattar ofta hela behandlingsperioden. Härigenom synes Jordbruksverket agera både mot sina egna föreskrifter om prissättning på läkemedel och mot apotekets ensamrätt till försäljning av läkemedel. Vi moderater är visserligen emot apoteksmonopolet men anser att så länge det finns skall det gälla för alla aktörer på samma villkor.
|
Stockholm den 19 september 2001 |
|
|
Christel Anderberg (m) |
Patrik Norinder (m) |