Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en gemensam äktenskapslagstiftning för samkönade såväl som olikkönade par.
Än i dag finns kommuner där det saknas partnerskapsförrättare trots att det finns borgerliga vigselförrättare. Samkönade par som vill ingå ”äktenskap” – partnerskap är samkönade pars motsvarighet till äktenskap – är hänvisade till antingen domare i tingsrätten eller särskilt förordnade partnerskapsförrättare. Detta innebär att rådande ordning är diskriminerande. Valmöjligheten för när och var man vill ingå sitt partnerskap är begränsad jämfört med hur situationen är för olikkönade par som vill ingå äktenskap. Olikkönade par har dels tillgång till kyrklig vigsel, dels tillgång till borgerliga vigselförrättare och domare i tingsrätten. Samkönade par som ämnar ingå partnerskap har inte denna flora av alternativ att välja mellan. Först och främst saknas möjlighet att ingå partnerskap i kyrkan. Och som nämnts tidigare i texten saknas det fortfarande partnerskapsförrättare i vissa kommuner. Då återstår endast alternativet med domare i tingsrätten, och då är man hänvisad och begränsad till de öppettider tingsrätten har. Tilläggas bör att tingsrätterna inte finns i alla kommuner, vilket i vissa fall medför att man blir hänvisad att ingå sitt partnerskap på annan ort.
Ett avskaffande av partnerskapslagen och införandet av en gemensam äktenskapslagstiftning skulle förbättra situationen avsevärt. Och för att inte inkräkta på religionsfriheten borde en sådan förändring av lagstiftningen kunna lösas enligt något av följande två förslag:
Man delar på juridik och religion genom att frånta samtliga samfund att förrätta det juridiskt bindande då man ingår äktenskap. Staten tar över ansvaret för det juridiska – i form av vigselförrättare, domare i tingsrätt – och vart och ett av samfunden tar ansvar för det religiösa. Detta innebär att vart och ett av samfunden får skapa de ceremonier och ritualer man önskar, helt fritt och utan inblandning från staten.
Samfund som kan viga såväl olikkönade som samkönade par får göra det i princip enligt gällande ordning för dagens vigslar. Samfund som ej kan eller vill viga såväl olikkönade som samkönade par fråntas den vigselrätt man har i dag. Den juridiskt bindande delen av äktenskapet tas då över av staten – i form av vigselförrättare – och samfundet är fritt att självt göra den religiösa ceremonin.
Socialdemokraterna arbetar aktivt för att svensk lag ska vara icke-diskriminerande. En reformerad äktenskapslagstiftning enligt intentionerna ovan är ett steg i den riktningen. Dessutom skulle en sammanhållen äktenskapslagstiftning, där man jämställer olikkönade och samkönade par, innebära att partnerskapslagens diskriminerande anknytningsvillkor försvinner.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Ann-Kristine Johansson (s) |