Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av könsneutralt civiläktenskap.
Enligt principen om rätten till likabehandling bör lagen om registrerat partnerskap avskaffas. I stället bör reglerna i äktenskapsbalken ändras så att regler om könsneutrala civiläktenskap införs.
Förutom avgörande principiella skäl som människors rätt till likabehandling finns även skäl av praktisk natur som talar för en förändring av äktenskapsbalken.
Idag finns kommuner där det saknas partnerskapsförrättare trots att det finns borgerliga vigselförrättare. Samkönade par som vill ingå partnerskap är hänvisade till domare i tingsrätten eller till av länsstyrelsen särskilt förordnade partnerskapsförrättare.
Detta innebär att rådande ordning är diskriminerande eftersom möjlighet att själv välja tidpunkt och plats att ingå partnerskap är begränsad jämfört med för den som kan ingå äktenskap. Dessa har tillgång till såväl kyrklig vigsel som borgerliga vigselförrättare som domare i tingsrätten. För dem som tänker ingå partnerskap saknas möjlighet att vigas i kyrkan samtidigt som det saknas partnerskapsförrättare i flertalet kommuner. Kvar återstår alternativet med domare i tingsrätten, vilket gör att man är hänvisad till tingsrättens öppettider, d.v.s. vardagar under kontorstid. Inte heller tingsrätter finns i samtliga kommuner, vilket medför att man blir hänvisad att ingå sitt partnerskap på annan ort än hemorten.
Det finns idag inte sakliga skäl att behålla den särlagstiftning som partnerskapslagen utgör. Den bör därför avskaffas och i stället bör civiläktenskap införas, vilket innebär att den kyrkliga vigselceremonin framöver inte kommer att ha någon juridisk betydelse. Kyrkor och samfund bibehåller sin rätt att utforma de religiösa ceremonierna kring äktenskapet.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Elisebeht Markström (s) |
|
|
Anita Johansson (s) |
Eva Arvidsson (s) |
|
Hillevi Larsson (s) |
Lars U Granberg (s) |
|
Siw Wittgren-Ahl (s) |
Tullia von Sydow (s) |