Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att stadga Rättsskyddsnämndens oberoende från dömande instanser och korporativa intressen.
Rättsskyddsnämnden skall med oväld bedöma och förordna juridiska ombud till dem som önskar föra talan i olika rättsliga instanser. Exempelvis i försäkringsersättningsnämnder eller högre upp i rättssystemet vid överklagningar.
Det är viktigt att Rättsskyddsnämnden är en garant för bästa möjliga rättsskydd åt den enskilde som ju så gott som alltid befinner sig i underläge. Därför måste Rättsskyddsnämnden vara oberoende av korporativa intressen som i nästa instans kan vara motpart. Och den skall vara oberoende även gentemot dömande instanser.
Alltså är den nuvarande ordningen utifrån den utgångspunkten oacceptabel. Idag har korporationer (läs företag som har dubbla roller som parter) stark ställning i Rättsskyddsnämnden.
Dessutom är en domare vid Stockholms tingsrätt, som i praktiken är första överklagningsinstans för merparten av alla trafikskadeärenden eftersom flertalet av landets försäkringsbolag har säte i Stockholm, vice ordförande i Rättsskyddsnämnden.
Att tjänstemän från Rättshjälpsmyndigheten och före detta högre jurister har säte i nämnden är helt i sin ordning och är en garant för oväldig prövning. Men att korporativa intressen och jurister från starkt berörda rättsliga instanser ens har säte i nämnden fräter på förtroendet.
Därför bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med ett reformprogram som gör att Rättsskyddsnämnden blir oberoende av andra dömande instanser och fri från korporativa intressen.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Kenth Högström (s) |