Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lagen om näringsförbud och preskriptionsregler.
Nyligen kunde vi via massmedia konstatera att av de 100 personer som var inblandade i de flesta konkurserna i Sverige hade bara 9 stycken näringsförbud. Av dessa 100 personer är alltså 91 stycken alltjämt oförhindrade att fortsätta med sina ekonomiska aktiviteter; aktiviteter som leder till stora skador både för enskilda och för det allmänna. Detta förhållande är inte acceptabelt, att oseriösa näringsidkare kan plundra och starta nya företag, samtidigt som man har skatteskulder på 100-tals miljoner.
Det är förödande för skattemoralen att vissa personer skall klara sig från sina skattebrott. Det är angeläget att se över lagstiftningen när det gäller konkurser och skärpa lagen när det gäller näringsförbud. En översyn måste ske vad gäller preskriptionsreglerna. Det kan inte vara rimligt att preskription inträder under en stor och svår utredning om ekonomiska brott. Finns bristerna i lagstiftningen eller saknas resurser att slutföra utredningen?
Bara för några år sedan lades det fram ett förslag till en ny näringsförbudslag (SOU 1997:123, Ett effektivare näringsförbud). Förslagen innebar en skärpning av gällande rätt. Bland annat skulle den som varit inblandad i flera konkurser eller lämnat efter sig stora skatteskulder åläggas näringsförbud, om det inte fanns särskilda skäl emot ett sådant förbud. Domstolen skulle i varje enskilt fall pröva dessa särskilda skäl. Den som exempelvis hade drabbats av kundförluster eller mött en vikande eller svag marknadssituation skulle inte åläggas näringsförbud. Den valda modellen uppvisar stora likheter med den modell som redan i dag tillämpas: ”Den som i näringsverksamhet har gjort sig skyldig till grövre brott eller till upprepad brottslighet skall enligt gällande rätt åläggas näringsförbud, om inte särskilda skäl talar emot det (3 § andra stycket näringsförbudslagen).”
Med tanke på de internationellt sett mycket liberala regler vi har rörande etableringsfrihet i Sverige skapade detta förslag till skärpning av näringsförbudslagstiftningen en rimlig balans. Nästan alla har möjlighet att i Sverige driva vilken näring som helst men den som visar sig vara olämplig att driva näring och inte följer spelreglerna skulle enligt förslaget på ett effektivare sätt än i dag förhindras att fortsätta med det och åläggas näringsförbud.
Det är svårt att förklara för allmänheten hur detta kan få fortsätta. Vi har en situation där personer som bevisligen har förorsakat stora skador för enskilda och det allmänna tillåts att fortsätta med sin skadebringande verksamhet på marknaden. Förslag som effektivt skulle kunna motverka dessa missförhållanden måste tas fram. Vi anser att regeringen skall lägga fram förslag till skärpning av näringsförbudslagen.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 27 september 2001 |
|
|
Lennart Klockare (s) |
Ann-Kristine Johansson (s) |