Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om borttagande av överklaganderätt vid äktenskapsskillnad enligt vad som i motionen anförs.
I äktenskapsbalken, som är en del av civilrätten, förväntas makarna själva ta ansvar för sitt liv både under och efter äktenskapet. Makarna anses vara två starka individer som kan förhandla om sina förhållanden till vars och ens nytta. Med andra ord tas ingen hänsyn till maktstrukturen mellan könen. Utifrån ett feministiskt perspektiv ifrågasätter vi denna utgångspunkt.
I fråga om äktenskapsskillnad utgår dagens lagstiftning från att äktenskapet går att avtala bort och att alla frågor därmed är lösta. Att det finns situationer där det uppstår problem och där lagstiftningen i sig bäddar för problem beaktas inte. Ett sådant problem är överklaganderätten vid skilsmässa. Genom möjligheten att överklaga kan en kvinna eller man obstruera genom att överklaga gång efter gång. Eftersom bland annat underhållsbidrag, vårdnad om barn och barns boende inte kan beslutas förrän skilsmässan vunnit laga kraft, kan detta innebära att den förälder som barnet bor hos blir utan underhållsbidrag under en längre tid. Det innebär också att barnets situation blir osäker eftersom vårdnaden och boendet inte heller kan fastställas i dom. Underhållsbidrag, vårdnad om barn och barns boende kan istället beslutas interimistiskt i väntan på att domen vinner laga kraft.
Vänsterpartiet anser att det är viktigt att överklaganderätten finns kvar vad gäller underhållsbidrag, vårdnad om barn och barns boende. Vi kan däremot inte se något annat än fördelar med att ta bort överklaganderätten vad gäller skilsmässa.
Riksdagen bör begära att regeringen, utifrån ett feministiskt perspektiv, utreder hur man ska kunna ta bort överklaganderätten vid äktenskapsskillnad.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Ulla Hoffmann (v) |
|
|
Ingrid Burman (v) |
Siv Holma (v) |
|
Kalle Larsson (v) |
Camilla Sköld Jansson (v) |
|
Gunilla Wahlén (v) |