Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ideella organisationers arbete med konsumentfrågor och miljön.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om näringslivets ansvar för information till konsumenterna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om insamling av trasiga elartiklar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konsumenternas arbete i EU.
I skrivelsen lämnas en lägesrapport om arbetet som bedrivs för att uppnå miljömålet i konsumentpolitiken – att sådana konsumtions- och produktionsmönster utvecklas som minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling.
Det lämnas en redogörelse för arbetet som regeringen och dess myndigheter bedriver, men för att beskriva hur miljömålet skall uppnås behöver också de ideella konsumentorganisationernas roll och insatser påtalas. Som exempel kan nämnas: Gröna konsums skrift ”Sila kameler”, PRO:s insatser med prismätningar, Konsumentgillesförbundet och Sveriges Konsumentråds aktion om AZO-färger i godis ”Godis är gott”, Konsumenter i Samverkans debattartiklar liksom Kommunalarbetareförbundets informationsinsatser i samarbete med Sint.
Det är angeläget att konsumenterna ser hela kedjan för produkterna eller varorna, från jord till bord till jord eller från producent via konsument till sopa. Det är vid val av produkter som hushållen kan ge sitt bidrag till ett uthålligt samhälle. För att konsumenten skall få kunskap om miljörelaterade frågor behövs såväl information från statliga verk som opinionsbildande organisationer. Behovet av kunskap påtalas i det femte målet för konsument–politiken, kunskapsmålet, konsumenterna skall ha tillgång till god vägledning, information och utbildning. För att genomföra detta mål praktiskt krävs att frivilligorganisationernas resurser till medverkan tas tillvara. Glädjande nog har regeringen avsatt pengar för frivilligorganisationer. Det talas i skrivelsen om miljöorganisationer som vill arbeta med konsumentfrågor och ungdomsorganisationer men vi vill uppmärksamma att även de ideella konsumentorganisationerna som redan arbetar med att upplysa, debattera och påverka i konsumentfrågor måste lyftas fram och kunna söka medel för verksamhetsinsatser inom miljöområdet.
Det är viktigt att information om dagligvarornas miljöpåverkan kommer konsumenterna till del. I dagens slimmade organisationer i affärerna är det svårt att få svar på de frågor som enskilda konsumenter har. Det är därför ytterst angeläget att information finns tillgänglig på alla upptänkliga sätt med miljömärkningar och annat. Internet är en bra informationskälla men inte det allena saliggörande medlet. Det är därför viktigt att försäljarna i butikerna kan informera konsumenterna om produkterna.
Näringslivet bör därför ges ett ansvar att utbilda sina försäljare i konsumentinformation och varornas miljöeffekter.
Vad gäller hushållens källsortering är det viktigt att det finns uppsamlingsplatser nära hushållen så att transporterna och därmed ytterligare miljöbelastning inte behöver öka. Exempelvis bör uppsamling av trasiga glödlampor miljögranskas. Att köra trasiga glödlampor till avfallsstationer i utkanten av samhällen, dit ingen kollektivtrafik är tillgänglig, kan inte vara förenligt med miljömålet, ej heller att hämtning av densamma kan kosta konsumenten över 500 kr. Krav bör ställas som gör att det går att lämna trasiga elartiklar betydligt enklare.
I skrivelsen påtalas också Konsumentverkets roll i kollektivtrafiken.
Efter julhelgens katastrofala störningar i kollektivtrafiken bör alla som har möjligheter att påverka branschen på olika sätt kräva att kollektivtrafiken skall fungera så att den kan vara ett alternativ till privatbilismen. Det arbete som Konsumentverket har inlett med SLTF bör påskyndas så att enhetliga avtalsvillkor för konsumenterna kan komma till stånd om resegaranti etc. Konsumenternas krav på kollektivtrafiken är att den ska gå rätt och tätt samt vara snygg och trygg.
Regeringen beskriver också det internationella arbetet. Vi anser det viktigt att Sverige inom EU arbetar för ett hållbart konsumtions- och produktionsmönster. Sveriges konsumenter måste kunna delta i debatten i EU. Sveriges Konsumentråd har ett särskilt ansvar att vara konsumenternas röst i EU men även andra ideella konsumentorganisationer måste kunna få möjlighet att vara med vid de aktiviteter, hearingar etc. som anordnas i syfte att diskutera dessa frågor. Arbetet med internationella frågor kan endast bedrivas genom att faktiskt vara med där frågorna diskuteras och behandlas. En resa till Bryssel tycks för många intressenter väldigt enkelt, men ideella organisationer som främst lever på medlemsavgifter har mycket små möjligheter att göra en sådan resa. Det handlar om flyg tur och retur, hotellkostnader men även förlorad arbetsförtjänst och traktamente för den som ska åka.
Det är angeläget att det inrättas möjligheter för ideella organisationer till bidrag för att delta i det allt viktigare konsumentpolitiska internationella arbetet.
|
Stockholm den 17 januari 2002 |
|
|
Christina Axelsson (s) |
Anita Johansson (s) |