med anledning av prop. 2001/02:55 Sveriges klimatstrategi

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det nationella målet att minska utsläppen av växthusgaser med ytterligare 2 % och införandet av ytterligare en kontrollstation år 2006 utöver vad regeringen har föreslagit.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om användning av flexibla mekanismer och kolsänkor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att främja miljödriven utveckling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den nu pågående utredningen om kollektivtrafikens utveckling ges ett tilläggsdirektiv för att utforma förslag till att ytterligare minska kollektivtrafikens negativa miljöpåverkan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om långsiktig skattebefrielse för alternativa drivmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall driva på för att ändra EG-kommissionens förslag om att skattenivån för biodrivmedel inte får vara lägre än 50 % av motsvarande skattenivå för bensin och diesel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inköpspolicy för statliga myndigheter, verk och bolag beträffande fordon.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inte låsa fast de klimatpolitiska programmen med krav på att generera arbetstillfällen.

Riksdagen beslutar att inte tillåta användning av klimatinvesteringsprogrammen till annat än klimatåtgärder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom EU och andra internationella organ arbetar för att sammanhållna forskningsstrategier och ökade resurserkommer klimatforskningen till del.

1 Nationell målsättning för den svenska klimatpolitiken

Sverige ligger långt fram i klimatarbetet och bör därför nyttja denna position för att driva på EU och det övriga världssamfundet när det gäller klimatfrågorna. Alla delar av samhället måste vara engagerade i arbetet med att minska utsläppen av växthusgaser. Enbart politiska beslut räcker inte. Människor och företag måste bli medvetna om de problem som utsläppen av växthusgaser ger upphov till.

Regeringens målsättning är att minska utsläppen av växthusgaser med minst 4 procent utan kompensation för upptag i kolsänkor eller med flexibla mekanismer. Vid kontrollstationen år 2004 avser regeringen, som komplement, att överväga ett mål som innefattar de flexibla mekanismerna. Detta kan tyckas som en bra målsättning, men med hänsyn till att Sverige ligger långt fram i klimatarbetet bör ambitionerna redan nu sättas högre.

Sverige bör eftersträva ytterligare 2 procents minskning av växthusgasutsläpp och inkludera möjligheten att använda flexibla mekanismer och upptag i kolsänkor i denna ambitionshöjning. Användandet av flexibla mekanismer och kolsänkor bör ske inom ramen för en nordisk miljöunion, NMU, som föreslagits i vår motion med anledning av skr. 2001/02:50 Hållbara Sverige. Utöver detta bör ytterligare en kontrollstation införas år 2006. Vid de återkommande kontrollerna bör möjligheten till en skärpning av målsättningen prövas. Vad som ovan anförts om en höjd ambitionsnivå och ytterligare en kontrollstation år 2006 bör ges regeringen till känna.

2 Flexibla mekanismer och kolsänkor

Regeringens hållning vad gäller tillämpningen av flexibla mekanismer och kolsänkor är oklar.

Införandet av ett system med utsläppsrättigheter, där både ekonomiska och ekologiska aspekter beaktas, är en möjlighet som bör tas till vara. Handel med utsläppsrätter är ett sätt att nyttja marknadsmekanismerna för att på ett kostnadseffektivt sätt successivt minska utsläppen av växthusgaser och då främst koldioxid. Systemet ger möjlighet till kontroll av utsläppen genom att ett utsläppstak för dessa anges. Detta marknadssystem gynnar därmed de länder och företag som minskar sina utsläpp. Sådana incitament är bra komplement till koldioxidskatten och andra ekonomiska styrmedel.

Systemet med flexibla mekanismer kommer att införas inom EU omkring år 2007. Med anledning av detta bör Sverige aktivt medverka till att utforma och delta i försöksverksamhet med flexibla mekanismer. Denna försöksverksamhet bör ske inom ramen för den nordiska miljöunion, NMU, som Centerpartiet återkommande har motionerat om i riksdagen. Genom att delta i såväl utformandet som försöksverksamheten av ett system för flexibla mekanismer främjas den miljödrivna teknikutvecklingen hos svenska och nordiska företag. Detta främjar den svenska och nordiska miljöexporten och ger på sikt svenska företag konkurrensfördelar.

I ett inledande skede utgör kolsänkor ett komplement till flexibla mekanismer och andra styrmedel. Det är dock viktigt att poängtera att kolsänkor i sig själva inte bidrar till att minska utsläppen av växthusgaser. Möjligheten att tillgodoräkna sig kolsänkor bör därför i ett längre perspektiv fasas ut.

Det som är oklart i propositionen beträffande kolsänkor är varför regeringen beskriver kolsänkorna i negativa ordalag och inte vill ha dem beaktade i det nationella målet samtidigt som det anses angeläget att sådana drivkrafter finns för att öka upptaget i kolsänkor. Redan nu kan vi se att behovet av drivkrafter för att öka upptaget i kolsänkor är stort. Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket konstaterar i en utvärdering av skogspolitikens effekter, SUS 2001, att det finns stora problem med återväxten i de svenska skogarna. Återplantering och röjning har minskat. Investeringarna i ny skog är för närvarande den lägsta på 20 år.

Regeringen avser att utreda förutsättningarna för att främja kolsänkor. Möjligheten att tillgodoräkna ett ökat upptag i kolsänkor bör beaktas i samband med kontrollstationerna år 2006 och 2008.

Flexibla mekanismer och upptag i kolsänkor är viktiga resurser som ger ytterligare möjligheter i klimatarbetet. Dessa verktyg kan nyttjas som komplement till andra styrmedel för att höja ambitionen i regeringens målsättning. En högre målsättning bidrar även till att driva på övriga länders klimatarbete. Vad som ovan anförts om flexibla mekanismer och kolsänkor bör ges regeringen till känna.

3 Miljödriven utveckling och miljöexport

Det är anmärkningsvärt att regeringen inte mer utförligt har berört frågor som miljödriven utveckling och miljöexport. Detta trots att regeringen i propositionen på sid. 91 konstaterar: ”Den internationella efterfrågan på klimateffektiv teknik och klimateffektiva tjänster väntas öka kraftigt...”.

Regeringen skriver i propositionen att marknaden för renodlad miljöteknik anses uppgå till 4 000 miljarder kronor år 2000 med en tillväxtpotential på 520 procent per år. Den förväntade storleken på miljöteknikmarknaden år 2010 har beräknats att uppgå till cirka 6 000 miljarder kronor. Trots detta har regeringen inte presenterat någon samlad strategi för att gå från att vara nettoimportör av miljöteknik till att bli en ledande aktör på miljöteknikmarknaden. Miljöexportutredningen har i sitt slutbetänkande presenterat ett förslag till en sådan strategi. Centerpartiet har med anledning av regeringens skrivelse 2001/02:50 Hållbara Sverige motionerat om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag i denna riktning.

Teknikutveckling måste uppmuntras och användas på ett sådant sätt att belastningen på miljön minskar. I detta arbete kan ett system med flexibla mekanismer i kombination med andra åtgärder utgöra incitament för att en miljödriven utveckling skall komma till stånd. En miljödriven affärs- och teknikutveckling är en drivkraft för ekonomisk tillväxt, industriell och mänsklig utveckling. Vad som ovan anförts om att främja miljödriven utveckling bör ges regeringen till känna.

4 Omställning av energisystemet

Energisektorn står för cirka 34 miljoner ton koldioxidekvivalenter eller närmare 50 procent av de samlade utsläppen av växthusgaser i Sverige. En stor del av dessa utsläpp inom energisektorn kan härledas till uppvärmning.

I arbetet med att uppfylla våra åtaganden i enlighet med Kyotoprotokollet är det nödvändigt att den omställning av det svenska energisystemet som påbörjades 1997 fullföljs. I propositionen En uthållig energiförsörjning (prop. 1996/97:84) anges ett övergripande mål för den svenska energipolitiken vilket kan sammanfattas enligt följande:

Energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi till priser som är konkurrenskraftiga med omvärldens. Energipolitiken ska skapa förutsättningar för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat.

I enlighet med det fastställda energipolitiska målet är det således nödvändigt att den totala andelen förnyelsebar energi i det svenska energisystemet ökar. En vital del i detta arbete innefattar att skapa långsiktiga ekonomiska förutsättningar för investeringar och introduktion av ny förnyelsebar energiproduktion samt konvertering från fossila bränslen till biobränslen i befintliga produktionsanläggningar. Med hänsyn till de stora investeringar som detta innebär är det nödvändigt att det finns en långsiktighet i utformningen av de regler som skapar incitament för att investeringar skall komma till stånd.

Ett sätt att skapa dessa incitament kan vara att införa så kallade gröna certifikat för förnyelsebar energiproduktion. Elcertifikatutredningen har utrett frågan om gröna certifikat och lämnat ett förslag på hur ett sådant system kan utformas. Introduktionen av gröna certifikat kan bidra till att en större volym av förnyelsebar energi kan komma att produceras vilket bidrar till att minska energisektorns klimatpåverkan.

Vid ett införande av gröna certifikat är det nödvändigt att det utformas hållbara övergångsbestämmelser som möter de stora förändringar som gröna certifikat innebär jämfört med dagens system. Övergångsbestämmelserna måste utformas på ett sätt så att hänsyn tas till såväl gjorda som kommande investeringar i vindkaftproduktion.

Ytterligare en väg att minska energisektorns klimatpåverkan är att genomföra energieffektiviseringar inom samtliga led av energikedjan, produktion, distribution och konsumtion. Exempelvis är elproduktion i kombination med fjärrvärme en resurs- och miljömässig samt samhällsekonomiskt effektiv energiproduktion. Fördelarna med kraftvärmeproduktion blir än större om det sker med hjälp av biobränslen. För att stimulera en ökad kraftvärmeproduktion bör en översyn av energibeskattningen ske.

För att en fortsättning av omställningen av energisystemet skall komma till stånd är det viktigt att en fortsatt bred majoritet i riksdagen kan samlas för att skapa långsiktighet och stabilitet i det fortsatta arbetet.

5 Ett grönt transportsystem

Transportsystemets andel av utsläppen av växthusgaser uppgår till ca en tredjedel av de totala utsläppen. Det är därför en nödvändighet att miljöanpassa transportsystemen för att minska miljöpåverkan och därmed nå en hållbar utveckling. I detta har valet av såväl transportslag som bränslen en avgörande roll. Till nästan 100 procent baseras dagens transportsystem, järnväg undantaget, på fossila bränslen som vid förbränning har stor klimatpåverkan och åstadkommer skador på människor och miljö. Det är därför viktigt att skapa ett grönare transportsystem. Användningen av fossila bränslen måste minska och på sikt helt fasas ut. En anpassning av transportsystemet i hållbar riktning kräver åtgärder på både kort och lång sikt. Omställningen måste ske på ett sådant sätt att det är möjligt att bo och verka på landsbygden, i småorter och större städer. Kollektivtrafiken måste förbättras i alla delar av landet och mer gods måste flyttas från lastbil till järnväg och sjöfart där så är möjligt.

5.1 Skapa sammanhållna transportsystem

Sverige är ett land med stora avstånd. Detta ställer extra stora krav på att vi har ett sammanhållet transportsystem, ett system som har möjligheter att samordna de olika transportslagen. Helhetssyn och tvärsektoriell planering är ett måste för att olika verksamheter inte ska optimera trafiklösningarna inom sitt område utan se till hur helheten kan optimeras. Sammanhållna transportsystem är viktigt för att underlätta arbetspendling, arbetsresor, rekreationsresor och inte minst godstransporter. Om möjligheten att lätt och smidigt resa med kollektiva transportmedel försvåras är risken stor att biltrafiken ökar vilket ytterligare belastar våra vägar samt miljön. I denna samordning har Rikstrafiken en avgörande roll.

5.2 Kollektivtrafiken

För att stimulera omställningen till ett grönt transportsystem och samtidigt stimulera och utveckla kollektivtrafiken bör fordonsskatten för bussar relateras till mängden miljöfarliga ämnen som släpps ut med avgaserna. Dagens fordonsskattesystem gör ingen som helst skillnad mellan å ena sidan nya bussar med den modernaste miljötekniken som bara släpper ut mycket små mängder partiklar, flyktiga kolväten osv. och å andra sidan gamla bussar som helt saknar rening.

Istället för dagens fordonsskatt, som bygger på vilket bränsle bussen använder, dess vikt och hur många axlar den har, bör fordonsskatten för bussar i framtiden differentieras utifrån mängden avgasutsläpp från bussen. Denna differentiering bör grundas på miljöklasserna för motorer till tunga fordon. Många skulle bli vinnare med ett sådant system, framför allt miljön.

Kollektivtrafiken måste användas som ett effektivt verktyg i detta arbete för att skapa ett grönt transportsystem och i arbetet för att uppnå de av riksdagen beslutade transport- och klimatpolitiska målen. Till denna strategiska användning av kollektivtrafiken bör det knytas åtgärdsprogram för hur kollektivtrafiken ska användas för att uppnå dessa mål. Regeringen bör ge den nu pågående utredningen om kollektivtrafikens utveckling ett tilläggsdirektiv där utredningen ges i uppdrag att utforma förslag till åtgärder syftande till att ytterligare minska kollektivtrafikens negativa miljöpåverkan. Detta bör ges regeringen till känna.

5.3 Öka andelen gods på järnväg

Enligt Naturvårdsverkets uppgifter så stod lastbilstrafiken i Sverige 1998 för
ca 41 procent av de svenska godstransporterna. Under de senaste 10 åren har lastbilstrafiken ökat alltmer, vilket måste ses som ett misslyckande i arbetet mot en hållbar utveckling. Centerpartiet har länge drivit frågan om ett grönt transportsystem där järnvägen är en viktig komponent. Vi har i vår motion med anledning av regeringens proposition 2001/02:20 Infrastruktur för ett långsiktigt hållbart transportsystem redogjort för våra förslag för att öka andelen gods på järnväg och därmed minska miljö- och klimatpåverkan från transportsystemen.

6 Skattebefriade drivmedel

Regeringen har i klimatpropositionen föreslagit en skattestrategi för alternativa drivmedel. Tyvärr får konstateras att de skattelättnader som aviseras inte räcker till. En strategi med en längre horisont måste utarbetas. Det är angeläget att fler projekt får möjlighet att starta upp produktion av etanol och andra biodrivmedel. Potentialen för produktion av etanol och andra biodrivmedel är stor i Sverige. För att skapa möjligheter för fler anläggningar för produktion av biodrivmedel har Centerpartiet i sitt budgetalternativ avsatt totalt 300 miljoner kronor per år för pilotprojekt, vilket är dubbelt så mycket som regeringen avsätter. Därutöver har Centerpartiet avsatt 750 miljoner kronor per år för en generell koldioxidskattebefrielse för koldioxidneutrala drivmedel.

Centerpartiets ambitionsnivå är dock högre än att bara befria koldioxidneutrala drivmedel från koldioxidskatt. Vi anser att det behövs en långsiktig skattebefrielse för biodrivmedel. Då skapas långsiktiga spelregler för de investeringar som krävs för att produktion och distribution av alternativa drivmedel ska kunna öka. Vad som ovan anförts om långsiktig skattebefrielse för biodrivmedel bör ges regeringen till känna.

För att det ska vara möjligt att Sverige långsiktigt ska kunna skattebefria biodrivmedel måste regeringen driva på för att ändra EU-kommissionens förslag om att skattenivån för biodrivmedel inte får vara lägre än 50 procent av motsvarande skattenivå för bensin och diesel. Detta bör ges regeringen till känna.

7 Inköpspolicy för fordon

Med hänvisning till regeringens skrivelse 2001/02:50, Hållbara Sverige – uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling, redogörs för statsförvaltningens arbete med miljöledningssystem. I arbetet med att utforma miljöledningssystem bör en inköpspolicy för inköp av fordon utformas. Inköpspolicyn bör syfta till att nyinköp av fordon skall vara av typen nollemissionsfordon. Vad som ovan anförts om inköpspolicy för statliga myndigheter, bolag och verk vid inköp av fordon bör ges regeringen till känna.

8 Lokala klimatinvesteringsprogram

Centerpartiet välkomnar satsningen på de lokala klimatinvesteringsprogrammen (KLIMP) som nu preciseras efter att medel avsatts i budgetpropositionen. Redan våren 2000 förde Centerpartiet fram förslag om att klimatprogram skulle inrättas varför vi nu med glädje ser att programmen verkligen blir av. Det lokala klimatarbetet bör dock stimuleras med ytterligare medel jämfört med de resurser regeringen avsätter. Detta krav har framförts i Centerpartiets ekonomisk-politiska motion från hösten 2001.

Förutom att mer medel borde ha avsatts har Centerpartiet två principiella synpunkter som vi anser att riksdagen bör beakta. Det handlar om öppningen för att använda pengarna till annat än klimatrelaterade åtgärder samt om arbetstillfällen. De lokala investeringsprogrammen (LIP) har låsts upp med krav på att generera arbetstillfällen för att bli aktuella för genomförande. De klimatpolitiska programmen får inte låsas fast med krav på att generera arbetstillfällen; miljönyttan ska sättas i främsta rummet. Det framgår inte klart och tydligt i propositionen att krav på arbetstillfällen ej ska ställas och därför anser vi det viktigt med ett klarläggande från riksdagens sida med tanke på hur LIP tidigare utformades. Vad som ovan anförts om att inte låsa fast de klimatpolitiska programmen med krav på att generera arbetstillfällen bör ges regeringen till känna.

Det får anses som olyckligt att regeringen öppnar upp för att medlen till klimatåtgärder ska få användas till andra åtgärder. Detta påminner alltför mycket om de lokala investeringsprogrammen för att det ska vara riktigt tryggt. Riksdagen bör därför korrigera regeringens förslag om att ”Kommunerna bör ha möjlighet att i vissa fall ta med åtgärder av begränsad omfattning och av särskilt lokalt eller regionalt intresse och som bidrar till att uppnå andra miljömål i klimatprogrammet.” Denna öppning för att använda pengarna till annat än klimatåtgärder bör stängas. Vad som ovan anförts om att inte tillåta användning av klimatinvesteringsprogrammen till annat än klimatåtgärder bör riksdagen besluta.

9 Forskning

Arbetet med att minska olika former av verksamhets påverkan på klimatet måste föras på både kort och lång sikt. Kortsiktiga åtgärder måste därför kombineras med långsiktiga strategier för att uppnå målet att till år 2050 minska utsläppen av växthusgaser till 4,5 ton koldioxidekvivalenter per år och invånare. För att detta mål skall nås med en fortsatt hög tillväxt och standard för befolkningen i Sverige och andra länder är det nödvändigt att en långsiktig forskningsstrategi för minskning av utsläpp av växthusgaser kommer till stånd. Sverige bör såväl inom EU som andra internationella organ arbeta för att sammanhållna forskningsstrategier och ökade resurser kommer till stånd inom detta område. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 17 januari 2002
Eskil Erlandsson (c)
Sven Bergström (c)	Birgitta Carlsson (c)
Viviann Gerdin (c)	Åke Sandström (c)