1 Innehållsförteckning 10
2 Förslag till riksdagsbeslut 11
3 Inledning 12
4 Begränsad TV-region 12
5 Grannlands-TV till alla nordiska hushåll 13
6 Overspill otillräcklig 14
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den nordiska TV-frågan i sin helhet skyndsamt ses över i avsikt att finna en tillfredsställande lösning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i sina överläggningar med övriga nordiska stater hävdar att vidaresändning av egna program i det digitala marknätet skall ske på likartade villkor som gäller för det analoga nätet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillgången till finländsk TV i Sverige och svensk television i Finland utmynnar i ömsesidiga överenskommelser så att detta TV-utbyte säkerställs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att minst fyra av programkanalerna skall användas för distribution till vart och ett av de nordiska länderna utan beroende av beslut i kommersiella företag.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den sammantagna uppgörelsen i TV-frågan är att Nordens alla TV-hushåll utan särskild kostnad kan ta del av varandras public service-utbud.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den juridiska hanteringen av must carry-principen måste ses över och ett förslag läggas fram.1
1 Yrkandena 4–6 hänvisade till KU.
Skall TV-tittare få tillgång till de nordiska grannländernas TV-utbud är en fråga som funnits på dagordningen i nära nog ett halvsekel. Den första diskussionen om nordiskt TV-samarbete uppstod redan år 1955.
Tyvärr har det bara i ringa mån varit möjligt att realisera en politik som ger alla tittare tillgång till grannlands-TV. Ett värdefullt utbyte av program förekommer visserligen mellan public service-företagen. I Sverige är det dock i huvudsak bara möjligt att ta emot grannlands-TV i gränstrakterna, och då bara från grannlandet närmast gränsen.
Dåliga förutsättningar för att ta del av grannlands-TV har betydelse för att befolkningen i Sverige får i mindre utsträckning kunskap om de nordiska grannländerna än vad grannländernas befolkning får veta om Sverige. Bristande tillgång till grannlands-TV har också en roll för svenskarnas relativt dåliga förståelse av danska och norska – även när det gäller ömsesidig språkförståelse är svenskarna sämre än grannfolken i Skandinavien.
Det är väsentligen tekniska och ekonomiska skäl som fram till nu rest hinder för ett brett nordiskt utbud – även om större politisk vilja kunnat medverka till en annan situation. Den tekniska utvecklingen bidrar nu till att sänka hindren väsentligt.
Genom digitaliseringen blir det möjligt att förmedla väsentligt flera TV-kanaler inte bara via kablar och satelliter utan också i etern via det markbundna nätet. Digitaliseringen ger möjligheter till både ett större utbud och sändningar till väsentligt lägre kostnader. En ny politisk situation har uppstått när det gäller att möjliggöra ett utbud som ger alla hushåll möjligheter att ta del av ett utbud från alla de nordiska länderna.
Införande av digital-TV sker nu i alla de nordiska länderna. Det sker i kabel- och satellitbunden TV-distribution. Utbyggnad av digital-TV sker också i marknätet. Längst har denna utbyggnad kommit i Sverige, men Finland, Danmark och Norge kommer också att ha digital-TV i marknätet i framtiden.
Med beaktande av den kulturella och språkliga betydelsen som grannlands-TV har för att öka förståelsen och samhörigheten de nordiska länderna emellan borde de nordiska regeringarna snarast möjligt se över TV-frågan i sin helhet i avsikt att finna en tillfredsställande lösning till problemet. Detta ges regeringen tillkänna.
För de som har tillgång till digital kabel- eller satellit-TV finns det idag begränsad möjlighet att ta emot nordisk TV utanför gränsregionerna. Det är dock en mycket liten del som har tillgång till sådana mottagningsmöjligheter. Information om denna möjlighet är spridd till ett mycket litet fåtal, och priserna oförmånliga. Detta beror enligt vår mening till stor del på att de som förmedlar TV via digitala sändningar i kablar och satelliter har faktiska monopol.
Drygt 100 ansökningar har inlämnats för att få utrymme i det digitala marknätet. Inte en enda ansökan har inkommit för att möjliggöra vidarespridning av nordiska grannlandskanaler. Detta torde bero på att uppdragen till public service-kanalerna i Norden är så formulerade att de enbart fokuserar på att möjliggöra ett utbud för det egna landets tittare. Att satsa resurser på att möjliggöra tillgång till det egna utbudet också i grannländerna ingår inte i uppdraget. Därför har inget nordiskt public service-företag ansökt om att få vidaresända ett utbud också i ett eller flera nordiska grannländer. Marknätet i Sverige har därför blivit en arena uteslutande för svensk public service-TV och inhemska eller utländska kommersiella intressen.
Sveriges Television skiljer sig inte från public service-företagen i grannländerna. SVT har således inte engagerat sig vare sig i att möjliggöra vidaresändning av egna program via digitala marknät i grannländerna eller i att möjliggöra vidaresändning av nordiska grannlandskanaler i det svenska digitala marknätet.
Såsom uppdragen för public service-företagen i Norden idag är formulerade är vidarespridning av nordisk grannlands-TV beroende av kommersiella företags intressen. Dessa företag har dock primärt andra intressen än att sprida public service-TV och har, i varje fall hittills, trott på större vinster genom andra satsningar.
Vi menar att det finns ett starkt politiskt intresse av att möjliggöra för alla hushåll att ta del av nordisk grannlands-TV. Den ömsesidiga språkförståelsen i Norden, som möjliggör för dem som har svenska som modersmål att idag använda detta i umgänge med mer än dubbelt så många som bor i Sverige, kan inte tas en gång för alla given. Tillgång till nordisk grannlands-TV i Sverige förbättrar våra möjligheter att bättre förstå och ta del av vad våra grannländers folk säger och ha ett större utbyte vid kontakterna med dem.
Rörligheten över nationsgränserna är stor och växande. Idag har mer än tio procent av befolkningen i Sverige rötter i och nära släktingar i de nordiska grannländerna. Antalet kortare vistelser i nordiska grannländer ökar också. Rörligheten i Norden är av särskild betydelse för dem som har lägre inkomster och kort utbildning. För många av dessa är internationell rörlighet på arbetsmarknaden i många fall i praktiken endast möjlig inom Norden.
Integrationen inom näringslivet växer. Allt flera svenska arbetsplatser är beroende av vad som sker angående dessa företag också i grannländerna. Med tanke på de nordiska grannländernas relativa betydelse i vår ekonomi är det paradoxalt att möjligheterna att få del av information om grannländerna via TV är avsevärt sämre för flertalet än vad som är fallet när det gäller exempelvis USA och Storbritannien.
Den kulturella samhörigheten i Norden är mycket stor. Den svenska kulturen kan inte förstås utan kunskaper om dess nordiska sammanhang. En ökad tillgång till nyhetsförmedling, kultur och dokumentärprogram via nordisk grannlands-TV berikar Sverige.
Sveriges Television har beslutat att sända sina program i det digitaliserade marknätet krypterat. Endast den som har tillgång till ett särskilt kort i sin mottagare kan ta del av utbudet. När de analoga sändningarna ersatts av digitala sändningar blir det därför inte möjligt för dem som bor i gränsregionerna i grannländerna att ta del av dessa program med egen antennutrustning i hushållet utan motprestation såsom fallet är vid analoga sändningar. Åtskilliga tiotusentals tittare som på egen hand tar emot svenska sändningar via så kallat over spill vid gränserna går miste om denna möjlighet.
Det finns en risk för att andra public service-företag i Norden väljer samma strategi. Det innebär att flera än 100 000 TV-tittare i Sverige som kan ta del av grannlands-TV i form av så kallat over spill mister denna möjlighet. Det gäller främst tittare i Skåne, Västsverige och Norrbotten. Med hänvisning till detta hemställs att riksdagen uppdrar till regeringen att genom överläggningar med övriga nordiska stater säkerställa att nordisk public service-TV i grannländerna kan tillhandahållas i samma utsträckning och på likartade villkor i det digitala marknätet som i det analoga. Detta ges regeringen tillkänna.
Vad gäller tillgången till finländsk TV i Sverige och svensk television i Finland finns en ömsesidig överenskommelse om analog distribution i marknäten i delar av länderna med viss vidaresändning i avgränsande kabelnät. Det är angeläget att detta TV-utbyte säkerställs också efter övergången till digitala sändningar i marknätet. Regeringen bör därför ta upp förhandlingar med den finländska regeringen för att säkerställa detta och med målet att ett ömsesidigt utbyte av program ska ske för alla hushåll i de båda länderna via digitaliseringen. Detta ges regeringen tillkänna.
Det marknät som analogt bara möjliggjort tre TV-kanaler i Sverige kan om hela det frekvensutrymme som idag reserverats för TV-sändningar tas i bruk användas för att distribuera flera än 50 kanaler. En utredning bör genomföras i syfte att möjliggöra distribution av vardera en kanal från våra fyra nordiska grannländer till alla TV-hushåll i Sverige och hur detta ska göras möjligt utan beroende av beslut i kommersiella företag. Detta ges regeringen tillkänna.
Många hushåll är idag beroende av kommersiella kabelföretags beslut eller har valt att göra sig beroende av satellitmottagning av TV. Vad gäller kabel-TV har endast det största av kabelföretagen, nämligen com hem, hittills erbjudit nordisk grannlands-TV utanför gränsregionerna. Denna service erbjuds dock bara till de kunder som anskaffat utrustning för digital mottagning och då till ett pris som är tiofaldigt högre än kostnaden för upphovsrätten. Uppgörelsen i TV-frågan måste leda till att nordens alla TV-hushåll, utan särskild kostnad, kan ta del av varandras public service-utbud. Detta ges regeringen tillkänna.
När det gäller priset på mottagning av nordisk grannlands-TV digitalt krävs konkurrens mellan olika plattformar. Dagens faktiska monopol för distribution av nordisk grannlands-TV bör därför undanröjas genom att åtgärder vidtas för att möjliggöra sådana sändningar också i det digitala marknätet.
För distribution av analoga TV-sändningar i kabelnät råder must carry-principen, det vill säga skyldighet att vidaresända SVT 1 och 2 samt TV 4. I digitala kabelnät kan mångdubbelt flera TV-kanaler förmedlas. Enligt vår mening finns starka skäl för att låta must carry-principen råda i digitaliserade kabelnät också för en public service-kanal vardera från Danmark, Finland, Island och Norge. Regeringen bör se över den juridiska hanteringen och framlägga förslag om detta. Detta ges regeringen tillkänna.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Lennart Daléus (c) |
Elver Jonsson (fp) |