Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av lagstiftningen i syfte att undvika problem av det slag som beskrivs i motionen.
Enligt gällande lagstiftning är det en fastighetsägare som har ansvaret för att underhållet av en fastighet sköts. Detta kan vålla problem när ägaren av en fastighet går i konkurs. Det handlar inte sällan om hyresfastigheter belägna i centrala delar av en kommun som på så sätt lämnas utan tillsyn och underhåll. För kommunen finns av naturliga skäl ett intresse att centralt belägna fastigheter skall vara underhållna på ett godtagbart sätt men också med omsorg om eventuella hyresgäster.
I det läget tar kommunen kontakt med tillsynsmyndigheten (kronofogdemyndigheten) för att få den att agera. Kronofogdemyndigheten hänvisar då till konkurslagstiftningen som säger att konkursförvaltaren endast är skyldig att ta med sådana tillgångar i konkursbouppteckningen som inbringar ett positivt värde och alltså ökar de tillgångar som kan delas ut till konkursborgenärerna. Fastigheten står då utan ägare eftersom den förre ägaren gått i konkurs. Ingen kan köpa fastigheten eftersom det inte finns någon säljare och ingen kan få lagfart på fastigheten. Det finns inte heller någon som kan åläggas att sköta fastigheten så att inte skada uppstår. Fastigheten förfaller utan att kommunen eller någon annan kan göra någonting. Lagstiftningen kring fast egendom tillhör den starkaste lagstiftningen i detta land, trots detta uppkommer dylika missförhållanden.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Kerstin Kristiansson Karlstedt (s) |
Agneta Lundberg (s) |