Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av förändring i äktenskapsbalken så att brottsskadeersättning ej kan beaktas som skuld vid bodelning i anledning av äktenskapsskillnad.
Enligt 11 kap. 2 § första stycket i äktenskapsbalken skall vid beräkningen av makarnas andelar i boet så mycket avräknas från en makes giftorättsgods att det täcker de skulder som den maken hade när talan om äktenskapsskillnad väcktes. Om en skuld grundar sig på brott är den att betrakta som en s.k. deliktgäld. En sådan skuld inkluderas som regel i skuldslaget ordinär gäld. Denna omfattar de flesta skulder som makar har.
I ett för mig känt domslut har en man dömts för otukt med ungdom avseende makans dotter. Genom domen förpliktigades han att utge skadestånd till dottern med drygt 200 000 kr. Vid den senare bodelningsförrättningen yrkade maken på att det honom ådömda skadeståndet skulle beaktas som skuldpost i bodelningen.
”Skulder upptas i generella termer som skuld i bodelning. Om denna specifika skuld skulle upptas som skuld i bodelningen innebure detta att det inte bara vore legitimt att begå brott enligt 6 kap brottsbalken, utan även att gärningsmannen skulle få betalt för detsamma och att en närstående moder, som ligger i bodelningsfejd med parten som yrkat skulddelning, skulle betala detsamma eller i vart fall hälften därav.”
Bodelningsförrättaren beslutar att avvisa makens yrkande med motiveringen: ”Yrkandet är uppenbart oskäligt och torde inte ha något som helst stöd hos lagstiftaren.”
Maken går emellertid vidare till tingsrätten som dömer till hans fördel. Han får alltså rätt att ta upp brottsskadeersättningen som skuld. Det är känt att Brottsoffermyndigheten visat sig föga angelägen att driva in regressfordringar, vilket betyder att beaktandet av en dylik skuld vid bodelningen gynnar parten (i det här fallet maken). Dessutom innebär det att kvinnan får betala ungefär hälften av det skadestånd mannen dömts att utge till hennes dotter.
Jag anser det stötande och oskäligt att en kvinna kan komma att betala skadestånd till sin egen dotter för ett brott som maken utsatt henne för. Lagstiftningen bör snarast ändras på denna punkt.
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Margareta Israelsson (s) |