Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att bl.a. följa upp de barns situation som mot sin vilja sänts till ett annat land.
Riksdagen begär att regeringen i EU initierar en översyn av de lagar, förordningar och konventioner som på internationell nivå är styrande för överflyttning av barn.
Haagkonventionens avsnitt ”Civila aspekter av internationellt olagligt bortförande av barn” inleds med orden: ”Vi är fast övertygade om att barns intresse är av yttersta vikt i angelägenheter som rör deras vårdnad.”
Detta ses i Sverige som en självklarhet. I det svenska rättsväsendet anses exempelvis att det är väsentligt att domare som handlägger mål enligt 1989 års lag skall ha erforderlig kompetens och erfarenhet av den särskilda måltyp som gäller bortförande av barn från ett land till ett annat.
Ändå inträffar det att det barn som domstol och samhälle vill skydda inte får den förståelse och det skydd det är berättigat till. Orsakerna kan vara att de lagar som skall skydda barnet och se till barnets bästa ser ut och tolkas på olika sätt av de länder som är inblandade. Förståelsen för ett barns reaktioner kan också variera hos både domstolar och domare.
Haagkonventionen stadgar att en vårdnadstvist skall avgöras i det land där barnet har sin hemvist, vilket brukar tolkas som det land där barnet bott ett år före flykten till ett annat land. Det som föregått en flykt tycks i princip vara ointressant. Även om det kan handla om misshandel och stor oförståelse för ett barns känslor och reaktioner.
Barns rätt att växa upp i trygghet, speciellt om de är under 12 år, tycks ibland vara ersatt med barns ”rätt” att växa upp i det som myndigheterna bestämt är deras hemland. Barnets vilja, känslor och behov verkar ingen fråga efter. Även om det ska handla om barnets bästa.
Det är angeläget att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att bl.a. följa upp de barns situation, vilka mot sin vilja sänts till annat land.
Enligt Utrikesdepartementets uppskattning rör det sig om att cirka 20–30 barn varje år förs till Sverige i strid mot Haagkonventionen och att lika många förs från Sverige till andra länder som skrivit under Haagkonventionen.
Svenska domstolar ser ofta strikt till vad Haagkonventionen uttrycker, vilket naturligtvis är riktigt. Genom anslutningen till Haagkonventionen har Sverige förbundit sig att tillämpa den. 1989 års lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn är ett resultat av detta åtagande och innebär att Haagkonventionen har införlivats med svensk rätt.
Men svenska domstolar tycks också bedöma alltför många fall som vårdnadstvister, när det egentligen handlar om något annat, exempelvis barns rätt att få växa upp i trygghet och med god omvårdnad.
I § 12 i Haagkonventionen och därmed även i den svenska överflyttningslagen sägs att överflyttning av barn ”får vägras om det finns en allvarlig risk för att överflyttningen skadar barnets kroppsliga eller själsliga hälsa eller i övrigt försätter barnet i en situation som inte är godtagbar”. Denna paragraf borde göra det möjligt att på grund av outhärdliga förhållanden vägra överlämnande trots att övriga villkor – olovligt bortförande och barnets låga ålder – föreligger. Många flyende föräldrar hänvisar till denna paragraf, eftersom oro och ängslan för att barnets hälsa skall skadas ofta är orsaken till flykten. Men då domstolens ledamöter inte har kompetens att avgöra risken för barnets hälsa begär den flyende föräldern en sakkunnig utredning, som ofta förvägras dem.
Som regel tycks inte heller svenska domstolar tillämpa § 13 i Haagkonventionen. Den paragrafen innebär att svenska myndigheter innan de fattar beslut skall ta hänsyn till information från ”hemvistlandets” myndigheter om barnets sociala bakgrund. På så sätt borde de få reda på sociala missförhållanden, eventuella rapporter om vanvård, drogproblem, misär, våld i området etc., vilket skulle kunna påverka beslutet. Men eftersom svenska domstolar generellt inte begär sådan information, finns inte heller den informationen att ta hänsyn till. Istället går man, om det är modern som har flytt, i de flesta fall oftast på faderns skildring av sin situation och tar den som sann. Därigenom kan en svensk domstol besluta att skicka tillbaka barn till exempelvis en far som suttit i fängelse för hustrumisshandel, som haft allvarliga drogproblem eller som begått sexuella övergrepp mot minderåriga i familjen.
Det är hög tid, som det står i Haagkonventionen, att ”visa att barns intresse är av yttersta vikt i angelägenheter som rör deras vårdnad”.
Det är också angeläget att regeringen i EU initierar en översyn av de lagar, förordningar och konventioner som på internationell nivå är styrande för överflyttning av barn.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Margareta Viklund (kd) |