1 Innehållsförteckning 22
2 Förslag till riksdagsbeslut 23
3 Inledning 24
4 En självständig folkrörelse 24
5 Förbättra idrottens ekonomiska förutsättningar 25
6 Avskaffa statens monopol på spel 26
7 God folkhälsa grundläggs i skolåldern 26
8 Idrott för både kvinnor och män 27
9Bättre villkor för handikappidrotten 28
10 Idrotten förenar 28
11 Vikten av etik inom idrottsrörelsen 29
12 Ökat stöd till idrottsforskning 29
13 Främja idrottens studieförbund 29
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en självständig idrottsrörelse.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att Riksidrottsförbundet skall ha ansvar för fördelning av de statliga medlen till idrott.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att idrottsföreningarna skall få ökade möjligheter att utveckla och bedriva egna spel och lotterier samt kan ges ansvar för värdeautomater.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av att grundlägga en hälsosam livsstil i unga år och skolans betydelse i detta sammanhang.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om lika villkor för idrottande kvinnor och män.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att motverka sexuella trakasserier inom idrotten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att personer med funktionshinder skall få bättre villkor för sitt idrottsutövande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om idrotten som ett medel att underlätta integration i samhället.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att anslaget till idrotten skall höjas med 5 miljoner kronor.
Riksdagen beslutar framföra en uppmaning till Sveriges Olympiska Kommitté att de i kontakterna med Kina inför OS arbetar för demokratisering och införande av mänskliga rättigheter.
1 Yrkande 4 hänvisat till UbU.
Folkpartiets idrottspolitik har sin bas i den fria och självständiga idrottsrörelsen. Det hindrar inte att idrottsrörelsen måste få ett stort offentligt stöd, men då utan snävt givna direktiv. Här finns ibland en svår balansgång där dock den fria och självständiga idrotten måste poängteras framför en alltför stor samverkan mellan idrotten och staten.
Idrottsrörelsen är härlig. Den engagerar, sammanför, gläder, stimulerar, får människor att växa, fostrar och – ibland − frustrerar. Idrotten är en folkrörelse, och det borde innebära att dess medlemmar ska bestämma och ta ansvar för konsekvenserna av sina beslut. Idag finns det dock en fara i att företrädare för det offentliga börjar lägga sig i idrottsrörelsen för mycket.
Det är viktigt att hålla isär rollerna. Klarar inte idrotten och staten detta kan det gå illa. Det värsta exemplet på korporativ samlevnad är idrotten i de gamla kommunistdiktaturerna. Idrotten blev en del av propagandan och den underordnades politiska syften för att bevisa det totalitära systemets ”överlägsenhet”. Barn- och ungdomsidrotten underordnades helt drömmar om guldmedaljer och vinster. Rovdriften på talanger var – har det i efterhand visat sig – makaber och har i många fall fått tragiska följder.
Riksidrottsförbundet (RF) har fått ansvaret för att god folkhälsa, god etik, jämställdhet, integration och demokratisk fostran ska främjas inom idrotten. På senare år har regeringen genom att ge alltmer detaljerade anvisningar i regleringsbrevet blivit alltmer styrande i förhållande till RF. Folkpartiet har uppfattningen att staten inte ska sätta upp mål för idrottsrörelsens egen verksamhet. Naturligtvis ska staten formulera sin avsikt med de medel som ställs till idrottens förfogande, men det är väsentligt att den inte ger långtgående och detaljerade synpunkter på t.ex. hur styrelserna bör se ut. Organisationsbeslut inom föreningar, liksom alla andra avgöranden om hur verksamheten skall bedrivas, är inte en statlig eller kommunal fråga. Däremot är det mycket väsentligt att på olika sätt arbeta med attityder i exempelvis jämställdhetsfrågor.
Ett visst offentligt stöd är berättigat för att stärka föreningarna och öka möjligheterna till en bred verksamhet öppen för många. Självständigheten markeras genom att Riksidrottsförbundet (RF) har ansvaret för fördelningen av de statliga pengarna. Det leder paradoxalt nog till att RF kommer ännu närmare staten eftersom förbundet därmed också får ställning motsvarande myndighet. En sådan relation kan inge oro, och effekterna bör givetvis följas upp. Regeringen visar i sin budgetproposition på att den ifrågasätter RF:s roll genom att överväga att fortsättningsvis ställa medel direkt till Sveriges Olympiska Kommittés förfogande. Med tanke på att RF företräder hela den samlade svenska idrottsrörelsen bör övervägandet stanna vid ett övervägande.
Avgörande för om det även i framtiden skall finnas en stark, fri och självständig idrottsrörelse i Sverige är att den, liksom folkrörelsen i övrigt, själv kan kontrollera en stor del av sin ekonomi. Därför är det positivt att regeringen föreslår att en del av överskottet från värdeautomatspelet ska användas till att stärka stödet till specialidrottsförbunden. Folkpartiet beklagar dock att tillskottet från Svenska Spel till idrottens barn- och ungdomsverksamhet inte har blivit så omfattande som från början förväntades. Folkpartiet finner det också märkligt att regeringen pekar på behov av förstärkta insatser mot dopning och för integration och jämställdhet utan att tilldela några extra resurser. Regeringen vill minska anslaget till idrotten, medan Folkpartiet tvärtom vill höja det. Folkpartiets budgetförslag ger 5 miljoner kronor mer till idrotten jämfört med regeringens förslag. Dessa 5 miljoner kronor bör fördelas till områden såsom idrottsforskning, dopningsbekämpning, integration och jämställdhet.
Folkpartiet liberalerna har i grunden inget att erinra mot att öppna bingohallarna för fler slags spel än värdeautomaterna, d.v.s. också s.k. skicklighetsspel. Bingohallarna drivs av folkrörelserna, och det är därför rimligt att folkrörelserna själva även får anordna spelen och också besluta om fördelningen av överskotten.
Tyvärr finns det erfarenheter som visar att kommunerna anpassar sig efter vilka inkomstkällor idrotten har, antingen genom att höja hyror och avgifter eller genom att sänka bidragen. Så skedde i många kommuner när inkomsterna av Bingolotto växte. Det finns också risker att staten minskar sina anslag om det finns annan finansiering att tillgå.
Idrottsrörelsen kan sannolikt inte räkna in något större nettotillskott förrän man har pengarna i handen om några år. Det är allvarligt om det nya systemet ändrar relationerna så att det blir staten som genom Svenska Spel fördelar inkomsterna. Det är fel i två steg, dels innebär detta att man stoppar föreningsdrivet spel och i stället ställer dit statens maskiner, dels att resursfördelningen nationaliseras i stället för att som nu fördelas på plats. Det är alltså väsentligt att föreningarna får ökade möjligheter att utveckla och bedriva egna spel och lotterier. Därigenom ökar det egna engagemanget genom att man kan se en direkt koppling mellan egeninsats och ekonomiskt utbyte för föreningen. Detta bör ges regeringen till känna.
De statliga pengarna för folkrörelserna betyder faktiskt inte riktigt så mycket som debatten ibland ger intryck av. Ungefär 65 procent av idrottens inkomster skaffar klubbarna själva fram genom avgifter, reklam, lotterier etc. Den näst största inkomstkällan är kommunala bidrag. De direkta statsbidragen ligger på cirka 7 procent.
Statliga spel har tagit över en allt större andel av spelmarknaden från folkrörelserna under de senaste tre decennierna. Detta konstaterades av den statliga utredningen som har kommit med förslag som till viss del ska återställa förhållandet.
I en tidigare motion föreslog Folkpartiet liberalerna – till skillnad från regeringen – att det var nödvändigt att kasinoverksamhet skulle få anordnas av andra än statliga företag. Nu blev inte beslutet sådant. Mot den bakgrunden anser vi att folkrörelserna ska få ta del av spelmarknaden genom att få ansvar för hela lotterimarknaden och, tillsammans med seriösa entreprenörer, för värdeautomaterna. Det är inte förenligt med liberal ideologi att staten ska ha monopol på att t.ex. placera ut värdeautomater, bedriva service av dessa och svara för den praktiska hanteringen. Detta bör ges regeringen till känna.
Opinionsbildning i folkhälsofrågor är en viktig uppgift som idrottsrörelsen med fördel kan fylla. Flera föreningar och förbund bedriver, utöver sin ordinarie verksamhet, speciella projekt för folkhälsa och friskvård i samarbete med landsting, kommuner och inte sällan företag. Detta är positivt och bör kunna utvecklas ytterligare.
Inom alltför många idrottsföreningar finns tydliga inslag av en elitisering av barns och ungdomars verksamhet, ofta med utslagning som direkt följd. Redan före puberteten kan unga plockas ut för satsningar i just deras åldersgrupp. Nyligen har åter läkare blivit föranledda att kritisera den allt hårdare träningen bland barn och ungdomar. Följderna kan bli allvarliga om träningsdosen är för stor i förhållande till en outvecklad kropp. Detta kan leda till direkta fysiska skador. Trots att Riksidrottsförbundet är tydligt i sitt budskap och menar att barn- och ungdomsidrott skall vara roligt och ingenting annat, så är verkligheten trots detta ibland en annan.
Rapport efter rapport signalerar att vi måstes förändra vår livsstil. Undersökningar har också under senare år visat på en oroande utveckling vad gäller barns och ungdomars fysiska aktivitet. Vi ser idag en närmast epidemisk ökning av fetma, åldersdiabetes och benskörhet – åkommor för vilka rätt sammansatt kost tillsammans med fysisk aktivitet är de största friskfaktorerna. Nack- och ryggbesvär, hjärt-kärlsjukdomar, högt blodtryck, depressioner och fallolyckor är andra sjukdomar och symptom som skulle kunna förebyggas eller behandlas med hjälp av ökad fysisk aktivitet. Den alltmer ökande stressen i vårt samhälle som kryper ner i åldrarna kan med fördel minskas med hjälp av fysisk aktivitet. Om inget görs för att vända denna negativa trend och komma tillrätta med detta gigantiska hälsoproblem, kommer vi att få en allt större del av befolkningen som inte klarar av att utföra ett arbete med normal fysisk ansträngningsgrad. I förlängningen får detta också långtgående konsekvenser för samhällsekonomin. Detta är oerhört allvarligt, och vi måste snarast göra insatser för att förändra människors hälsobeteende. Samtidigt som idrottsrörelsen engagerar en mycket stor del av ungdomen finns det ett växande antal fysiskt helt passiva. Det spontana idrottandet utanför idrottsrörelsens organiserade verksamhet har minskat under det senaste decenniet.
Idrottsrörelsen kan som frivillig folkrörelse aldrig ha huvudansvaret för att nå alla barn och ungdomar med ett positivt budskap om motionens och den fysiska aktivitetens betydelse samt en allmän hälsofostran. Denna uppgift ligger, och måste framöver också ligga, på skolan.
RF har presenterat en rapport som visade alarmerande signaler kring idrotten i skolan. Den visade att skolidrottsföreningarna tappar mark i skolsystemet. Det är t.o.m. så att simkunnigheten riskerar att komma i kläm. Andelen idrottslärare i grundskolan har minskat etc.
Mot den bakgrunden är det inte förvånansvärt att den svenska skolan idag är dålig i Europa när det gäller idrott i skolan. Idrottsämnet har dessutom förändrats innehållsmässigt så att det nu har en omfattande teoretisk del på bekostnad av den fysiska aktiviteten.
Syftet med idrottsundervisningen måste vara att inte bara ge ungdomarna tillfälle till den nödvändiga fysiska aktiviteten utan också att ge dem möjlighet att prova på ett brett spektrum av olika idrotter för att ge impuls till fortsatt eget idrottande. Här är det viktigt att utbudet inte koncentreras till de stora, traditionella idrotterna. För att åstadkomma detta kan idrottsföreningarna och deras ledare vara en viktig resurs, något som hittills utnyttjats dåligt. Men det är viktigt att slå fast att det inom skolan är idrott och hälsa i sitt breda perspektiv som står på schemat. Aktiviteten på skoltid bör inte till övervägande del bestå av olika tävlingar utan i stället utgöras av andra former för fysisk träning och av arbete med hälsokunskap.
Det måste poängteras att idrott också ska finnas tillgänglig för barn och ungdomar som inte vill tävla. Det är viktigt att ledarna är uppmärksamma på detta och lägger upp träningen så att inte bara de bästa premieras.
Det finns också siffror på vad barns idrottande kostar. Här måste föreningslivet vara uppmärksamt och sträva efter att göra idrottande enkelt när det gäller kläder och utrustning.
Idrotts- och motionsvanor är en integrerad del av livsstilen, och denna bestäms inte av krassa ekonomiska villkor utan snarare av de värderingar vi omfattas av. En stor del av befolkningen ägnar sig åt motion och idrott. Det kan handla om att delta i organiserad verksamhet, men också egna aktiviteter som t.ex. promenader, fiske och strövtåg. Trenden är att antalet aktiva timmar ökar per medborgare och att kvinnorna ligger lite före männen. Sättet att utöva sin motion har ändrats, från familjen till motion i andra sammanhang med kompisar och arbetskamrater. Idrott och motionerande utomhus är idag lika vanligt bland kvinnor som män, och tendensen är att kvinnorna tar för sig mer av motionsutbudet än männen.
Beträffande anläggningar är det mycket angeläget att de som äger anläggningar – i de flesta fall kommunerna – beaktar hur tider fördelas mellan flickor och pojkar. Det gäller också i kommunernas planering av nya anläggningar, så att inte det som ännu så länge kan betecknas som typiska s.k. flickidrotter, t.ex. ridning, missgynnas i förhållande till andra idrotter.
I Norge har presenterats undersökningar som visat på förekomsten av sexuella trakasserier inom idrotten. De skandinaviska samhällena är inte så olika varandra och risken finns givetvis att det förekommer i Sverige också, vilket är oacceptabelt. Regeringen bör ta initiativ för att motverka sexuella trakasserier inom idrotten.
Handikappidrotten i Sverige är mycket framgångsrik vid en internationell jämförelse. Liksom i andra idrotter har det ökat intresset också för breddverksamheten. Det har inneburit att många handikappade blivit delaktiga i en social gemenskap som de annars skulle gått miste om, och deras självförtroende har stärkts. De handikappade elitidrottarnas framgångar har samtidigt bidragit till att attityderna till människor med handikapp har förbättrats.
För att handikappidrotten ska ges samma förutsättningar som idrotten i övrigt krävs insatser inte bara av idrottsrörelsen. Det ska inte vara dyrare eller krångligare för den handikappade att utöva sin idrott. För att detta ska vara möjligt måste de handikappades behov tillgodoses, bl.a. när det gäller tillgång till anläggningar och fördelning av tränings- och tävlingstider.
Människor med olika ursprung berikar idrotten, och för många av dem har idrotten stor betydelse när det gäller att komma in i det svenska samhället. Med sin mångfald och lättillgänglighet har idrotten unika möjligheter att överbrygga motsättningar och öka förståelsen för invandrarnas situation. Flera exempel på olika håll i landet visar hur idrottsrörelsen aktivt ger invandrarna möjlighet att vara med i samhällsgemenskapen. Samtidigt har många invandrare på olika sätt berikat svensk idrott som aktiva, tränare eller ledare. Idrottsrörelsens möjligheter när det gäller att underlätta integrationen är ytterligare ett argument för att folkrörelserna ska få ett starkt offentligt stöd.
Idrotten har många aktiva utövare och engagerar långt fler. Det är en viktig institution i vårt samhälle. Just därför är det extra viktigt att den representerar de demokratiska värden som det svenska samhället i övrigt står för. Det gäller, som redan nämnts, att främja jämställdhet mellan könen och bevara funktionshindrades rättigheter att ta del av och utöva idrott. Tendenser till våld, både bland aktiva och åskådare, måste stävjas. Det allvarliga problemet dopning måste bekämpas på alla fronter.
Men det gäller också att arbeta för att idrotten även utomlands representerar demokratiska värden. Därför har Folkpartiet, tyvärr förgäves, motsatt sig att diktaturen Kina ska få hålla i sommar-OS 2008. Internationella olympiska kommittén har genom sin vicepresident försökt försvara beslutet med följande uttalande till nyhetsbyrån AFP: ”Idrott är viktigare än mänskliga rättigheter. Vi måste fatta ett beslut för idrotten. Mänskliga rättigheter får andra ta sig an.”
Maken till ansvarslös inställning har sällan skådats. Självfallet har idrotten ett val mellan att blunda för kränkningar av mänskliga rättigheter eller att väga in det när de avgör var OS ska förläggas. Den som har ett val har också ett ansvar. När nu ändå Kina har fått OS, föreslår Folkpartiet att riksdagen uppmanar Sveriges Olympiska Kommitté att i kontakterna med Kina inför OS arbeta för demokratisering och införande av mänskliga rättigheter.
Forskning inom idrotten är mycket viktig. Kunskap om idrottens betydelse i samhället, som på olika sätt speglas i Folkpartiets motion, behöver fördjupas. Det handlar då inte enbart om forskning kring människans fysiska förmåga och behov, utan i hög grad också om idrottens betydelse ur sociologisk, ekonomisk och samhällsnyttig synvinkel.
Regeringen har i sitt förslag angett att ökade insatser och resurser inom idrottsforskningen ska ske inom ramen för anslaget till idrotten. Folkpartiet anser denna del av stöd till idrotten så väsentlig att anslaget bör höjas. Detta bör ges regeringen till känna.
Studieförbundet SISU Idrottsutbildarna är idrottens utbildningsorganisation. Genom SISU Idrottsutbildarna kan idrottsrörelsen, med folkbildningens möjligheter, nå ut brett och engagera människor att skaffa kunskap som utvecklar idrotten. SISU får sina anslag genom Folkbildningsrådet, som genom ett principbeslut har låst fast anslagen på ett sätt som missgynnar studieförbund i tillväxt. Detta drabbar SISU Idrottsutbildarna och därmed idrottens ledarförsörjning. Regeringen måste uppmärksamma Folkbildningsrådet på detta problem och se till att det når en lösning.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Lennart Kollmats (fp) |
|
|
Ana Maria Narti (fp) |
Kenth Skårvik (fp) |
|
Yvonne Ångström (fp) |