Motion till riksdagen
2001/02:Kr423
av Dan Kihlström m.fl. (kd)

Mediepolitik


Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 1

Förslag till riksdagsbeslut 2

Medierna och det demokratiska samhället 3

Mediernas snabba förändring 4

Press 4

Idéburen organisationspress 4

Närradio 6

Digital radio 7

Lokal-TV 8

Digital-TV 8

Skadligt medieinnehåll 8

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen begär att regeringen låter göra en översyn av den idéburna organisationspressens villkor och möjligheterna att genom ett särskilt statligt stöd säkerställa en kvalitativ utveckling av denna press.1

  2. Riksdagen begär att regeringen låter genomföra en utredning av förhållandena inom närradioområdet.1

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utvärderingen av den digitala ljudradion påskyndas.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett datum för när det analoga TV-nätet skall släckas ned.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av Våldsskildringsrådets verksamhet.

1 Yrkandena 1 och 2 hänvisade till KU.

Medierna och det demokratiska samhället

I en politisk demokrati har den fria åsiktsbildningen en avgörande betydelse. Den politiska kommunikationen och åsiktsbildningen kan ske på olika sätt – till exempel inom ramen för personliga samtal och genom organisationer och föreningsliv. Det är dock genom medierna som skilda åsikter och opinioner når den stora allmänheten. Staten har ett ansvar för att yttrandefriheten i praktiken kan utnyttjas. Det övergripande målet för statsmakternas agerande gentemot medierna måste vara att demokratin stärks och fördjupas. Tillsammans kan medierna genom debatt, nyhetsförmedling och annan information ge underlag för medborgarnas fria och självständiga ställningstaganden. Följande tre uppgifter brukar framhållas som särskilt viktiga för den fria åsiktsbildningen:

Information. Uppgiften att förse medborgarna med information så att de kan ta ställning i samhällsfrågor.

Granskning. Uppgiften att verka som självständiga aktörer och att granska institutioner, organisationer och företeelser. Genom en granskning genomförd av mångfacetterade medier motverkas maktmissbruk och en mer rättvisande och nyanserad bild av de styrande i samhället kan därmed framträda. Viktiga strömningar och företeelser kan avslöjas.

Forum. Uppgiften att låta olika åsikter och kulturyttringar komma till uttryck. Medborgarnas möjligheter att komma till tals i medierna är en så viktig del av mediernas uppgifter i fråga om den fria åsiktsbildningen att den bör betraktas som en mer självständig uppgift för massmedierna, jämställd med informationsuppgiften och granskningsuppgiften.

Det är viktigt med en mångfald av oberoende medieföretag för på så sätt kommer fler röster till tals. Mångfald i medierna är snarare ett medel för att främja demokratin och därmed den fria åsiktsbildningen än ett mål i sig. Begreppet mångfald kan ha flera betydelser. Det är vanligt i den vetenskapliga litteraturen och även i den allmänna mediedebatten att man skiljer på begreppen inre och yttre mångfald. Med inre mångfald menas då den mångfald som finns inom ett enskilt medium medan med yttre mångfald avses den mångfald som består i förekomsten av skilda medier.

Den yttre mångfalden innebär att medierna kan spegla den mångfald och de olikheter som existerar i samhället. Genom den inre mångfalden kan medierna också ge plats för olika åsiktsriktningar och idéer som finns i samhället inom ramen för det enskilda mediet. Den yttre mångfalden inom massmedieområdet är ett mycket viktigt medel att nå målet att genom den fria åsiktsbildningen bidra till att främja demokratin i Sverige. Det finns en klar risk för att en minskad yttre mångfald också kan medföra en minskning av utbudet av åsikter. En statlig massmediepolitik måste därför inriktas på att främja den yttre mångfalden inom massmedierna.

Respekten för människovärdet är grunden för ett gott samhälle, och demokratin undergrävs om inte människovärdet är en levande del i människors tänkande och handlande. Människovärdet hotas om kränkning av människovärdet ses som underhållning.

Mediernas snabba förändring

I mitten av 1980-talet fanns till exempel två rikstäckande TV-kanaler och fyra radiokanaler, samtliga inom public service. Förutom detta fanns ett ganska stort antal närradiostationer mestadels drivna av ideella organisationer. Idag finns förutom de redan nämnda kanalerna 15–20 TV-kanaler som riktar sig till svensk publik och minst 80 kommersiella radiokanaler. Därutöver tillkommer ett mycket stort antal internationella radio- och TV-kanaler via satellit.

Från att ha varit få aktörer vars verksamhet har varit överblick- och kontrollerbar formligen exploderar mångfalden av aktörer och tekniker att nå fram till den enskilde. Detta gör också att nuvarande lagar inte är anpassade till verkligheten.

Genom en kraftig IT-utbyggnad kan idag både radio, TV och tidningar distribuera sin information till tittare och läsare. Den stressade världsmedborgaren kan till och med få de senaste nyheterna direkt i sin mobiltelefon. De interaktiva inslagen ökar alltmer.

Fördelen med den nya tekniken är att fler aktörer ges möjlighet att till låga kostnader komma till tals. Nackdelen är att avigsidor är mycket svåra att bemästra med nuvarande lagstiftning. Det är nödvändigt med ett helhetsgrepp avseende de lagar som på olika sätt handlar om medier.

Press

Dagspressen har en central betydelse i det allmänna medvetandet och når en stor del av befolkningen. Det tryckta ordet ger särskilda möjligheter för en innehållsrik och varierad information, och dagspressen kan förmedla denna information på ett överskådligt och lättillgängligt sätt med stora möjligheter till fördjupning. Dagspressen kan sägas ge en vidareutveckling, kontinuitet och bredd när det gäller de kunskaper, de läsvanor och den allmänbildning som skolan lagt grunden till. Under överskådlig tid kan vi räkna med att dagstidningarna kommer att behålla sin starka ställning.

Målet med presspolitiken är att dagstidningarna ska medverka till att främja demokratin genom en allsidig, vital och fri åsikts- och opinionsbildning. Utan en stark, mångsidig och differentierad dagspress går mycket av den totala mångfalden förlorad, och det kan inte kompenseras av utvecklingen inom radio eller TV. De konkreta förslagen till riksdagsbeslut preciseras i en särskild kristdemokratisk medielagstiftningsmotion.

Idéburen organisationspress

Demokratiutredningen har i sin omfattande och stimulerande genomlysning av demokratin och dess villkor i dagens samhälle lyft fram en rad olika
aspekter, däribland dess grundvärden, de förändrade förutsättningarna, behovet av det offentliga samtalet och dess problem och medborgarsammanslutningarnas betydelse för en vital demokrati. Resultatet av de många forskningsrapporterna och utredningens egna analyser och slutsatser sammanfattas i slutrapporten En uthållig demokrati. Om man samläser dess avsnitt om politikens medialisering med analysen av medborgarsammanslutningarnas historiska och nutida roll tydliggörs ett växande problem: I dagens alltmer kommersialiserade medievärld är det allt svårare för ekonomiskt resurssvaga grupper att göra sig gällande. När framgång i fråga om massmedial uppmärksamhet i hög grad blir avgörande för möjligheterna att påverka samhällsutvecklingen, riskerar debatten att bli dominerad av utspel, dramatiska aktioner eller vinklade undersökningar och förenklingar. Det är en sanning som på ett tragiskt sätt bekräftats av händelserna i Göteborg tidigare i år. Det långsiktiga, nyanserade och problematiserande samtalet råkar då i kläm och får allt svårare att nå offentlighetens rum. Viktiga röster och avvikande perspektiv riskerar därigenom att hamna utanför den process som leder fram till politiska beslut. Därmed hotas även den ”upplysta förståelse” utredningen pekar på som en förutsättning för en balanserad demokratisk utveckling.

I sin analys av medborgarsammanslutningars demokrativärde pekar utredningen på värdet av såväl föreningslivets horisontella kapacitet – dess demokratiska fostran till gemensamt ansvar – som dess vertikala roll – dess möjlighet att vara en mobiliserande kraft i samhället: ”... ett starkt och fungerande föreningsliv utgör en grundbult i ett demokratiskt samhälle, som uttryckligen främjar medborgarnas möjligheter till deltagande, inflytande och delaktighet.”

Utredningen visar visserligen att medborgarna i högre grad än tidigare analyser gjort gällande ägnar sig åt frivilliga insatser och att folkrörelsernas medlemsras dessutom är mindre omfattande än vad som tidigare påståtts. Situationen är dock på många sätt bekymmersam, främst genom att medelåldern bland de förtroendevalda stiger. Utan att förringa de idéburna organisationernas övriga svårigheter hör deras problem att komma till tals i det offentliga samtalet till deras absolut största bekymmer, allrahelst som deras möjligheter att nå en yngre generation torde vara mer medieberoende än tidigare.

Utredningen konstaterar följande:

Värdet av allsidiga nyhetsmedier ... blir ofta påtalat. Mera sällan framhålls vikten av att det finns utrymme för lidelsefullt engagerade medier, sådana som genomsyras av ett ärende och som aktivt förespråkar en bestämd hållning, tro eller åsiktsriktning. Demokrati förutsätter att subjektiva meningar och agitation till fördel också för andra uppfattningar än de som uppfattas vara självklart riktiga kan göra sig hörda. Medier som kan uppfattas som smala, ensidiga och propagandistiska kan samtidigt vara ytterst betydelsefulla i det offentliga samtalet.

För att säkra mångfalden i medierna finns som bekant ett omfattande statligt presstöd. Vid sidan om detta finns även ett strategiskt betydelsefullt om än litet statligt stöd till ett antal smala kulturtidskrifter med begränsad spridning. Mellan dessa kategorier finns ett betydande antal tidningar och tidskrifter som utan offentligt stöd ges ut av idéburna rörelser. En hel del av dessa har ambitionen att inte enbart vara interna medlemsorgan utan söker ett samtal med andra röster och organ i det offentliga rummet. I dagens kommersialiserade mediekonkurrens undergräver emellertid bristande resurser deras möjligheter att hävda och utveckla sin kvalité. Dock har – som utredningen påpekar – ”den roll organisationstidskrifter...spelar i samhället försummats såväl inom forskningen som i mediepolitiken”.

Vi är övertygade om vikten av att denna försummelse snarast rättas till. Detta bör kunna ske genom att en snabb översyn görs av den idéburna organisationspressens villkor och möjligheterna att genom ett särskilt statligt stöd säkerställa en kvalitativ utveckling av denna press. Detta bör ges regeringen till känna.

Närradio

Sedan mitten av 1980-talet har det varit möjligt för i första hand föreningslivet att sända närradio. Närradion har en stor betydelse för föreningar och organisationer, och hundratusentals människor lyssnar aktivt. Närradion har en stor andel föreningar som sänder på annat språk än svenska. Närradion gör det möjligt för ideella föreningar att utan större kostnader sända radioprogram i ett begränsat geografiskt område. Under de första åren ökade antalet tillståndshavare kontinuerligt. Därefter har utvecklingen gått i motsatt riktning, och under de åtta senaste åren har det totala antalet tillståndshavare halverats.

Från början var närradion enbart ett språkrör för de lokala ideella föreningarna, men sedan 1998 är det tillåtet att starta en förening enbart med syftet att sända närradio. Denna förändring har visserligen öppnat möjligheten för nya grupper att via radion nå ut lokalt, men förändringen har även medfört att det ursprungliga syftet till viss del ändrats. I dag startas föreningar med syftet att sända radio professionellt. Genom att begära sändningstillstånd i kommuner där det saknas närradio och närradioförening eller där närradio sänds i ringa omfattning får de möjlighet att sända reklamfinansierade program dygnet runt i kommersiellt syfte. De kan på detta sätt driva en vinstdrivande radiokanal utan att behöva ansöka om att få sända en kommersiell lokalradiokanal. Redan i dag finns aktörer som fått tillstånd att sända i över 20 kommuner. Denna utveckling har två negativa konsekvenser: För det första ger det de här aktörerna en kostnadsmässig konkurrensfördel i jämförelse med den kommersiella lokalradion, som i vissa fall betalar mycket höga belopp för sina sändningsrättigheter. För det andra riskerar de ideella föreningarna att successivt trängas undan när professionella aktörer konkurrerar om utrymmet. Närradion fyller då inte längre den funktion som den var ämnad för.

Vi anser att för att komma till rätta med detta problem bör en skärpning ske av vem som kan få tillstånd att sända närradio. Även det så kallade riksförbudets nuvarande utformning är olyckligt, där lagen anger att tio timmar per månad får sändas utan att vara lokalt producerat. Detta har inneburit att vissa aktörer, med Radio- och TV-verkets goda minne, skaffat ett flertal licenser för att kunna sända mer än tio timmar centralt producerat material, samtidigt som de inte producerar något lokal material. Lagen bör i stället utformas så att den anger att en viss andel måste vara lokalt producerat, vilket i realiteten skulle innebära att lokal produktion alltid förekommer. Vi kristdemokrater uppfattar inte nätverksändningar som ett hot, tvärtom går mycket i samhällsutvecklingen idag mot nätverkstänkande och samarbete över tidigare gränser. Och närradio behöver inte alltid handla om geografisk närhet, det kan även handla om ideologisk närhet. Invandrarföreningar kan till exempel finnas på olika platser och ha gemensamma intressen att göra program om.

Genom att höja kraven på vilka föreningar som sänder närradio och på så sätt utesluta kommersiella aktörer, samtidigt som utrymmet för ökad samverkan ges åt föreningarna, ges bättre förutsättningar för att utveckla närradions styrka och särart. Annars riskerar närradion på sikt att dö ut, vilket skulle innebära en demokratisk förlust, något som skulle gynna etablerade aktörer med gott om resurser som redan idag får genomslag på andra sätt.

Kristdemokraterna har uppmärksammat kulturministern på problemen för närradion, och hon har utlovat en genomgång av förhållandena på närradioområdet. Dock har hittills inget hänt, och i budgetpropositionen omnämns inte någon utredning av närradion. Vi anser att en sådan översyn behöver göras snarast. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Digital radio

I budgetpropositionen anger regeringen att den har för avsikt att ge en kommitté i uppdrag att utvärdera den försöksverksamhet med digital ljudradio som pågått sedan 1995. Detta är ett alldeles för vagt löfte. Under arbetet inför det nya sändningstillståndet för public service-bolagen diskuterades frågan om en utvärdering av DAB-radion, och då framhölls behovet av att omgående göra en utvärdering. Bland annat tog kulturutskottet ställning för att en utvärdering skulle ske omgående:

Med tanke bland annat på den tid som förflutit och de svårigheter som funnits att få genomslag för DAB-radion anser utskottet, liksom regeringen, att det är angeläget att nu ge en kommitté i uppdrag att utvärdera hittills uppnådda erfarenheter och analysera den digitala radions framtidsförutsättningar. ... Vidare anser utskottet att utredningen bör tillsättas och arbeta skyndsamt ...

Regeringen har satsat stora summor på digital radio, men intresset från lyssnarna har varit försvinnande litet. Misstanken infinner sig att regeringen försöker dölja sitt eget misstag genom att fördröja utvärderingen. Vi kristdemokrater anser att en kommitté omgående bör ges i uppdrag att utvärdera försöksverksamheten med digital ljudradio. Detta bör ges regeringen till känna.

Lokal-TV

Det krävs ansenliga resurser för att producera och sända TV, vilket i realiteten har inneburit att det är ett fåtal aktörer, statliga och privata, som står bakom hela kanal- och programutbudet. Ur ett demokratiskt perspektiv är detta ett problem eftersom risken är att mindre och resurssvaga grupper och organisationer utestängs från debatten.

Via kabel-TV finns flera ”Public Access”-kanaler, eller ”Öppna kanalen” som den ofta heter. I dessa kanaler har föreningar och organisationer möjlighet att till en låg kostnad göra TV. I Stockholms Öppna kanalen sänder bland annat flera invandrarföreningar och Miljöpartiet de gröna. Vi uppfattar dessa kanaler som en måhända liten men dock ur ett demokratiskt perspektiv viktig plattform. I olika länder finns olika regler för den här typen av verksamhet. I USA har till exempel kommuner rätt att ta upp till fem procent av kabelbolagens intäkter för satsningar på PEG access TV (public, educational, governmental). I andra länder, som till exempel Tyskland, går staten in och finansierar viss del av verksamheten.

I regeringens budgetproposition konstateras att Kulturdepartementet kommer att ta initiativ till en hearing om lokala kabelsändarföretag. Detta är viktigt, och vi följer denna fråga med stort intresse.

Digital-TV

En fortsatt utbyggnad av det digitala marknätet för TV-sändningar i hela landet är i dagsläget en riktig åtgärd. Inom en nära framtid kommer de analoga sändningarna att släckas ned. Då är det viktigt att det finns ett praktiskt taget heltäckande digitalt nät. För att det digitala marksända nätet skall bli ett attraktivt alternativ behövs ett beslut om ett datum när det analoga TV-nätet ska släckas ned.

Skadligt medieinnehåll

Många svenskar är oroade av medievåldet. Enligt SOM-undersökningen år 2000 anser 75 procent av svenska folket att det förekommer för mycket våld i videofilmer, långfilmer, på bio och i datorspel. Hela 80 procent svarade att de av egen erfarenhet kunde säga att våldsinslagen i medierna påverkar barn och ungdomar till att bli mer aggressiva. Undersökningen visade även att det finns ett stort intresse för att på olika sätt skydda barn och unga från tänkbara effekter av våld i medierna. De flesta rön tyder på att tittaren på ett eller annat sätt omedvetet eller medvetet påverkas av underhållningsvåldet i media. För att få ännu mera kännedom om effekterna av medievåldet är allsidig forskning nödvändig. Kunskaper om bildvåldets effekter har ökat under senare tid. Man har bland annat kunnat konstatera att våldsinslagen i medierna kan leda till aggressioner hos barn. Medievåldet ger upphov till rädsla hos barn och ungdomar. Vissa typer av våld upplevs som mindre skrämmande om man ser det gång på gång.

I arbetet att motverka skadligt medieinnehåll finns flera viktiga verksamheter. Granskningsnämnden för radio och TV övervakar att innehållet överensstämmer med bestämmelserna om våldsskildringar och pornografi i radio- och TV-lagen. Statens biografbyrå granskar alla filmer som visas på biograferna samt en hel del videofilmer som säljs i videobutiker. Det är viktigt att censorerna som granskar film inte sitter för länge eftersom det finns en stor risk att de avtrubbas av allt våld de granskar. Genom kontakt med mediebranscherna, forskning samt informationsspridning till allmänheten bidrar Våldskildringsrådet till att skydda barn från skadligt medieinnehåll. Nordicom, ett forskningscentrum vid Göteborgs universitet, deltar i internationell forskning om medievåldets effekter – en forskning som rönt stor uppmärksamhet.

Våldskildringsrådet har tidigare begärt en översyn av kommitténs inriktning och arbetsformer. I årets budgetproposition konstaterar regeringen att den efterfrågade översynen skall genomföras, ett krav som Kristdemokraterna ställde redan för ett år sedan.

Det har riktats kritik mot Granskningsnämnden med hänvisning till att nämnden rutinmässigt och utan närmare analys tycks avfärda en del anmälningar om kränkningar. Det är viktigt att statliga myndigheter seriöst ägnar sig åt det som de är tillsatta för att sköta. Det finns alltid en risk för att granskningen över en längre tidsperiod blir rutinmässig. Därför borde det nu vara dags att genomföra en allsidig utvärdering av Granskningsnämndens verksamhet. Vi utvecklar vår politik om skadligt medieinnehåll i en särskild motion.

Stockholm den 4 oktober 2001

Dan Kihlström (kd)

Inger Davidson (kd)

Yvonne Andersson (kd)

Magda Ayoub (kd)

Sven Brus (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)

Lars Gustafsson (kd)

Ulla-Britt Hagström (kd)

Kenneth Lantz (kd)

Maria Larsson (kd)

Ester Lindstedt-Staaf (kd)

Désirée Pethrus Engström (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Fanny Rizell (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Ingvar Svensson (kd)

Gunilla Tjernberg (kd)

Erling Wälivaara (kd)