Riksdagen begär att regeringen överväger åtgärder för att komma till rätta med problemet vårdnads- och umgängestvister i domstol, exempelvis genom att införa krav på prövningstillstånd.
Varje år handläggs omkring 4 000 vårdnadstvister vid domstol. Kostnaden brukar hamna på 10 000 kronor och uppåt. Plötsligt är det inte bara dyrare boende som är för handen. Även om det naturligtvis är så att huvudmotivet för de flesta föräldrar är en önskan att få vara nära sina barn under deras uppväxt finns det direkta ekonomiska motiv till att slåss om vem barnen ska vara mantalsskrivna hos. Då blir man boförälder och får automatiskt barnbidraget. Om så behövs kan man få ett särskilt bostadsbidrag för boförälder. Den som förlorar den striden har sedan ett ekonomiskt intresse av att slåss för att få ha barnen hos sig så mycket som möjligt. För då kan man hävda växelvis boende och kan i princip slippa ifrån att betala underhåll.
Bakom tillkomsten av lagen om gemensam vårdnad låg den vettiga och sympatiska tanken att föräldrar har ett gemensamt ansvar för de barn de satt till världen. Problemet med lagen är att den närmast utgår från att föräldrar som skiljer sig är människor som i harmoni gör upp om var och hur ofta barnen ska bo hos än den ena, än den andra föräldern. Med andra ord att två vuxna ska dela på de utgifter som finns med barn. Så ser det tyvärr inte ut i verkligheten. Erfarna familjerättsadvokater kan vittna om umgängestvister och vårdnadstvister där föräldrarnas ekonomiska intressen ligger i botten, inte barnens bästa.
Merparten av de föräldrar som bryter upp från ett förhållande klarar av att lösa vårdnads- och umgängesfrågorna på ett sätt som minimerar skadorna för deras barn. För de familjer som inte själva kan lösa frågan och komma fram till gemensam uppgörelse finns hjälp att få av familjerådgivare och socialsekreterare.
En del har inte förmåga eller vilja att ta emot den hjälp som erbjuds från dessa instanser. Deras fall hamnar i domstol för att prövas och få saken avgjord. I många fall lyckas domaren med utnyttjande av sin erfarenhet och auktoritet förmå föräldrarna att komma överens. Det är självfallet angeläget att föräldrarna kan förlikas tidigt i processen och därmed förhindra en utdragen och smärtsam rättegång.
I en domstolsprocess finns alltid en förlorare. När domstolen avgjort ett mål kan inte alla parter vara vinnare. Handlar förlusten om ekonomiska värden kan förlusten visserligen vara svår att bära, men med tiden kommer de flesta över den besvikelse som det innebär att inte fått rättens gehör för sina synpunkter.
När domstolsprocessen rör vårdnad och umgänge om barn finns det bara förlorare, inga vinnare. I vårdnadstvisten är det inte enbart två parter som förlorar utan minst ytterligare en person drabbas, nämligen det eller de barn som föräldrarna tvistar om. Tyvärr är det så att det dessutom är barnet eller barnen som lider den största förlusten. Det spelar oftast ingen roll hur domstolen dömer, barnet eller barnen står ändå där med en mamma och en pappa som är större fiender än någonsin. Barnet eller barnen får en känsla av splittrad lojalitet som skulle vara svår även för en vuxen att bära. För ett barn kan den känslan bli olidlig att leva med.
Alla frågor om vårdnad och umgänge ska enligt föräldrabalken lösas med barnets bästa som utgångspunkt. Domstolarna gör sitt bästa för att hitta lösningar – kanske inte alltid som är de bästa för barnen, men som är till minst skada för dem. Den skada som redan skett genom att föräldrarnas konflikt kommit i dagen kan ingen domstol i världen reparera.
Idag kan motsättningarna lösas innan de lett till öppen konflikt. Socialtjänsten förbereder avtal i vilka tvistefrågor regleras. På det sättet kan föräldrarna slussas in till samarbetssamtal istället för rättegång.
Tyvärr kan vi se alltför många tvistemål i våra domstolar. Vid ett studiebesök på en av landets tingsrätter våren 2001 uppmärksammades frågan. Den domare som skulle agera värd vid besöket hade hela dagen suttit i ett tvistemål som fullständigt låst sig. Föräldrarna krävde delad vårdnad trots att man bodde långt ifrån varandra och barnet skulle nödgas bo i kappsäck med långa resor varje vecka. Lagmannen i tingsrätten berättade att liknade mål hade ökat och att han kände en stark oro över utvecklingen.
Kristdemokraterna anser att något måste göras för att minska antalet vårdnads- och umgängestvister i domstol. Varje fall som leder till en process är ett misslyckande från samhällets sida.
Ett sätt att bryta detta destruktiva mönster är att införa krav på prövningstillstånd för att en vårdnads- eller umgängestvist ska få föras till hovrätt eller för att en tvist om verkställighet av en dom i ett sådant mål ska få föras till kammarrätt.
Vårdnads- och umgängestvister kommer inte att helt försvinna från domstolarna. En målsättning bör dock vara att minimera antalet tillfällen då föräldrar ges tillfälle att tvista om sina barn inför domstol.
Krav på prövningstillstånd innebär att överrätten inte utan vidare måste göra en fullständig prövning i målet, utmynnande i en muntlig förhandling och en motiverad dom. Istället gör överrätten först en bedömning utifrån handlingarna i målet för att utröna om det finns skäl att ändra underrättens avgörande. Skulle överrätten anse att det finns sådana skäl eller att det är tveksamt om underrättens bedömning är riktig ska prövningstillstånd meddelas och målet avgöras i samma ordning som idag.
Detsamma gäller om underrätten begått något rättegångsfel, som kan ha haft betydelse för avgörandet. I andra fall ska överrätten, efter genomgång av allt material som underrätten grundat sin dom på, vägra prövningstillstånd. Därmed är målet slutligt avgjort. Överklagan av beslutet om nekat prövningstillstånd ska naturligtvis kunna ske.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 22 september 2001 |
|
|
Ragnwi Marcelind (kd) |
|
|
Ingvar Svensson (kd) |
Björn von der Esch (kd) |
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |
Rolf Åbjörnsson (kd) |
|
Kjell Eldensjö (kd) |
Magda Ayoub (kd) |
|
Maria Larsson (kd) |
Inger Strömbom (kd) |
|
Dan Kihlström (kd) |
Amanda Agestav (kd) |