Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en översyn av situationen för resenärerna på den interregionala kollektiva persontrafiken i Sverige.
Varje dag transporteras 276 000 personer på järnvägsnätet. Nya järnvägssträckor som Svealands- och Mälardalsbanorna har snabbt blivit populära. I budgetöverenskommelsen ingick en satsning på 100 miljarder för nyinvesteringar i järnväg under tolv år – en historisk satsning som Miljöpartiet slitit länge för. För miljön innebär ett ökat tågresande vinster i förhållande till i princip alla andra färdmedel. Därför är det oerhört viktigt att den positiva utveckling som järnvägstrafiken nu är inne inte mattas av. Tyvärr finns oroväckande tecken på att ansvariga operatörer inte klarar det ökade trycket. Rapporter om ständiga förseningar, inställda turer, bristande underhåll och missnöjda resenärer har setts allt oftare på senare tid. Hur länge klarar tåget att hålla kvar resenärerna innan missnöjet blir så stort att bilen och flyget åter frestar?
Det är inte svårt att hitta personer som drabbats av tågresandets nycker. Bristande samordning av biljettförsäljning har drabbat många som planerat resa mellan orter där flera olika bolag är inblandade i trafikeringen. Utebliven ersättning för ständiga kortare förseningar varje dag vid arbetspendling har upprört många. Obegriplig prissättning, uteblivna eller utbytta tåg, ingen samordning vid byten, skador på tågset, bristande komfort, plötsligt ändrad servicenivå, otillgänglighet för funktionshindrade, dålig information om ändringar i restider eller resvägar är ytterligare saker som tillsammans försämrar tågets möjligheter att konkurrera med andra färdmedel. När det dessutom tycks nästan omöjligt att få veta sina rättigheter till kompensation – om det överhuvudtaget är möjligt att få kompensation – gör inte saken bättre.
Statens ansvar för tågtrafiken är visserligen begränsat och ska så vara. Generellt sett sköts trafikeringen av de operatörer som har rätt att köra tåg på aktuella sträckor. Samtidigt bör det ligga i statens intresse att konsumenternas rättigheter inte åsidosätts. I en nyligen publicerad rapport från Riksrevisionsverket, ”Svagt konsumentskydd för tågresenär”, påpekas bristerna i det konsumenträttsliga skyddet för dem som reser med tåg i Sverige. Oklar ansvarsfördelning, befintliga styrmedel som inte används och ingen ansvarig för att bevaka konsumentproblemen på järnvägsområdet kan sägas vara huvudpunkterna i den kritik som framfördes.
I denna motion vill vi särskilt trycka på det sistnämnda problemet, då en lösning där kan vara ett första steg mot en lösning för övriga problem. Det finns alltså idag ingen myndighet eller annan part som ansvarar för att systematiskt samla in, kartlägga och analysera problemen som de tågresande konsumenterna ställs inför. Bristande probleminsikt leder sannolikt till att nödvändiga åtgärder inte heller vidtas. Resultatet är att de myndigheter som arbetar med berörda verksamheter saknar ett bra underlag för att formulera ett konsumentperspektiv och utforma inriktningen av sina respektive verksamheter i enlighet med gällande transportpolitiska och konsumentpolitiska mål.
Enligt Riksrevisionsverket förfogar staten och de statliga myndigheterna på järnvägsområdet över en mängd möjliga åtgärder och styrmedel, vilket ger stora möjligheter att påverka utvecklingen. Det gäller lagstiftning, föreskrifter, tillståndskrav, monopol på infrastrukturen, tilldelning av bankapacitet, avgifter, upphandling, ägare av dominerande operatörer, finansiering av infrastruktur och trafik m.m. De styrmedel som finns att tillgå på konsumentområdet hos Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden, såsom tvistprövning och branschöverenskommelser, är däremot mycket svagare än de styrmedel som står till järnvägsmyndigheternas förfogande. Trots detta är det endast i undantagsfall som det existerar något konsumentperspektiv när järnvägsmyndigheterna ställer krav. Undantaget är vissa service- och kvalitetskrav som ställs av Rikstrafiken vid upphandling av icke lönsam trafik.
I Storbritannien har inrättats en särskild statlig myndighet med uppgift att representera passagerarna, behandla klagomål och följa upp koncessionsvillkoren. Då det gäller förhållandet mellan operatörer och passagerare finns nationella resevillkor som gäller för samtliga operatörer. Där regleras bl a ersättning till passagerare vid förseningar m.m. Resevillkoren godkänns av Minister of Transport och blir därmed tvingande bestämmelser. Vidare har särskilda krav ställts vad gäller tillgänglighet och service för funktionshindrade passagerare. Genom ett branschförbund finns samarbete kring biljettbokning och telefonförfrågningar. Krav på sådan samordning ställdes för att få koncession. Dessa fakta borde kunna fungera som underlag för att få igång en diskussion även i Sverige om hur passagerarnas ställning kan stärkas.
Vi i Miljöpartiet de gröna är måna om den svenska järnvägstrafiken. I vår strävan mot ett ekologiskt hållbart samhälle är utbyggnad av järnvägsnätet en viktig del. För att utbyggnaden av järnvägen ska få önskad effekt krävs att reseunderlaget ökar. Nöjda resenärer är den bästa reklamen. Resenärernas efterfrågan är själva grunden för kollektivtrafikens överlevnad. Respekt för resenärernas rätt att ställa krav på den tjänst de köper borde vara en självklarhet. Idag finns tydliga brister. Som ett första steg mot att råda bot på dessa brister bör Konsumentverket i samarbete med Rikstrafiken ges i uppdrag att se över situationen för resenärerna på den interregionala kollektiva persontrafiken i Sverige. Vi bedömer att detta kan ske inom befintliga resurser.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Mikael Johansson (mp) |
|
|
Kia Andreasson (mp) |
Gudrun Lindvall (mp) |