Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om översyn av Haagkonventionen.
Haagkonventionen för nationell privaträtt som antogs 1980 innehöll en konvention om de civila aspekterna på olovliga bortföranden av barn. Sverige anslöt sig samma år till konventionen. Den utgör ett medel och en möjlighet att återföra ett barn till det land från vilket barnet har bortförts. Konventionen är till både för att förhindra att barn olovligt förs bort och för att säkerställa att barn snabbt återförs till tidigare miljö. Den innehåller också bestämmelser för att skydda barnets rätt till umgänge med båda föräldrarna.
Det är dock nödvändigt att göra en översyn av konventionens tillämpning. Erfarenheterna är nämligen att barnperspektivet har kommit i skymundan. Det gäller främst de skrivningar i konventionen som handlar om barnens situation i det land de ska återföras till. I tillämpningen måste man lägga stor vikt vid om barnen riskerar att utsättas för fysiska eller psykiska skador eller försättas i en ohållbar situation. Haagkonventionen reglerar inte bara föräldrarnas utan också barnens rätt.
Det finns också ett jämställdhetsperspektiv på den här frågan. Ett avgörande om barnens återförande är visserligen inte ett avgörande om vårdnad. Men i praktiken kan det ändå bli det eftersom den ena föräldern inte alltid har tillgång till bostad och uppehälle i det aktuella landet. Möjligheten att följa konventionens intentioner om avgörande i det land där barnet i juridisk mening har sin hemvist tillvaratas inte alltid. Ur jämställdhetsperspektiv är det viktigt att belysa detta då kvinnor har sämre inkomster, sämre skyddsnät och sämre förankring på arbetsmarknaden och även ur andra synvinklar kan ha extra svårt på grund av sitt kön.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Carina Hägg (s) |