Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att minska det korporativa inslaget i de nämnder som skall döma i försäkringsersättningsfrågor.
Svenskt rättsväsende har högt anseende. Domstolsväsendet är i hög grad oberoende av den politiska makten och skall stå fritt från kommersiella påtryckningar av skilda slag samt vara skyddat och därmed opåverkbart från kriminella hot.
Väl utbildade och erfarna lagmän leder förhandlingarna i både tingsrätter och högre rättsinstanser, assisterade av utbildade notarier eller andra högre jurister. Ett icke obetydligt lekmannainflytande via nämndemän eller i förekommande fall jury är garanten för att lagtolkningen också skall stå i överensstämmelse med folkliga värderingar och sunt förnuft. På det hela taget har svenskt rättsväsende visat sig vara en god garant för rättsstatens fortlevnad i Sverige.
Men inom vissa förvaltningsliknande domstolar, dit man måste räkna nämnderna för försäkringsersättningsfrågor såsom Trafikskadenämnden, Ansvarsförsäkringsnämnden, Sjuk- och olycksskadenämnden, Skadeförsäkringsvillkorsnämnden, Allmänna reklamationsnämnden m fl, så har den rättsliga instansen tagit sig rent korporativa uttryck. Det vill säga att berörda parter som intresseföretag och intresseorganisationer, liksom rent motstridiga parter av samma art, har ett konstitutionellt säte i dessa nämnder. Ofta är de dessutom i majoritet i förhållande till oväldiga jurister.
Denna ordning har säkert någon förklaring som i skrivande stund är höljd i dunkel. Men alldeles oavsett vilken så är ordningen kritiserbar och rent principiellt helt orimlig. Intresseparter av skilda slag skall visserligen alltid få föra sin talan inför nämnderna men absolut inte ha den dömande rollen.
Försäkringsersättningsnämnderna handlar till övervägande del om att tillerkänna eller avslå enskilda personers framställan om ersättning för någon typ av skada eller lidande. Deras framställan skall behandlas med beaktande av största möjliga rättssäkerhet. Rättssäkerheten kan starkt ifrågasättas om berörda branschorganisationer, intresseorganisationer, företag och andra korporationer har säte i den dömande stolen.
Försäkringsersättningsfrågor av skilda slag har dessutom ofta karaktären av den lilla drabbade människan mot den stora kyligt kalkylerande organisationen eller företaget. Då är det extra viktigt att nämnderna formas med juridisk oväld och lekmannaförnuft som ledstjärnor.
Därför behöver försäkringsersättningsnämnderna reformeras! Det korporativa inslaget bör ersättas med det snaraste av juridisk oväld i kombination med lekmannainflytande.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Kenth Högström (s) |